Vi läser 1 Mosebok kap 1:1–2:25 – i Stjärnsalen i Tegnérlunden 7 och online via Zoom!

I början skapar Gud himmel och jord – men enligt Swedenborg är detta inte en bokstavlig skapelseberättelse, utan en andlig berättelse om hur människan pånyttföds. Den yttre texten döljer en inre, himmelsk mening som avslöjar själens resa från kaos till paradisiskt liv i Gud.

När det står att “jorden var öde och tom” (1 Mos 1:2), syftar det på människans inre tillstånd före pånyttfödelsen – en själ som ännu inte tagit emot sanning och godhet från Gud. Ljuset som Gud säger “Varde ljus!” om (v. 3), är det första gudomliga inflödet av sanning i medvetandet – en första andlig upplysning .

Swedenborg förklarar att varje skapelsedag motsvarar ett steg i människans inre förvandling, från separation till förening med Gud. Till exempel symboliserar “solen och månen” (v. 16) kärleken till Herren och tron på sanningar som kommer från Honom.

När Gud formar människan till sin avbild (1 Mos 1:26), handlar det om att människan genom kärlek till det goda och insikt i det sanna kan bli en mottagare av det gudomliga livet. “Avbilden” är inte fysisk, utan en inre struktur av kärlek och vishet som reflekterar det himmelska.

Skapelsen fullbordas med paradiset, där människan sätts i Edens lustgård – inte en plats på jorden, utan ett tillstånd av inre frid, där kärleken till Herren och nästan lever i harmoni. Mannen och kvinnan representerar viljan och förståndet i människans själ, skapade för att leva i en inre förening.