Laddar Evenemang

« Alla Evenemang

  • Detta evenemang har redan ägt rum.

Himmelska hemligheter

24 oktober, 2018 @ 19:30 - 21:00

Arcana Cœlestia

i Stjärnsalen

Läs AC # 3650-55:

Arcana Cœlestia: Tredje delen
Första Mosebok kapitel 28: Företal (Matt 24: 15-18)

  1. I företalet till det föregående kapitlet gavs en förklaring till det som Herren undervisade om och förutsade om den Yttersta domen, eller om församlingens sista dagar, i Matteus i kapitel 24, vers 8 – 14, nr 3486 till 3489. Nu följer i ordning, förklaringen av innehållet i verserna 15 – 18,

När ni nu ser förödelsens styggelse, omnämnd av profeten Daniel, stå på helig plats. Den som läser detta må ge akt på det. De som då är i Judéen, skall fly till bergen. Den som är på taket av huset, skall inte stiga ned för att ta något ur sitt hus. Och den som är på åkerfältet, skall inte vänd tillbaka för att ta sin klädnad.

  1. Var och en kan se att detta innehåller hemligheter, och att man så länge som inte dessa hemligheter öppnas upp, aldrig kan veta vad det innebär att de som är i Judéen skall fly till bergen, och att den som är på taket av huset inte skall stiga ned för att ta något ur sitt hus, och att den som är på åkerfältet inte skall vända tillbaka för att ta sin klädnad. Så länge som inte den invärtes meningen lär ut vad allt detta betecknar och innebär, skulle de som studerar Ordet och de som tolkar det kunna förledas till och helt och hållet hamna i opassande uppfattningar, ja de som i hjärtat förnekar Ordets helighet, skulle också därigenom kunna dra slutsatsen att sådana ord endast beskriver flykten samt räddningen vid fiendens ankomst, följaktligen att något heligare inte ligger i dessa ord.

Dock är det faktiskt så, att det som uttömmande beskrivs genom dessa Herrens ord är tillståndet vid församlingens ödeläggelse med hänsyn till kärlekens godheter och trons sanningar. Detta är något man kan förstå av följande förklaring av dessa ord.

  1. Enligt den invärtes meningen förhåller det sig härmed på följande sätt: När ni nu ser förödelsens styggelsebetecknar församlingens ödeläggelse, vilken är något som äger rum när Herren inte mera erkänns, följaktligen när det inte finns någon kärlek till Honom och inte någon tro på Honom, samt när det inte finns någon kärlek till nästan, följaktligen när det inte finns någon tro på det goda och det sanna. När allt detta äger rum i församlingen, eller rättare sagt på det ställe där Ordet finns, nämligen i hjärtats tankar, fastän inte i dras läppars lära, då är förödelsen inne, och det som nyss har sagts är dess styggelse. ”När ni ser förödelsens styggelse,” betyder alltså när någon lägger märke till sådant. Vad som då måste ske beskrivs i verserna 16, 17, och 18.

[2] Omnämnd av profeten Daniel betyder i den invärtes meningen något profetiskt. Ty då någon profet nämns vid namn i Ordet är det inte den profeten som förstås utan själva det profetiska budskapet i Ordet, eftersom namn aldrig når in i himlen, nr 1876, 1888. Men med den ena profeten betecknas inte detsamma som med en annan. Vad som betecknas med Moses, Elias och Elisa, kan ses i förordet till kapitel 18 och i nr 2762. Men med Daniel betecknas allt profetiskt beträffande Herrens ankomst, och om församlingens tillstånd, och här om dess sista tillstånd. Ödeläggelsen är något som rikligt behandlas av profeterna, och med den förstås då i bokstavsmeningen den judiska och israelitiska församlingens ödeläggelse, men i den invärtes meningen förstås församlingens ödeläggelse i största allmänhet, således även den ödeläggelse som nu äger rum.

[3] Stå på helig plats betecknar ödeläggelsen med hänsyn till allt som hör till det goda och det sanna. Heligt rumbetecknar tillståndet av kärleken till Herren och tron. Att rum betecknar tillstånd i den invärtes meningen kan man se i nr 2625, 2837, 3356, 3387. Det heliga i detta tillstånd är det goda som tillhör kärleken till Herren och därmed det sanna som hör till tron. Något annat förstås inte med ’heligt’ i Ordet, eftersom det nämnda är från Herren som är Själva det Heliga eller Helgedomen.

[4] Den som läser detta må ge akt på det betyder att man noga bör lägga märke till detta, särskilt de som hör till församlingen, och i synnerhet de som är i kärlek till Herren och i tron, vilket är vad det nu handlar om. De som då är i Judéen skall fly till bergenbetyder att de, som hör till församlingen, inte skall rikta sina blickar mot någonting annat än mot Herren, således enbart sträva efter att älska Honom och sin nästa. Att församlingen betecknas med Judéen skall visas här nedan. Medbergbetecknas Herren själv, men med bergenkärleken till Honom och kärleken till nästan. Det kan man se i nr 795, 796, 1430, 2722. Enligt bokstavsmeningen skulle det betyda, att när Jerusalem belägrades – såsom det skedde av romarna – skulle de då inte bege sig dit utan upp på bergen enligt följande hos Lukas, ”När ni ser Jerusalem omringat av krigshärar, då vet ni att ödeläggelsen är nära. De som då är i Judéen skall fly till bergen, och de som är mitt inne i den, skall gå ut, men de som är i området utanför, skall inte gå in dit,” 21: 20, 21.

[5] Med Jerusalem förhåller det sig där på samma sätt, nämligen att i bokstavsmeningen är det Jerusalem som förstås. Men i den invärtes meningen förstås med Jerusalem Herrens församling. Se nr 402, 2117. Ty alla ting, i stort som smått, som det i Ordet berättas om det judiska och israelitiska folket, är förebildningar av Herrens rike i himlarna, och av Herrens rike på jorden, det vill säga, av församlingen, vilket är något som ofta har visats. Det är förklaringen till att det i den invärtes meningen inte någonstans med Jerusalem menas Jerusalem, inte heller Judéen med Judéen. Men dessa var sådana ting genom vilka himmelska och andliga ting i Herrens rike kunde förebildas. Och för att de skulle kunna förebilda så måste de också. Och därmed kunde Ordet skrivas, vilket skulle vara beskaffat enligt fattningsförmågan hos den människa som läste det, och i enlighet med änglarnas förstånd som är hos människan. Detta var också orsaken till att Herren talade på ett likadant sätt. Ty om Han hade talat på något annat sätt, hade det inte varit anpassat till fattningsförmågan hos dem som läste det, i synnerhet då för tiden, inte heller för änglarnas förstånd. Således skulle det inte ha blivit mottaget av människan, och inte heller ha blivit förstått av änglarna.

[6] Den som är på taket av huset, skall inte stiga ned för att ta något ur sitt hus betyder att de som är i människokärlekens goda inte skulle vända sig därifrån till sådant som avser trons lärobestämningar. I Ordet betecknar taket av husetdet högre tillståndet hos människan, således hennes tillstånd med hänsyn till det goda. Allt som är nedanför taket betecknar människans lägre tillstånd, således tillståndet med hänsyn till det sanna. Vad hus betecknar kan man se i nr 710, 1708, 2233, 2234, 3142, 3538. Med tillståndet hos en församlingens människa förhåller det sig på följande sätt. När hon pånyttföds, så lär hon sig det sanna för det godas skull, ty hon har en böjelse för det sanna som syftar till det goda. Men efter att hon blivit pånyttfödd, handlar hon av det sanna och goda. Och efter att hon kommit till detta tillstånd bör hon inte vända sig till det förra tillståndet, ty om hon gjorde det, skulle hon på grund av det sanna resonera om det goda i vilket hon befinner sig, och således skulle hon förvända sitt tillstånd. Ty allt resonerande upphör, och bör upphöra, när människan är i tillståndet att vilja det sanna och det goda. Då tänker och handlar hon nämligen på grund av viljan, följaktligen av samvetet, och inte av förståndet såsom tidigare. Om hon åter igen skulle tänka utifrån förståndet, skulle hon falla i frestelse, och i dem skulle hon duka under. Det är detta som förstås med att den som är på taket av huset, inte skall stiga ned för att ta något ur sitt hus.

[7] Ochden som är på åkerfältet, skall inte vänd tillbaka för att ta sin klädnad eller livrock, betyder att de, som befinner sig i det sannas goda, inte skulle vända sig bort från det sannas goda till det sannas lärobestämning. Åkerfältbetecknar i Ordet detta människans tillstånd med hänsyn till det goda. Vad åkerfält betecknar kan man se i nr 368, 2971, 3196, 3310, 3317, 3500, 350. Och klädnad eller livrock betecknar det som klär det goda, det vill säga det sannas lärobestämning, ty denna är liksom en klädnad åt det goda. Att detta betecknas med klädnad eller kläder kan man se i nr 297, 1073, 2576, 3301. Var och en kan se att högre ting än de som syns i bokstavsmeningen ligger förborgade här, ty Herren själv har talat detta.

  1. Av detta kan vi nu inse att församlingens tillstånd vad gäller ödeläggelsen med hänsyn till kärlekens godheter och trons sanningar är fullständigt beskrivet i dessa verser, och att detta också innehåller en uppmaning om vad som skall göras till dem som befinner sig i kärlekens godheter och trons sanningar. Det finns tre slags människor inom församlingen, nämligen de som är i kärlek till Herren, de som är i kärlek till nästan, och de som är i böjelse för det sanna. De som är i första kategorien, nämligen de som är i kärlek till Herren, betecknas speciellt med ”de som är i Judéen skall fly till bergen”. I den andra kategorien finns de som befinner sig i kärlek till nästan, och de betecknas speciellt med ”den som är på taket av huset, skall inte stiga ned för att ta något ur sitt hus.” De som är i den tredje kategorien är de som befinner sig i böjelsen för det sanna och betecknas speciellt med ”den som är på åkerfältet, skall inte vänd tillbaka för att ta sin klädnad”.Man bör titta tillbaka på vad som förut har sagts och förklarats om detta i andra delen, nr 2454, och även vad som betecknas med att vända tillbaka och att se efter sig.
  2. Att Judéen i Ordets invärtes mening inte betecknar Judéen, liksom Jerusalem inte heller betecknar Jerusalem, kan man se av många ställen i Ordet. I Ordet nämns inte precis Judéen utan Juda land, och med detta liksom med landet Kanaan betecknas Herrens rike, följaktligen också församlingen, ty denna är Herrens rike på jorden. Detta beror på att med Judas eller med den judiska folkstammen förebildades Herrens himmelska rike, och med Israel eller det israelitiska folket Hans andliga rike. Och eftersom det himmelska och andliga riket förebildades, så betecknas heller inte något annat i den invärtes meningen, när i Ordet Juda och Israel nämns.

[2] Att detta betecknas kommer att framgå av det som i det följande, i kraft av Herrens Gudomliga barmhärtighet, kommer att sägas om Judas och Juda land. Men här skall ändå följande få ställen hos profeterna nämnas. Hos Jesaja, ”Min Älskade hade en vingård på hornet av oljans son. Han omgärdade den och rensade den från stenar, och planterade i den ett ädelt vinträd, och byggde ett torn i dess mitt, och högg också ut en vinpress därinne. Han förväntade sig att den skulle bära druvor, men den bar vilda druvor, och nu, du invånare i Jerusalems, och du Juda man, döm mellan Mig och min vingård. Jag skall göra den till en förödelse, ty Jehovah Sebaots vingård är Israels hus, ochJuda man är Hans välbehags planta, och Han förväntade sig en dom men se, skabb, och [Han förväntade sig ] rättfärdighet men se, skriande,” 5: 1, 2, 3, 6, 7 . Där handlar det i bokstavsmeningen om israeliternas och judarnas förvända tillstånd, men i den invärtes meningen handlar det om det förvända tillståndet i församlingen som förebildas genom Israel och Juda. Jerusalems invånare är församlingens goda. Att invånare betecknar det goda, eller, vilket är detsamma, dem som är i det goda, kan ses i nr 2268, 2451, 2712, 3613. Och att Jerusalem betecknar församlingen kan ses i nr 402, 2117 och dessutom Israels hus. Att hus betecknar det goda kan ses i nr 710, 1708, 2233, 2234, 3142, 3538, och att Israel betecknar församlingen i nr 3305 och dessutom Juda man. Ty med man betecknas det sanna, nr 265, 749, 1007, 3134, 3310, 3459, och med Judas det goda men med den skillnaden, att Juda man betecknar det sanna av det goda i kärleken till Herren, vilket kallas det himmelska sanna, det vill säga, dem som är i ett sådant sant.

[3] I samma bok, ”Han skall resa ett banér för folkslagen, och församla till en hjord de fördrivna av Israel,och det kringspriddaav Juda skall han samla ihop från jordens fyra hörn. Då skall Efraims tävlan ge vika, och Juda fiender skall utrotas. Efraim skall inte avundas Juda, och Juda skall inte göra det trångt för Efraim. Jehovah skall förbanna tungan på Egyptens hav och sätta sin hand i rörelse över floden med sin andes häftighet. Då skall det vara en banad väg för kvarlevorna av Hans folk, vilka är kvar i Assur,” 11: 12, 13, 15, 16. I bokstavsmeningen handlar det här om israeliternas och judarnas återförande från fångenskapen, men i den invärtes meningen handlar det om den nya församlingen i allmänhet, och i det enskilda fallet om var och en som pånyttföds eller blir församling. De fördrivna av Israel betyder deras sanningar. Det kringspridda av Judas betyder deras godheter. Efraim betyder deras förståndiga, som inte längre skall göra motstånd. Egypten betyder kunskapsmässiga ting, och Assur betyder resonerande  grundat på dessa ting, som alltså är förvända De fördrivna, det kringspridda, kvarlevorna och det övriga, betyder sanningar och godheter som finns kvar. Att Efraim betecknar det förståndiga kommer att framgå på ett annat ställe. Att Egypten betecknar det kunskapsmässiga kan man se i nr 1164, 1165, 1462, 1486, 2588, 3325. Att Assur är resonerande  ses i nr 119, 1186, och att kvarlevor är godheter och sanningar förvarade av Herren i den inre människan ses i nr 468, 530, 560, 561, 660, 661, 798, 1050, 1738, 1906, 2284.

[4] I samma bok, ”Hör detta, ni av Jakobs hus, de som är benämnda med Israels namn, och som har utgått av Juda vatten. Ty de benämns av helighetens stad, och stödjer sig på Israels Gud,” 48: 1, 2. Juda vatten betyder sanningar som är av det goda av kärleken till Herren. Sanningarna därifrån är själva godheterna i människokärleken, vilka kallas andliga godheter och utgör den andliga församlingen, där den invärtes är Israel, och den utvärtes är Jakobs hus. Av detta kan man se, vad som betecknas med ”Jakobs hus, de som är benämnda med Israels namn, och utgått av Juda vatten”.

[5] I samma bok, ”Jag skall låta en avkomma gå ut från Jakob, och från Juda en arvinge till mina berg, och mina utvalda skall besitta dem, och mina tjänare skall bo där,” 65: 9. En arvinge från Juda till bergen betyder i den högsta meningen Herren, i förebildande mening de som är i kärlek till Honom, således i det goda av båda kärleksarterna. Att bergen betecknar dessa godheter kan man se här ovan i nr 3652.

[6] Hos Moses, ”Judaär en lejonunge, frånrov har du uppstigit min son. Han har böjt sig, lagt sig som ett lejon, och liksom ett gammalt lejon. Vem skall uppväcka honom,” 1 Mos 49: 9. Att med Juda där i högsta mening förstås Herren syns tydligt, och i förebildande mening förstås de som är i det goda av kärleken till Honom. Hos David, ”När Israel drog ut ur Egypten, Jakobs hus från ett barbariskt folk, blev Juda Hans helgedom, Israel Hans Herradöme,” Ps 114: 1, 2. Juda betyder även där det himmelska goda, som tillhör kärleken till Herren, och Israel betyder det himmelska sanna eller det andliga goda.

[7] Hos Jeremias, ”Se dagar skall komma, säger Jehovah, och Jag skall uppväcka åt David en rättfärdig telning, och han skall regera som konung, och vara lyckosam, och skall utöva rätt och rättfärdighet på jorden, i Hans dagar skall Juda frälsas, och Israel skall bo i trygghet; och detta är Hans namn, som man skall kalla Honom, Jehovah vår rättfärdighet,” 23: 5, 6; Kap. 33: 15, 16. Där handlar det om Herrens ankomst. Judas betyder de som är i det goda av kärleken till Herren, och Israel de som är i detta godas sanna. Att med Judas inte förstås Judas, med Israel inte heller Israel, kan vara uppenbart, eftersom Judas inte blev räddad, och Israel inte längre är till.  Och på ett liknande sätt i samma bok, ”Jag skall återbringa Juda fångenskap, och Israels fångenskap, och skall bygga upp dem såsom tidigare,” 33: 7. Och på ett liknande sätt i samma bok, ”I de dagarna, och på den tiden, säger Jehovah, skall Israels söner komma, de själva tillsammans med Juda söner, gående och gråtande skall de gå, och Jehovah sin Gud skall de söka, och Zion skall de söka på vägen, dit deras ansikte är riktade,” 50: 4, 5. Hos Densamme, ”På den tiden skall man kalla Jerusalem Jehovahs tron, och alla folkslag skall församlas dit för Jehovahs namn, till Jerusalem. De skall inte längre gå efter sitt onda hjärtas förhärdelse. I de dagarna skall Juda hus gå till Israels hus, och tillsammans skall de komma från nordens land upp över landet,” 3: 17, 18.

[8] I samma bok, ”Se dagar skall komma, säger Jehovah, på vilka Jag skall beså Israels hus, och Juda hus med människosäd och med säd av djur. Och Jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus, och med Juda hus. Detta är det förbund som Jag vill sluta med Israels hus efter de dagarna, Jag skall lägga min lag i deras inre, och skriva den i deras hjärtan,” 31: 27, 31, 33. Att här inte menas Israel eller Israels hus syns tydligt, eftersom de är kringspridda bland hedningarna, och aldrig har blivit återförda ur fångenskapen, följaktligen att inte heller Judas eller Juda hus menas med detta, utan att i den invärtes meningen betecknas de som är av Herrens andliga och himmelska rike. Det är med som det nya förbundet är slutet, och i deras hjärta är lagen skriven. Nytt förbund betyder förbindelse med Herren genom det goda, nr 665, 666, 1023, 1038, 1864, 1996, 2003, 2021, 2037. Lag skriven i deras hjärta betyder en förnimmelse av det goda och det sanna därifrån, och det betyder också samvete.

[9] Hos Joel, ”Det skall ske på den dagen, bergen skall drypa av ny vinmust, och kullarna flöda av mjölk, och alla Juda bäckar skall flöda av vatten, och en källa skall utgå från Jehovahs hus och vattna floden Shittim. Egypten skall bli en ödemark, och Edom till ödemarkens öken för våldet de gjort mot Juda söner, vilkas oskyldiga blod de utgöt i sitt land. Men Juda skall bli kvar evinnerligen, och Jerusalem till generation efter generation,” 3: 18, 19, 20. Av allt det enskilda där syns också, att med Judas inte förstås Judas, med Jerusalem inte heller Jerusalem, utan att de som avses är de som är i det heliga av kärleken till Herren och människokärleken, ty de skall sitta evinnerligen och generation efter generation.

[10] Hos Malaki, ”Se Jag sänder min ängel, som skall bereda väg för Mig, och plötsligt skall Herren, den ni söker, komma till sitt tempel, och förbundets ängel, som ni längtar efter, se han kommer. Då skall Juda och Jerusalems offergåva vara angenäm för Jehovah,enligt evighetens dagar, och enligt de förra åren,” 3: 1, 4. Där handlar det om Herrens ankomst. Att Juda och Jerusalems offergåvadå inte varit angenäm för Jehovah är uppenbart. Av detta kan man se, att med Judas och Jerusalem betecknas sådana ting som hör till Herrens församling. Så är det överallt i Ordet på många andra ställer där Judas, Israel, och Jerusalem nämns. Av detta är det uppenbart vad som betecknas med Judéen i Matteus, nämligen Herrens ödelagda församling.

  1. Hos evangelisten handlade det i det föregående om det första och det andra tillståndet av församlingens förvändhet. Att det första tillståndet var att man började att inte längre känna till vad som är gott och vad som är sant utan i stället började tvistade om det med varandra, vilket var orsaken till att det uppstod falskheter. Det kan man se i nr 3354. Och att det andra tillståndet handlade om att man föraktade det goda och det sanna, och även att man avskydde det, och således att tron på Herren var på väg att gradvis dö ut allteftersom människokärleken upphörde. Det kan man se i nr 3487, 3488. Här har vi det som handlar om det tredje tillståndet, vilket är tillståndet av församlingens ödeläggelse vad gäller det goda och det sanna.

Detaljer

Datum:
24 oktober, 2018
Tid:
19:30 - 21:00

Plats

Swedenborgskyrkan
Tegnérlunden 7
Stockholm, 111 61
Webbplats:
swedenborgskyrkan.se

Arrangör

Swedenborgskyrkan