Vi läser Swedenborgs ”Största människan” # 233–244, i Stjärnsalen i Tegnérlunden 7 och online via Zoom. I detta avsnitt fortsätter Swedenborg sin undervisning om den himmelska formen där hela himlen framträder som en människa.

Här behandlas särskilt hur höfterna och fortplantningsorganen motsvarar särskilda änglasamhällen i himlen. Dessa delar motsvarar den äkta äktenskapliga kärleken. De änglar som tillhör detta område är i en särskilt djup himmelsk kärlek och lever i en frid och salighet som övergår andra tillstånd. Swedenborg beskriver en drömvision med träd som symboliserar make, hustru och barn – en bild av den äkta äktenskapliga kärlekens ordning och frid.

Han visar också att det finns en andlig kommunikation från dessa områden genom hela den himmelska kroppen, och att detta återspeglas i människokroppens nervsystem. På så sätt bekräftas principen om motsvarighet mellan himlen och människan.

Texten berör även den andliga betydelsen av Jakobs brottning och den skadade höften (1 Mos 32), vilket förklaras som en representation av förändringar i det naturliga i relation till det gudomliga.

Sammanfattningsvis lär detta avsnitt att:

• All sann äktenskaplig kärlek har sitt ursprung i det gudomliga.
• Himlen är organiserad enligt kärlekens ordning.
• Den äkta äktenskapliga kärleken har sin motsvarighet i himlens djupaste och mest fridfulla regioner.
• Människokroppen är en avbild av himlen.