fbpx
8 juli, 2018

AC # 1060-1113

Arcana Cœlestia Vol I

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 9, del 3 (av 3), vers 18-28, # 1060-1113

De avslutande verserna i kap 9 handlar om fortsättningen på den Forngamla kyrkan. De beskriver också i den inre meningen olika människotyper vad gäller religion eller ”kyrka”. Det är ett allmänt mönster som gäller i alla tider. T ex jämförs den Forngamla kyrkan, ”Noa”, med den Kristna kyrkan.

Det handlar här om Noas tre söner och Kanaan, men för att kunna få grepp om vad dessa fyra förebildar får vi en berättelse om när Noa blir drucken. Reaktionerna på det beskriver olika andliga nivåer, som människor i alla tider kan förhålla sig till, eller som människor befinner sig på, från det högsta till det lägsta. Allt i Ordets inre mening berör individens andliga tillstånd och utveckling.

Noas tre söner och Kanaan
Noa är inte namnet på en människa utan på en epok eller utvecklingslinje i människans historia med avseende på hennes andliga utveckling. Bibeln säger ”adam” och ”noa”. Nya Kyrkans Skrifter säger ”Fornäldsta kyrkan” och ”Forngamla kyrkan”. Noa var övergången eller begynnelsen på den Forngamla kyrkan och hans tre söner och Kanaan beskriver hur den andliga epoken utvecklades.

Tre söner och Kanaan vars fader var Ham
All andlighet handlar om kärleken till Herren och kärleken till medmänniskan.
”När en människa inom sig känner eller förnimmer att hon tänker väl om Herren och att hon tänker väl om nästan och vill bevisa denne tjänster, inte för någon vinnings eller sin ställnings skull, och när hon dessutom känner att hon har medlidande med den som är i olycka och än mer med den som är i villfarelse beträffande trosläran – då kan hon veta ’att … hon har de invärtes väsentligheterna i sig, genom vilka Herren verkar.” AC 1102:3

Pånyttfödelsen handlar om att allt i människan är i harmoni med Guds bud. Hela människan, den inre och den yttre är också i harmoni. De tre sönerna och Kanaan handlar om detta.
”’Dessa tre Noa söner’ står för de tre otaliga slag av läror som normalt förekommer inom kyrkorna … Det finns väl otaliga, mindre omfattande typer av läror, men det finns inga andra med lika universell omfattning.” AC 1065

Vi kan rita upp följande bild:

Sem      Ham

Jafet     Kanaan

Det mönstret motsvaras av:

Invärtes kyrka        Fördärvade invärtes människor

Utvärtes kyrka        Utvärtes gudsdyrkan utan något invärtes

Invärtes och utvärtes kyrka, hel och söndrad
Det är uppenbart att vi har två enheter här, Sem och Jafet å ena sidan, och Ham och Kanaan å den andra. Den första är något bra, den andra något som har gått fel.
Invärtes och utvärtes handlar om det inre livet och de yttre handlingarna, här speciellt gudstjänst och goda gärningar. Människan växer till i vishet och kärlek (pånyttfödelse). De yttre handlingarna hjälper henne att mogna i det inre. Sem är ”bäst” men Jafet är ett steg i rätt riktning. Ham har hamnat fel och Kanaan är hopplöst förlorat.
”Där en kyrka finns, där måste nödvändigtvis finnas både en invärtes och en utvärtes kyrka, då ju människan som är en kyrka är såväl invärtes som utvärtes. Innan hon blir en kyrka, det vill säga, innan hon fötts på nytt, är hon helt upptagen av utvärtes, världsliga, intressen. Men när hon föds på nytt, leds hon bort från dessa, eller snarare leds med hjälp av dem till det som är invärtes … Således måste varje kyrkan nödvändigtvis vara både en invärtes och en utvärtes kyrka, sådan som den Forngamla kyrkan var och den Kristna kyrkan alltjämt är.” AC 1083:1

Människokärlek och gudsdyrkan
De tre sönerna och Kanaan sammanfattar alla tänkbara tillstånd:
”Här skall omtalas varför ordningen är sådan att Sem nämns i första rummet, Han i andra, Jafet i tredje och Kanaan i fjärde. Människokärleken, betecknad med Sem, är det första i kyrkan, tron, betecknad med Ham, är det andra, gudsdyrkan på grund av människokärlek, betecknad med Jafet, är det tredje, och en gudsdyrkan endas i utvärtes handlingar och ceremonier utan tro och människokärlek, betecknad med Kanaan, är det fjärde.” AC 1091

Ham och Kanaan
Ham beskriver motsatsen till Sem, eller det som Sem är när människokärleken är borta. Det kallas för en ”från människokärleken skild tro”. Den är livlös. Men Kanaan är ett steg längre bort. Ham beskriver människans inre tillstånd medan Kanaan beskriver den yttre tomma handlingen. Man går till kyrkan och gör som alla andra men har ingen tro. Det inre tillståndet är Ham och den yttre handlingen är Kanaan.
”De som inte har någon människokärlek och inget samvete kan visserligen ha en gudsdyrkan i det utvärtes, men deras gudsdyrkan är då skild från det som är invärtes, precis som en från människokärleken skild tro är det. En sådan gudsdyrkan kallas “Kanaan” och en sådan tro kallas “Ham”. Och eftersom en sådan gudsdyrkan är produkten av en från människokärleken skild tro, så kallas Ham ’fader till Kanaan’.”AC 1083:4

Det är också därför som Kanaan inte är en av Noas söner utan ett steg längre bort: ”Människokärleken är trons broder, och det gäller även en gudsdyrkan som kommer av människokärlek. Men en gudsdyrkan enbart i utvärtes handlingar utan människokärlek är ’en trälars träl’.” AC 1091

Ham är en broder och får inte förbannas. Kanaan är bara yttre gester och är därför förtappad:
”Ham, som betecknar den från människokärleken skilda tron i den andliga kyrkan, kan inte förbannas därför att det finns helighet i denna kyrkas tro, eftersom det finns sanningar i den. Och fastän det inte finns någon äkta tro där, så finns det trots allt möjlighet för en avsöndrad tro – då det ju är genom insikter i tron som en människa pånyttföds – att med tiden liera sig med människokärleken och därigenom i viss mening vara eller kunna bli ’en broder’. Detta var anledningen till att Kanaan och inte Ham, förbannades.
” AC 1093:3

Noas druckenhet
I den andliga kyrkan, i motsats till den himmelska eller Fornäldsta, är tänkandet och förståndet nödvändigt:
”Samvetet danas med hjälp av sanningarna i tron”.  AC 1077
”[Den Forngamla kyrkan] uppkom som ett resultat av undervisning i den Fornäldsta kyrkans lärosatser om tron.” AC 1069

Men det kan leda fel:
”Denna kyrkas människor hade ju inte någon förmåga at omedelbart förnimma, så som den Fornäldsta kyrkans människa hade. Hon måste i stället skaffa sig kunskap om det som är gott och sant genom att inhämta denna kunskap från de lärosatser om tron som hade ställts samman och bevarats med hjälp av den omedelbara förnimmelsen som hade funnits i den Fornäldsta kyrkan. Och dessa läror utgjorde den Forngamla kyrkans Ord. När man inte hade någon förnimmelseförmåga var dessa lärosatser om tron … i många stycken av sådan art att man inte kunde förlita sig på dem, ty det andliga och himmelska övergår omätligt den mänskliga fattningsförmågan. Det var detta som gav upphov till så mycket resonerande.” AC 1071

”Att ’han (Noa) blev drucken’ innebär att han följaktligen råkade i villfarelser … De människor kallas druckna som inte tror på någonting annat än det som de personligen begriper och med detta som utgångspunkt försöker tränga in i trons mysterier. Och eftersom de undersöker dessa med hjälp av kunskap, grundad antingen på de fysiska sinnenas vittnesbörd eller på världsliga eller filosofiska teorier, så kan de, oavsett hur de är funtade, inte undgå att falla i vanföreställningar. … Att tänka och resonera från sådana grunder över det som är Gudomligt är därför att störta sig i villfarelser och galenskaper, och att på detta sätt försöka skaffa sig tro är ’lika omöjligt som det är för en kamel att gå genom ett nålsöga’. ”AC 1072:1

Reaktionerna
Som sagt, berättelsen hjälper oss att se oss själva. Man kan reagera på två olika sätt på sin medmänniskas tillkortakommande:
”Att ’han såg sin faders nakenhet’ betyder att han såg villfarelserna och förvändheterna med lust … Här beskrivs dem som är i en tro skild från människokärleken med ’Ham som uppmärksammade sin faders nakenhet, det vill säga dennes villfarelser och förvändheter. Sådana människor ser ingenting annat än felen och förvändheterna hos en annan människa. De däremot som äger en tro som är fast förankrad i människokärlek är annorlunda. De ger akt på det goda hos sin medmänniska, och om de ser något ont och falskt hos henne, så ursäktar de det och försöker att om möjligt rätta till det hos henne, såsom det här sägs om Sem och Jafet.” AC 1079

Från Gud till ”det naturliga”
Herrens syfte och livets mål är att godheten, kärleken ska komma till alla människor. Herren kan inte på ett övernaturligt sätt gripa in i livets gång. Hans kärlek kommer människor till del genom – just människor. Det finna en ordning som är att
”allt himmelskt kommer från Herren, och från det himmelska det andliga och från det andliga det naturliga.” AC 1096:2
Och
”Herren inflyter endast genom det som är himmelskt, det vill säga, genom kärlek. När det som är himmelskt inte finns, då kan heller inte något andligt finnas. Det andliga är tron, och följaktligen kan det inte finnas något tro, om den inte kommer från Herren genom människokärleken eller kärleken till Herren. Detsamma gäller det naturliga.” AC 1096:3