fbpx
8 juli, 2018

AC # 131-181

Arcana Cœlestia Vol I

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

Lite om kap 2, vers 18-25

Två skapelseberättelser
Ibland talar man om att det finns två skapelseberättelser, där 1 Mos, kap 1 – kap 2, vers 3, och där fortsättningen av kap 2, vers 4-20, är den andra. Det är ju slående att efter att allt blivit skapat, och efter att ”Gud såg att allt var mycket gott” (1:31), så får vi veta att ”ingen buske ännu växte på jorden” (2:5). Här döljer sig en stor hemlighet.
Det finns en ledtråd till den hemligheten i att i kap 1 – kap 2, vers 3 är gudsnamnet ”Gud”, hebr. Elohim, medan det i fr o m vers 4 är ”HERREN”, hebr. Jehovah.

Förskjutningar
För fortsättningen av läsningen kan man redan nu börja tänka på att det sker vissa förskjutningar eller förändringar mot lägre (moraliska, andliga) nivåer. T ex heter det att ”det inte är bra för mannen att vara ensam” (2:18).

Det vi bevittnar i kap 1-2 är en tillväxt till en högsta punkt och därefter en nedgång som fortsätter i de kommande kapitlen. Den nivå där det är lättast att få grepp om detta är det vi kallar den inre historiska meningen, alltså en beskrivning av den andliga epok vi kallar den Fornäldsta församlingen.

”Adam”
Det hebreiska ordet ”adam” betyder människa, vare sig man eller kvinna. I hela kap 1 är det adam som används. I vers 27 talas det om man och kvinna, när Gud skapar människan (adam), men orden för man och kvinna är adjektiv som bäst översätts med manligt och kvinnligt.

I kap 2, vers 1-17, är det fortfarande hela tiden adam som används. Översättningen går i vers 15 över till ”mannen”, men det är fortfarande adam, alltså människa, vare sig man eller kvinna.

Sammanfattning av innehållet i första halvan av kap 2:

Himmelsk människa
De sex skapelsedagarna handlar om hur människan från att inte alls vara människa blir en andlig människa. Den sjunde dagen är en slutpunkt för det förloppet och början på nästa. ”Det är här fråga om en annan människa.” AC 89 Ja, man kan tänka så, att vi från början är ingen människa alls, sedan andlig och till sist himmelsk. Se t ex AC 51, 56-57, 81.

Sabbat
Begreppet sabbat har flera dimensioner. Det betyder vila och pekar på det inre tillstånd i människan, då striderna mot det lägre jaget har upphört. Eftersom det bara är Herren som kan vinna i de striderna är det Han som är Sabbaten. Jfr NT. Och varje fullt pånyttfödd, dvs himmelsk, människa är en sabbat, AC 85:2, 87.

”Ingen buske på fältet … ”

Plötsligt är det tomt igen! Den andliga människan är skapad. Nu är det dags att skapa den himmelska. Det är därför det är tomt.

Framväxten av den himmelska människan sker i ett fridfullt tillstånd. Dimman vattnar marken, vers 6.

Lydnad
Det som det handlar om är att sabbaten, vilan har gjort att den inre människan, den som är nära Herren och förbunden med Honom styr den yttre människan. Det finns inget orent i det yttre som strider mot det som flyter in ovanifrån. Se AC 95.

De två träden fanns sida vid sida, livets träd i mitten, men inget sägs om att inte äta av det andra – ännu. Livets träd står för kärleken, kunskapens träd för visheten eller tron. När ordningen är rätt samverkar de.

De fyra floderna beskriver samma sak, AC 121.

Vers 17 innehåller varningen om att inte äta från kunskapens träd. Den versen är en övergång till nästa del och en inledning på vägen utför.

”Människans önskan att intränga i trons mysterier med hjälp av de yttre sinnenas erfarenhet och kunskaper var inte bara orsaken till den Fornäldsta kyrkans undergång, det vill säga, till de efterkommandes undergång i denna kyrka, som det kommer att handla om i det följande. Detsamma är också orsaken till varje kyrkas undergång, ty en dylik önskan för inte bara med sig det dom är falskt i sättet att tänka, utan också det som är ont i sättet att leva.” AC 127

Och så fortsätter vi med andra halvan, vers 18-25:

Människa mer än man och kvinna
Detta är väl ett av de mest kända ställena i Bibeln, Adam och revbenet. Som jag sagt tidigare så är det ”adam”, människa, det handlar om, inte en människa av manligt kön. I boken står ”homo” inom parentes i bibeltexten för att markera just detta. Adam är homo på latin.

Egenjag (proprium)
Ett nykyrkligt begrepp är proprium. Det betyder det som ägs av någon, det som tillhör någon och inte någon annan. Varje människa känner ju sitt eget liv vara just ens eget liv, inte någon annans. Man äger sitt liv. Det är ens eget liv. ”Egenjag” är det ord som används i den här översättningen och det är lika bra som andra varianter.
Det här kapitlet handlar om detta egenjag, hur Herren gav det till människan (adam, homo).

Andlig frihet
Även om det inte sägs så mycket om det här så är det kopplat till människans frihet, alltså frihet att tänka fritt i andliga frågor. Den friheten bär med sig möjligheten att vända ryggen åt Gud – som vi kommer att se att det sker ganska snart i berättelsen.
Men det är Herrens vilja att denna frihet finns. Den är nödvändig för att – mer positivt tänkt – människan ska kunna säga ja till Gud.
En intressant diskussion av detta hittar man i en minnesvärdighet i SKR 504.

Uppväckelse från de döda
168-181 är det som beskrevs i AC 70 om material som samlas ihop för att det ska bli mer överskådligt. Vi fick en kort inledning till ämnet i AC 70, människans uppvaknande efter döden. Det fortsätter i kap 3 och framåt.

Arcana Coelestia är en förklaring av bibeltexter, men redan från början får läsaren starka och tydliga bilder av hur verkligt livet efter döden är, och att det börjar omedelbart. Swedenborg säger dessutom att han inte bara har fått höra berättas om detta utan att han ”har fått veta det genom levande erfarenhet.” AC 168