8 juli, 2018

AC # 692-763

Arcana Cœlestia Vol I

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 7, del 1, vers 1-12, # 692-763

Kapitlet börjar med en redogörelse om helvetet – inte helt opassande i sammanhanget (Se AC 71!). Det är i det har avsnittet som vi hittar tre mycket väsentliga tankar:

Det onda straffar sig självt:
”Det onda bär inom sig på sitt eget straff. … Följaktligen ådrar sig var och en själv det straff och den pina som han får lida och utsätter sig så för den djävulska skaran som verkställer straffen. …  Men eftersom en ond ande själv rusar dit, så vänder Herren allt straff och all plåga till gott och till någon nytta. Inget straff kan över huvud taget verkställas, om inte Herren har som ändamål en nytta.” AC 696

En ”konkret”, andlig närvaro:
”Åtminstone två onda andar och två änglar är närvarande hos varje människa. Genom de onda andarna står människan i förbindelse med helvetet och genom änglarna med himlen. Utan kontakter åt båda hållen skulle ingen människa kunna leva bråkdelen av en sekund.” AC 697

Ordet ’åtminstone’ är bra att komma ihåg. Vår förbindelse med den andliga världen är givetvis komplex, men det här ger en grundtanke som är bra. Den betonar vår frihet och beskriver vårt existentiella tillstånd på ett enkelt och tydligt sätt.

Ödeläggelser:
”Förutom att det finns helveten förekommer också ödeläggelser …  Människan för nämligen med sig till det andra livet – till följd av de synder hon begått – oräkneliga onda begär och falska tänkesätt, som hon samlar ihop och binder samman. Även de som levt ett redligt liv gör likadant. Men de kan inte lyftas upp till himlen förrän deras onda begär och falska tänkesätt skingrats, och det är det som kalla ödeläggelse. Det finns många slag av ödeläggelse, och de kan ta längre eller kortare tid. En del människor blir upptagna till himlen efter en ganska kort tid, andra omedelbart efter döden.” AC 698

Vi vet att ”allting i Ordet har med livet att göra”. Så även dessa texter. Floden är en bild av helvetiska begär som hotar att förstöra människans andliga liv. Hon väljer själv detta. Herren vill alla väl: ”Herren skickar aldrig någon till helvetet utan vill leda alla bort därifrån. Än mindre drar han pina över någon.”AC 696

Vi kan välja det goda. Arken omgiven av det destruktiva beskriver det valet.

Det utdragna förloppet, 40 dagar, 150 dagar (7:24 och kap 8:3) handlar om att gå igenom något hela vägen, tills ”vacklandet upphör och ett nytt liv börjar”. AC 849
Det är i korthet vad hela berättelsen om Noa handlar om.

Gud eller Jehovah
Vi konstaterade förra gången att vi i kap 6 hör Gud tala, men att det i kap 7 är Jehovah. Gud handlar om förståndet, Jehovah om viljan. Frestelser sker både i förståndet och viljan. ”Är det verkligen sant?!” ”Måste jag verkligen följa det i handling?!”

”’Gå du och hela ditt hus, in i arken’ står för att gå in i det som utgör viljan, vilket är tydligt av det som ovan sagts. I föregående kapitel, vers 8, där det handlar om det som hör till förståndet, är ordalydelsen en annan, att ’du skall gå in i arken, du och dina söner, och din hustru, och dina söners hustrur med dig’.”AC 710

Alltid när det står hus, eller kammare, så handlar det om viljan. Se Matt 6:6.

Desolatio
Som vi vet var det många på den tiden som inte kunde räddas. Det motsvaras av att det alltid finns människor som inte tillåter sig att ledas av Herren ut ur helvetet. Det väljer själva fel väg. De utsätts därför aldrig för frestelser.

”Ingen kan frestas, det vill säga, genomgå någon andlig frestelse, förutom den som har samvete, ty andlig frestelse är inte något annat än samvetskval. Följaktligen kan inga andra frestas än de som är i det himmelskt och andligt goda, ty dessa har samvete. De övriga har det inte och vet inte ens vad samvete är.” AC4299:2

Istället sker en process i andarnas värld som kallas något liknande som ödeläggelse (latin: vastatio). I AC 705, början och slutet används olyckligtvis samma ord, ödeläggelse, där det egentligen är ett annat ord på latin: desolatio.  Den gamla översättningen använde ”förödelse”. Det handlar om att den som är ond, för evigt, först måste få all yttre, påhittad godhet förstörd, utplånad, ty annars kvarstår en inre konflikt som är mer plågsam än ett rent helvetiskt tillstånd.

Böjelser för det goda och annat

  • AC 713 och framåt förklarar vad djur, talet sju, och make/maka betyder. Vackert!
  • AC 720 diskuterar talen 2,3 och 6,7. Intressant!
  • AC 722 och framåt förklarar vad fåglar, talet sju, och hankön/honkön betyder.
  • AC 728 innehåller en intressant diskussion om talet sju i förhållande till Herrens Ankomst och de då begynnande frestelserna (!!).
  • AC 731 ger en upplyftande tolkning av det som i bokstavsmeningen ser ut som Guds hämnd. ”När människan undergår frestelser så skingras, det vill säga, försvagas och mildras hennes egenjag med hjälp av det sanna och goda hon får av Herren. … Den skenbara frånvaron av egenjaget och att det inte längre gör någon skada betecknas med ’att utplåna’, trots att det på intet vis har utplånats, utan finns kvar.

AC 734 och framåt samt 754 och framåt tar upp Noas ålder, 600 år. Där finns orden ’son’ och ’liv’ och det handlar om två olika tillstånd under frestelsernas förlopp. Det är inte meningen att vi ska komma ihåg alla detaljer, men genom att observera detaljerna blir vi mer medvetna om hur allt sker i steg och metodiskt. Det kan man använda när man funderar på sitt eget liv och hur det går upp och ner eller fram och tillbaka. Ingenting är tillfälligheter. Herren är med i varenda detalj. Matt 10, Luk 12 och i Jesaja:

”Lyft upp era ögon mot höjden och se: Vem har skapat allt detta? Vem för härskaran däruppe fram i räknade skaror? Genom Sin stora makt och sin väldiga kraft nämner Han dem alla vida namn – ingen enda uteblir. Hur kan du Jakob säga, du Israel påstå: ’Min väg är dold för HERREN. Gud bryr sig inte om min rätt.” Jes 40:26-27

Fyrtio dagar, fyrtio nätter
Ett av de mest kända talen i Ordet är 40 och det handlar om frestelser. Vandringen i öknen, Jesus i öknen. Så också här förstås.

AC 762 ger en tankeställare om världens andliga tillstånd!