8 juli, 2018

AC # 764-831

Arcana Cœlestia Vol I

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 7, del 2, vers 13-24, # 764-831

I de här verserna sker två saker parallellt. Det nya formas och det gamla går under. Det är något som sker i varje människas liv, och här beskrivs det i första hand som något historiskt. Den Fornäldsta Kyrkan går under, och Noa, några få som kan räddas, leder över till den nya kyrkan, den Forngamla kyrkan.
Noa är ursprunget till den Forngamla kyrkan och namnen på sönerna, Sem, Ham och Jafet utgör denna kyrka. AC 768, 788

Ordets stil
Före och efter varje kapitel med dess utläggningar har vi redogörelser i mer tematisk form, himlen, helvetet osv. I detta avsnitt, vers 13-24, finns det rikligt med kommentarer om Ordet stil. Det skulle ha kunnat bli ett fristående avsnitt om det, om Herren så hade velat.

En reflektion är att för att förstå den inre meningen måste man förstå att det finns ett verkligt liv efter döden, och att det är det livet som Ordet handlar om. AC 67 säger så här:

”Eftersom Herren i Sin Gudomliga barmhärtighet låtit mig veta den invärtes meningen i Ordet, och då denna mening innehåller mycket djupa arkana som aldrig tidigare kommit till någon människas kännedom och inte heller kan göra det, om man inte vet hurdana förhållandena är i det andra livet, så har det blivit mig tillåtet att avslöja vad jag hört och sett nu under loppet av flera år, då det givits mig att umgås med andar och änglar. Ty det mesta av Ordets invärtes mening är inriktad på, berättar om och omfattar just hur förhållandena är i det andra livet.” AC 67

Vi har ju hittills haft flera avsnitt som har handlat om den andliga världen. Verket Arcana Cœlestia börjar med det förutom bibeltolkningen. Nu får vi insprängt nästa stora lärobit, nämligen att det finns en Gudomlig ordning och avsikt i varje detalj i Ordets bokstavsmening. T ex nämns att upprepningarna inte är onödiga utan speglar de ”två liv” som finns i människan, förståndet och viljan, se AC 801:2.

Från ovan
Att bokstavsmeningen ser ut som den gör har att göra med att det verkligen är Guds Ord och att det lägre har sin existens från det som är högre. På ett högre plan, det vill säga i den inre meningen, ser allt annorlunda ut. Vi kan inte helt förstå varför bokstavsmeningen ser ut som den gör, men tesen här är att vi måste lita på att det finns orsaker, och dessutom kan vi förstå det mer och mer, när vi lägger märke till detaljerna.

Allt det som sägs om den här saken har främst att göra med att vi ska förstå att det finns en Gudomlig närvaro i Ordet. Den närvaron påverkar oss när vi läser Ordet.

Några kommentarer till texten

  • AC 765 är en bra sammanfattning av hela kapitlet.
  • AC 769 säger att varje kyrka behöver läror.
  • AC 765-770 resonerar kring att namnen på sönerna nämns och att det leder till en annan inre mening.
  • AC 774 ”Vilda djur” är inte alls vilda utan ’r ”levande varelser som det finns levande själ i”, vilket är tydligt på grundspråket hebreiska.
  • AC 775:1 ger oss tröst: ”De olika slag av andlig godhet och likaså av andlig sanning är så många att det är helt omöjligt att räkna upp dem … Av vad ny här har anförts framgår hur torftig, för att inte säga obefintlig, den mänskliga visheten är.”
  • AC 780 talar om kött i förhållande till ande, alltså hur det som i sig självt är dött får liv ifrån Gud. Jfr AC 800. Se också Joh 1:13, 3:6.
  • AC 783 En intressant distinktion mellan den Fornäldsta Kyrkan och den Forngamla kyrkan görs här. I den förra var det kärleken till Herren som gällde. I den senare är det tron på Honom som gällde och den gav i sin tur upphov till kärlek till medmänniskan.
  • AC 789 diskuterar vad det betyder att lyftas upp av Herren. Här är det arken som lyfts högt över jorden. ”Varje människa – även den pånyttfödda – är vanligen så beskaffad att hon skulle kasta sig huvudstupa i helvetet, om det inte var så att Herren avhåller henne från ondska och falskhet. … Detta har jag fått veta genom verklig iakttagelse.”
  • AC 794 beskriver hur intalelser fullständigt förstör människans vilja.
  • AC 802 Här har vi ett exempel på Ordets sätt att spegla den inre meningen. När det sägs ”fåglar och djur ” är ämnet en sak, förståndet, men när det sägs ”djur och fåglar” är ämnet ett annat, viljan.
  • AC 805 beskriver hur den Fornäldsta Kyrkan går under genom kvävning. Varför kunde de inte andas längre?