fbpx
8 juli, 2018

AC # 1456-1520

Arcana Cœlestia Vol II

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 12, vers 9-20, # 1456-1520

Kapitel 12 – patriarkerna och Herren Jesus Kristus
Den inre berättelse som börjar här handlar om när Gud blev människa och gjorde Sig Själv till Gudomlig Människa. Det kallas för Herrens förhärligande. Den inre berättelsen börjar här. Det är den djupaste meningen i Ordets inre.

  • ”’Abram’ förebildar Herren vad avser Hans Mänskliga Väsen.” AC 1425

Kapitel 12 – verklig historia
Från och med nu innehåller Bibelns berättelser riktiga historiska händelser och riktiga personer. Abram/Abraham var en historisk person.

  • ”Alltifrån kapitel 1 i denna Mosebok och allt hitintills (kap 11)har berättelserna inte haft historisk verklighetsgrund utan är diktad historia.” AC 1403
  • ”Berättelser med historisk verklighetsgrund börjar här (kap 12).” AC 1401

Historia men också inre mening
Men det är inte den historiska berättelsen som är Guds andliga Ord, utan det som är himmelskt och andligt är det som finns innanför bokstaven. Allting förebildar och betecknar något himmelskt och andligt.

  • ”I den invärtes meningen betecknar de verkliga, historiska händelserna himmelska och andliga ting, vilket för var och en kan stå utom allt tvivel eftersom det är Herrens Ord.” AC 1403

Den stora hemligheten (arcanum) i allt detta är just förhärligandet, nämligen att det Mänskliga skulle göras Gudomligt eller att det Mänskliga skulle förenas till ett med det Gudomliga.

  • ”Fortgåendet av Hans Mänskliga Väsen allt närmre hän mot Hans Gudomliga Väsen börjar nu.” AC 1426

Abram och Jesu liv som barn
Vi kommer nu till början av berättelsen om Herrens liv. Verserna 9-20 beskriver det som hände både i det inre och i det yttre i Jesu liv som barn. Lägg märke till att det stora undret att Gud blev Människa pågick i hela Herrens liv, inte bara under de tre år som Han verkade öppet. Det började redan vers 1:

  • ”Detta anger den allra första medvetenheten (i Jesus).” AC 1407
  • ”Vad som sägs i vers 1 (till 4) förebildar och betecknar den första medvetenheten hos Herren om att Han skulle komma att ikläda Sig vad som är himmelskt, och alltså vad som är Gudomligt.” AC 1426
  • Lite längre fram: ”Herrens förkovran i insikter börjar här. Att också Herren undervisades som varje annat barn kan man se hos Lukas: ’Gossen växte och blev stark i ande och fylldes av visdom och Guds nå var över Honom’, Luk 2:40.” AC 1457

Hustru eller syster
I vers 9-20 har vi den märkliga berättelsen om hur Abram låtsas att Sarai är hans syster och inte hustru. Samma sak sker när han besöker filistéerna, 1 Mos kap 20, och dessutom göra Isak samma sak med Rebecka, 1 Mos kap 26. Att det är något underfundigt och djupt andliga, ja, gudomligt, som sker i dessa berättelser förklarar Arcana Cœlestia så här:

  • ”De arkana som ligger förborgade i detta avsnitt, och också de angående Abram och Isak i Filistéen, har att göra med hur Herrens Mänskliga Väsen blev förbundet med Hans Gudomliga Väsen, eller, vad som är detsamma, hur Herren blev Jehovah även till Sitt Mänskliga Väsen. Dessa arkana har också att göra med hur Herren alltifrån pojkåren invigdes och förbereddes, varom det handlar här. Dessutom innehåller alla dessa skildringar flera arkana än någon någonsin kan tro, och de som kan nämnas är så få att de knappast är några. Förutom de mycket djupa arkana rörande Herren omfattar de även arkana rörande människans undervisning och pånyttfödelse för att hon skall bli himmelsk, liksom de också omfattar människans undervisning och pånyttfödelse för att hon ska bli andlig, och inte endast rörande den enskilda människan i synnerhet, utan också rörande kyrkan allmänt sett.” AC 1502:3

Själva detaljen om det här med hustru och syster har att göra med hur något högre kan tas emot något lägre utan att det högre blir förstört. Kanaan är det högre, Egypten det lägre. Abram är det högre, Farao det lägre.

Egypten
Av alla länder eller regioner utanför Kanaans land är det nog Egypten som har den viktigaste rollen. Vi vet att Egypten och Farao ofta är något negativt, men liksom allt i Ordet finns det en positiv sida också:

  • ”Här står ”Egypten” för all slags nyttiga kunskaper, alltså för kunskap som består av insikter som kan tjäna som kärl för det som är himmelskt och andligt.” AC 1462
  • ”I Ordet står ’Egypten’ inte för något annat än kunskap.” AC 1502:1

”Egypten” är alltså i sig inte något dåligt. Kunskaper i sig är inte något dåligt. De behövs självklart. Det vet vi alla. Vi vet också att det är roligt att lära sig nya saker. Det uttrycks så här:

  • ”När barn först börjar lära, det vill säga, ju högre något är som de skall lära, desto mer längtar de efter att lära det, och så är än mer fallet när de hör att det är himmelskt och Gudomligt. Men denna lust att lära är naturlig och uppkommer av en ivrig längtan, som hör till den utvärtes människan.”AC 1472

Kunskaperna ska vara till nytta för det inre. Om inte det sker, faller ’Egypten’ och det blir död kunskap. Lär vidare i AC 1472!

Herren ”i Egypten”
Herren var verkligen ”i Egypten” som litet barn, men Han var det också i symbolisk mening, dvs. ”undervisades i barnaåren som varje annan människa”, AC 1461. Han behövde dessa kunskaper och insikter i sitt yttre sinne:

  • ”Den utvärtes människan har sitt säte i kroppen och dess sinnen och tar inte emot något himmelskt och andligt, om inte insikter planteras in i henne liksom i en jordmån. Det himmelska kan nyttja dessa insikter som sina egna mottagande kärl, men insikterna måste vara ur Ordet. Insikter ur Ordet är så beskaffade att de står öppna från Herren Själv, ty Ordet som sådant kommer från Herren genom himlen, och Herrens liv är närvarande i varje enskild detalj av det, fast detta inte kommer till synes i den utvärtes formen. Av detta kan vara klart att Herren under sin barndom inte velat inhämta andra insikter än de från Ordet. Dessa insikter stod, som framhållits, öppna för Honom från Jehovah Själv, Hans Fader, som Han skulle komma att förenas och bli en med.” AC 1461

Mottagande kärl, mottag av godhet
Meningen med att lära sig saker, speciellt saker som har med uppförande, moral, etik, andlighet att göra, är att sinnet ska ta emot goda krafter. Kunskaperna, insikterna blir mottagande kärl för godhet, kärlek:

  • ”Det är insikterna som öppnar vägen till åskådning av det som är himmelskt och andligt. Genom insikterna öppnas vägen för den invärtes människan till den utvärtes människan, där de mottagande kärlen har sitt säte, lika många som det finns insikter i det goda och sanna. I dessa såsom i sina egna kärl flödar det himmelska in.” AC 1458:5 (’Himmelskt och andligt’ är enkelt uttryckt det goda respektive det sanna.)

Det är det som ’söder’ och ljus i början av läsningen handlar om, ljus som är förbundet med värme (Återigen enkelt uttryckt det goda respektive det sanna):

  • ”I himlen är de i ljus om är i tillstånd av vishet och förståndighet. Intensiteten i detta ljus står i exakt förhållande till deras tillstånd, så att de som är i ett tillstånd av högsta vishet och förståndighet befinner sig i det största ljuset. Men där hör vis­heten samman med kärleken och människokärleken och förståndighe­ten hör ihop med tron på Herren. I livet efter detta finns ljus, som det knappast går att jämföra världens ljus med. … I himlen finns en sådan motsvarighet mellan ljuset och det som hör till förståndet.” AC 1458

Inte för fort
Att kalla Sarai för hustru beskriver därför en långsam process också i Herrens inre, där föreningen av det inre, Jehovah, och det yttre, människan Jesus, skedde steg för steg.
Abram och Sarai som äkta makar beskriver fulländningen, den fullgångna föreningen. Att det var en stegvis process beskrivs i bokstavsmeningen och med motsvarighetsspråket på detta märkliga sätt. Titta på AC 1469 och 1472!

Förnimmelse och sfärer
I början av kapitlet innan vi läser Bibeltexten finns ett avsnitt som handlar om förnimmelse. Kärlek och förnimmelse hör ihop. I utläggningen av vers 6 längre fram står det så här:

  • ”I det himmelska är själens egentliga ljus.” AC 1440

I slutet av kapitlet fortsätter texten om detta sam om hur det utgår sfärer från andar och änglar som avslöjar vem de egentligen är.