Arcana Cœlestia Vol II
Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm
1 Mos kap 14, vers 1-12, # 1634-1699
Språk, föreställningar, tankar
Det här kapitlet börjar med en spännande redogörelse för andars och änglars språk. När vi läser andra delen nästa månad, så kommer kapitlet av avslutas med en fortsättning på detta tema.
Sättet som andar och änglar pratar på är helt annorlunda än vårt. ”Änglaandarnas tal är obegripligt.” AC 1643 ”Änglarnas tal är outsägligt” AC 1645 De uttrycker så mycket mer i varje ”ord”. Ja, ett ord för dem är en tanke för oss. Den som har fått en tanke och sedan försökt skriva ned den så exakt som möjligt blir förvånad över hur många ord det behövs, en sida, eller två eller mer. När en ande säger tre ord är det som att det är tre väl utvecklade tankar som ryms i de orden. Tio sidor alltså! Se AC 1637:2, 1639
Vi skulle kunna känna oss underlägsna, och det vore inte fel. Men vi kan se det positivt också. Dels betyder det att det är enorm tankekraft runt omkring oss hela tiden, en kraft som vi kan dra nytta av. Dels kan vi tänka att när vi kommer till andra sidan, så blir våra tankar, vår fantasi och vår föreställningsförmåga så oändligt mycket större.
I texten görs en skillnad på olika nivåer av änglar eller himlar. Se AC 1642! Det är naturligt att det är så. Vi ser det i vår värld också. När två personer som är experter på kinesisk arkeologi talar, så finns där en rikedom på detaljer, samband och djupa mänskliga insikter. Om ett barn skulle komma in i konversationen, så skulle de vara tvungna att sänka sig till en helt annan nivå. ”De himmelska änglarnas tal är helt distinkt och skilt från de andliga änglarnas tal och ännu mer outsägligt.” AC 1647
På ett mer ”praktiskt” plan redogör Swedenborg för hur det fungerar. När han hörde änglar och andra lät de på precis samma sätt som människor. Orden var tydliga och hördes som om de kom utifrån. Men så berättar han att ”andarnas tal faller in på en invärtes väg, men inverkar på samma organ i huvudet eller hjärnan [som hos en människa på jorden], dvs att förmågan att höra är densamma.” AC 1635
AC 1648 talar om körer i himlen:
- ”Sångerna förr i tiden tog denna form, och det gjorde också Davids Psalmer.”
Tittut!
Varför tycker vi det är roligt att leka tittut med små barn? Hur gamla kan de vara innan de tycker att vi vuxna blir löjliga? Leker man tittut med en tioåring, sjuåring, fyraåring?
Jo, det har med himmelska hemligheter att göra. Abram och Lot följs åt och delar sedan på sig. Resten av patriarkberättelsen handlar om Isak och Ismael, Esau och Jakob samt alla hustrurna. I en andlig vertikalled finns Abram/Abraham högst upp, Lot längst ned och Isak och Jakob (och de andra) däremellan.
Det högsta leder det övriga. Det är en universell princip. Allt har en början eller ett ursprung som styr allt som kommer därefter. Det är Abraham. Han står för det högsta inom Herren i sitt Mänskliga, och därmed för det högsta/innersta i människan.
Borde det då inte ha varit logiskt att 1 Mosebok fortsatte med Isak och slutade med Lot? Här kommer tittut- och kurragömmalekarna in. De lekarna handlar om att hjälpa det lilla barnet att förstå hur den yttre världen fungerar. Det handlar om de mest elementära naturlagarna. Antag att en vuxen människa inte skulle vara säker på att rummet på andra sidan dörren fortfarande finns kvar när dörren öppnas utan istället finna ett stup. Surrealismen håller på med sådant, och drömvärlden.
Något i det yttre måste vara på plats för att de inre nivåerna ska kunna utvecklas utan att plötsligt rubbas i sin utveckling. Abram och Lot hör ihop, och när Lot lämnar Abram, så är Abram helt integrerad, ett-gjord, med det som Lot representerar, det allra yttersta i människans sinne eller själsförmågor. ”’Lot’ står för Herrens Sensoriska eller Utvärtes Människa.” AC 1698 Att Lot bodde i Sodom betyder att något genomgripande måste ske.
Sodom och Gomorra
Sodom och Gomorra har i Ordet ett mycket dåligt rykte. Det symboliserar något mycket beklagansvärt. Där vill ingen hamna.
- ”Om HERREN Sebaot inte hade lämnat kvar en liten återstod (kvarleva) åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.” Jes 1:9; Se AC 5899
- ”Sedan sade HERREN: ’Ropet över Sodom och Gomorra är starkt och deras synd är mycket svår’.” 1 Mos 18
- ”Om de kraftgärningar som har utförts i dig [Kapernaum] hade gjorts i Sodom, skulle det ha stått ännu i dag. Men jag säger er: ’För Sodoms land skall det på domens dag vara lindrigare än för dig’.” Matt 11:23,24
Enkelt uttryckt handlar det om att vara helt och hållet styrd av de yttre sinnesintrycken, dvs att vara slav under dem. Alla viljeimpulser är helt styrda av de yttre sinnena. Det finns inga moraliska, etiska eller andliga funderingar i en människa som är en ”Sodom och Gomorra”. Det som Skrifterna kallar egenkärlek och världskärlek är det som det handlar om.
- ”Intalelser som har sitt upphov i kärlek till sig själv är de vidrigaste, medan de som har sitt upphov i kärlek till världen inte är så vidriga. … Intalelser på grund av egenkärlek har det med sig att man vill härska över allt, och om tyglarna släpps skyndar de att fullfölja detta begär ända därhän att de vill härska över hela universum.” AC 1675:7
Om vi bara skulle styrs av det, då skulle ”vi bli som Sodom, och likna Gomorra.”Där fanns ’grop på grop av jordbeck’ som ”betecknar det skamliga och orena i onda begär”. AC 1666:1
Att Abram och Lot går skilda vägar betyder att det dåliga som Lot står för – då han är helt avskild från inflytande från något högre – är förlorat. Men det som är sunt och friskt med den yttre sinnesmänniskan finns integrerat i Abram, dvs i Herren i Hans Mänskliga, och i varje människa som blir pånyttfödd av Herren.
Innehållet i kapitel 14
Det börjar med vers 1-2 som är en presentation av de som är inblandade i dramat, dramatis personae:
Fyra kungar, varav en heter Kedorlaomer ställs mot fem andra kungar, varav två var kung i Sodom respektive Gomorra. Abram finns i bakgrunden, men Lot bor i Sodom.
Sedan har vi en handling i tre steg.
- De fem kungarna tjänar Kedorlaomer i 12 år. Vers 4
- Sedan blir det krig. När de fem kungarna ”gör uppror” går de fyra, goda, kungarna till anfall – inte mot de fem utan mot ett antal andra folk, rafaéerna m fl. Vers 5-7
- Det sporrar de fem kungarna att själva gå till anfall mot de fem kungarna, Kedorlaomer och de andra tre. Vers 8-9
- De fem kungarna gick till reträtt och flydde. Kungarna i Sodom och Gomorra råkade mest illa ut. De ”föll i groparna med jordbeck i Siddimsdalen”. De andra flygge upp i bergen. Vers 10
- Lot bodde i Sodom, och Kedorlaomer ”tog allt gods som fanns i Sodom och Gomorra och de tog Lot och tågade bort”.
Om vi förenklar berättelsen, så är det de fem kungarna som försöker besegra de fyra, och Lot råkar illa ut, medan Abram finns på avstånd.
Herrens frestelser som barn
Nu vet vi redan att den historiska berättelsen bara en yttre dräkt för en inre, Gudomlig verklighet.
- ”Detta kapitel handlar om de strider som utgjorde Herrens frestelse, förebildade och betecknade med de krig som beskrivs här.” AC 1651
De fyra konungarna avser ”skenbar godhet och sanning”, medan de fem konungarna avser ”de slag av ondska och falskhet som strider fördes mot”. AC 1652
Detta skedde i Herrens barndom. Han stred med de något ”enklare” sanningarna som de fyra konungarna betecknade,
- ”olika slag av skenbar godhet som i sig själva inte är goda och sanna och som fanns hos Herrens Utvärtes Människa.” AC 1661:1
I den andra halvan av kapitlet får vi vara med om att Abram stride mot det fyra ”goda” konungarna, ty ”sådant gott och sant som finns hos ett barn, innan det fått undervisning, betecknas med Kedorlaomer” AC 1667:2, och ”de olika slag av godhet i den tidigaste barndomen är, trots att de förefaller att vara olika slag av godhet, ändå inte är det så länge som det ärvda onda smittar ned dem. Ty dessa olika slag av godhet har dränkt in sig i och klibbat fast vid sådant som hör samman med kärleken till sig själv och världen.” AC 1667:2
Upproret i det trettonde året
Det finns en överensstämmelse mellan bokstavsmeningen och våra egna liv, tonårsrevolten. Sinnet mognar och människan, tonåringen, börjar tänka själv
- ”Ondska av olika slag, eller onda andar, gör uppror i samma utsträckning som den människa som vill låta sig ledas av godhet och sanning hos sig bekräftar vissa slag av ondska och falskhet, det vill säga, i den omfattning vissa slag av ondska och falskhet listar sig in i det goda och sanna hos henne. Det är i onda begär och falska tänkesätt som onda andars liv består.” AC 1668:2
Detta är möjligt först när den unga människan
- ”förskaffat sig sfärer [av onda begär och falska tänkesätt], ty då nästlar sig de onda andarna in hos henne och försöker ta herraväldet, eftersom de då är närvarande i sin egen sfär, och i den finner de vad som är angenämt, eller sitt eget liv – ”där kadavret ligger, där samlas gamarna”. (Jfr Matt 24:28).” AC 1667:4