Arcana Cœlestia Vol II
Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm
1 Mos kap 15, vers 1-10, # 1767-1832
Inre liv i den Heliga Skrift
Kapitlet börjar med viktiga saker som har med Nya Kyrkans bibelsyn att göra. (# 1767-1777) Det är två saker man ska lägga märke till.
Det ena handlar om att bokstavsmeningen är en yttre klädnad för ett inre, andligt innehåll. Klädnaden ser ibland märklig ut. Den som närmar sig Bibeln på ett ytligt och ointresserat sätt får lätt uppfattningen att det är gammalmodigt, att Gud är hämndlysten och andra saker som alla är sanna om vad gäller den yttre klädnaden. Detta faktum bekräftas av det verk bland Skrifterna som heter Nya Jerusalems lära om den Heliga Skrift. Det står så här i inledningen:
- ”Det är allas uppfattning att Ordet kommer från Gud, att det är Gudomligt inspirerat och därmed Heligt. Men däremot har man inte hittills vetat på vilket sätt det är Gudomligt. Ty Ordet ser i bokstaven ut såsom en vanlig Skrift, med främmande skrivsätt, inte högt eller lysande, såsom moderna skrifter ser ut. Det är därför som människor som dyrkar naturen i stället för Gud, och således tänker av sig själv och sitt egensinne och inte av himlen av Herren, lätt kan falla i villfarelse rörande Ordet, och börja förakta det, och säga till sig själv då hon läser det: vad är det här, vad är det där, är detta Gudomligt, kan Gud som har oändlig Vishet tala så, var och varifrån är dess Helighet annat än från religionssättet och följaktligen intalelsen.”
Nya Jerusalems lära om den Heliga Skrift # 1
Men det är likafullt Guds himmelska och andliga Ord:
- ”Varenda detalj i Ordet är inspirerat, och eftersom det är inspirerat så måste det vara av himmelskt ursprung. Detta vill med andra ord säga att himmelska och andliga ting ligger förborgade i dess inre gömslen. Om det inte vore så, kunde det inte vara Herrens Ord.”
AC 1783:1
Bakom klädnaden finns alltså ”himmelska hemligheter”. Ordet är skrivet med motsvarigheter, och därför syns inte det himmelska och andliga direkt förutom i vissa delar som i de tio budorden, de två stora buden, mycket i Psaltaren eller i Bergspredikan för att ta några exempel. Men resten syns inte. Så t ex sägs det om texten i 1 Mos, kap 15 som vi läser till den här gången:
- ”Som förut framhållits vilar berättelserna här på sann historiks grund, det vill säga att Jehovah verkligen talade med Abram såsom det återges. Och det hände att Kanaans land blev honom lovat som arv.”
AC 1783:1
Och detta till trots har allt en andlig innebörd:
- ”Det är inte bara så att dessa berättelse återger verkliga historiska händelser, utan varje det minsta av en händelse är förebildande, och själva de ord som tilldragelserna beskrivs med, ja, varje liten del av en bokstav har en andlig innebörd, det vill säga varje minsta detalj bär på en invärtes mening.”
AC 1783:1
Då kommer vi till den andra saken som är avgörande för att man ska kunna ta vara på den Heliga Skrift. Det som finns bakom klädnaden avslöjas inte för vem som helst. En förutsättning är att man ”älskar Ordet och lever ett människokärlekens liv”. AC 1767. Ordets andliga kraft är till för att bygga upp människans inre krafter, dvs göra henne till en god människa, till Guds avbild och likhet.
Det här avsnittet utvecklar sedan dessa tankar och Swedenborg beskriver samtal med andar och änglar som haft olika uppfattningar om Ordet samt varit på olika nivåer vad gäller människokärlek och vishet – eller dess motsatser.
Innehållet i kapitel 15
I kapitel 14 följde vi en strid mellan fyra kungar mot fem, och vi såg hur Abram och Lot var inblandade, och att till slut Abram redde ut situationen, så att de fyra kungarna som först verkade goda också de lades under ARAMs arm och Lot blev fri. Kapitel 15 börjar med:
- ”Herrens hugsvalelse som Han erfor efter frestelsestriderna, som beskrivs i föregående kapitel.”
AC 1779
Efter denna korta vilopunkt hettar det till igen. Kapitlet blir en exposé över den kommande utvecklingen av ”kyrkan”, alltså hur Gud tas emot av oss människor på jorden. Man kan se det som en Herrens egen inre reflektion eller djupa, meditativa betraktelse över mänsklighetens andliga elände men med möjligheten eller hoppet om en ny tid. Kapitlet slutar med ett löfte till Abram – Herren i Sitt allra innersta – om att mänsklighetens andliga tillstånd skall förbättras i mycket stor omfattning:
- ”Samtidigt visades Honom hur … en ny kyrka skulle få styrka och träda i den förras ställe och att himmelriket då skulle växa ofantligt.”
AC 1778
Herrens kärlek och Elieser från Damaskus
Allt handlar om hur Herren vill hindra att människosläktet går förlorat. Hans Människoblivande handlar om detta enda – att frälsa människosläktet från evig undergång. (se AC 2025:5)
I vers 2 dyker Elieser från Damaskus upp. Han är Abrams tjänare. Enligt den tidens sed skulle denne tjänare allt som hörde till Abram. Abram blev orolig, och Jehovah tröstade honom och gav honom ett löfte att han skulle få en egen arvinge. Det blev Isak så småningom.
Elieser ”förvaltade Abrams hus”. Vi kan tänka så här på det andliga planet: Människorna på jorden bar hela ansvaret för att kyrkan skulle fortsätta att vara stark och ren i sin tro och sin människokärlek. Abrams oro är därför Herrens – inte bara oro utan – insikt om att människorna skulle duka under för det onda, om inte Gud själv kom till jorden och gjorde sitt Mänskliga gudomligt.
Löftet till Abram är Herren Jesu Kristi uppenbarelse från sitt eget Gudomliga inre om att frälsningsplanen kommer att lyckas. Herren kommer själv att bli den högste förvaltaren. Jämför det här med hur Josef – en bild av Jesus Kristus – blir Faros närmaste man.
Utvärtes och invärtes kyrka
Om förvaltaren förlorar kraft, så kommer huset som förvaltas att förstöras. Huset är kyrkan. Det som hade hänt var att kyrkan, eller gudsdyrkan, blivit alltmer ytlig. Därför behövdes en förnyelse av det inre. Därför handlar det här om löftet om den första kristna kyrkan. Tänk på Jesu ord till fariséerna om utsidan och insidan:
- ”Ve er, skriftlärda och fariséer, ni hycklare! Ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men inuti är de fulla av rofferi och omåttlighet. Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, så blir också utsidan ren.”
Matt 23:25,26
Det motsvaras av följande i läsningen till den här gången:
- ”Allt utvärtes i en kyrka har inget som helst värde, om det inte finns något som är invärtes i den. Det är det invärtes som det utvärtes har att tacka för sin existens. Med människan förhåller det sig på samma sätt. Det utvärtes hos henne, eller det kroppsliga, är i sig själv ingenting, om det inte finns någon invärtes som besjälar och ger det liv. Sådan som karaktären är på det invärtes, sådan är karaktären därför också på det utvärtes. Eller sådan som hågen och sinnet är till karaktären är också värdet av allt det som träder fram genom det utvärtes eller kroppsliga. Det är det som ligger människan varmt om hjärtat som bildar henne, inte det som ligger i munnen eller åthävorna. Det förhåller sig på samma sätt med det invärtes i kyrkan. … Med ’barnlös’ (1 Mos 15:2) menas att det inte finns något invärtes innehåll i kyrkan utan bara det som är utvärtes, så som förhållandet var på den tid över vilken Herren klagade.”
AC 1795:2
Herrens tvivel och tröst
Jesus var inbegripen i en ständig kamp mot de onda makterna. Hans uppdrag var att besegra dem av egen makt, dvs från det Gudomliga i Sitt innersta. Detta Gudomliga innersta var liksom dolt både för Honom själv och därför för de onda andar som trodde att du kunde lura Honom. När Han utifrån Sin oändliga kärlek varje gång segrade, lyste detta Gudomliga innersta fram. Han själv kände en förnyad tillförsikt, och de onda andarna kastade sig tillbaka till helvetena.
- ”Medan Herren levde i världen var Han ständigt inbegripen i frestelsestrider och Han segrade ständigt och i djupaste mening innebär orden ’att tro på Jehovah’ här att Herren fylldes av den innerligaste förtröstan och tro på att Han inte kunde annat än segra, därför att Han av ren kärlek stred för hela människosläktets frälsning. … I alla Sina frestelsestrider stred Herren aldrig av kärlek till Sig Själv, eller för Sin egen skull, utan för alla i hela universum. Han stred därför inte för att bli den störste i himlen, för detta är raka motsatsen till Gudomlig kärlek.”
AC 1812:1,2
Himmelska nivåer
En vanlig mänsklig fråga om andlighet handlar om grader, lågt och högt, om att komma längst. Herren och änglarna tänker helt annorlunda, men i texten har vi en del som behandlar dessa frågor:
- ”I Herrens rike finns de som är utvärtes, de som är inre och de som är invärtes. Goda andar som bor i den första himlen är utvärtes, änglaandar som bor i den andra himlen är inre och änglar som bor i den tredje himlen är invärtes. De som är utvärtes är inte så befryndade med eller så nära Herren som de inre, och dessa i sin tur är inte lika befryndade med eller nära Herren som de invärtes. Herren vill av Gudomlig kärlek eller barmhärtighet ha alla nära Sig, så att de inte ska stå utanför, det vill säga i första himlen. Hans vilja är att de skall vara i den tredje himlen och om möjligt inte bara hos Honom utan förbli i Honom. Så beskaffad är den Gudomliga eller Herrens kärlek.”
AC 1799:2 - ”Änglarna i den första himlen är underordnande änglarna i den andra och dessa i sin tur är underordnade änglarna i den tredje himlen. Denna underordning innebär emellertid inte någon makt- eller myndighetsutövning utan den innebär, liksom hos människan, en inflytelse av det invärtes in i det utvärtes. Det vill med andra ord säga att Herrens liv inflyter genom den tredje himlen in i den andra och genom den in i den första och detta i en successiv ordning … De lägre änglarna, eller de som intar en underordnad ställning, är inte medvetna om att det är så … Således är det inte något underordnande som innebär herravälde.”
AC 1802 - ”Om exempelvis någon strider av kärlek för att bli den störste i himlen, då tror han inte på Jehovah utan fastmer på sig själv, ty att vilja bli den störste är att vilja härska över andra. Alltså strider han då för herravälde.”
AC 1812:1
Skapelsens skönhet
Det talas om himmel och stjärnor. En bärande tanke är att allt som finns på jorden också finns i den andliga världen, i himmel eller helvete. Det andliga kommer först och är ursprunget för det jordiska, men från det jordiska kan man lära sig något om det andliga:
- ”Orden ’och räkna stjärnorna’ … är en förebild av godhet och sanning.”
AC 1808:1 - ”Att med ‘stjärnor’ inte avses stjärnor, utan olika slag av godhet och sanning, eller vilket är detsamma, de som i likhet med änglarna intagits av godhet och sanning sägs uppenbart hos Johannes: Jag såg Människosonen i sin högra hand hålla han sju stjärnor. Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du har sett i min högra hand och med de sju lampställen: de sju stjärnorna är de sju församlingarnas änglar, och de sju lampställen som du såg är de sju församlingarna. Upp1:16,20.”
AC 1808:5 - ”Allt och varje detalj i himlen ovanför och på jorden nedanför är symboler beror på at det uppkommit och ständigt uppkommer, de vill säga äger bestånd av Herrens inflytelse genom himlen.”
AC 1807:3