Arcana Cœlestia Vol III
Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm
1 Mos kap 19, vers 1- 19, # 2310-2426
Etymologi
I kapitel 19 möter vi en berättelse som är upphovet till begreppet sodomi. Men den inre meningen har ingenting med det att göra. Det handlar i stället – som vanligt – om självkärlekens inbillade tro att den kan styra allt till sin egen fördel Se AC # 2322. Verkligheten är att den inte förmår någonting alls, när människan vänder sig till Herren.
Ordet
Men först har vi en inledande text om Ordet, bokstavsmeningen. Det är tre tankar som förs fram:
- Annorlunda jämfört med alla annan skrift eller litteratur;
- Har en inre, andlig mening, och därför Förbinder Ordet himmel och jord, änglar och människor.
Därför sägs det att:
- ”Vad de historiska delarna speciellt angår, så skulle, om de utöver bokstaven inte innehöll vad som är Gudomligt och himmelskt, ingen … erkänna dessa för ett inspirerat Ord, och detta till minsta punkt.”
AC # 2310:3
Ett exempel i vår text är följande:
- ”Det sägs att Lots hustru såg tillbaka bakom honom, och blev en saltstod. Var och en kan begripa att dessa ord – ’att se tillbaka bakom honom’ – rymmer ett Gudomligt arkanum och att det ligger djupare förborgat än man kan inse. Ty att se tillbaka bakom honom förefaller inte alls att vara något klandervärt, och ändå är det av så stor vikt att det sägs att han skulle fly för sitt liv, det vill säga att han skulle dra försorg om sitt liv i evighet genom att inte se tillbaka bakom sig.”
AC # 2417:1
Vi ska påminna oss om detta gång på gång. Bokstavsmeningen är Guds levande Ord i varje minsta detalj:
- ”Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett.”
Matt 5:18 - ”Men förr kommer himmel och jord att förgå än att en enda prick av lagen sätts ur kraft.”
Luk 16:17
Ibland berörs vi mer påtagligt, ibland mindre, men i vårt inre talar Ordet tydligt till vår ande och stärker vår tro.
Inre historisk mening
Som vi sagt tidigare finns det tre nivåer i Ordet, en som handlar om förhärligandet, dvs Jesu Kristi inre liv, en som handlar om människans pånyttfödelse, och en som handlar om kyrkornas utveckling. I det här kapitlet kommer vi tillbaka till den inre historiska meningen som vi hade mycket av före kapitel 12.
Kapitlet består av två delar, fast det är samtidigt två berättelser som utvecklas parallellt.
Den ena berättelsen handlar om ”den andliga Kyrkan som är i människokärlekens goda” (AC # 2312), här förebildad av Lot, men hur den sedan urartar, något som beskrivs med Lots hustru som blir en saltstod. Se AC # 2324:2.
Den andra handlar om ”de människor inom samma Kyrka som känner motvilja mot det goda i människokärleken” (AC # 2314), förebildade av ’invånarna i Sodom’. Och allt handlar om oss själva – hur vi ska lita mer på Herren och bli bättre människor.
Den första handlar om att kämpa för att hitta rätt väg i livet. ”De styrks av Honom i det goda.”AC # 2313
Den andra handlar om hur man drar förbannelse över sig själv genom att inte ta vara på Herrens uppmuntran att hitta rätt väg.
- ”De känner motvilja mot Herren trots att de har blivit undervisade om det goda i människokärleken och om det angenäma som följer med böjelserna för detta goda och som de skulle komma att få åtnjuta. De förblir kallsinniga och förkastar det goda. De försöker till och med förstöra själva det goda i människokärleken. De är så intagna av det onda och falska att de oundvikligen går förlorade”
AC # 2315
Deras upp-och-nedvända föreställningar framgår av följande:
- ”Himlen där sällhet och lycka finns, kallar de sitt helvete, och i samma mån som de är i stånd att avlägsna sig och dölja sig för Herrens ansikte flyr de bort så långt de någonsin kan.”
AC # 2363:1
Den första berättelsen, om Lot, finns i verserna: 1-3, 12, 14-16, 18-20, 23, 26, 30, 34-38.
Den andra berättelsen, om ’invånarna i Sodom’, finns i verserna: 4-5, 6-11, 13, 24-25.
Men det finns också några verser, 27-29, insprängda som handlar om Herren:
- ”Dessa verser har tillagts … för att göra det alldeles klart att de goda blev skilda från de onda och att de förra frälstes, men att de senare blev fördömda, och att detta endast kunde uppnås genom föreningen av Herrens Gudomliga Väsen med Hans Mänskliga.”
AC # 2457
Dom
Det är alldeles uppenbart att det handlar om en dom här.
- ”Detta kapitel handlar om domen, det vill säga att de frälses som har tro och att de fördöms som inte har det.”
AC # 2320
De som har det som behövs för att kunna följa det goda och det sanna är ”Lot”. De som aktivt arbetar emot det goda och det sanna, ’invånarna i Sodom’, är tomma på godhet och det räcker inte med bara sanning. Den är död om den inte förbinds med eller leder till det goda.
- ”’De två änglarna kom till Sodom om aftonen’ betecknar hemsökelsen, som föregår domen.”
AC # 2317
’Hemsökelse’ betyder ungefär: nu ska vi ta reda på hur det står till. För den som inte vill något annat än den som hemsöker behöver man ju inte vara rädd. Bara den som har avsikter som står i strid med den som bestämmer har något att frukta.
- ”Nu (efter kap 18) följer om deras frälsning som det finns något gott och sant hos, och som är de som i detta kapitel förebildas med Lot. Samtidigt handlar det om deras undergång som helt och hållet är i ondska och falskhet, och som är de som här avses med Sodom och Gomorra.”
AC # 2318
En (yttersta)dom sker när mörkret faller, dvs det är ’afton’. Det handlar om att något går förlorat och att något nytt börjar byggas.
- ”I detta kapitel handlar det om tillståndet inom bådadera Kyrkorna, det vill säga både om uppkomsten av en ny Kyrka, förebildad genom ’Lot’, och om undergången av den gamla.”
AC # 2323:2
Den tydligaste bilden vi har av detta i Ordet är berättelsen om ”syndafloden” och Noas räddning. Något gick förlorat och att något nytt började byggas. Den dom det handlar om här är den som skedde när Gud kom till jorden för två tusen år sedan. Det andliga, kosmiska skeende som ägde rum vid tiden för Herrens liv på jorden beskrevs alltså i Ordet långt mer än ett årtusende innan det skedde.
Vem dömer?
I kapitel 18 förebildade de tre änglar Trefalden i Herren, Fader, Son och Heliga ande. Här däremot, när det handlar om domen, är det bara två änglar som kommer på besök till Sodom. Den första ängeln, ”Fadern”, finns inte med. Orsaken är att det är det Gudomligt sanna som dömer. ”Med ’de två änglarna’ förstås Herrens Gudomliga Mänskliga och Hans Heliga utgående, som domen tillkommer.” AC # 2317
Det ligger ett djupt mysterium i detta. Den som har det goda har Herren med sig, eller i sig, och domen liksom bleknar bort. Men den som inte har det goda ställs istället inför den kalla sanningen. Det beskrivs så här:
- ”Vad angår domen på grund av det sanna, så är situationen denna. Herren dömer aldrig någon annat än med utgångspunkt från det goda, ty Han vill lyfta upp alla … till himlen, ja, om det vore möjligt, upp till Sig. Ty Herren är själva barmhärtigheten och själva godheten, och själva barmhärtigheten, och själva godheten kan aldrig någonsin fördöma någon. Det är människan själv som fördömer sig i och med att hon förkastar det goda. Då nu människan under kroppslivet gjort det till en vana att fly det goda, så flyr hon det även i livet efter detta och flyr följaktligen himlen och Herren. Ty Herren kan inte vara närvarande i annat än det goda.”
AC # 2335:3
Detta förtydligas sedan med att ”Fadern”, den Gudomliga kärleken, inte dömer utan ”Sonen”, den Gudomliga visheten:
- ”All dom tillkommer Herrens Gudomliga Mänskliga och Hans Heliga utgående enligt Herrens ord hos Johannes: Fadern dömer ingen, utan har helt överlåtit domen åt Sonen.
Joh 5:22.”
AC # 2335:4
Det finns en fin mänsklig princip som är att utgå ifrån att en människa är oskyldig till dess att bevis övertygar om motsatsen. Det handlar om att återställa ordningen, ty utan ordning blir det kaos, också i himlarna och i helvetena.
”Lärobestämningar”
I # 2417 finns en intressant redogörelse för begreppet lärobestämningar, eller läror kort sagt. Det handlar om det goda och det sanna och de ska vara förbundna. Redogörelsen för samman både tankarna kring en dom från Kärlek eller från Sanning samt betydelsen av det goda och det sanna i kyrkornas historiska utveckling.
- ”Här skall först blott sägas vad som menas med en lärobestämning. Lärobestämningen är tvåfaldig. Den ena angår kärleken och människokärleken, den andra tron. Medan varje Herrens Kyrka ännu är ung och jungfrulig då varken har den eller önskar ha någon annan lära än den som avser människokärleken, ty den är en lära för levernet. Allt efter som tiden går vänder sig emellertid Kyrkan bort från denna lära ända därhän att den börjar ringakta den och slutligen förkastar den, och då erkänner den ingen annan lära än den som kallas trons. Och när den skiljer tron från människokärleken, då står läran i maskopi med ett liv i ondska.”
AC ” 2417:2