fbpx
7 juli, 2018

AC # 2564-2605

Arcana Cœlestia Vol III

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 20, vers 14-18, # 2564-2605

Mänskligt eller Gudomligt tänkande

Förra gången sa vi så här:

Människan gör sitt bästa för att förstå, men utan ett Gudomligt tänkande – alltså insikter från ett högre plan – hamnar man ändå inte helt rätt. Detta är ett tydligt och kraftfullt budskap i Skrifterna: människan behöver Gudomliga uppenbarelser för att kunna lyfta tanken över det materiella eller egna förnuftiga.

Att läran om människokärleken och tron inte kan formuleras av människans eget tänkande eller förnuft utan att det måste komma från högre håll utrycks så här:

”I detta kapitel behandlas läran om människokärleken och tron, det vill säga att denna lära är andlig av himmelskt ursprung, och inte av förnuftsmässigt ursprung.”
AC # 2496

”Det förnuftsmässiga är till största delen blott mänskligt … Det är därför som ingenting av läran i tron någonsin kan utgå från, än mindre byggas på det förnuftsmässiga.”
AC #2516:2

”Människans tanke har sin upprinnelse i det förnuftiga och förefaller henne som om den hade sitt upphov i henne själv.”
AC 2552

 

 

Abimelek är läran
Abimelek är läran och ’hans land’ är det goda. Varför råkar han illa ut? Sista versen i kapitlet, vers 18, lyder: ”Ty Jehovah hade alldeles slutit till varje moderliv i Abimelek hus, på grund av Sarahs, Abrahams hustrus ord.” Se AC # 2588:2 Jo, för att läran, Abimelek och hans hus, ska kunna utvecklas och leda människan rätt måste det vara en högre kraft som styr. Först när allt blir klart mellan Abraham, Sara och Abimelek så kan utvecklingen fortsätta.

När det blir klart att Sara är Abrahams hustru, så står det rätt till i det inre av människan. Godheten, Abraham, vars ursprung är i Herren och därmed i människans innersta, kan bara ingå en varaktig förbindelse med den sanning, Sara, ”det andliga sanna”, som passar det rena som kommer från Herren. I första halvan av kapitlet handlade det om detta.

Det började med en grumlig uppfattning av vad det sanna var. När denna grumlighet hade klarnat uppfattade Herren i Sin härliggörelsen – och människan allmänt – vilka sanningar som passar och vilka som inte gör det. Det sker när ”det andliga sanna [Sara] har förbundits med det himmelska goda [Abraham].” AC # 2588:1

Som ett resultat av detta kan människan fortsätta att utveckla sitt tänkande och handlande. Det är läran som ska utvecklas, berikas, bli stark. Läran är Abimelek. Den kan fortsätta att utvecklas genom att i allt – kunskap, filosofiskt tänkande, forskning, ja, allt i det naturliga tänkandet kan användas för att stärka en sann tro. Det handlar den andra delen av kapitlet om.

  • ”Här behandlas särskilt läran om människokärleken och tron, det vill säga att denna lära är andlig av himmelskt ursprung, och inte av förnuftsmässigt ursprung.”
    AC # 2497
  • ”Läran skulle inte ha blivit fullkomlig, om den hade härletts från det förnuftsmässiga.”
    AC # 2498

 

Godhet inifrån, sanning utifrån
Ska det behöva vara så krångligt!? Vore det inte enklare om vi vore som djuren som vet allt från början?! Svaret ligger i en andlig princip för människan som är att ”godhet kommer inifrån, sanning utifrån”.

Djuren har ingen tendens till ondska. De föds därför med all kunskap. Det sanna flyter liksom godheten in uppifrån eller inifrån, från Skaparen. Det skulle kunna vara så för människan också. I den Fornäldsta Kyrkan var det i huvudsak på det sättet. Men sedan kom syndafallet. Och därefter så föds vi alla med medfödda tendenser till att tänka mer på oss själva och mindre på andra. Om vi då fick all kunskap direkt, så skulle det arvsonda ta över och förstöra allt detta, dvs omtolka det till förmån för onda begär. Det hör ihop med orden ”min faders dotter, men inte med min moders dotter” i vers 12 (avsnittet förra gången):

  • ”Om det andliga sanna flöt in inifrån, liksom det goda, då skulle människan födas till all förnuftighet och på samma gång till all kunskap, så att hon inte behövde lära sig något mera. Då nu emellertid människan är så beskaffad att hon genom det ärftliga är under inflytande av allt slags ont, och således av allt slags falskt, och att hon, om själva sanningarna även skulle inflyta, skulle kränka och förfalska dem, och således gå evigt förlorad, så är det därför av Herrens försyn ombesörjt att inte något sant inflyter genom den invärtes människan, utan blott genom den utvärtes. Av vad här sagts står det klart att det förnuftiga hos människan inte är av det andliga sanna som.”
    AC # 2556

Därför måste det vara krångligt.

 

 

Godhet är nödvändig
Eftersom vi är tydligt medvetna om att vi tänker, så är ju känslan att det är av egen kraft som vi gör oss själva kloka, förståndiga, visa och kärleksfulla. Inget kunde vara mer fel än så. Och det handlar läsningen den här gången om i första hand.

Herren flyter hela tiden in med det goda i vårt inre, vår själ. Den människa som accepterar att förändra sig kommer att söka kunskaper som främjar det goda som vill komma ned i människans yttre, i hennes handlingar. Godheten som vi känner är det rätta sättet att leva på är som en jordmån som tar emot sanningarna, kunskapen som frön. Dessa slår rot och leder till växt och så småningom frukt.

  • ”Det är nämligen själva det goda som är det som tar emot det sanna. Det goda i en människas sätt att leva är själva jordmånen för säden, det vill säga för det sanna, medan det onda i hennes levnadssätt aldrig kan ta emot det.”
    AC # 2590:2
  • ”Gott från Herren flyter in i sanningarna och tar dessa in till sig. Och i den mån det är möjligt att ta dessa till sig blir människan andlig, fast det ser ut som om de så kallade trossanningarna flyter in och gör människan andlig.”
    AC # 2577

 

 

Två ståndpunkter
Innan det stod klart för Abimelek, läran, att Sara var Abrahams hustru, så var ”varje moderliv i Abimeleks hus tillslutna”, vers 18. Läran kunde inte utvecklas. Så inte heller i Herrens eget liv och tänkande. Men när allt var på plats, när den högre ordningen regerade, kunde läran berikas med ”eget” tänkande. Det är en ny utveckling:

  • ”Det framhölls ovan i detta kapitel att trons lära skulle tillintetgöras om förnuftet rådfrågades. Men här sägs att trosläran berikades med såväl förnuftsmässiga som naturliga slag av godhet och sanning. Dessa påståenden förefaller vid första anblicken vara motstridiga och motsägelsefulla, men är det ändå inte.”
    AC # 2568:1

Det här beskrivs som två ståndpunkter, den ena negativ, den andra positiv. Den ena metoden är att bara lyssna på det egna förnuftet och därav formulera en lära och sin tro. Den positiva metoden är att utgå från vad läran säger, och sedan lyssna på argument, samla kunskap och resonera för att se hur läran eller tron kan fördjupas.

  • ”Det finns alltså två grundteser, den ena som leder till dumhet och vansinne, den andra som leder till allt förstånd och all vishet. Den förra grundtesen är att förneka allt, eller att i sitt hjärta säga att man inte kan tro på det, förrän man blivit överbevisad med hjälp av sådant som man kan fatta i sin tanke och förnimma med sina sinnen. Detta är en inställning som leder till fullständig dumhet och vanvett och måste kallas den negativa ståndpunkten. Den senare är att bejaka det som innehålls i läran ur Ordet, eller inom sig tänka och tro att det är sant, därför att Herren har sagt det. Detta är en inställning som leder till allt förstånd och all vishet och bör kallas den bejakande ståndpunkten.
    AC 3 2568:4

I AC # 2588 ges ett antal exempel på de två tillvägagångssätten. De två sätten kommer att reagera helt olika på följande saker:

  • ”Det första och huvudsakliga i läran är kärleken till Herren och människokärleken mot nästan.”
    AC # 2588:3
  • ”De som låter sig ledas av kärlek till Herren och människokärlek mot nästan kan ta emot lärans sanningar och tro på Ordet, men inte så de som låter sig ledas av kärlek till sig själva och världen.”
    AC # 2588:5
  • ”Ordet har skrivits på ett sådant sätt att det har en invärtes mening, som inte syns i bokstaven.”
    AC # 2588:6
  • ”Den Forngamla Kyrkans skrifter innehöll förebildningar, och bland hedningarna var många författares alster skrivna i sådana förebildningar, varför inom Kyrkan denna stilart betraktades som helig.”
    AC # 2588:6
  • ”Synförmågan egentligen inte hör till ögat, utan till anden som ser företeelserna och föremålen i världen med hjälp av ögat som sitt eget kroppsliga organ.”
    AC # 2588:7

 

 

Egypten och Assyrien
Det finns en lång utläggning i AC # 2588 om hur kunskapsfakta och förnuftsresonemang leder fel. I Ordet förebildas dessa sinnets egenskaper av ’Egypten’ – kunskapsfakta – och ’Assyrien’ resonemang. AC # 2588:11 Men när allt underordnas Abraham och Sara, eller ’Israel som det heter i Jesaja, kap 19, blir allt bra.

  • ”På den tiden skall det vara en banad väg från Egypten till Assyrien, och Assyrien skall komma in i Egypten, och egyptierna skall tjäna /tillsammans/ med Assyrien. Och på den tiden skall Israel vara den tredje tillsammans med Egypten och Assyrien, en välsignelse mitt på jorden, som Jehovah Sebaot skall välsigna och säga: Välsignad vare du Egypten, Mitt folk, och du Assyrien, Mina händers verk, och du Israel, Min arvedel.”
    Jes 19:23–25.

 

 

Kristna och hedningar
Det ständiga budskapet i Skrifterna är att kunskap som inte samtidigt hör ihop med handling är värdelös. Den öppnar inte himmelens portar. Det är det som Jesus menar när Han säger till lärjungarna: ”Allt vad ni binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt vad ni löser på jorden skall vara löst i himlen.” Matt 18:18 Det som ’lärjungarna’ förebildar är läran i sin helhet. Att följa läran är att vilja himlen.

I avsnittet efter förklaringen av de enskilda verserna finns en diskussion om kristna och hedningar. Där finns en intressant rangordning, men innan vi går dit ska vi bara etablera den sanningen att ALLA människor, kristna eller inte, kan bli saliga i evigheten. Så här står det:

  • ”Att även hedningar frälses kan man veta redan av att Herrens barmhärtighet är universell, det vill säga avser varje mänsklig individ. Ty hedningarna föds som mänskliga varelser likaväl som de inom Kyrkan, vilka jämförelsevis utgör en minoritet. Och de kan inte förebrås för att de inte vet någonting om Herren.”
    AC # 2589

Så till rangordningen:

  • ”Med kristna och hedningar förhåller det sig i andra livet så, att de kristna som erkänt sanningarna i tron och samtidigt fört en god levnad tas emot framför hedningarna.”
    AC # 2590:2

Men texten fortsätter – tyvärr: ”… men sådana kristna är få nu för tiden.” Och så om hedningarna:

  • ”Hedningarna däremot som levt i hörsamhet och inbördes kärlek tas emot framför de kristna som inte fört en god vandel. Ty alla i hela världen som levt i det goda blir i Herrens Gudomliga barmhärtighet mottagna och frälses. Det är nämligen själva det goda som är det som tar emot det sanna.”
    AC # 2590:2

Att ”de kristna som erkänt sanningarna och fört en god levnad” tas emot i första hand har att göra med att de känner den levande, synlig Gud Jesus Kristus. Det är det som Jesus menar i berättelsen om den kanaaneiska kvinnan, Matt 15: 21-28, där Han säger: ”Jag är sänd endast till de förlorade fåren av Israels hus.” Matt 15:24

Men det avgörande är ju levernet. Det är det som vi ska komma ihåg av detta.