fbpx
7 juli, 2018

AC # 2700-2759

Arcana Cœlestia Vol III

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 21, vers 19-34, # 2700-2759

Herren och människan, två berättelser i en, samt en tredje
Som vi sa förra gången så har kapitel 21 en intressant kombination av de två huvudteman som finns i Ordets inre mening – Herrens Gudomliggörelse å ena sidan och varje vanlig människas pånyttfödelse å den andra. Berättelsen om Hagar och Ismael handlar först om Herrens Gudomliggörelse men sedan bara om människas pånyttfödelse.

Sista delen av kapitel 21 har också en tredje berättelse. Den hör ihop med ämnet människans pånyttfödelse och födelsen av det förnuftiga. Samma ämne kommer att behandlas i kap 26, så här finns bara en kortfattad redogörelse. Se längre ned!

Förra gången tittade vi i detalj på det som har att göra med Herrens Gudomliggörelse. Den här gången handlar det uteslutande om människas pånyttfödelse och närmare bestämt om det som i Skrifterna kallas den Andliga kyrkan.

 

Den andlig kyrkan
Den Andliga kyrkan, i motsats till den ”Himmelska” och oförstörda kyrkan, beskrivs i den inre meningen i Ordet med början i berättelsen om ”noa”. Från den tiden har människan en indirekt kontakt med Herren, inte direkt som tidigare före syndafallet. Det är genom förståndet, inte genom viljan, som människan leds tillbaka till Herren. Förståndet tar emot sanningar, och när människan lyder dessa sanningar får hon en ny vilja, och så är pånyttfödelsen igång.

 

Hagar och Ismael
Så läsningen den här gången handlar om hur vi människor idag lever i denna Hagar och Ismael-värld. Den himmelska nivån är inte vår verklighet. Vår pånyttfödelse går igenom förståndet och de sanningar vi tar emot där. Det kräver att man utmanar sig själv, går till rätta med sig själv. Det var där vi slutade förra gången. Hagars och Ismaels umbäranden handlar om det:

  • ”Allt det som de är fast övertygade om och som leder sitt ursprung från det egna jaget, skall smulas sönder, för att de skall få förnimmelse av gott och sant, en förnimmelse som de inte kan få, förrän dessa falska övertygelser, som har sitt upphov i deras egenjag, blivit liksom uppmjukade. Och det är tillståndet av ängslan och smärta ända till förtvivlan som åstadkommer denna förändring.”
    AC # 2694:2

 

Tre steg för den ”andliga” människan
Det är svårt med begreppen. Vi tänker i dagligt tal på ”andlig” som något bra och positivt. I detta sammanhang får ordet närmast en negativ klang, eftersom det jämförs med begreppet ”himmelsk”.

För den ”andliga” människan, dvs alla människor fr o m ”noa”, är livet en kamp och en strid för att återknyta kontakten med Herren och himlen. Här beskrivs hur det finns tre stadier på den resan:

  • ”Det första tillståndet efter förödelsen [är] ett tillstånd av tröst och hopp om hjälp. Deras andra tillstånd efter förödelsen är ett tillstånd av upplysning och vederkvickelse till följd av detta tillstånd.”
    AC # 2699:1
  • ”Det tillstånd som är undervisning är det tredje tillståndet hos dem som kommer från ödeläggelse eller förödelse. Ty när de kommer i ett tillstånd av upplysning, det vill säga av himmelskt ljus, då leds de av en böjelse att veta och lära sig sanningar, och … [då] tillägnar de sig sanningarna lätt och liksom spontant.”
    AC # 2704

 

Himmelskt och andligt, en repetition
Den här delen av läsningen handlar mycket om det existentiella, andliga rum som vi människor lever i. ”Himmelskt” betyder att godheten fyller hela människan och att sanningarna flyter som en källåder ut ur denna godhet.

”Andligt” betyder att godheten måste erövras. Det sker med sanningens hjälp. Det tar tid. Sanningarna hämtas i en brunn, Ordet. Det förklarar skillnaden mellan källa och brunn.

Det finns hur mycket som helst att säga om detta, t ex:

  • ”Med det som är jämförelsevis dunkelt avses tillståndet … hos dem som är andliga i jämförelse med tillståndet hos dem som är himmelska. De som är himmelska rörs av en känsla för det goda, de som är andliga av en känsla för det sanna. De som är himmelska har förnimmelse, medan de som är andliga äger en samvetets ingivelse eller maning. För dem som är himmelska syns Herren som Solen, men för dem som är andliga som Månen”
    AC # 2708:1 (Beträffande månen, se # 2716)
  • ”De som är andliga inte har en sådan kärlek till Herren som de som är himmelska och följaktligen inte heller har den ödmjukhet som är väsentlig i all dyrkan och genom vilken det goda kan flyta in från Herren – ty ett högmodigt hjärta är överhuvudtaget inte mottagligt, utan allena det som är ödmjukt.”
    AC # 2715:2
  • ”Som exempel kan också följande tjäna – att nästan bör älskas för det goda som finns hos honom. De hos vilka böjelse för det sanna finns funderar över, ifrågasätter och diskuterar om detta är sant, det vill säga huruvida detta är så. De frågar sig vad som menas med vår nästa och vad det goda är. Men vidare än så går de inte, och därför stänger de dörren för sig till visheten. De däremot hos vilka böjelse för det goda finns hävdar att det förhåller sig så och stänger följaktligen inte dörren för sig, utan går in, vilket medför att de vet, erkänner och förnimmer på grund av det goda, vem som företrädesvis är vår nästa, även i vilken grad han är det och att alla är det i olika grad. Alltså förnimmer de outsägligt mer i jämförelse med dem som har en böjelse blott för det sanna.”
    AC # 2718:5

 

Brunn, öken, bågskytt, Paran, hustru från Egypten
De här orden sammanfattar verserna 19-21 och de beskriver kortfattat pånyttfödelsens väg för människan i den ”Andliga” Kyrkan.

Brunnen är Ordet (tio sidor med Bibelcitat). Öknen är ett dunkelt tillstånd jämfört med det himmelska (sju sidor med Bibelcitat). Bågskytten är den stridande människan – se nedan. Paran är en stad i öknen, bebodd men inte av många. Det är en bild av en låg grad av godhet jämfört med det himmelska. Hustrun från Egypten beskriver den andliga människans behov av kunskaper för att bygga upp sin lära.

 

Anfall eller försvar
Ordet ’bågskytt’ används och vi får en utläggning av vad båge och pil och andra vapen betyder. Kort sagt handlar det om att vi måste kämpa för att tränga bort falska idéer om livet som försöker invadera vårt sinne. Skillnaden mellan det himmelska och andliga beskriver vårt elände:

  • ”Den andliga Kyrkans människa … använder sanningar för att försvara sig med … till skillnad mot den himmelska Kyrkans människa som skyddas av det goda”
    AC # 2709:1

Men det finns hopp:

  • ”Deras färd från öknen Paran för att utforska landet Kanaan betecknar att … de som är andliga med hjälp av Herrens Gudomliga Mänskliga har tillträde till det himmelska riket.”
    AC # 2714:4

 

Närvaro, frånvaro av det Gudomliga
En ofta återkommande fråga är till vilken grad ”Gud finns i oss”. Den filosofiska frågan har att göra med Det Gudomliga som oskapat och oändligt å ena sidan, och det från Det Gudomliga utströmmande som skapar och uppfyller skapelsen med liv å den andra.

  • ”Herren är verkligen närvarande hos var och en, ty från någon annan källa strömmar livet inte in, och Han styr varje minsta del av det. Det är så även hos de sämsta människor, och det i själva helvetet.”
    AC # 2706

Men så handlar det om något lite närmre vår verklighet, nämligen hur mycket vi vill att Herren ska vara med i våra liv.

  • ”Att ’Gud är med någon’ betecknar Herrens närvaro. Men arten av Hans närvaro varierar allt efter det sätt som Hans liv tas emot. Herren är väl närvarande hos dem som på ett felaktigt sätt tar emot Hans liv – som är kärlek till det goda och sanna – och förvänder det till olika slags kärlek till det onda och falska … Men Hans närvaro hos dem kallas ’frånvaro’ … Men hos dem som tar emot Herrens liv i kärlek till det goda och sanna sägs ’närvaro’, och det allt efter graden av mottagandet.”
    AC # 2706

 

Abimelek
Resten av kapitlet handlar om hur läran för den i dunkelhet varande ”andliga” människan måste kompletteras med kunskaper som hör till världen. De kallas ”uteslutande mänskliga förnuftsföreställningar”. AC # 2723:1 Dessa kunskaper kan t o m stå i strid med sanningarna, men de behövs. Annars skulle den ”andliga” människan inte överhuvudtaget kunna hitta tillbaka till Herren.

  • ”Dessa förnuftsföreställningar är skenbarheter som har inte ett Gudomligt, utan ett mänskligt ursprung. De bifogades därför att den andliga Kyrkan dem förutan inte skulle få något grepp om läran och således inte anta den.”
    AC # 2719

Titta i detta sammanhang också på följande:

  • ”Det är alla kunskapsfakta som en människa genom erfarenhet och lyhördhet kan inhämta i sitt dagliga liv, från läran och från Ordet. Det är böjelsen för sådant sant och sådana kunskaper som finns hos den andliga Kyrkans människa.”
    AC # 2718:1

 

Ett lärostycke om den äktenskapliga kärleken
I slutet, efter utläggningen av bibeltexten, har vi en ämnesorienterad text som handlar om den äktenskapliga kärleken. Här följer ett citat:

  • ”Den sant äktenskapliga kärleken är en bild av himlen, och när den förebildas i det andra livet sker det med de skönaste ting som någonsin kan skådas med ögonen eller fattas med sinnet. Den förebildas med en jungfru av obeskrivlig skönhet omgiven av en vitglänsande sky, så att det kan sägas att hon är själva skönheten i dess väsen och gestalt. … Åsynen av detta ledsagas av känslor av välbehag som rör det innersta av sinnet. Men så snart något otuktigt kommer emellan skingras de.”
    AC # 2735