fbpx
7 juli, 2018

AC # 2764-2822

Arcana Cœlestia Vol III

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 22, vers 1-11, # 2764-2822

Abrahams offer av Isak hör till Bibelns mest kända ställen. Berättelsen har inspirerat till många betraktelser i litteraturen, den andlig och den filosofiska.

 

Jesu korsdöd
På ett intuitivt plan uppfattas den som en symbolisk beskrivning av hur Herren utlämnades till att dö på korset för att åstadkomma en försoning. Men det handlar om mycket mer, och egentligen är det inte försoning det handlar om i allmän kristen bemärkelse. Det har givetvis att göra med korsdöden, men i berättelsens inre vilar hemligheter som har att göra med hur den Ende Gud från Sin oändliga kärlek iklädde sig ett Gudomligt Mänskligt som genom upprepade frestelser vann seger över allt förgängligt och ofullkomligt som vi vanliga människor lätt faller offer för. Så här står det i AC # 2776:1,2:

  • ”Orden ’offra honom som brännoffer’ betyder att Han skulle heliggöra Sig åt det Gudomliga … ty Herren heliggjorde Sig åt det Gudomliga, det vill säga Han förenade det Mänskliga med det Gudomliga genom frestelsestrider och segrar … Den gängse tron nu för tiden är … att Herren genom Sitt lidande försonat allas missgärningar. Ja, man tror till och med att Han tagit på Sig dessa missgärningar och avtvått missgärningarna från dem, så att de som tror rättfärdiggörs och frälses … Men det förhåller sig inte alls så. Lidandet på korset var den yttersta graden av frestelse, som Herren utstod, och varigenom Han fullständigt förenade det Mänskliga med det Gudomliga och det Gudomliga med det Mänskliga och så förhärligade Sig. Det är just denna förening som är medlet till att människorna har en på människokärlek grundad tro på Honom och som gör att de alls kan frälsas.”

 

Innehållet i kapitlet
Vi skulle kunna sammanfatta innehållet med följande tre bibelställen:

  • (1) ”När Jesus kom till Getsemane … föll Han på knä och bad: ’Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.’ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.”
    Luk 22:40-42
  • (2) ”Då trädde Jesus fram och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. … Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut’.”
    Matt 28:17,20
  • (3) ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och er glädje skall bli fullkomlig.”
    Joh 15:10,11

Det första handlar om huvudinnehållet i kapitlet, nämligen Herrens frestelsestrider och segrar över helvetena.

  • ”För att således det Högsta Gudomliga skulle kunna komma ned till en sådan människa kom Herren i världen och förenade det Mänskliga med det Gudomliga i Sig. Denna förening kunde inte ske annat än genom mycket svåra frestelsestrider och segrar i dessa, och slutligen genom den sista frestelsen, som var på korset.”
    AC # 2776:2

Det andra handlar om härliggörelsen, alltså att Fadern blev Ett med Sonen, eller med andra ord att Herrens Gudomliga väsen blev Ett med Hans Mänskliga väsen. Den typiska formuleringen i Skrifterna är: ”Han förenade det Gudomliga med det Mänskliga och det Mänskliga med det Gudomliga.” Lägg märke till speglingen. Det är ett förbund, oupplösligt och evigt. Det är kommunikation uppifrån och ner, nerifrån och upp.

Det tredje handlar om resultatet av denna eviga förening, nämligen att människan efter Herrens ankomst kan förenas med Honom och bli upplyft till himlen och bort från det ondas makt över sinnet. ”Det är just denna förening som är medlet till att människorna … alls kan frälsas. AC # 2776:2

 

Jehovah – Gud, Fader – Son
De grundläggande begreppen godhet och sanning eller Kärlek och Vishet spelar en avgörande roll. Vers 1-10 använde Gud, sanning, och vers 11 börjar använda Jehovah, godhet. Se 2769, 2807:2, 2826:1

Fader är godhet/Kärlek och Son är sanning/Vishet. Se AC # 2803.

 

Isak, det Gudomligt Förnuftiga
Vi talar om tre patriarker, Abraham, Isak och Jakob. Detta beskriver symboliskt tre nivåer i en människas väsen, och på ett liknande sätt i Herren. När Jesus Kristus gjorde sig själv alltigenom Gudomlig skedde det – enkelt uttryckt – på en nivå i taget, först Abraham, det innersta, ”det Gudomliga himmelska eller det Gudomliga Goda,”, sedan Isak, det förnuftiga, och sist Jakob, det naturliga. (jfr AC # 2187:4)

När vi kommer till detta kapitel så handlar det om ett slutgiltigt avgörande steg i Herrens förhärligande (Gudomliggörelse). Det Förnuftiga blir Gudomligt. Berättelsen om Herrens inre liv har gradvis byggts upp för detta steg. Allt som handlade om Ismael var en förberedelse, och mötet med Abimelek i förra kapitlet var det också. (se # 2767) Nu sker det kanske viktigaste i hela Herrens liv. Det står så här:

  • ”Här handlar det nu om Herrens frestelse beträffande det Förnuftiga som betecknas med Isak. Ty genom frestelser gjorde Herren Sitt Mänskliga Gudomligt, och därmed Sitt Förnuftiga, i vilket det mänskliga har sin begynnelse.”
    AC # 2767

”I vilket det mänskliga har sin begynnelse” är en märklig formulering. ’Abraham’ handlar om något djupt eller inre. Det talades mycket om förnimmelse tidigare. På ett något lägre plan blir förnimmelserna eller lite vardagligt ”känslorna” synlig genom tankarna. ”Det förnuftiga” betyder denna förmåga att tänka och dra slutsatser. Man ser det man pratar om och tänker. I god mening är ”det Förnuftiga” tankar som skådar uppåt, men förnuftsförmågan kan användas för det motsatta:

”Det finns två vägar som leder till en människas förnuftiga sinne, en övre eller invärtes väg längs vilken det goda och sanna från Herren träder in, och en nedre eller utvärtes väg längs vilken det onda och falska förstulet bereder sig tillträde från helvetet. I mitten befinner sig det förnuftiga sinnet, mot vilket de två vägarna löper ihop. 2851:3 (jfr 2183)

  • När människan väljer att skåda uppåt, så kommer människan att styra sitt beteende enligt den gudomliga ordningen. Det yttre, eller det naturliga, kommer då att lyda: ”Människans naturliga skall stå det förnuftiga till tjänst.”
    AC # 2782

I berättelsen om Herren så handlar det om att detta förnuftiga plan ska bli helt rent från det som är ”bara mänskligt”. Det handlar offret av Isak om. Och precis som tidigare kan reningen inte ske utan frestelser. Det gäller både människan och Herren i Sitt vanliga mänskliga.

Att det naturliga ska underordnas finns med här också. Det är det som åsnan handlar om. ”Orden ’och sadlade sin åsna’ står för den naturliga människan som Han förberedde.” AC # 2781 Sedan följer fem sidor med förklaringar på vad åsna står för.

 

Veden
Vartenda ord har ju en innebörd. Ved har med godhet eller handlingar att göra. I Ordet används uttrycket att ’hugga ved’ för att beskriva en människa som tror att hon gör goda gärningar av egen kraft. Den enda som kan det är Herren, och det är därför som Isak binds ihop med veden. Det var av egen kraft och vilja som Herren själv valde att gå in i den djupaste frestelsen, döden på korset.

  • ”Orden ’Abraham tog veden till brännoffret’ står för rättfärdighetens förtjänst.”
    AC # 2798
  • ”Herren gjorde av egen makt det Mänskliga inom Sig Gudomligt, och därmed blev Han Rättfärdighet. Det som fogades till det Gudomliga Förnuftiga, när Han undergick de innersta frestelserna var rättfärdighetens förtjänst. … Det är detta som i den invärtes meningen förstås med att Abraham lade veden till brännoffret på Isak sin son.”
    AC 2798a:2

 

Lista över frestelserna
I # 2819 får vi en lista på två sidor som beskriver några av Herrens frestelser. I själva verket beskrivs en del av dem som människans frestelser också. Om man vill ha en extra hemuppgift kan man slå upp de olika styckena, nr 1661 osv, för att se vilken biblisk berättelse som hör ihop med just den och den frestelsen.

Vi undrar ofta över varför saker och ting sker med oss som de gör. Vi kan tycka att det inte riktigt är någon ordning på det. Man kan se det som att saker sker parallellt:

  • ”Många tillstånd – dock distinkta och helt skilda åt från varandra – existerar samtidigt tillsammans.”
    AC # 2786:2

Och vi kan välja att lita på att Herren vet vad Han gör när Han leder oss:

  • ”Tillståndsförändringar äger ständigt rum, såväl med hänsyn till det som hör samman med förståndet eller tankarna, som det som hör samman med viljan eller böjelserna. Orsaken till att människan inte reflekterar över dessa är att hon tror att … det inte finns något högre som styr dem. Men i själva verket är det så att allt utan undantag regleras genom andar och änglar hos henne, och att alla tillstånd och tillståndsförändringar är därifrån och sålunda av Herren ständigt leds mot ändamål som Han allena förutser.”
    AC # 2796:1

I Herrens eget liv finns en tillämpning av detta:

  • ”Herren kunde från det Gudomliga hos Sig införa de tillstånd Han behagade och Han förberedde Sig för frestelserna genom att införa många tillstånd.”
    AC # 2786:2

 

Förstå eller inte förstå?
Vi pratar ofta om vikten av att förstå å ena sidan och om det omöjliga i att förstå himmelska hemligheter överhuvudtaget. Båda sakerna är sanna. Precis som vi sa i början ska vi försöka förstå, alltså ändra på vår uppfattning:

  • ”Den gängse tron nu för tiden är att … Men det förhåller sig inte alls så …”
    AC # 2776:2

Men vi ska också vara ödmjuka och inse att det Gudomliga sanningen rymmer djup som vi aldrig kan nå:

  • ”Om innehållet i denna vers förklarades på tydligast möjliga sätt, så skulle det i alla fall synas dunkelt.”
    AC # 2795:1