fbpx
7 juli, 2018

AC # 2823-2869

Arcana Cœlestia Vol III

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 22, vers 12-24, # 2823-2869

Innehållet i kapitlet
Inför läsningen förra gången började anteckningarna så här: Vi skulle kunna sammanfatta innehållet med följande tre bibelställen:

  • (1) ”När Jesus kom till Getsemane … föll Han på knä och bad: ’Fader, om du vill, så tag denna kalk ifrån mig! Men ske inte min vilja utan din.’ Då visade sig en ängel från himlen och gav honom kraft.” Luk 22:40-42
  • (2) ”Då trädde Jesus fram och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. … Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut’.” Matt 28:17,20
  • (3) ”Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och er glädje skall bli fullkomlig.” Joh 15:10,11

De tre olika avsnitten illustreras den här gången med några andra citat:

  • (1) Det första handlar om huvudinnehållet i kapitlet, nämligen Herrens frestelsestrider och segrar över helvetena.
    ”Herren undergick den yttersta graden av frestelse och förenade så det Mänskliga Väsendet med det Gudomliga Väsendet.”
    AC # 2854
  • (2) Det andra handlar om härliggörelsen, alltså att Fadern blev Ett med Sonen, eller med andra ord att Herrens Gudomliga väsen blev Ett med Hans Mänskliga väsen.
    ”Hemligheten med Herrens Ankomst till världen är nämligen att Han i Sig förenade det Gudomliga med det Mänskliga och det Mänskliga med det Gudomliga, en förening som inte hade kunnat åstadkommas annat än genom mycket bittra erfarenheter, föranledda av frestelser.”
    AC # 2854
  • (3) Det tredje handlar om resultatet av denna eviga förening, nämligen att människan efter Herrens ankomst kan förenas med Honom och bli upplyft till himlen och komma bort från det ondas makt över sinnet.
    ”Av detta kan var och en också inse att tack vare denna förening frälsning kunde nå människosläktet, i vilket inte fanns något himmelskt eller andligt gott, inte ens naturligt gott. Det är denna förening som frälser dem som äger en tro, som är fast rotad i människokärlek.”
    AC # 2854

 

De andliga och hedningarna
I ”Innehållet” (sid 547) läser vi att kapitlet, speciellt den andra halvan, handlar om tre saker:

  • ”om de andligas frälsning i kraft av Herrens Gudomliga Mänskliga – om dem inom Kyrkan som har människokärlek och tro, och om dem utom Kyrkan som har gott i sinnet.”
    AC # 2765

Det första temat, ”om de andligas frälsning i kraft av Herrens Gudomliga Mänskliga”, handlade det mycket om förra gången. Nu handlar det mest ”om dem inom Kyrkan som har människokärlek och tro”. De sista sidorna handlar ”om dem utom Kyrkan som har gott i sinnet.”

Som vi har diskuterat tidigare så används begreppet ”de andliga” för att skilja den kategorien från ”de himmelska”. De som är himmelska har eller hade – ”Edens lustgård” – ett oförstört hjärta. Alltsedan det s k syndafallet är människans hjärta bortvänt från Gud. Vägen tillbaka går genom förståndet och en ny vilja i förståndet. Den vägen går alla människor alltifrån den tid som kallas ”noa”. Och de kallas ”de andliga” som alltså är annorlunda än ”de himmelska” när det gäller att förenas med Gud.

De som kallas hedningar hör också till kategorien ”de andliga”, men deras situation ser annorlunda ut. Det förklaras så här:

  • ”Då nu folkslagen utom Kyrkan [hedningarna] inte har Ordet och således inte heller trossanningar, så är de så länge de lever i världen – även om de är i det goda som hör till människokärleken – ändå inte sant andliga innan de blivit undervisade i trons sanningar. Och eftersom de flesta hedniska folkslag inte kan undervisas här i världen, så blir de bland dem som levat i en inbördes kärlek och lydnad i Herrens försyn och barmhärtighet undervisade i livet efter detta.”
    AC # 2861:1

 

Det förnuftiga
I serien av Abraham, Isak och Jakob handlar Isak om det som vi kallar ”det förnuftiga”. Det ligger över ”det naturliga, och under det himmelska, eller i Herren det Gudomliga.

  • ”Isak som handlingen här syftar på, står för som är det Förnuftiga med avseende på det Gudomliga sanna.
    AC # 2824

På denna mellannivå blir det sant mänskliga i oss människor till. Det är en plats eller ett tillstånd där kunskaper och erfarenheter från det lägre, det naturliga, möter en inströmning av något icke gripbart från det högre. Människan brottas här med olika idéer och det är meningen att vi ska välja sida – det goda givetvis. Herren genomgick sådana frestelser, och Abrahams offer av Isak handlar om det.

Det är en viktig tanke att det är här som det sant mänskliga tar gestalt. Jämför med betydelsen av ’port’ längre fram. Så här står det om Herren:

  • ”Isak betecknar det Gudomliga Förnuftiga, eller det Gudomliga Mänskliga … Det Gudomliga Mänskliga har sin begynnelse i det Förnuftiga.”
    AC # 2827

Detta val hos oss människor beskrivs så här:

  • ”Det finns två vägar som leder till en människas förnuftiga sinne, en övre eller invärtes väg längs vilken det goda och sanna från Herren träder in, och en nedre eller utvärtes väg längs vilken det onda och falska förstulet bereder sig tillträde från helvetet. I mitten befinner sig det förnuftiga sinnet, mot vilket de två vägarna löper ihop.”
    AC # 2851:3

 

Porten
Kampen om herraväldet över människan beskrivs med bilder av en stad och en port:

  • ”På grund av de olika slag av godhet och sanning som finns i det förnuftiga sinnet liknas det i Ordet vid en stad och kallas också stad. Och då det nu liknas vid och faktiskt kallas stad, så framställs det som om den hade portar, och det beskrivs på många ställen, hurusom fiender, det vill säga onda genier och andar belägrar den och försöker inta den, medan av Herren utsända änglar försvarar den, det vill säga Herren Själv försvarar den.”
    AC # 2851:3

Cirka tio sidor ägnas detta begrepp som t ex i Matteus, ”Den port är vid” osv.

 

Gudsfruktan
Kapitlet är ovanligt rikt när det gäller att peka på parallella ställen i ordet för att förklara vissa viktiga motsvarigheter. Förklaringen av versen med ’nu vet jag att du fruktar Gud’ (vers 12) tar upp begreppet gudsfruktan. Det finns tre olika sorter där alla handlar om hur man tänker om Gud och hur man dyrkar Honom.

  • (1) Med gudsfruktan förstås en dyrkan som grundas på fruktan, när det handlar om de människor som inte är pånyttfödda
  • (2) Med att frukta Gud eller Jehovah förstås att dyrka på grund av det goda i tron i det fall det rör sig om pånyttfödda andliga människor.
  • (3) Med att frukta Gud eller Jehovah menas en dyrkan som grundas på det goda i kärleken, när det handlar om pånyttfödda himmelska människor. AC # 2826:3, 4, 7

Det hela sammanfattas så här:

  • ”Gudsfruktan innebär en dyrkan, som baseras antingen på fruktan, eller på det goda som härflyter från tron, eller på det goda som härflyter från kärleken. Men ju mer av fruktan det är i dyrkan, desto mindre är det av tro och ännu mindre av kärlek. Och tvärtom, ju mer av tro det är i dyrkan, och ännu mera ju mer av kärlek, desto mindre är där av fruktan.”
    AC # 2826:13

Här förklaras också vad helig fruktan är på ett bra sätt:

  • ”Helig fruktan är inte så mycket en fruktan för helvetet och fördömelse som en fruktan för att göra eller tänka något som är emot Herren och emot nästan, således vadhelst som står i strid med det goda i kärleken och med det sanna i tron. Denna fruktan utgör en fasa, som å ena sidan utgör gränsen för det heliga i tron och för det heliga i kärleken.”
    AC # 2826:13

 

Offer
Eftersom Abraham uppmanas offra Isak så är det självklart att innebörden av offret förklaras. ”Det som sägs om Isaks offrande är en förebildning av Herren.” AC # 2875 Och vidare:

  • ”Att orden ’offra honom [Isak] som brännoffer’ betyder att [Herren] skulle heliggöra Sig åt det Gudomliga är tydligt av det som förebildades med ’brännoffer’ … i den Judiska Kyrkan, som är den heligaste handlingen i deras gudstjänst. … ’Att offra som brännoffer’ står för att heliggöras åt det Gudomliga. Ty Herren heliggjorde Sig åt det Gudomliga, det vill säga Han förenade det Mänskliga med det Gudomliga genom frestelsestrider och segrar.”
    AC # 2876

Och då kommer vi in på alla de ritualer som beskrivs i Gamla Testamentet om offer av olika sorters djur. Alla dessa föreskrifter beskriver på ett förebildande och betecknande sätt (motsvarigheter) det som sker i en människas inre, andliga utveckling. ”Vilka slag [av djur] som skulle användas vid de olika ceremonierna skulle inte ha bestämts så i detalj, om inte vart och ett av dem hade haft en specifik innebörd.” AC # 2807:1

 

Vädur
Till slut var det ju en vädur som offrades. Sammanhanget här är något förvånande. Vi kommer tillbaka till det där med den andliga kyrkan, de andliga. Det går trögt. Man föds in i föreställningar som mest är hämtade från den synliga världen eller från en medfödd tro. Det gäller att arbeta sig upp till ’det förnuftiga’, eller att låta detta öppna sig för inspiration uppifrån. Så länge som det inte sker sitter väduren, dvs vårt tänkande, fast i snåren, dvs i rätt mycket mörker i våra föreställningar om vad livet faktiskt handlar om.

  • ”De som är andliga är snärjda eller fångade i naturlig kunskap vad rör sanningar i tron … Men var och en gör sig i varje fall någon föreställning om det som han lärt … Utan någon föreställning blir inte något kvar i minnet annat än som något utan innehåll. Allt som tjänar som bekräftelse – inhämtat ifrån andra insikter, och även ifrån det som är av blott kunskapsmässig natur – plussas till och gör föreställningen fylligare.”
    AC # 2831:1
  • ”Orsaken till att kunskapsfakta i Ordet kallas ’snår’ är att kunskapsfakta till sin beskaffenhet liknar snår, i synnerhet när egenkärlekens och världskärlekens begärelser och falska grundsatser utövar inflytande på dem. … Allt som hör till det utvärtes minnet, där kunskapsfakta har sitt säte, i jämförelse med det som hör till det invärtes minnet, där förnuftsbegreppen har sitt säte, befinner sig liksom i ett snår, eller i en dyster skogstrakt. … I det utvärtes minnet, som är säreget för människan medan hon lever i världen, är det inte något som det råder mer brist på än ljus av vishet och förståndighet. Men att allt där är jämförelsevis mörkt, oordnat och snårigt.”
    AC # 2831:10

Det är genom att Herren förhärligade Sitt Mänskliga som det är möjligt för människan att komma loss ur det där snåret. Att väduren offras betyder att vi förbinds med Herren i kärlek.

 

Ärva
Då kan vi också ärva, det vill säga liksom gratis ta emot nytt liv.

  • ”Att orden ’din säd skall ärva dina fienders port’ anger att människokärlek och tro skall komma i stället, där förut ont och falskt funnits.”
    AC # 2851:1
  • ”När ’att ärva’ i den invärtes meningen sägs om Herren betyder det att ha Faderns liv och alltså ha liv i Sig Själv, och när det sägs om människan, betyder det att ha Herrens liv, det vill säga att ta emot liv av Herren.”
    AC # 2658:3

 

Godhet och sanning
Som vanligt får vi höra gång på gång att tro utan godhet inte är någon tro.

  • ”Det absolut väsentliga är emellertid människokärleken, ty i någon annan jordmån kan inte denna säd – som är tron – plantas in.”
    AC # 2839

 

”Om dem utanför Kyrkan som har gott i sinnet”
Det leder vida till hur man ska se på människor som inte verkar ha någon tro. Läs # 2860-2869 Det handlar om ”dem utanför Kyrkan som lever i broderlig endräkt på grund av det goda.” AC # 2863 Och där finns en koppling till vår tid och vårt samhälle:

  • ”Det förhåller sig på samma sätt i dag, i det att de mera sedliga hedningarna från alla delar av världen stundom talar om sådana ämnen bättre än de kristna. Inte heller talar de bara därom, utan de lever också därefter.”
    AC # 2863