fbpx
8 juli, 2018

AC # 3154-3227

Arcana Cœlestia Vol IV

Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm

1 Mos kap 24, vers 34-67, # 3154-3227

Sammanfattning av kapitlet
Från anteckningarna förra gången upprepar vi följande: Den inre andliga utvecklingen handlar om att ett sant äktenskap mellan det goda och det sanna ska upprättas. Det tar tid och det går steg för steg:

  • ”Med införandet av det sanna och dess förbindelse med det goda förhåller det sig liksom med en jungfru som trolovas och sedan förenas med en man, det vill säga hon har fått kännedom om allt, innan hon ger sitt samtycke. Trots att dessa förhållanden inte är synbara för människan, när sanningarna införs i och förbinds med det goda, det vill säga när hon omdanas, så äger de likväl rum. Det vill säga först äger undervisning rum – det goda får kännedom om det sanna och det sanna om det goda – och därefter ger båda parter sitt samtycke, varom det handlar härnäst.”
    AC #3155

 

Ett fullbordat kapitel
Jesus i Sitt mänskliga gick hela tiden igenom inre prövningar. I mänskliga termer som vi själva kan förstå skulle man kunna kalla det för att ”hålla fast vid sina ideal”. Innerst inne kan vi uppleva att vi vet hur det borde vara, att vi verkligen vill hålla fast vid det vi innerst inne vet är det riktiga. Dock vet vi alltför väl att vi ibland ändå misslyckas med att hålla fast vid idealet. Det gör inget. Vi får ständigt nya chanser. Andra gången går det bättre. I längden gör vi faktiskt framsteg.

För Herren var det på sätt och vis inte möjligt att ge upp. Hans uppdrag var att i varje tveksam situation se igenom lögnens välputsade fasad. I början av Matteus, Markus och Lukas har vi berättelsen om hur Jesus frestades av Satan. Satan citerade insiktsfullt Ordet, Gamla Testamentet. Men det var välputsade fasader, bakom vilka död och förgängelse lurade. Om Jesus skulle ha get efter för dessa frestelser, skulle Han aldrig ha blivit vår Frälsare. Om Han hade klivit ned från korset och sagt att ”nu får det vara nog”, skulle Han aldrig ha blivit vår Frälsare. Men så blev det inte. Han bad för sina fiender på korset, och i Getsemane accepterade Han att dricka den bägare Han visste var utsatt för Honom.

I kapitel 24 har vi en lång berättelse om hur Abraham inte vill att Isak ska ta en hustru från landet de liver i. Detta beskriver symboliskt – med motsvarigheter – något som utspelade sig i Herrens inre – och som vi människor går igenom på ett liknande men mycket mer blygsamt sätt. Att ta en hustru från landet vore som att ge efter för Satans argument, dvs att acceptera något som inte stod i harmoni med det Gudomliga. Det är det som ”utforskandet” handlar om:

  • “Utforskandet innebär den noggrannaste avvägning för att förhindra det minsta av falskt att förbindas med det goda, eller det minsta av sant med det onda. Om detta inträffade skulle människan gå förlorad för evigt.”
    AC # 3116:2

Hela berättelsen om hur Abrahams tjänare hittar en hustru, Rebecka, handlar – med alla sina långrandiga detaljer – om hur Herren minutiöst rannsakade varje tanke som kom in i Hans mänskliga förstånd. Efter rannsakan kunde kunskaper och resonemang införlivas med ett Gudomligt Förstånd. På så sätt formades Hans Förnuftiga tänkande, eller Hans Förnuftiga Människa till en helt överensstämmande bild av det som Han var i sitt allra innersta. Gud blev närvarande inte bara i det högsta, Abraham, utan också på nästa nivå, den Förnuftiga.

 

Det himmelska äktenskapet i Herren …
Därmed uppstod det himmelska äktenskapet på den nivån också, vilket vi talade om förra gången. Rebecka, som står för det sanna på denna nivå, är i full harmoni med Isak, det goda på denna nivå, det Förnuftiga i Herren.

 

… och pånyttfödelsen i människan
Som vi har sagt tidigare så är Ordet ingen historiebok utan handlar om alla människor i alla tider, dvs om dig och mig nu! Ett sätt att beskriva andlig mognad är att säga att det måste vara ett äktenskap mellan tanke och viljeavsikt (känsla, böjelse). Det man tänker ska man också vilja och i förlängningen utföra i handling när så är möjligt. Den människa som mognar andligen erövrar undan för undan lite mer av sådan himmelska äktenskap mellan tanke och avsikt. Men detta kan bara ske i frihet, precis som vid ingåendet av ett äktenskap i verkliga livet. Det finns inga tvångsäktenskap i själen. Så här förklaras det i texten:

  • ”Att med orden ´så säg mig det, och om inte, så säg mig också det´ menas ett tillstånd i vilket de är fria att överväga framgår klart av ordalydelsen. Av allt det föregående är uppenbart att, medan det i bokstavsmeningen i detta kapitel handlar om Rebeckas trolovning och äktenskap med Isak, så handlar det i den invärtes meningen om introduktionen av det sanna och dess förbindelse med det goda, ty introduktionen av det sanna och dess förbindelse med det goda är andlig en trolovning och ett andligt äktenskap. I båda fallen är ett fritt tillstånd att överväga nödvändigt. Att detta är en nödvändighet i trolovningen och äktenskapet är väl känt, men nödvändigheten av det i introduktionen av det sanna och dess förbindelse med det goda är inte så väl känt, därför att det inte är uppenbart för den naturliga människan och hör till sådant som sker utan att människan behöver reflektera över det. Ändå pågår en sådan aktivitet varje ögonblick hos den människa som danas om och föds på nytt, det vill säga hon upplever att hon är i ett fritt tillstånd när det sanna förbinds med det goda.”
    AC # 3158:1

Hela berättelsen andas ju denna vördnad, ömsesidiga respekt och frivillighet. Vackert!

 

”Andligt” och ”himmelskt”
Det himmelska äktenskapet och därmed berättelsen om hur en hustru, det sanna, eftersöktes och hittades åt Isak, det goda, båda på förnuftsplanet, handlar om de alltid återkommande grundbegreppen, det sanna och det goda. Som tekniska termer används ofta ”andligt” för att peka på det som har med sanning att göra, och ”himmelskt” för att peka på det som har med det goda att göra. Vi har här en bra, förklarande text av detta:

  • “Vad som menas med andliga ting har redan många gånger förklarats, nämligen att det i Herrens rike finns himmelska ting och andliga ting. Himmelska ting är former av det goda och andliga ting är former av det sanna. Ingenting existerar i universum som inte hänför sig till det goda och till det sanna. Allt som har med nyttoverksamhet och liv att göra har avseende på det goda, medan allt som har med läran och det kunskapsmässiga att göra, i synnerhet beträffande nyttoverksamheten och livet, har avseende på det sanna. Eller, vilket är detsamma, det som hör till viljan kallas gott eller ont, medan det som hör till förståndet kallas sant eller falskt. Gott är därför himmelskt, eftersom det allena är det som är uttrycket för kärlek och människokärlek och som inflyter från Herren, medan sant är andligt, eftersom det har sin upprinnelse i det goda.”
    AC # 3166:2

 

Rebeckas amma
Ett ämne vi varit inne på redan är oskuldsfullhetens absoluta betydelse för pånyttfödelsen. Det visar Jesus med dessa ord:

  • ”Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.”
    Matt 18:3

Det är denna nödvändiga oskuldsfullhet som betecknas med amman som Rebecka skulle ha med sig. I följande stycke beskrivs människans naturliga liv, men det är en bild av vad som sker i pånyttfödelsen av människans ande. Det måste börja med oskuldsfullhet, dvs med en förtröstan på vår Gud och Frälsare Jesus Kristus, som har ”all makt” men som också är fullkomlig kärlek.

  • ”Att orden ´och hennes amma´ betyder från oskulden som hör till denna böjelse, det vill säga som de också lät fara eller skilde ifrån sig framgår av det som betecknas med ´amma´ eller digiverska, som är oskuld. Dibarn och de som diar dem talas det ofta om i Ordet, där de betecknar barnens första tillstånd, som alldeles uppenbart är ett tillstånd av oskuld, ty så snart människan föds förs hon in i ett tillstånd av oskuld. Detta tillstånd tjänar sedan som grundval för alla övriga tillstånd och är det innersta av dem alla, och detta tillstånd betecknas i Ordet med ´dibarn´. Sedan hon förts in i ett tillstånd av oskuld, förs hon in i ett tillstånd av böjelse för det himmelska goda, det vill säga in i ett tillstånd av kärlek till sina föräldrar, vilket hos dem är i stället för kärlek till Herren. Detta tillstånd betecknas med ´spädbarn´. Därefter förs hon in i ett tillstånd av böjelse för det andliga goda, vilket är inbördes kärlek eller kärlek till jämlikar, vilket tillstånd betecknas med uttrycket ´pojkar´. När hon växer upp ytterligare förs hon in i ett tillstånd av böjelse för det sanna. Detta betecknas med uttrycket ´ynglingar´. Följande tillstånd betecknas med ´män´ och slutligen med ´åldringar´. Detta sista tillstånd som anges med uttrycket ´åldringar´ är ett tillstånd av vishet, som barndomens oskuld innebor i, och så är då de första och sista tillstånden förenade. Och när människan är gammal och så att säga blivit ett litet barn igen, men ett barn som nu är vist, förs hon in i Herrens rike.”
    AC 3183:1

 

Avsnittet om motsvarigheter och juldekorationer
Det sista, ämnesorienterade avsnittet handlar om motsvarigheter. Det är ingen tillfällighet att vi bland exemplen hittar ett resonemang om hästar, eftersom hela kapitel 24 handlar om hur det Förnuftiga i Herren formades. Så här står det om hästar:

  • ”När änglarnas diskussion rör sinnets förstånds del syns hästar i andarnas värld under dem, det vill säga i de samhällen som svarar mot dem. Hästarnas storlek, form, färg och ställning beror på de föreställningar som änglarna har rörande det som har med intellektet eller tankeförmågan att göra. Hästarna bär också olika prydnader. Det finns också en plats djupt ned och litet till höger, vilken kallas de förståndigas hemvist. Man ser ständigt hästar där och orsaken till detta är att de i tanken är sysselsatta med det som rör förståndet. Och när änglarna som samtalar om förståndet inflyter på tankarna hos dessa andar visar sig hästar. Av detta torde vara uppenbart vad som betecknas med de hästar som profeterna såg och också med de hästar som det talas om i Ordet, nämligen aspekter av förståndet.”
    AC # 3217

Och eftersom vi närmar oss julen kan det vara värt att påpeka att det inte heller är någon tillfällighet att Gud lät sig födas i ett stall och att han lades i en krubba. I ett stall finns det hästar men inga kor, så ta bort korna från julkrubban därhemma och sätt dit hästar i stället!!

  • ”En ’krubba’ betyder det sannas lära från Ordet, därför att ’hästar’ betecknar förståelsen av Ordet … Därför betecknar en ’krubba’ som är matplatsen för en häst, det sannas lära från Ordet. Det sägs i den sjunde versen av samma kapitel, att detta gjordes därför att ’de inte fick plats i härbärget’, där ’härbärge’ betecknar en plats där man kan lära sig saker.”
    Uppenbarelseboken förklarad # 706:12