Arcana Cœlestia Vol IV
Pastor Göran Appelgren, Swedenborgskyrkan i Stockholm
1 Mos kap 27, vers 24-46, # 3566-3649
Förhärligandet och pånyttfödelsen
Den inre meningen behandlar hela tiden två olika ämnen.
- Det ena är förhärligandet eller gudomliggörandet av Herren Jesu Kristi mänskliga, så att det till slut blev ett Gudomligt Mänskligt på alla tre nivåer, det innersta (himmelska), det mellersta (andliga eller förnuftiga), och det yttersta, lägsta (det naturliga). Dessa tre nivåer beskrivs (förebildas) av Abraham, Isak och Jakob.
- Det andra är människans pånyttfödelse på samma tre nivåer, och det sker på ett liknande sätt som med Herrens förhärligande med den skillnaden att Herrens vilja var Gudomlig och oförstörd från början medan människans vilja, den gamla viljan, från början är oåterkalleligt korrupt, förstörd, omöjlig att förändra. Se 1 Mos 8:21. Istället får människan en ny vilja. Pånyttfödelsen blir därför mer komplicerad än förhärligandet hos Herren. Utläggningen av bokstavsmeningen hoppar mellan dessa två ämnen.
Förhärligandet av det Förnuftiga, sedan det Naturliga
Isak och Rebecka förebildar förhärligandet av det Förnuftiga, det mellersta. Det är redan klart i detta kapitel, och nu handlar det om att denna nivå ska få ett motsvarande, Gudomligt fullkomligt mottag på den lägsta nivån, det Naturliga.
Det avsnitt som vi studerar nu avslutas med en märklig vers, # 45, där Rebecka, som är Herrens Gudomliga Förnuftigas Gudomliga Sanna, säger: ”Varför skulle jag bli berövad på er båda på en dag?” Det betyder att alla de märkliga turer som vi läser om med Rebeckas list, Jakobs svek och bedrägeri, Isaks ovilja att återkalla välsignelsen, Esaus hat osv beskriver nödvändiga steg för att det lägre, det naturliga, som från början är helt ovetande om något högre, det förnuftiga, till slut ska kunna ta emot och förbindas med det högre.
- ”Vad som pågår i det förnuftiga som finns i den invärtes människan vet inte det naturliga, eftersom det är ovanför sfären för dess varseblivning. Följaktligen kan en människa som lever ett enbart yttre liv inte veta något om de ting som försiggår hos henne i hennes invärtes människa, det vill säga i hennes förnuftiga. Herren anordnar dem alldeles utan människans vetskap. Följaktligen vet hon alls ingenting om hur hon föds på nytt, och knappast att hon föds på nytt.”
AC # 3570:2
Så utan ett inflöde från det högre till det lägre skulle:
- Herren aldrig ha ”fått all makt i himlen och på jorden” Matt 28:18;
- människan ha levt kvar i mörker och aldrig kunna bli en ängel.
Så här står det i förklaringen av den versen:
- ”Att det annars inte skulle bli någon förbindelse framgår av att om inte dessa händelser … hade inträffat, då hade det sanna inte kunnat förbindas med det goda och det goda inte kunnat förenas med det sanna i det naturliga, och det förnuftiga [Rebecka] skulle följaktligen ha berövats bådadera. Ty utan det sannas förbindelse med det goda och det godas förening med det sanna i det naturliga skulle ingen pånyttfödelse ha ägt rum .”
AC # 3617
Fyra steg
Mot slutet får vi en lista på fyra steg i människans pånyttfödelse. Här kan vi ana hur illa ställt det är från början, och vi kan förstå att Herren har en besvärlig uppgift med att vända oss från köttet till anden. ”Det som är fött av kött är kött, och det som är fött av Anden är ande. Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.” Joh 3:6,7
Här förklaras det som hela kapitlet handlar om, nämligen ”det sannas skenbara företräde och det godas underordnade ställning”. AC # 3603:2 Roten till det är att ”de människor som håller på att födas på nytt inte vet vad det goda är, förrän de har blivit pånyttfödda”. AC # 3603:2
Här kommer listan kortfattat, från AC # 3603:3:
- ”I första skedet vet människan bara som en minnessak vad som finns i Ordet … vad avser tron. Hon tror att hon är god, när hon vet mycket … och kan tillämpa det inte på sin egen levnad utan på andras (!!!) levnad. ”
- ”I det andra skedet … är människan inte nöjd med bara minnessaker … utan börjar reflektera över dessa …. Följaktligen påverkas hon av en böjelse för det sanna som härrör från världslig kärlek, som också är medlet som får henne att lära sig mycket mer.”
- ”I det tredje livsskedet … börjar hon tänka på nytta och reflekterar då över vad hon läst i Ordet … för nyttans skull. När hon är i detta tillstånd vänds ordningen om, det vill säga att det sanna då inte längre sätts i första rummet.”
- ”Det fjärde skedet är skedet för människans pånyttfödelse, därför att tillståndet då är komplett. Då älskar hon … det sanna för levernets godas skull, och älskar dem därför av en längtan efter det goda i sättet att leva. Sålunda intar det goda den främsta positionen efter att fram till denna tidpunkt till synes ha intagit en underordnad ställning.”
Liv och död
Esaus hårda ord om hat och att döda Jakob har en alltigenom positiv innebörd. Så länge som de sanna tror att det spelar den viktigaste rollen, så är det självkärlek inblandat i människans sinne. Steg 1 och 2 ovan handlar om detta. Diskussionen fortsätter i AC # 3610:1:
- ”Med det sannas liv förhåller det sig på följande sätt. När de, hos vilka det sanna finns, inte lever efter det sanna som de vet, då förekommer en viss tillfredsställelse, som kommer av kärleken till sig själv eller världen. Denna tillfredsställelse ter sig som något gott … När sanningen är i det tillståndet, … då sägs sanningen ha liv från sig självt. Men detta är inte liv, vilket är uppenbart av det faktum att liv inte finns i kärleken till sig själv och världen.”
Det sanna inbillar sig att det har liv. När Jakob säger ”Jag är det”, dvs Isaks son, vers 24, så betyder det att det sanna tror sig ha liv i sig självt. Men det är omöjligt. För att Guds Ord ska kunna säga att ”det är omöjlig eftersom det strider mot Gudomliga lagar”, så säger bokstavsmeningen: ”Jag (Esau) vill döda Jakob”. Det förklaras så här:
- ”När följaktligen det sanna har avlägsnats, eller med andra ord, när de hos vilka en sådan böjelse för det sanna finns blir berövade på detta liv, då men först då tar de emot liv, eller först då görs de levande.”
AC # 3610:1
Jämför med Herrens ord: ”Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för min skull skall finna det.” Matt 10:39
Nödvändigt
Men allt detta är som sagt nödvändigt. Vi kan inte pånyttfödas på något annat sätt:
- ”Medan det naturliga är i det tillståndet att det goda är utanför, och det sanna innanför, lämnar det tillträde åt många ting, i vilka inte finns något gott, men som ändå är nyttiga, sådana ting som tjänar som medel till det goda.”
AC # 3570:1
Och Herren kunde inte fördriva det ärftligt onda i sig själv på något annat sätt:
- ”Det handlar här i högsta meningen om det Naturligas härliggörelse i Herren, det vill säga om hur Herren gjorde det Naturliga i Sig Gudomligt.”
AC # 3573:1; - ”Herren bragte först i ordning det Naturliga vad avser det Goda och vad avser det Sanna inom Sig Själv, det vill säga i en sådan ordning att det kunde ta emot det Gudomliga. Därmed kunde Han Själv flyta in från Sitt eget Gudomliga, och i och med detta drev Han gradvis ut allt mänskligt som kom från modern. När detta var fullbordat förebildar ´Esau´ Herrens Gudomliga Naturliga vad avser det Goda och ´Jakob´ Herrens Gudomliga Naturliga vad avser det Sanna.”
AC # 3599:1
Hönan och ägget
Hur det sanna och det goda samverkar beskrivs med hur livet börjar i en äggcell och klär sig med det som passar organismen. Se AC # 3570:4 ”Det är från det goda som sanningarna tar form.”
Definition av synd, ondska?
Egoism, själviskhet kan vara ett sätt att definiera synd och ondska. Det leder människan nedåt, mot helvetet, och på vägen gör man sin medmänniska illa. Här används ordet ’intention’ på ett intressant sätt:
- ”Om människans intentioner är inriktade mot det onda, det vill säga om hon ivrar mera för sig själv än för sin nästa och Herren, då kan hon veta att hon inte är i något tillstånd av pånyttfödelse.”
AC # 3570:2
Äktenskap, inte död
Tillbaka till Esaus till synes hårda ord om att ”vilja döda Jakob”.
- ”Hos dem som föds på nytt ligger det äktenskapslika sambandet som föreligger mellan det goda och det sanna länge förborgat men är dock närvarande som ett bemödande …. Men den manifesterar sig inte förrän allt har blivit ordnat som sig bör. Och först då träder det äktenskapliga sambandet fram och uppenbarar sig. Detta bemödande är det som förstås med intentionen att vända om tillståndet och från det sanna avlägsna livet av sig själv. Av detta framgår tydligt att den invärtes meningen här är en helt annan än den bokstavliga ordalydelsen, det vill säga att den går ut på att det sanna återställs till ordningen och görs levande, och alltså ingalunda att tillintetgöra det eller beröva det livet.”
AC # 3610:4
Det naturligas goda, Esau, verkar hela tiden i bakgrunden:
- ”Det naturligas goda träder fram från det innersta och manifesterar sig, och har herraväldet, sedan en omdaning genom det sannas tjänst hade blivit fullbordad.”
AC # 3587
Schemat från förra gången
Om man vill fördjupa sig i schemat i slutet av förra läsningen kan man titta på AC # 3576:2; 3599:2; 3616.