Nya Kyrkan hade verkat i Sverige i över hundra år men under hela denna tid utan möjligheter att vare sig öppet annonsera möten och gudstjänster, eller att samla medlemmar som stod fria från anslutning till något annat trossamfund. 1873 ändrades förutsättningarna väsentligt.
Lagstiftningen kring religionsutövningen i Sverige har varit mycket sträng. 1686 års kyrkolag gjorde Sverige till ett alltigenom lutherskt land. Det var helt enkelt förbjudet att bekänna sig till någon annan tro. 1726 skärptes lagen ytterligare för att försöka stoppa människor från att ha privata religiösa sammankomster, s k konventiklar. Den lagen (Konventikelplakatet) upphävdes 1858, så när Tyboni och hans vänner fr o m 1866 träffades i hans hem och hade gudstjänster, så var det ett första steg i att utnyttja den ökade friheten.
Men det var först i och med att Dissenterlagen antogs år 1873 som vägen öppnades för statserkända kyrkobildningar utanför den svenska, lutherska statskyrkan. Innebörden av lagen var att staten gav godkännande att lämna statskyrkan och att gå in i ett fristående, av staten godkänt, samfund.
Det var i och med denna lagändring som såväl bildandet av ett nykyrkligt samfund som planerna på att bygga ett nykyrkligt ”tempel” tog sin början.