20 maj, 2011

Nykyrkliga gudstjänster

Religionslagarna tillät ingen offentlig verksamhet för de s k friförsamlingarna, men det pågick gudstjänstverksamhet i slutna sällskap.

Så skriver exempelvis Tafel i sin rapport:

”Under de första fyra veckorna hörde jag intet [om] det närvarande nykyrksällskapet i Stockholm. Ingen tycktes veta något derom. Men sista lördagen lärde jag känna deras mötesplats och deltog om söndagen i deras gudstjenst. Efter denna stannade jag en stund och förklarade ämnet för min mission. Några dagar derefter fick jag besök i hotellet af sällskapets ledare, hr T.”

Förbudet mot att organisera sig och verka öppet gjorde att de nykyrkliga inte alltid kände till varandras verksamhet. I ett brev daterat den 8 november 1868 skriver Tafel:

Nya Kyrkans … ledamöter äro så spridda, att de på många orter och ställen knapt veta om hvarandra. … Blott på två ställen äro, så vidt man vet, nykyrkvänner förenade till gemenskap. Det ena är i Kristianstad, der ett sällskap bildat sig till utgifvande af Swedenborgs skrifter i Svensk öfversättning och dertill fått bidrag från England samt äfven något från Amerika, men behöfver än mer understöd om dess verksamhet skall kunna fortsättas. Det andra är i Stockholm, hvarest en liten församling af något mer än 20 personer hålla gemensam gudstjenst hos en Hr T., som är dess ledare och tar emot dem i sina rum, der äfven en boksamling till utlåning förvaras. Med honom är jag nu personligen bekant och har de tre sista söndagarne deltagit i deras andaktsöfningar efter den lilla liturgi, som de åt sig upprättadt. De hafva flera förträffliga predikosamlingar och bland dem en av D:r Beyer. … Jag har blifvit förvånad öfver den stora nykyrklitteraturen i Sverige. Den är lika stor som den tyska och fullt ut så vigtig.

De nykyrkliga gudstjänster som Tafel med viss svårighet lyckades hitta hade hållits regelbundet i Stockholm sedan 1866. Under Oscar Tybonis ledning brukade mellan tio och femton personer samlas i hans hem, alltså inte offentligt.