fbpx
20 maj, 2011

Swedenborgska sällskap

Parallellt med denna ambition att föra in Swedenborgs tankar i Statskyrkan fanns de som organiserade sig i nykyrkliga sällskap. Det första av dessa var «Exegetiska och Philantropiska Sällskapet» som bildades redan 1788. Det följdes sedan av sällskapet «Pro Fide et Caritate», som verkade under åren 1796-1835.

Det handlade om översättning av Swedenborgs verk samt att sprida dem inom landet. Tyvärr slocknade verksamheten ganska snart, men församlingstidningen gavs dock ut under en tjugoårsperiod.

En av översättarna i Pro Fide et Caritate var lexikografen och språkmannen Carl Deleen. Han höll till på Stora Nygatan 12 i Stockholm. Fr o m september 1866 organiserades verksamheten som ett sällskap. Deleen översatte från latinet en lång rad verk av Swedenborg. En del stannade på manuskriptstadiet, men mycket blev också tryckt, t ex Himmel och helvete och Arcana Cœlestia. Somliga ansåg, att hans översättningar inte fyllde måttet för en pålitlig och noggrann översättning, men Manby uttrycker uppskattning bl a för hans försök att hitta nya svenska ord för vissa termer i Swedenborgs latin, t ex ”lusttycke” för latinets affectio, som översätts med böjelse eller något sämre med känsla. Vid översättningen av Arcana Cœlestia fick han efter ett tag hjälp av statskyrkoprästen Johan Tybeck, en orädd och ståndaktig talesman för Nya Kyrkan.

Den nykyrkliga verksamheten förekom på många håll i landet. I Falköping fanns Adolph Löving som under tidigt 1800-tal översatte ett flertal verk till svenska. I Göteborg gav G. Löwegren ut ett månatligt nykyrkligt blad som hette Aftonbladet (!) mellan 1822 och 1824. I samma stad hade också sällskapet Pro amore et innocentia bildats av den nykyrkligt sinnade professorn och domprosten Levin Olbers.

Fr o m 1858 verkade Swedenborgssällskapet i Kristianstad under ledning av Dr Joh. Ad. Sevén. Där gav man ut en lång rad nykyrkliga verk, bl a del 1-7 av Arcana Cœlestia, som Sevén översatt från latinet. Då Sevén fick besök av R. L. Tafel från England år 1869, hölls en samling i Kristianstad. Tafels rapport visar att det både fanns en fast grupp och att man ville verka för Nya Kyrkans framåtskridande:

R. L. Tafel

R. L. Tafel

”Vid detta tillfälle voro omkring 20 nykyrkvänner närvarande, tvenne tidningsskrifvande inberäknade. De voro alla nitiska och önskade, om möjligt, göra mera för den goda saken, men de beklagade sig högeligen öfver den närvarande bristen på lefvande presterligt biträde i Sverige. De längta efter bättre Ordets tjenare och känna att framskridandet går svagt och sakta, till dess den Gudomliga Försynen finner för godt att bistå dem i detta
afseende.”

Kanske det var Tafels besök som gjorde att Sällskapet gjorde en framställan till Konferensen i England om bidrag till arbetet med översättning och tryckning. Det resulterade snabbt i att bidrag erhölls.

Tafel besökte den ovannämnde Ackatius Kahl i Lund samt fick under sin resa ”namnen på omkring tjugo orter, der nykyrkmän bo, men endast fåtaliga på hvart ställe.” Ännu en gång möts Tafel av en stark önskan om att Nya Kyrkan ska kunna växa sig stark. ”De hoppas likväl på och arbeta för en bättre ställning i religiöst hänseende samt blifva högeligen lifvade, när de höra och läsa om Nya Kyrkans framsteg i England och America.” Tafel slutar sin berättelse med orden: ”Jag sökte uppmuntra dem så godt jag kunde i hopp om Herrens välsignelse, och följande dag sade jag dem ett hjertligt farväl.” Det skulle visa sig att Tafel höll sitt ord, då han senare rekommenderade att man skulle stödja kyrkobygget i Stockholm.