14 april, 2011

Swedenborgianism

Emanuel Swedenborg

Swedenborgianism är en rörelse som tog sin början under andra hälften av 1700-talet och som idag finns över hela jorden. Det började med svensken Emanuel Swedenborg, som menar att han under senare delen av sitt liv, ca 1745-1770, tog emot gudomliga uppenbarelser. Han skrev på latin och gav ut dem i tryck i Amsterdam och London. 

Vad är Swedenborgianism?

Begreppet Swedenborgianism syftar på olika verksamheter som vill sprida och utveckla förståelsen för de uppenbarelser som Swedenborg författat, ett tjugotal titlar med flera tusen sidor text. En inriktning är att utan religiösa förtecken översätta originaltexterna från latinet till olika moderna språk och ge ut böckerna, numera också digitalt, samt verka för idéernas spridande inom olika ämnesområden.

Efter hemkomsten blev han anställd av Karl XII och arbetade sedan med gruvindustrin, skrev lärda verk I en något snävare mening finns inom Swedenborgianismen en religiös rörelse som går under namnet Nya Kyrkan, och det är där Swedenborgianismen har sin största verksamhet. Inom den trosinriktningen finns flera olika organisationer, kyrkor, där en del är världsomspännande och en del geografiskt mer begränsade. Men alla bygger sin förkunnelse och praktiska tillämpning på Bibeln och Swedenborgs uppenbarelser. 

Så grundades Swedenborgianismen

Emanuel Swedenborg gav ut sina böcker från 1749 till 1771. Till en början skickade han ut sina böcker till flera universitet i Europa. Det var det första sättet Swedenborgianismen spred sig på.

Sedan tog enskilda individer initiativet till att översätta dem till engelska, franska, tyska, danska och svenska redan under hans egen tid eller strax efter. Nästa steg blev upprättandet av ett eget trossamfund, Nya Kyrkan, Eng: The New Church. Det skedde i England 1789.

År 1807 skedde en liknande samfundsbildning i USA. En parallell linje, där det inte var ett kyrkligt samfund utan litterära sällskap, började med etablerandet av Swedenborg Society i London 1810. Därefter spred sig båda typerna av rörelse och finns idag i ett trettiotal länder världen runt. 

Vad står Swedenborgianism för?

Swedenborgianismen står för en förnuftbaserad andlighet, där inre mognad, ett aktivt liv i världen och övertygelsen om den andliga världens verklighet är ledord. Himmel och helvete ses som en fortsättning direkt efter döden och är ett resultat av människans livsval.

Swedenborgianismen fördjupar och utvidgar traditionella föreställningar om Bibeln och gudsbilden. Bibeln tolkas allegoriskt enligt motsvarighetsläran eller korrespondensläran, vilket är något som har inspirerat konstnärer och författare lika mycket som den nykyrkliga förkunnelsen.

Den kristna treenigheten omtolkas så att enhetsbegreppet i gudsbilden sammanförs på Jesus Kristus som den ende Gud i vilken de tre epiteten Fader, Son och Helig ande finns som själen, kroppen och verksamheten. Gud är kärlek som verkar genom Ordet, ”logos”, när människan öppnar sig för det gudomliga. Genom den gudomliga försynen omfattas alla människor av den gudomliga kärleken.  

Övriga fakta om Swedenborgianism

Swedenborgianismen är inte en, samlad rörelse utan ett samlingsnamn för alla dem som i varierande grad accepterar att Emanuel Swedenborg har handlat på gudomlig uppmaning och att han, även om han själv valde sina formuleringar, var inspirerad av en högre makt. Det är något han själv säger tydligt flera gånger.

Med den bredare definitionen så är det uppenbart, att Swedenborgianismen har haft stor påverkan inom många områden, filosofi och teologi (Kant, Kierkegaard m fl), litteratur (Blake, Strindberg m fl), konst (Kandinsky f fl), psykologi ( C G Jung), pedagogik (Samuel Wilderspin), ekologi (John Muir) och politik (C B Wadström och antislaveriet).