Den förlorade sonen i motsvarigheternas ljus. Vi läser Lukasevangeliet 15:11-32 – i Stjärnsalen i Tegnérlunden 7 och online via Zoom!

I Swedenborgs motsvarighetslära handlar liknelsen inte främst om två söner, utan om varje människas andliga väg.

Fadern motsvarar Herren, vars kärlek aldrig förändras. Arvet som den yngre sonen begär är de andliga gåvor – godheter och sanningar – som Herren nedlägger i varje människa. Att resa till ”ett avlägset land” betecknar det tillstånd där människan vänder sig bort från Herren och vill leva av sitt eget; avståndet är inte rumsligt utan inre. Att förslösa arvet är att skingra dessa andliga skatter i ett liv för det yttre och egna.

Hungersnöden motsvarar bristen på andlig näring – själen svälter när den saknar godhet och sanning. Svinen, som i Ordet betecknar orena begär, visar hur långt det naturliga jaget kan sjunka när det skiljs från sitt inre.

Vändpunkten ligger i orden ”då kom han till sig själv” – motsvarigheten till självrannsakan och omvändelsens början. Redan medan sonen är «långt borta» ser fadern honom och skyndar emot honom: Herren är alltid vänd mot människan; det är människan som vänder sig bort. Den bästa dräkten motsvarar äkta sanningar som kläder själen, ringen förening mellan gott och sant, och skorna sanning i det yttre livet – vandringen i vardagen. Festmåltiden betecknar det himmelska livets glädje, då godheten åter tas emot och görs levande.

Den äldre brodern, som tjänat troget men utan glädje, motsvarar ett trosliv i det yttre – plikt utan kärlek. Även till honom går fadern ut, ty Herrens barmhärtighet omfattar båda tillstånden.

Så beskriver liknelsen, läst genom motsvarigheterna, hela vägen från avfall till återförening: Herren lämnar oss aldrig – Han väntar, ser oss på långt håll, och kommer oss till mötes.

Välkommen till bibelstudium.