fbpx
4 juni, 2011

Internationella möten

I samband med invigningen passade man på att samla till mera interna möten, ett för prästerna och ett för kvinnorna.

Den nykyrkliga prästkonferensen på Europas kontinent

Pastor Clinton Hay från Boston, USA

Pastor Clinton Hay från Boston, USA

I början av maj hade det till många länder gått ut ett pressmeddelande från Stockholm om att Minneskyrkan skulle invigas i början av september. Det sades också att tillfället skulle användas för en europeisk prästkonferens.

Konferensen hölls under tiden måndag till torsdag 5-8 september. Det var första gången som denna Nykyrkliga prästkonferens på Europas kontinent hade hållits i Sverige. Den hade bildats sju år tidigare i Zürich. Det föregående mötet hade hållits två år tidigare i Berlin.

Deltagarna kom från ett flertal länder. Förutom Sverige var det Förenta Staterna, Danmark, Tyskland, Österrike, England, Tjeckoslovakien, Frankrike och Schweiz. Eftersom Rundström själv hade varit med på några av de tidigare mötena, var de flesta av de närvarande prästerna personliga vänner till honom.

Mötet hölls självfallet i det just invigda templet. Mötet började måndag förmiddag kl. 10 under ledning av pastor Goerwitz som ordförande. Ett antal föredrag hölls under de fyra dagarna. Dessutom gjordes utflykter till olika ställen som antingen hade med Swedenborg och Nya Kyrkan att göra, eller så var det avsett som avkoppling och rekreation.

Första dagen fick man efter att det rutinmässiga gåtts igenom lyssna till Brønniche som talade över ämnet Den Gudomliga uppenbarelsen från olika synpunkter. Eftermiddagen erbjöd ett besök på Kgl. Vetenskapsakademien. På vägen dit passerade man Manbys grav på Norra kyrkogården, där en krans lades ned under en andakt, där i det närmaste hela församlingen deltog förutom de utländska gästerna. På kvällen lyssnade man på två föredrag, Drummonds Den Förste och den Siste, och Reissners Nya Kyrkans internationalitet.

På tisdagen åkte man till Uppsala för att återigen ha en minnesstund, den här gången över Emanuel Swedenborg. En minneskrans lades ned vid sarkofagen i Domkyrkan, och samtliga gäster höll var och en på sitt modersmål ett tal. På kvällen – åter i Stockholm talade Regamey över ämnet ‘Nunc Licet’ et la Sagesse Antique.

På onsdagen lyssnade man på Preslands Vad är motsvarighet?, och senare på Hays föredrag om Psykoanalysen och Nya Kyrkan. Under eftermiddagen gjorde man en båtutflykt till Saltsjöbaden. På kvällen talade Brønniche om Nebukadnessars dröm.

Torsdagen var konferensens sista dag. Goerwitz inledde dagen med att tala om Några råd angående studiet av religionshistorien ur nykyrklig synpunkt. Eftermiddagen gick åt till sight-seeing samt ett besök i Adolf Jonssons ateljé, skulptören som gjorde Manbys gravmonument samt swedenborgsbysten som nyligen avtäckts i Chicago.

På kvällen firade man Herrens heliga nattvard i Minneskyrkan för första gången. De femtio nattvardsgästerna, varav de flesta ur församlingen, måste ha känt något alldeles speciellt med den nya gudstjänstlokalen och närvaron av de utländska vännerna.

Internationellt nykyrkligt kvinnomöte

Samtidigt med prästkonferensen hölls ett nykyrkligt kvinnomöte, dock bara under måndagen. Det organiserades av församlingens Syförening med prästfrun Jane Rundström som värdinna och tolk. Som formell ordförande hade engelskan miss A. McDowall från London bjudits in. Församlingsbladet kallar mötet för ”det första nykyrkliga internationella kvinnomötet”.

Mötet skall äga rum måndagen den 5 september kl. 11 f m i den nya föreläsningssalen, Tegnérlunden 7, varefter gemensam lunch intages. Alla medlemmar i Syföreningen samt alla våra kvinnliga gäster både från Sverige och utlandet inbjudas att deltaga.

Mötet hölls i lilla Swedenborgssalen. Det var omkring 25 personer som var med, däribland några från England och Danmark. Hälsningar lästes upp från kvinnor i London, Wien, Genève och Prag. Förutom medlemmar ur församlingen i Stockholm hade också deltagare rest hit från Göteborg.

Miss McDowall berättade om den kvinnoförening som fanns i London och om dess verksamhet. Hon menade, att ”vi alla hava samma mål i sikte – att understödja kyrkan och hjälpa varandra att föra ett liv av nytta. Många av våra föreningar är små, och det ligger en styrka i känslan att tillhöra en större sammanslutning.”

De församlade menade att en internationell kvinnoförening hade en stor uppgift att fylla, och man utsåg representanter för olika länder.

Mötet avslutades med en lunch i ett strålande höstväder på Södra Kungstornets terrass.