Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare

Det var flera saker som satte fart på intresset för en organiserad kyrka. Tafels besök gav en varaktig inspiration och skapade ett band med utlandet, framför allt England. Och när sedan pastor Adolph Theodor Boyesen 1874-75 kom in i bilden som en lysande talare och förkunnare, så inleddes en fruktbar period som egentligen löper ända fram till våra dagar.

Adolph Theodor Boyesen

Norrmannen Adolph Theodor Boyesen hade efter utbildningen och prästvigningen i England hösten 1871 flyttat till Köpenhamn som missionär åt den engelska Konferensen. Den 17 och 18 augusti 1873 hölls ett allmänt nykyrkligt möte i Köpenhamn anordnat av Boyesen. Det kom ett tjugotal personer. Det var där som ingenjör C. G. Laurell från Värmland för första gången var med i ett nykyrkligt sammanhang. Framgången med det mötet ledde till att den energiske Laurell året därpå i sällskap med Boyesen från Köpenhamn reste till Stockholm för att där anordna ett liknande möte. Laurell tog mod till sig och satte in en annons i de stockholmska tidningarna, där ett nykyrkligt möte utannonserades till den 21, 22 och 23 oktober 1874 på Hotel du Nord. Laurell hälsade deltagarna välkomna, och sedan höll Boyesen ett föredrag. Mötet fick stor uppmärksamhet i tidningarna, eftersom Boyesen var en lysande talare och predikant. Mellan 50 och 60 personer samlades till mötet. Efter sitt föredrag tillfrågades Boyesen, om han skulle vara villig att komma tillbaka till Stockholm, vilket han tackade ja till. Det var vid detta möte som Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare bildades. Boyesen valdes till ordförande, Tyboni till vice ordförande och Sällskapets ledare, Edv. Abrahmsén till sekreterare och prof. Cronhamn till skattmästare.
Stockholmstidningen Fosterlandet rapporterar från mötet:

”Vi hålla särskildt hr Laurell räkning för den värme och öppenhet, hvarmed han framlade de svedenborgiska grundlärorna, så väl som det allvar han lade i dagen uti sina upprop till alla som voro vänner af de samma att icke sticka under stol med sin uppfattning, att väcka upp sin tro till nit och lif och att, om den vore för deras hjertan dyrbar, visa detta genom en frimodig bekännelse och en uppoffrande hängifvenhet, som är angelägen att verka till medmenniskors upplysning.”

Stadgarna antogs året därpå, varför 1875 på sätt och vis kan räknas som året då Sällskapet fick en officiell ställning. Det var också då som Carl Johan Nilsson Manby valdes till vice ordförande och Sällskapets ledare. Uppgifterna om hur många medlemmar Sällskapet hade går isär. En källa säger att man 1 juli 1875 hade 104 medlemmar, varav fyra var präster i statskyrkan. En annan källa nämner 70 medlemmar 1876. 1885 tycks man ha haft cirka 250 medlemmar.

Sällskapets uppgift var att mot bakgrund av den ändrade lagstiftningen ”verka för bildandet av statserkända, nykyrkliga församlingar”. Som vi kommer att se var det en uppgift som Boyesen engagerade sig i på ett mycket seriöst och grannlaga sätt. Manby hade samma intresse, men – som vi ska se – handlade han på ett utmanande sätt i den här frågan. Det blev också Boyesen som först nådde målet som var uppsatt av Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare. Det skulle behövas tio års arbete för det.

Men det formella statserkännandet var inget som hindrade att man höll offentliga gudstjänster. Det dröjde något år, till 1877, innan Boyesen flyttade från Köpenhamn till Stockholm. Fram till dess reste han upp till Stockholm under två månadslånga perioder för att hålla gudstjänst. Genom att Manby kom in i bilden kunde man från oktober 1875 till slutet av maj 1876 regelbundet hålla gudstjänst i Stockholm.

Carl Johan Nilsson Manby

Carl Johan Nilsson Manby skulle komma att betyda oerhört mycket för Nya Kyrkan i Sverige. Hans väg in i Nya Kyrkan började 1866 med en annons i stockholmstidningarna om översättare till Arcana Cœlestia. Sevén i Kristianstad som översatt de första sju banden behövde en efterträdare. Manby svarade och fick godkänt av Sevén. Därtill kom, att ett stipendium på 40 tunnor spannmål från Östergötland hjälpte den unge östgötastudenten i Uppsala att hålla sig kvar där ytterligare en tid för att i sina studier förbereda sig än bättre för sin kommande gärning.

Manby lämnade universitetet 1869, och när den organiserade verksamheten inom Nya Kyrkan tog fart 1874, var han fullt redo att ta på sig en ledande roll. Han var med när Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare bildades. Han höll sin första nykyrkliga predikan andra söndagen efter påsk 1875 i den hyrda lokalen på Mäster Samuelsgatan 47 i Stockholm. Året därpå, 1876, byggde Manby på sitt engagemang i Nya Kyrkan genom att grunda Skandinavisk Nykyrk-Tidning. Redan under första året fick tidskriften 300 prenumeranter. Fram till 1883 skulle Manby och Boyesen komma att växelvis redigera tidskriften.

Statserkända församlingar

Vid den här tidpunkten räknar man med att det fanns cirka 200 medlemmar i Nya Kyrkan i Sverige, varav de flesta fanns i Stockholm. Det förklarar delvis den relativt snabba utvecklingen, då inte mindre än tre församlingar bildades. «Nykyrkliga Samfundet» i Göteborg bildades 5 november 1883. Denna församlings statserkännande kom dock först 1911, medan systerförsamlingen i Stockholm, «Nya Kyrkans Svenska församling» i Stockholm fick sitt statserkännande 13 maj 1887. «Nya Kyrkans Församling» fick sitt statserkännande två år tidigare, den 10 april 1885.

Syftet med Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare var ju att bereda vägen för upprättandet av statserkända nykyrkliga församlingar. Eftersom det uppstod meningsskiljaktigheter i Sällskapet gick Boyesen och Manby olika vägar. Förmodligen var det Manbys ovilja att låta sig prästvigas av Boyesen som ledde till att Boyesen agerade snabbt. Den nya lagen 1873 som öppnat vägen för att bilda fristående samfund, s k friförsamlingar, krävde dock att man till ansökan bifogade sin trosbekännelse samt en församlingsordning. Relativt hastigt skrev Boyesen ihop en församlingsordning och lämnade in en ansökan om statserkännande.

Manby å sin sida hade redan prästvigts av församlingen i Göteborg när detta skedde. Men församlingen var ännu inte statserkänd. Det skulle ta Manby ett år innan han hade en församlingsordning klar för ansökan, men han mötte motgång. Den 29 oktober 1886 fick han avslag på en ansökan om statserkännande av församlingar i Stockholm, Göteborg och Örebro. Motiveringen var att det redan fanns en statserkänd församling, Boyesens församling i Stockholm. Boyesen hade haft 15 personer bakom sin ansökan. Manby hade 19, men de var utspridda på flera platser. Efter avslaget valde man att skicka in en ny ansökan, i december samma år, men den här gången bara för en församling, den i Stockholm. Statserkännandet för Nya kyrkans Svenska församling i Stockholm kom den 13 maj 1887.

De nya förhållandena på religionsområdet med lagändringen 1873 ledde till många förändringar. Detta följdes noggrant i tidningspressen. Under rubriken ”Friförsamlingar” meddelar en av Stockholms tidningar 1885:

”På ansökan af A. Th. Boyesen m. fl. hwilka omfatta den Nya Kyrkans lära och Församlingsordning, har K. M:t förklarat den församling, sökandena anmält sig wara sinnade att under benämningen ”Nya Kyrkan” bilda i Stockholm, af staten erkänd med rätt till offentlig religionsutöfning.”

Samtidigt med dessa strävanden efter formellt statserkännande skedde en expansion av verksamhet över hela landet. Så t ex meddelar Skandinavisk Nykyrk-Tidning följande:

”Från Motala Verkstad skrifves till oss under den 6.te September [1886], att man der ville försöka bringa till stånd ”samtal i nykyrkliga ämnen” med bön och bibelläsning. Första försöket skulle ske söndagen den 12:te s.m. kl. 4 e.m.”

Det breda intresset ledde till att man 1886 bildade Nykyrkliga Studieförbundet som hade lånebibliotek i Broby, Eskilstuna, Fiskeboda, Göteborg, Kristianstad, Lysekil, Malmö, Malmöns Stenhuggeri, Motala Verkstad, Stockholm och Älvdalen. I Örebro öppnades ett sådant lånebibliotek i december detta år. Manby besökte regelbundet Örebro och familjen Laurell på sina resor mellan Göteborg och Stockholm.

Bägge prästerna var nitiska i sitt missionsarbete. Under sommaren 1885 besökte Boyesen Dalarna, och i Ofsdalen höll han en serie på elva föreläsningar. Det ledde till grundandet av en församling med 27 medlemmar. Församlingen var en del av Nya Jerusalems kyrka, alltså församlingen i Stockholm. Från 1886 hade man en nykyrklig söndagskola i Boyesens församling i Stockholm, den första i sitt slag i Sverige.

Trots dessa framgångar ska man hålla i minnet att utvecklingen i andra länder kommit mycket längre. 1886 hade Konferensen i England 45 församlingar med 5.730 medlemmar. I USA fanns minst 5.000, i Tyskland 200 som läste Swedenborg.

Kyrkobygge

Man hade alltså samlats till gudstjänster på en rad olika platser i Stockholm, bl a i Tybonis hem, på Sergelgatan 4, Stora Nygatan 12, Malmskillnadsgatan 52, på Hotel Continental eller som på bilden här intill på Mäster Samuelsgatan 47.

Från den allra första början fanns det planer på att köpa loss den tomt på Hornsgatan där Swedenborg hade bott. 1875 hade tomten sålts för 24.000 riksdaler av någon som sannolikt spekulerade i de stadigt stigande tomtpriserna i Stockholm. Församlingen var dock mycket angelägen om att få köpa tomten och gjorde stora ansträngningar att komma över den. Ägaren till tomten var vid en viss tidpunkt uppenbarligen villig att sälja. Genom att köpa just den marken skulle man kunna göra två saker samtidigt – bevara platsen som minnesplats över Swedenborg samt etablera en nykyrklig verksamhet med gudstjänstlokal, bibliotek och bokhandel.

Det är i det sammanhanget vi ska se det upprop som år 1875 skickades av Boyesen till nykyrkovännerna i England. Boyesen var ju prästvigd där och hade goda kontakter:

Egendomen som EMANUEL SWEDENBORG ägde i Stockholm är till salu.

Det är ett stort nöje för oss att veta att våra bröder i England visar det varmaste intresse för det andliga välbefinnandet av både EMANUEL SWEDENBORGS fädernesland och av vår Stad, där den store Uppenbararen bodde på sin egendom, Hornsgatan N:o 43, under den mest minnesvärda delen av sitt liv! Efter att ha kunnat konstatera att han hyste ett varmt intresse för våra engelska nykyrkovänner, hoppas vi att det inte är alldeles fåfängt att be dem och andra vänner utomlands att bistå oss med medel för att kunna köpa EMANUEL SWEDENBORGS tidigare egendom … som nu är till salu. … Till detta vill vi lägga en annan angelägenhet: Ett nykyrkligt samlingsbibliotek som innehåller alla sorters nykyrklig litteratur … Summan som behövs för köpet är 25.000 kronor eller omkring £ 1,389, och för att rusta upp egendomen till ett passande skick behöver vi ytterligare 5.000 kronor eller omkring £ 278. … Eftersom vårt huvudsakliga mål är att bygga upp en nykyrklig församling i vår stad, och eftersom vi saknar medel för att genomföra detta, lägger vi till en rad för dem av våra bröder som är vänliga nog att bidra med en viss summa antingen årligen eller på annat sätt.

Stockholm 26 maj 1875
För Nya Kyrkans Församling,

A. T. Boyesen, Ordförande
Edv. Abrahmsén Sekreterare

Att vända sig till utlandet och begära bidrag hade man gjort redan tidigare, och också fått stöd. 1816 fick man £ 160 från England för att stödja utgivningen av Arcana Cœlestia och man hade vänt sig till Tafel. (Se ovan!)

Boyesen insåg tidigt att det var tre saker som hörde ihop för att ge Nya Kyrkan sitt Minnestempel: ett statserkännande av en nykyrklig församling, insamling av medel från utlandet samt en tomt för själva byggandet av kyrkan. Utan ett statserkännande skulle man nämligen inte kunna få någon ekonomisk hjälp från utlandet, och utan en sådan hjälp skulle man aldrig få råd att köpa en tomt och bygga en kyrka.