Det var flera saker som satte fart på intresset för en organiserad kyrka. Tafels besök gav en varaktig inspiration och skapade ett band med utlandet, framför allt England. Och när sedan pastor Adolph Theodor Boyesen 1874-75 kom in i bilden som en lysande talare och förkunnare, så inleddes en fruktbar period som egentligen löper ända fram till våra dagar.
Adolph Theodor Boyesen
Norrmannen Adolph Theodor Boyesen hade efter utbildningen och prästvigningen i England hösten 1871 flyttat till Köpenhamn som missionär åt den engelska Konferensen. Den 17 och 18 augusti 1873 hölls ett allmänt nykyrkligt möte i Köpenhamn anordnat av Boyesen. Det kom ett tjugotal personer. Det var där som ingenjör C. G. Laurell från Värmland för första gången var med i ett nykyrkligt sammanhang. Framgången med det mötet ledde till att den energiske Laurell året därpå i sällskap med Boyesen från Köpenhamn reste till Stockholm för att där anordna ett liknande möte. Laurell tog mod till sig och satte in en annons i de stockholmska tidningarna, där ett nykyrkligt möte utannonserades till den 21, 22 och 23 oktober 1874 på Hotel du Nord. Laurell hälsade deltagarna välkomna, och sedan höll Boyesen ett föredrag. Mötet fick stor uppmärksamhet i tidningarna, eftersom Boyesen var en lysande talare och predikant. Mellan 50 och 60 personer samlades till mötet. Efter sitt föredrag tillfrågades Boyesen, om han skulle vara villig att komma tillbaka till Stockholm, vilket han tackade ja till. Det var vid detta möte som Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare bildades. Boyesen valdes till ordförande, Tyboni till vice ordförande och Sällskapets ledare, Edv. Abrahmsén till sekreterare och prof. Cronhamn till skattmästare.
Stockholmstidningen Fosterlandet rapporterar från mötet:
”Vi hålla särskildt hr Laurell räkning för den värme och öppenhet, hvarmed han framlade de svedenborgiska grundlärorna, så väl som det allvar han lade i dagen uti sina upprop till alla som voro vänner af de samma att icke sticka under stol med sin uppfattning, att väcka upp sin tro till nit och lif och att, om den vore för deras hjertan dyrbar, visa detta genom en frimodig bekännelse och en uppoffrande hängifvenhet, som är angelägen att verka till medmenniskors upplysning.”
Stadgarna antogs året därpå, varför 1875 på sätt och vis kan räknas som året då Sällskapet fick en officiell ställning. Det var också då som Carl Johan Nilsson Manby valdes till vice ordförande och Sällskapets ledare. Uppgifterna om hur många medlemmar Sällskapet hade går isär. En källa säger att man 1 juli 1875 hade 104 medlemmar, varav fyra var präster i statskyrkan. En annan källa nämner 70 medlemmar 1876. 1885 tycks man ha haft cirka 250 medlemmar.
Sällskapets uppgift var att mot bakgrund av den ändrade lagstiftningen ”verka för bildandet av statserkända, nykyrkliga församlingar”. Som vi kommer att se var det en uppgift som Boyesen engagerade sig i på ett mycket seriöst och grannlaga sätt. Manby hade samma intresse, men – som vi ska se – handlade han på ett utmanande sätt i den här frågan. Det blev också Boyesen som först nådde målet som var uppsatt av Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare. Det skulle behövas tio års arbete för det.
Men det formella statserkännandet var inget som hindrade att man höll offentliga gudstjänster. Det dröjde något år, till 1877, innan Boyesen flyttade från Köpenhamn till Stockholm. Fram till dess reste han upp till Stockholm under två månadslånga perioder för att hålla gudstjänst. Genom att Manby kom in i bilden kunde man från oktober 1875 till slutet av maj 1876 regelbundet hålla gudstjänst i Stockholm.
Carl Johan Nilsson Manby
Carl Johan Nilsson Manby skulle komma att betyda oerhört mycket för Nya Kyrkan i Sverige. Hans väg in i Nya Kyrkan började 1866 med en annons i stockholmstidningarna om översättare till Arcana Cœlestia. Sevén i Kristianstad som översatt de första sju banden behövde en efterträdare. Manby svarade och fick godkänt av Sevén. Därtill kom, att ett stipendium på 40 tunnor spannmål från Östergötland hjälpte den unge östgötastudenten i Uppsala att hålla sig kvar där ytterligare en tid för att i sina studier förbereda sig än bättre för sin kommande gärning.
Manby lämnade universitetet 1869, och när den organiserade verksamheten inom Nya Kyrkan tog fart 1874, var han fullt redo att ta på sig en ledande roll. Han var med när Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare bildades. Han höll sin första nykyrkliga predikan andra söndagen efter påsk 1875 i den hyrda lokalen på Mäster Samuelsgatan 47 i Stockholm. Året därpå, 1876, byggde Manby på sitt engagemang i Nya Kyrkan genom att grunda Skandinavisk Nykyrk-Tidning. Redan under första året fick tidskriften 300 prenumeranter. Fram till 1883 skulle Manby och Boyesen komma att växelvis redigera tidskriften.