Utlandets roll

Nya Kyrkan hade ett stort försprång i flera andra länder, bl a USA, dit många svenskar hade emigrerat. Där fanns ett stöd och intresse för den begynnande nykyrkliga rörelsen i Sverige. Det framgår av följande brev från Cincinnati i Ohio till redaktören för «Ett kristligt sändebud» 1870:

Vi hafva tillhört Nya Kyrkan i mer än 20 år och beklagat att innevånarne i det land, som producerat den utomordentlige mannen Emanuel Swedenborg, ej kunna åtnjuta fördelen att rätt känna och värdera hans förtjenster, som kommande generationer skola slutligen öfver hela den civiliserade verlden lära att uppskatta. Det skulle vara vårt största nöje om vi kunde något bidraga till underlättnad af hvad som för sådant ändamål i vårt kära fädernesland företages. Med största etc.

CARL GUSTAF och ANNA ELISABETH HELLEBERG.

I ett brev från England 6 mars 1885 får man veta att de medel som insamlats till Swedenborgs Minnestempel utgjorde 4.000 kr från Amerika och 2.000 kr från England.

Det finns flera indikationer på, att det fanns ett villkor från nykyrkovännerna i utlandet för att man skulle avsätta medel för ett framtida kyrkobygge. Det var att det hade upprättats en statserkänd församling i Sverige. Ivern att åstadkomma detta låg självklart i sakens natur: som oliktänkande i förhållande till andra samfund ville man ha sitt eget, fristående och oberoende samfund. Men utlandets roll vad gäller kyrkobygget fanns också med i bilden. I mars 1885, i Häroldens första nummer, läser vi:

Till Ecclesiastik-departementet är nu inlemnad ansökan att få bilda en af staten erkänd församling och uppfylles derigenom det wilkor trosbröderna i utlandet fästat vid gåfwan af ett minnestempel öfwer Emanuel Swedenborg, hwilket de äro sinnade att härstädes låta uppföra.

Boyesen hade rätt. Utvecklingen i Sverige följdes noga i utlandet. New Church Life rapporterar i juni 1885 att Boyesens ansökan om församlingsbildning hade godkänts.

Detta skedde strax efter att Manby hade prästvigts i Göteborg. Det förelåg en uppenbar motsättning mellan Boyesen och Manby. Manby ville av någon anledning inte underordna sig Boyesens ställning som äldre präst och redan vigd inom Nya Kyrkan. För att skapa en egen grund att stå på skrev Manby och Per Laurell Förslag till Nya Kyrkan i Sverige, ett stadgeförslag för en samfundsbildning, som bl a innebar att en församlings lekmän kunde viga sin församlings prästkandidat. Detta förslag skickades i oktober 1884 till Tafel för kommentar och eventuellt godkännande. Tafel var ytterligt negativ till att en präst skulle vigas av lekmän och menade dessutom att Förslaget skulle äventyra framtida bidrag till tempelbygget. Det var det som Boyesen hade fruktat skulle kunna bli följden:

”Jag vill slutligen meddela [mina] anmärkningar … angående verkan som förslaget, om det antages, skulle hafva på det föreslagna ”minnestemplet”. Ett mera all kyrklig ordning i grund och botten förstörande (radikalt) alster än ”Förslag” m.m. har jag aldrig förr sett, intet som, om det antages af vännerna i Sverige, kunde vara mera egnadt att skada den Nya Kyrkans sak i Sverige i de utländska vännernas ögon: Om förslaget att låta presterna ordineras af lekmän skulle blifva antaget af vännerna i Sverige, kunnen I i och med detsama säga farväl till ”minnestemplet”, som skall byggas medelst bidrag från England och Amerika. … Och i Amerika skulle alla ansträngningar att bistå kyrkan i Sverige med ens upphöra. Från medlemmar af Camden Road Church har jag mottagit 75 pund till minnestemplet, men penningarne komma at tagas tillbaka om en kyrkoordning, sådan som den i förslaget framställde, skulle blifva antagen.”

Er upprigtigt tillgifne vän
R.L. Tafel.

Detta s k laurellska förslag skickades samtidigt till Tafel i England och pastor Willard H. Hinkley i Amerika. Det störde alltså engelsmännen så till den grad att de höll tillbaka sitt stöd för byggandet av en kyrka i Stockholm. Förmodligen kunde man inte hålla isär de två förslagen till kyrkoordning. Boyesen hade utarbetat sitt Förslag till Församlings-Ordning för det Nya Jerusalems Kyrka i Sverige, som låg till grund för den ansökan som ledde till statserkännandet. Till detta första förslag kom alltså förslaget som Tafel i England reagerade mot, Manbys och Laurells Förslag till Nya Kyrkan i Sverige.

En observatör i Danmark, friherre won der Recke, ser också ett farligt samband mellan Manbys egensinniga agerande och chanserna till stöd för byggandet av Minnestemplet. Han går ett steg längre. Han undrar om det kan äventyra förutsättningen för allt – ett statserkännande av Nya Kyrkan. Den 2 maj 1885 skriver han:

Äfwen om hr Manbys anställande nu såsom prest för församlingen i Göteborg skulle blifwa ansedd för wigtigare än både minnestemplets uppförande och statens erkännande af den Nya Kyrkan såsom en berättigad lem i den sanna kristliga kyrkan, så kan det enligt mitt förmenande dock aldrig förswaras att förbigå den presterliga handpåläggningens akt, när möjligheten derför förefinnes.

Kritik förekom också på hemmafronten. På årsmötet för Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare i maj 1885 kritiserades styrelsen för att äventyra stödet från utlandet med tilltaget att prästviga Manby mot den rådande ordningen i utlandet. Det var känsligt eftersom det redan fanns pengar insamlade och som stod och väntade. Dessutom skulle det kunna bli mer. 1884 hade den amerikanske pastorn Willard H. Hinkley varit på besök i Stockholm, varefter han tagit initiativet till en fond för insamling av medel till kyrkobygget, den s k Memorialfonden.

En annan åtgärd som vidtagits av Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare fick också mycket stark kritik, vilket ledde till att de 150 medlemmar som stod på Boyesens sida bröt sig ur, medan endast 20 stod kvar.  Det handlade om det som årsmötet på våren 1884 hade beslutat av någon outgrundlig anledning, nämligen att ställa in alla gudstjänster. Detta uppfattades av Boyesen som en handling som självklart skulle minska möjligheterna för ett statserkännande. Boyesens församling som ju hade verkat för huvudsyftet inom Nya Kyrkans Bekännare – nämligen att bilda statserkända församlingar – såg det därför som nödvändigt att bryta sig ur Nya Kyrkans Bekännare, utarbeta en kyrkoordning och sedan gå till kungs med den.

När pastor Boyesen och hans grupp – större delen av Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare – sedan beslöt sig för att fortsätta med gudstjänsterna i Sällskapets lokal, försökte man förhindra detta genom att sälja i stort sett alla inventarier som användes för möten och gudstjänster. Glädjande nog skedde ett och ett halvt år senare en försoning, då Nya Kyrkans Bekännare överlämnade ett hundra psalmböcker till Boyesens församling.

Boyesen hade varit mycket flitig i att söka bidrag från England. Han gjorde det med sitt upprop 1875 och vid ytterligare ett besök 1882. När stödet vacklade på grund av splittringen i Sverige med det laurellska förslaget blev han djupt orolig. I Härolden läser vi i aprilnumret 1885:

Från Amerika hafwa wi fått den beklaganswärda underrättelsen, att wåra amerikanska wänner, på grund af den oenighet som uppstått angående det ”gillade” Laurellska ”Förslag” o.s.w. börjat tänka, att wi icke äro wärdiga till deras wälgörenhet, och att man för den skull numera icke talar mycket om bidrag till det påtänkta Minnestemplet. Detsamma är fallet i England.

Men redan i juni kan man konstatera att en vändning skett. Det verkar som att statserkännandet 10 april 1885 är det som fällt avgörandet. Ur ett brev från Tafel till potentiella gåvogivare läser vi följande:

På grund av Nya Kyrkans erkännande av swenska staten lyckönska wi hjertligen wåra wänner derstädes. … Efter ett noggrant betraktande af omständigheterna har komitén kommit till den öfwertygelsen, att pastor A. Boyesen likaså fullt nu som någonsin förut förtjenar dess understöd, och den gläder sig synnerligen i att bedja de wänner, som hittills understödt honom i hans werk, att de wänligen wille fortfarande understödja honom. … Man kan med allt skäl hoppas, att de under de nya tingens ordning skola göra goda framsteg, och att innan lång tid amerikanska, engelska och öfriga wänners frikostighet skall sörja för uppförandet af den föreslagna ”Minneskyrkan” i Stockholm till åminnelse af den store swensken, Emanuel Swedenborg, som war Herrens tjenare i att uppenbara det Nya Jerusalems himmelska lärdomar för menniskorna.

I en notis omedelbart därefter framgår det att man också i Amerika ställt sig positiv. När stämningarna hade ändrat sig i rätt riktning, får vi en bekräftelse på att Boyesen hade ett brett stöd.

1890 vänder man sig till Amerika med följande uppmaning och förslag om hur man ska kunna samla in pengar i små doser men uppdelat på många människor.

”Det har varit ett länge närt hopp bland nykyrkovännerna i Stockholm att få ett eget tempel, som genom att bli uppfört och genom att bedriva verksamhet kommer att på ett lämpligt sätt kunna väcka och hålla vid liv församlingens andliga liv. Det ökande antalet av dem som besöker Nya Kyrkans gudstjänster visar också mer och mer på behovet av ett sådant tempel. Vi har gjort många försök … men huvudskälet till misslyckandet är … vårt antagande att den nödvändiga summan pengar skulle komma från några få stora bidrag från ett begränsat antal intresserade vänner, men summan har varit för stor… Vi föreslår därför att man klarar saken på följande sätt: Insamlingskort har tryckts med texten ’Tegelstenar till Templet för Nya Kyrkans Församling i Stockholm’. … De som får korten sprider dem vänligast bland vänner och bekanta och ber dem intressera sig för att sälja tegelstenarna. … På detta enkla sätt hoppas vi inom en snar framtid kunna resa det första nykyrkliga templet i Nya Jerusalems store härolds hemland, i den stad där han levde och arbetade för att till världen förmedla de livgivande sanningarna i Herrens Andra Ankomst. …

Vi ber er att framlägga denna begäran inför vännerna inom Nya Kyrkan. … Med tanke på hur helhjärtat intresset har varit hos våra vänner i England för att främja framstegen för Nya Kyrkan i Sverige, och den generositet med vilket de understött den stora saken i vårt land under många år, vilket vi tackar dem för, ber vi dem vänligen att åter ge oss en hjälpande hand för att kunna slutföra detta viktiga verk i Herrens vingård.”

Undertecknat av Boyesen och pastorsrådet.

Pastor Joseph E. Boyesen, son till Adolf Theodor, som verkade som präst i staden Middleport i Amerika, kom på besök till Stockholm 1895. Det fanns en lång rad personliga kontakter mellan Sverige och utlandet, speciellt Amerika, där det fanns svensktalande nykyrkliga församlingar. Allt sådant hjälpte till att befordra intresset för byggandet av Minneskyrkan.

Ytterligare en faktor som kan ha fört fram Sverige och Swedenborg i ljuset var att Swedenborgs kvarlevor 1908 under högtidliga former fördes över från England till Sverige, något som alla inom Nya Kyrkan i England måste ha hört talas om.

Under rubriken Utlandet i Nya Kyrkans Tidning av år 1909 läser vi om vad man i England tänker om Minneskyrkan i Stockholm. Där sägs att det i de båda nykyrkliga tidningarna, Morning Light för den 2 oktober och New-Church Magazine för oktober förekommer upprop till att samla in ytterligare medel till tempelbyggnaden i Stockholm. Från Morning Light får läsaren detta avsnitt översatt till svenska:

”Kära Herre! Jag skall blifva er mycket förbunden, om ni vill gifva offentlighet åt en af Konferensen bemyndigad vädjan till förmån för den föreslagna Minneskyrkan i Stockholm. Såsom sekreterare för Utländska och Kolonialkommittéen vore jag glad att få mottaga ansökningar att få begagna skioptikon-bilderna och föreläsningen som lämna en belysande framställning om öfverflyttandet af Swedenborgs kvarlefvor till hans födelseland samt läget för det föreslagna gudstjänsthuset i Stockholm … Rev. C. J. N. Manby fortfar med sin energiska missonsverksamhet i Sverige, i hvilken han understödes af anslag från den Engelska Konferensen och den Amerikanska Konventionen. Det samfund (församling), som han betjänar i Stockholm, hade förlidet år ett medelbesök af femtio vid gudstjänsterna, men det har intet gudstjänsthus och måste samlas i förhyrd lägenhet. Marken för byggandet af en kyrka har blifvit tillförsäkrad. Det finnes fonder för att bistå i detta verk både i England och Amerika … Ofvannämnda skioptikonbilder och föreläsning hafva anskaffats och beredts i enlighet med ett beslut af Generalkonferensen år 1908 med syfte att vidga våra medlemmars intresse för verksamheten i Sverige samt vinna ytterligare bidrag till den ’föreslagna Stockholmska kyrkofonden’, som nu har en behållning af 113 pund insatta samt dessutom 26 pund, 12 shilling, 1 p. …

Broderligen eder
Lewis A. Slight.
150 Grange Avenue, Oldham.

Vid det här laget hade man för länge sedan lämnat idén om att bygga på Hornsgatan. Församlingen ägde sedan 1898 fastigheterna Kammakargatan 50 och  52, i höjd med kyrkans nuvarande läge, alltså ”bakom” kyrkan. Det var den 30 och 31 mars 1898 som man förvärvade de två tomterna, nr 24 och 25, mot Kammakargatan. Förmodligen tänkte man sig då att använda dessa tomter för tempelbygget. Vad som är något oklart är hur mycket tomt man ägde norr om dessa tomter.

Alla villkoren för ett bygge fanns nu – ett statserkännande, en tomt och ett gott förhållande till utlandet. I den fortsatta utvecklingen kom det alltmer att bli Manby som styrde.