Nytt liv i församlingen

Förutom att Nya Kyrkan tog sin rättmätiga plats i det allmänna medvetandet och nu hade ett ansikte utåt betydde kyrkobygget en alldeles fantastisk förbättring av förutsättningarna för verksamheten. Självklart blev gudstjänstlivet ett helt annat – inramat av en sakral, betydelsemättad miljö som stimulerade till andakt, inlevelse och innerlig tillbedjan.

Dessutom ökade möjligheterna för andra aktiviteter. Vi citerar från Församlingsbladet angående en luciafest, en julfest och så från det första firandet av Nya Kyrkans dag i det nya templet.

Luciafest

När man hör hur Församlingsbladet rapporterar, kan man verkligen känna hur stolta församlingens medlemmar var över den nya byggnaden:

Måndagen den 12 december [1927] hade Syföreningen anordnat ett samkväm kl. 1/2 8 å lilla Swedenborgssalen. Eftersom följande dag var Luciadagen, hade det beretts en liten överraskning. Kaffebordet var prytt med lingonris och brinnande ljus och ett litet julgransljus vid varje kopp. Det elektriska ljuset släcktes, och in tågade en luciabrud med krona, framträdd av små vitklädda flickor med lingonkransar i håret och två små stjärngossar, som buro julens stjärna. Barnen sjöngo några julsånger och en liten flicka sjöng solo, och sedan kaffet druckits, blev det flera sånger både av Lucia och andra förmågor. De närvarande – omkring trettio personer med barnen – voro mycket belåtna med sin afton. Efteråt hade Syföreningen sammanträde.

Julfester

Här talas om både den stora och den lilla Swedenborgssalen. Med den stora salen menar man lokalen under kyrksalen, den som ovan benämndes kryptan, då grundstenen lades, och som idag kallas Stjärnsalen eller församlingssalen. Med den lilla salen menar man biblioteket en trappa upp, som idag kallas Bokrummet. I Församlingsbladet berättas följande om den första julfesten i egna lokaler:

Torsdagen den 29 december [1927] kl. 7 e. m. firade Nya Kyrkans Svenska församling i Stockholm … en anslående julfest, som besöktes av ett åttiotal personer. Både stora och lilla Swedenborgssalen hade tagits i anspråk för festen, vilken utom sång och musik, deklamation, dans kring julgranen och övriga förströelser även bjöd på filmförevisning, till barnens såväl som de äldres förnöjelse. Serveringen av kaffe ägde rum i lilla salen, då däremot frukt och läskedrycker kunde erhållas i den större. Bland barnen utdelades diverse leksaker av en jultomte. Överblivna kakor och karameller försåldes till den högstbjudande, och alla voro så belåtna med festen, att man beslöt sig att anordna ännu en fest såsom avslutning på julen. Denna andra fest var om möjligt ännu mera lyckad och firades söndagen den 15 januari kl. 6 e. m. endast i stora Swedenborgssalen. Dekorationerna från den förra festen voro kvar liksom julgranen, trots att den på grund av värmen börjat fälla barren ganska avsevärt. Flera angenäma överraskningar bjödos på under kvällen, och barnen voro överförtjusta icke minst då tvenne tomtar, den ene med gotter och den andra med ballonger gjorde sitt inträde. Buffé hade denna gång anordnats, och inbringade denna jämte entréavgifter och församlingen av en del skänkta och tillverkade saker ett ganska avsevärt belopp, vilket oavkortat kommer Syföreningens Sjuk- och nödhjälpskassa tillgodo. Ett lotteri tillförde också en icke föraktlig summa, och då alla lotterna redan samma kväll kunde försäljas ägde dragningen rum omedelbart. Dessa båda fester, som beredde deltagarna så mycken glädje; inbringade till skillnad från föregående års fester ett betydligt överskott, som sedermera kommer de behövande inom församlingen till godo. Alla verkliga vänner till församlingen känna helt visst stor tillfredsställelse med att få hjälpa upp församlingens inkomster i stället för att åsamka den mer eller mindre kännbara förluster. Tvenne filmrullar visades också för publiken, som säkert fick dubbel valuta för den lilla inträdesavgiften bestående av 50 öre.

Nya Kyrkans dag

Åtminstone två år i rad hade man inte haft något firande av Nya Kyrkans dag. År 1926 åkte pastor Rundström i väg på sin amerikaresa redan i maj, och år 1927 – byggåret – hade man inte heller något firande, eftersom pastor Rundström med hustru gav sig ut på en längre missionsresa. Pingstdagens gudstjänst det året blev därför också den sista över huvud taget i Lantbruksakademiens lokaler, eftersom den därefter följande gudstjänsten ju skulle bli invigningen av det nya templet. År 1928 kunde man därför påbörja en ny tradition. Församlingsbladet rapporterar:

I huvudstaden firades i år Nya Kyrkans dag för första gången i det nya templet vid Tegnérlunden. Då den 19 juni i år [1928] inföll på en vardag, måste gudstjänsten av lätt insedda skäl anordnas på kvällen, och kl. 7 ansågs för lämplig tid. Vid gudstjänsten, under vilken pastor talade över dagens betydelse, utfördes extra för dagen lämpad sång och musik av församlingens organist, musikdirektör fru Alva Sandberg-Norrlander. Efter gudstjänsten följde samkväm med téservering i lilla Swedenborgssalen.

Kyrkans inredning färdigställs

Inte allt var färdigt i kyrkan, vare sig inuti eller utanför. Detaljer fattades. Det verkar som att man eventuellt inte ens från början hade planerat för den centrala målningen i kyrkan. Därom står det att läsa:

Ett konstverk i Swedenborgs Minneskyrka (Kristusbilden)

Då Gudstjänsten den 19 juni [1928] avslutades för våren, började omedelbart tidigt följande morgon arbetet med en ny målning i Valvbågen, som skiljer koret från kyrkan. Där fanns nämligen ett större fält, på vilket en målning skulle kunna framställas. Då fältet ifråga var det förnämligaste i hela kyrkan, låg den tanken nära till hand att just på denna plats söka åstadkomma en bild av Herren Jesus Kristus såsom världsalltets Gud, vilket är det grundläggande i Nya Kyrkans lära.

Förslaget vann kyrkorådets gillande, och det beslöts, att samme artist, som utfört de övriga målningarna i kyrkan, nämligen Erik Stenholm, även skulle, enligt förut uppgjord skiss, utföra denna målning. Herren Jesus Kristus är framställd såsom den Evige Fadern sittande med utsträckta, välsignande händer. Ovanför läses inskriptionen: ’Den som har sett mig, han har sett Fadern’, varvid orden, ’Den som har sett mig’, stå till vänster och de följande orden till höger mitt emot. På vänstra sidan, från åskådaren räknat, läses följande inskription från Uppenbarelseboken: ’Jag är A och O, begynnelse och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten’. På höger sidan mitt emot läses följande, också ur Uppenbarelseboken: ’Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.’ Det kan ju ses djärvt att i bild söka framställa något så högt och stort som Herren Gud Jesus Kristus själv, något som ingen konstnär i världen är mäktig, men det är givetvis icke meningen att framställa bilden av Herren, varken sådan Han var, då Han vistades på jorden, ej heller sådan man tänkt sig att Han skulle ha sett ut, utan meningen är i stället att på ett åskådligt sätt för alla, som vill besöka Swedenborgs Minneskyrka, klart och tydligt tillkännagiva, att Herren Jesus Kristus, såsom inskriptionen även tydligt ger vid handen, är den ende sanne Guden, Skaparen och tillika Återlösaren och Pånyttfödaren i en enda odelbar person, och att han är den förste och den siste, begynnelsen och änden. Texten är vald av församlingens pastor, och textaren Bengt Törnqvist, som tillika är vaktmästare i Swedenborgs Minneskyrka, har målat texten i vackra och lättlästa bokstäver.

Det ansågs till en början, att inskriptionen var något lång och därför möjligen skulle förtaga verkan av själva målningen, men sedan inskriptionen väl blivit anbringad på sin plats, visade den sig mycket väl harmoniera med bilden, och den tanken slog församlingens pastor vid återkomsten från missionsresa i mitten av juli, då konstverket för första gången togs i betraktande, att den å ömse sidor framställda texten ingav åskådaren föreställningen av Herren, sådan han träder oss till mötes i sitt eget ord. Om man dessutom lägger märke till att inskriptionen på vänster sida börjar: ’Jag är A och O’ och på höger sida: ’Jag, Jesus, har sänt min ängel’ etc., så får tanken ytterligare stöd.

Måtte nu det nya konstverket på sin upphöjda och framträdande plats för nuvarande såväl som kommande kyrkobesökare vittna om Herren Jesus Kristus såsom världsalltets ende Herre och Gud, vår kärleksrike och allvise Fader.

Övriga detaljer som tillkommer senare är bl a dopfunten våren 1928 samt senare under året en målning på övre delen av vänstra långväggen, en målning som inte längre finns. Den föreställde drakens kamp mot kvinnan klädd i solen enligt kap 12 i Uppenbarelseboken.

Så gick den mer än femtioåriga drömmen i uppfyllelse. Ett raskt handlande efter ändringen av religionslagstiftningen 1873 ledde till bildandet av Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare. Det man då såg framför sig var grundandet av ett fristående nykyrkligt samfund samt byggandet av ett eget tempel i Stockholm. Det tog knappt tio år att nå ett statserkännande. Det skulle ta ytterligare drygt fyrtio år, innan templet, Swedenborgs Minneskyrka, stod på plats.

När vi idag blickar tillbaka på den rörelse som sattes igång för ett och ett kvarts sekel sedan och som ledde fram till byggandet av ett ”tempel” i Swedenborgs hemstad, ser vi de två pastorerna som dominerade utvecklingen – Boyesen och Manby.

Boyesen var den som från början starkast verkade för att upprätta ett gott förhållande till nykyrkovänner i utlandet, utan vilkas ekonomiska stöd ett bygge hade varit otänkbart. Manby däremot som var yngre och som helt kom att dominera den nykyrkliga verksamheten efter Boyesens död, var den som längst och ihärdigast utförde det grundläggande arbetet för att förverkliga bygget. Som vi har sett hade dessa två skilda åsikter i många saker som har med nykyrklig verksamhet att göra. Tidvis höll dessa motsättningar på att spoliera hela projektet, men i slutändan måste man ändå säga att båda, var och en på sitt sätt, bidrog till förverkligandet av ”Minnestemplet”. Medan båda verkade för tempelbygget, var det ingen av dem som fick se det förverkligat. Att så till slut kunde ske får vi istället tacka David Rundström för.

Idag är Swedenborgs Minneskyrka hemvist för Nya Kyrkans Församling i Stockholm. Den församlingen är sedan drygt tjugofem år tillbaka en sammanslagning av två nykyrkliga församlingar med olika rötter i traditionen. Därmed samsas idag under samma tak de två riktningar inom nykyrkligheten, som fanns med under den femtioåriga förberedelsetiden fram till kyrkans byggande.

1927 blev en dröm verklighet. Med ”templet” på plats finns det fortfarande en dröm och ett mål – att i harmoni och i människokärlekens tecken bereda väg för en äkta gudstjänst, där människor kan dyrka och tjäna Herren såsom Han har uppenbarat sig i sin Andra ankomst.