Sverige blir nykyrkligt?

I Sverige menade en del att Swedenborgs tankar skulle komma att införlivas i den lutherska statskyrkan. Så undersökte t ex Hjalmar Kylén hur synen på Kristi gudom förändrats i riktning mot en nykyrklig syn. Därför kallade han sin bok «Swedenborgsreformation i Sverige under 1800-talets första decennier?»

Han inleder boken med att citera den rapport som den svenske kaptenen Jakob Olbers gav till den nykyrkliga konferensen i Derby 1829:

”… the general opinion in Sweden is represented to be, that the doctrines will gradually become known, through the instrumentality of the future Clergy, who, it is expected, will become receivers of them at the Universities, and will then communicate them to the public at large.”

Sedan går Kylén igenom ett antal exempel, där han tycker sig se hur synen på olika lärofrågor skiftar i riktning mot det nykyrkliga, bl a enheten i gudsbilden. I Göteborg höll Kylén ett föredrag1912 över ämnet Swedenborgs betydelse för svensk religionsfilosofi, där han menar, att Swedenborgs tankar satt djupa spår i Jacob Boströms filosofi, en filosofi som anses ha satt sin prägel på den efterföljande filosofiska forskningen i Sverige i mitten av 1800-talet.

En intressant kommentar finns i New Church Life 1887 i samband med en anmälan av teologie professorn i Uppsala, R. Sundelins bok Svedenborgianismens historia i Sverige under förra århundradet. Redaktören skriver bl a: ”Inte i något annat land har det gjorts så många, så upprepade och så framgångsrika försök att ingjuta de Nya Lärorna i den gamla etablerade organisationen. Inte i något annat land har en kyrkopolitisk omvälvning till förmån för Nya Kyrkan varit övervägd. Ingen annanstans har Nya Kyrkan blivit en fråga av nationellt intresse.” Ett exempel på vad skribenten åsyftar är kyrkoherde H. E. Norell i Söderhamn som 1858-61 anonymt gav ut tre häften kallade ”Det Nya Salem”, där Nya Kyrkans läror framställdes på ett lättfattligt sätt. Också professor G. Knös i Uppsala spred Nya Kyrkans läror anonymt med skriften Försök att utreda några viktiga frågor. Ett tillägg till skriften: Samtal med mig sjelf om verlden, menniskan och Gud. Den kom ut 1827.

Den nykyrkligt övertygade Ackatius Kahl, professor i Lund, var inne på samma tanke om Lärornas spridning på bred front. Han gav ut – anonymt han också – boken Nya Kyrkan och dess inflytande på Theologiens Studium i Sverige.

På många håll trodde man alltså att de nykyrkliga idéerna skulle tränga igenom i statskyrkan. Till och med den meningen fanns att man inte behövde göra så mycket för att sprida lärorna, eftersom de ändå skulle absorberas bland prästerskapet.

Swedenborgska sällskap

Parallellt med denna ambition att föra in Swedenborgs tankar i Statskyrkan fanns de som organiserade sig i nykyrkliga sällskap. Det första av dessa var «Exegetiska och Philantropiska Sällskapet» som bildades redan 1788. Det följdes sedan av sällskapet «Pro Fide et Caritate», som verkade under åren 1796-1835.

Det handlade om översättning av Swedenborgs verk samt att sprida dem inom landet. Tyvärr slocknade verksamheten ganska snart, men församlingstidningen gavs dock ut under en tjugoårsperiod.

En av översättarna i Pro Fide et Caritate var lexikografen och språkmannen Carl Deleen. Han höll till på Stora Nygatan 12 i Stockholm. Fr o m september 1866 organiserades verksamheten som ett sällskap. Deleen översatte från latinet en lång rad verk av Swedenborg. En del stannade på manuskriptstadiet, men mycket blev också tryckt, t ex Himmel och helvete och Arcana Cœlestia. Somliga ansåg, att hans översättningar inte fyllde måttet för en pålitlig och noggrann översättning, men Manby uttrycker uppskattning bl a för hans försök att hitta nya svenska ord för vissa termer i Swedenborgs latin, t ex ”lusttycke” för latinets affectio, som översätts med böjelse eller något sämre med känsla. Vid översättningen av Arcana Cœlestia fick han efter ett tag hjälp av statskyrkoprästen Johan Tybeck, en orädd och ståndaktig talesman för Nya Kyrkan.

Den nykyrkliga verksamheten förekom på många håll i landet. I Falköping fanns Adolph Löving som under tidigt 1800-tal översatte ett flertal verk till svenska. I Göteborg gav G. Löwegren ut ett månatligt nykyrkligt blad som hette Aftonbladet (!) mellan 1822 och 1824. I samma stad hade också sällskapet Pro amore et innocentia bildats av den nykyrkligt sinnade professorn och domprosten Levin Olbers.

Fr o m 1858 verkade Swedenborgssällskapet i Kristianstad under ledning av Dr Joh. Ad. Sevén. Där gav man ut en lång rad nykyrkliga verk, bl a del 1-7 av Arcana Cœlestia, som Sevén översatt från latinet. Då Sevén fick besök av R. L. Tafel från England år 1869, hölls en samling i Kristianstad. Tafels rapport visar att det både fanns en fast grupp och att man ville verka för Nya Kyrkans framåtskridande:

”Vid detta tillfälle voro omkring 20 nykyrkvänner närvarande, tvenne tidningsskrifvande inberäknade. De voro alla nitiska och önskade, om möjligt, göra mera för den goda saken, men de beklagade sig högeligen öfver den närvarande bristen på lefvande presterligt biträde i Sverige. De längta efter bättre Ordets tjenare och känna att framskridandet går svagt och sakta, till dess den Gudomliga Försynen finner för godt att bistå dem i detta afseende.”

Kanske det var Tafels besök som gjorde att Sällskapet gjorde en framställan till Konferensen i England om bidrag till arbetet med översättning och tryckning. Det resulterade snabbt i att bidrag erhölls.

Tafel besökte den ovannämnde Ackatius Kahl i Lund samt fick under sin resa ”namnen på omkring tjugo orter, der nykyrkmän bo, men endast fåtaliga på hvart ställe.” Ännu en gång möts Tafel av en stark önskan om att Nya Kyrkan ska kunna växa sig stark. ”De hoppas likväl på och arbeta för en bättre ställning i religiöst hänseende samt blifva högeligen lifvade, när de höra och läsa om Nya Kyrkans framsteg i England och America.” Tafel slutar sin berättelse med orden: ”Jag sökte uppmuntra dem så godt jag kunde i hopp om Herrens välsignelse, och följande dag sade jag dem ett hjertligt farvä