Bygga Herrens hus

”Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus, så skall jag glädja mig över det och visa min härlighet, säger HERREN.” Haggai 1:8

Högtidsstund

Profeten Haggais namn betyder ”Herren (Jehovah) är min högtidsstund”. Dagens predikan ges vid en dopgudsjtänst för en vuxen. Det är en högtidsstund, och profetens ord handlar om att vi ska vara omtänksamma om våra liv och låta Herren vara med i våra liv. Vi ska leva ordnade liv, men det blir mer ordning och glädje, mer högtid och fest, om det i våra liv också finns ett ”Guds hus” i vårt medvetande.

”HERREN uppväckte en iver hos folket, så att de började arbeta på sin Guds, hus.”

Läsningar

Haggai, kap 1:
Ge­nom profeten Haggai kom HERRENS ord till Serubba­bel, ståthållare i Juda, och till översteprästen Josua. Han sade: Så säger HERREN Sebaot: ’Detta folk säger: ’Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp HERRENS hus’. Och HERRENS ord kom genom profeten Haggai.

Han sade: ’Är det då tid för er att själva bo i panelade hus, medan detta hus ligger i ruiner? … Lägg märke till hur det går för er. Ni sår mycket men skördar lite. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men släcker inte törsten. Ni klär er men blir inte varma. … Lägg märke till hur det går för er. Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus, så skall jag glädja mig över det och visa min härlighet, säger HERREN.

Ni väntade er mycket, men se, det blev litet. … Varför? säger HERREN Sebaot. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni har bråttom, var och en med sitt eget hus. Därför har himlen över er hållit tillbaka sin dagg och jorden har hållit tillbaka sin gröda.

Jag har kallat på torka att komma över landet och över bergen, och över säden, vinet och oljan, och över det som jorden alstrar, över människor och djur, och över era händers arbete. Ståthållaren i Juda och översteprästen med hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS, sin Guds, röst och till profeten Haggais ord … Då sade Haggai genom ett budskap från HERREN till folket:

”Jag är med er, säger HERREN”. Och HERREN uppväckte en iver hos ståthållaren i Juda, och hos översteprästen, och hos hela kvarlevan av folket, så att de började arbeta på HERREN Sebaots, sin Guds, hus.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia # 4210:
’Berg’ betecknar det goda av kärleken till Herren. … På grund av sin höjd betecknar ’berg’ det som var högt, såsom de ting är som hör till himlen och som kallas himmelska. Därför betecknade ’berg’ i den högsta meningen Herren, vilken de kallade den Högste. … Därav kommer det sig, att när det sägs ’högt’ i Ordet, så betecknas i den invärtes meningen det inre hos människan.

Arcana Cœlestia #3969:10:
’Trä’ betyder det goda – både det goda som hör till kärleken till Herren och det goda som hör till kärleken mot ens nästa. 

Tillbaka till Jerusalem

Profeten Haggai, som vi hörde tala i dagens läsning, levde strax efter att judarna hade återvänt från Babylon till det Heliga landet, dvs på 500-talet f. Kr. Kung Salomos tempel i Jerusalem hade för länge sedan jämnats med marken. Inför löftet om att få återvända till Jerusalem fanns naturligt nog en stark önskan om att få bygga upp templet igen. 

Så när de kom till Jerusalem satte de igång med arbetet. Se Esra, kap 3 Men det gick trögt. Den första entusiasmen höll inte i sig. De sade, “Tiden har inte kommit, tiden att åter bygga upp HERRENS hus.” Hag 1:3 Istället byggde de på sina egna hus. De bodde själva i “panelade hus, medan HERRENS hus låg i ruiner.” Hag 1:4

Sätta sig själv först

Den här texten är nästan övertydlig i att visa hur lätt vi har att sätta oss själva framför Gud. Men ibland måste budskapet vara övertydligt. Vi följer det gamla vanliga utan att tänka efter så mycket. Vi märker inte att vi har fastnat i ett mönster som inte ger möjlighet för ett andligt växande. Vi behöver ruskas om.

Människorna i Jerusalem hade bör­jat bygga Herrens hus. Allt var väl. De hade ju börjat. Vad mer kunde sägas? Jovisst gick det lite långsamt, men de hade ju ändå börjat. Men de ägnade den mesta tiden åt att bygga sina egna hus. Det där med Herren kunde vänta. Det där med andlighet kunde vänta. Det där med kyrka fick väl bli när de hade tid.

Det är först när någon tydligt och klart talar om, att allt inte är så bra som vi inbillar oss, som vi börjar titta på oss själv. Därför säger Herren:

”Lägg märke till hur det går för er. Ni sår mycket men skördar lite. Ni äter men blir inte mätta. Ni dricker men släcker inte törsten. Ni klär er men blir inte varma.” Hag 1:5-6

Törst och hunger

Jämför profeten Haggais ord med Jesu ord, där han talar med kvinnan vid Sykars brunn:

“Var och en som dricker av det här vattnet blir törstig igen … Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv.” Joh 4:13-14

Haggai pekar ut två förhållanden som gäller samtidigt för folket efter att de hade gått ett tag efter återvändandet till Jeru­sa­lem. Det ena är att de hellre bygger på sitt eget hus än på Herrens. Det andra är att de äter utan att bli mätta, dricker utan att kunna släcka törsten, tar på kläder utan att bli varma.

Finns det möjligen ett samband här? Det låter som att det skulle gå bättre om vi byggde mer på Guds hus! Bygga på Guds hus och bli mätta, släcka törsten, bli varma. Profeten Haggai fortsätter att tala HERRENS ord:

“Varför [gick det så]? säger HERREN Sebaot. Därför att mitt hus ligger i ruiner, medan ni har bråttom, var och en med sitt eget hus.” Hag 1:9

500 f. Kr.

“Mitt hus ligger i ruiner” är svaret. I det historiska förloppet handlar det här om folket i Jerusalem på 500-talet f. Kr. Det gick folket illa för att de inte åter­ byggde upp templet. På ett djupare plan handlar det om en människas andliga liv. Det handlar om att vi sätter oss själva i centrum.

Herren vet vad som händer, och utifrån en oändlig kärlek till alla människor leder han oss till att förstå att livet töms på ett äkta innehåll, när vi litar för mycket på oss själva och för lite på Herren. Vi råkar tveklöst ut för svårigheter.

Vems fel?

Genom profeten Haggai säger Herren att han har “kallat på torka att komma över landet och över bergen …  och över era händers arbete.” Hag 1:11

Det låter som att det är Herren som har ställt till det för människorna. I själva verket är det människorna, vi, som har orsakat allt det ofruktbara. Det sker när vi glömmer bort Herren. Långsamt torkar livet och vissnar, så långsamt att vi inte märker det. Därför påminner Guds Ord om hur viktigt det är att låta Herren vara med i våra liv. Profeten Haggai gör det. Jesus själv gör det i Nya Testamentet:

“Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon förblir i mig och jag i honom, bär han rik frukt, ty utan mig kan ni ingenting göra.” Joh 15:5

Hos Haggai får vi sedan ett råd.

”Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus, så skall jag glädja mig över det och visa min härlighet.” Hag 1:8

Tre uppgifter

Vi ska alltså göra tre saker.

• Vi ska gå upp på berget.
• Vi ska hämta trävirke, och
• vi ska bygga Herrens hus.

Om vi gör det ska Herren visa sin härlighet. Men då måste vi anstränga oss. Det som den här texten handlar om är oss själva när vi redan har upptäckt att något är galet. Vi äter men blir inte mätta, dricker men släcker inte törsten, tar på oss kläder men blir inte varma. Bristerna i livskvalitet är uppenbara. Vi är därför öppna för det goda rådet: ”Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus.” Hag 1:8

Vad handlar bristerna om? Låt oss ta ett syskonförhållande som exempel.

Två syskon har ärvt ett sommarställe. De är glada och tacksamma. Men det är en rad praktiska frågor som de måste ordna med. Det blir missförstånd. Det blir jobbigt, och de kommer in i en ond cirkel av att klandra varandra för misstag. På olika sätt försöker de plåstra ihop den brutna relationen, men det är svårt. ”De äter utan att bli mätta.” Varje gång det ser ut som att de drar åt samma håll hamnar de åter i anklagelser och bitterhet.

Det finns många andra exempel, där vi tycker att vi har misslyckats. “Torka har kommit över landet.” Hag 1:11 Men vi kan välja att se misslyckandet som en prövning, alltså en startpunkt för förändring. Vi förstår att vi har hamnat där därför att vi “själva bor i panelade hus, medan [Herrens] hus ligger i ruiner.” Hag 1:4 Hur ska rådet i Haggai då tolkas? ”Gå upp till bergen, hämta trävirke och bygg upp mitt hus.” Hag 1:8

Gå upp på berget!

Att ’gå upp till bergen handlar om att höja sin tanke till en högre nivå. Uppe på ett berg har vi bättre sikt än nere i dalen. Med perspektiv på situationen ser vi bättre och blir lugnare. Men berget är mer än bra sikt. Det är en sinnebild för en närhet till Herren. Berget sträcker sig mot himlen. Himlen är Guds boning, Guds hus. Men Gud kan vi bara möta i kärlek, inte i hat, inte i högmod, inte i bitterhet, utan bara i kärlek och sann längtan efter försoning, gemenskap och konstruktivt samarbete.

Hämta trävirke!

Så det är på berget som vi kan hämta trävirke. Trä och sten är vanliga byggmaterial. Sten kan vi inte elda med. Trä däremot ger värme när vi eldar med det. Visserligen bränner vi inte upp byggmaterialet, men att det är just trä vi samlar ihop beror på att trä står för det varma. Trähus känns, rent upplevelse­mässigt varmare än stenhus. ’Trä’ betecknar godhet.

Med en upphöjd tanke och vår kärlekslängtan söker vi efter det goda i den situation vi befinner oss i. Syskonen försöker minnas allt gott de har upplevt tillsammans under livet gång. Vi försöker se det goda som finns, och vi anstränger oss att se hur vi kan bidra till att människor runt omkring oss får tillfälle att uttrycka sin goda vilja. Det är trävirket som Herren gav oss uppe på berget.

Bygg Guds hus!

Med sådana förutsättningar bygger vi Guds hus. Vi bygger en stilla plats i vårt inre, där Herren finns. Antingen tillsammans, eller till att börja med enskilt, vårdar vi oss om den platsen. Där finner vi ro. Där får vi förnyad kraft. Där ber vi vår bön om hjälp, och där ger vi vårt tack.

Och “hela kvarlevan av folket lyssnade till HERRENS, sin Guds röst och till profeten Haggais ord.” Hag 1:12 När vi förstår och får erfarenhet av att hjälpen finns hos Gud, då tror vi fullt och fast på profeten Haggais sista ord, “Jag är med er, säger HERREN.” Hag 1:13

Efter Jesu uppståndelse trodde lärjungarna på Jesus utan invändningar. Därför hörde de honom säga:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden … Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” Matt 28:17,20

Dopet

Det är också i det Bibelstället som Herren uppmanar lärjungarna att:

”Gå ut och göra alla folk till lärjungar, att döpa dem i Faderns och Sonens och den Helige andens namn,  och lära dem att hålla allt vad Herren har befallt.” Matt 28:19,20

Jesu mäktiga ord om allmakt och att alla kan bli hans lärjungar handlar om att en Gudomlig kraft nu finns i världen. Och den finns i eller hos varje människa som vill ta emot den kraften. Gamla och Nya testamentena knyts ihop. Profeten Haggai talade på Herrens uppdrag om en kommande, bättre tid, när människan skulle klara av att göra rätt prioriteringar. Nya testamentet vittnar om att den kraften har kommit och att den alltid kommer att finnas i och genom vår Herre och Gud Jesus Kristus.

Avslutningen på Matteusevangeliet är därför startskottet för något nytt, något helt nytt. Det är ett löfte. På samma sätt är dopet startskottet för en fördjupad relation till vår Gud. Det finns ett löfte i dopet.

För att löftet ska infrias krävs vår medverkan. Det är det som Haggai menar med att först bygga Guds hus och sedan vårt eget. Det är då vi får tillgång till kraften, och – och då finns det ett bergfast löfte. Ett ofattbart löfte:

”Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern. Och vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra det.” Joh 14:12-14

Amen!