3 juni, 2011

Statserkända församlingar

Vid den här tidpunkten räknar man med att det fanns cirka 200 medlemmar i Nya Kyrkan i Sverige, varav de flesta fanns i Stockholm. Det förklarar delvis den relativt snabba utvecklingen, då inte mindre än tre församlingar bildades. «Nykyrkliga Samfundet» i Göteborg bildades 5 november 1883. Denna församlings statserkännande kom dock först 1911, medan systerförsamlingen i Stockholm, «Nya Kyrkans Svenska församling» i Stockholm fick sitt statserkännande 13 maj 1887. «Nya Kyrkans Församling» fick sitt statserkännande två år tidigare, den 10 april 1885.

Syftet med Sällskapet Nya Kyrkans Bekännare var ju att bereda vägen för upprättandet av statserkända nykyrkliga församlingar. Eftersom det uppstod meningsskiljaktigheter i Sällskapet gick Boyesen och Manby olika vägar. Förmodligen var det Manbys ovilja att låta sig prästvigas av Boyesen som ledde till att Boyesen agerade snabbt. Den nya lagen 1873 som öppnat vägen för att bilda fristående samfund, s k friförsamlingar, krävde dock att man till ansökan bifogade sin trosbekännelse samt en församlingsordning. Relativt hastigt skrev Boyesen ihop en församlingsordning och lämnade in en ansökan om statserkännande.

Manby å sin sida hade redan prästvigts av församlingen i Göteborg när detta skedde. Men församlingen var ännu inte statserkänd. Det skulle ta Manby ett år innan han hade en församlingsordning klar för ansökan, men han mötte motgång. Den 29 oktober 1886 fick han avslag på en ansökan om statserkännande av församlingar i Stockholm, Göteborg och Örebro. Motiveringen var att det redan fanns en statserkänd församling, Boyesens församling i Stockholm. Boyesen hade haft 15 personer bakom sin ansökan. Manby hade 19, men de var utspridda på flera platser. Efter avslaget valde man att skicka in en ny ansökan, i december samma år, men den här gången bara för en församling, den i Stockholm. Statserkännandet för Nya kyrkans Svenska församling i Stockholm kom den 13 maj 1887.

De nya förhållandena på religionsområdet med lagändringen 1873 ledde till många förändringar. Detta följdes noggrant i tidningspressen. Under rubriken ”Friförsamlingar” meddelar en av Stockholms tidningar 1885:

”På ansökan af A. Th. Boyesen m. fl. hwilka omfatta den Nya Kyrkans lära och Församlingsordning, har K. M:t förklarat den församling, sökandena anmält sig wara sinnade att under benämningen ”Nya Kyrkan” bilda i Stockholm, af staten erkänd med rätt till offentlig religionsutöfning.”

Samtidigt med dessa strävanden efter formellt statserkännande skedde en expansion av verksamhet över hela landet. Så t ex meddelar Skandinavisk Nykyrk-Tidning följande:

”Från Motala Verkstad skrifves till oss under den 6.te September [1886], att man der ville försöka bringa till stånd ”samtal i nykyrkliga ämnen” med bön och bibelläsning. Första försöket skulle ske söndagen den 12:te s.m. kl. 4 e.m.”

Det breda intresset ledde till att man 1886 bildade Nykyrkliga Studieförbundet som hade lånebibliotek i Broby, Eskilstuna, Fiskeboda, Göteborg, Kristianstad, Lysekil, Malmö, Malmöns Stenhuggeri, Motala Verkstad, Stockholm och Älvdalen. I Örebro öppnades ett sådant lånebibliotek i december detta år. Manby besökte regelbundet Örebro och familjen Laurell på sina resor mellan Göteborg och Stockholm.

Bägge prästerna var nitiska i sitt missionsarbete. Under sommaren 1885 besökte Boyesen Dalarna, och i Ofsdalen höll han en serie på elva föreläsningar. Det ledde till grundandet av en församling med 27 medlemmar. Församlingen var en del av Nya Jerusalems kyrka, alltså församlingen i Stockholm. Från 1886 hade man en nykyrklig söndagskola i Boyesens församling i Stockholm, den första i sitt slag i Sverige.

Trots dessa framgångar ska man hålla i minnet att utvecklingen i andra länder kommit mycket längre. 1886 hade Konferensen i England 45 församlingar med 5.730 medlemmar. I USA fanns minst 5.000, i Tyskland 200 som läste Swedenborg.