Gud med oss i vårt inre

“Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Moses och en åt Elias.” Matt 17:4

Vi utvecklar vår tro

Vi läser Ordet och läran. Vi ber till vår Herre och Gud Jesus Kristus. Vi utvecklar vår tro. Vi är människor här på jorden och det som lättast fångar vår uppmärksamhet är det som hör jorden till. Men Ordet och läran uppmanar oss hela tiden att höja blicken och få oss att förstå att den verkliga verkligheten är något annat, eller något mycket större – där det jordiska finns med men inte är det som ska styra.

En viktig del i detta är givetvis att förstå vem vår Gud är. Och att göra honom levande för vår inre blick. Det handlar dagens predikan om.

“Herre, det är gott för oss att vara här.”

Matt 17:1-9:
Jesus tog med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och se, Moses och Elias visade sig för dem, och de samtalade med honom.

Petrus sade till Jesus: “Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Moses och en åt Elias.” Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: “Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!” När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan.

Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: “Stig upp och var inte förskräckta!” Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus. På väg ner från berget befallde Jesus dem: “Tala inte om för någon vad ni har sett, förrän Människosonen har uppstått från de döda.”
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Gudomliga kärleken och visheten # 432:
[Människans] två inre grader, som är i himmelens ordning och form, är mottagen för kärlek och vishet från Herren, men den yttre graden, som står i direkt motsats till himlens ordning och form, är mottaget för helvetisk kärlek och dårskap. Anledningen till detta är att människan genom ärftligt förfall föds in i ondska av alla slag, och dessa ondskor bor där i den yttersta graden. Detta ärftliga förfall tas bort endast om de högre graderna öppnas, vilka, som sagt, är mottagen för kärlek och vishet från Herren. Och eftersom kärlek och vishet är själva människan – eftersom kärlek och vishet i sitt väsen är, och kommer från Herren – och eftersom denna ursprungliga form av människan är ett mottag, så följer att det i den ursprungliga formen finns en ständig strävan mot den mänskliga formen, som den också gradvis antar. 

”Förklaringsberget”

Berättelsen vi hörde från kapitel 17 i Matteus där Jesus ”förvandlas” inför lärjungarna är en älskad text. I den ortodoxa kyrkotraditionen har den gett upphov till en av de vanligaste ikonerna. Det är en vacker komposition med Jesus i mitten, Moses och Elias på varsin sida om honom, och nedanför dem, bredvid varandra, de tre lärjungarna.

Detta utspelar sig efter att Herren i kapitlet innan har kallat Petrus ”för den klippa som församlingen skall byggas på”. Det var ett svar på Petrus’ bekännelse: ”Du är Messias, den levande Gudens Son.” Sedan fyller Jesus på med att säga till alla som vill följa honom: ”Den som vill följa mig skall förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig”. Matt 16:16, 18, 24 Ja, tron kräver något av oss.

På berget

Så låt oss nu med de tre lärjungarna gå upp på berget. Där ser vi hur de är de med om något mycket ovanligt, omskakande och förunderligt, Petrus säger: ”Herre, det är gott för oss att vara här.”

Smaka lite på det! ”Herre, det är gott för oss att vara här.”

Vi kan förstå att Petrus säger så. Han hade precis erkänt Herren som sin Gud. Han hade mött Moses och Elias som var viktiga i Gamla testamentets tradition. Och nu var han med om något drömlikt, visionärt. Han såg hur ”Herren förvandlades inför dem, och hur hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.” Det låter lite likt en nära-döden-upplevelse. ”Herre, det är gott för oss att vara här.”

En annan dimension

”Att vara här” – vad tänkte Petrus? Förstod han att han faktiskt var någon annanstans än på ett vanligt berg? För det var inget vanligt berg. De tre lärjungarna var på besök i den andliga världen. De såg ju Moses och Elias och var helt övertygade om att de var tillsammans med dem. Petrus ville ju ”göra tre hyddor, en åt Herren, en åt Moses och en åt Elias.”

I det tillstånd Petrus och de andra två befann sig, var deras upplevelse full verklighet. De ifrågasatte ingenting. Tvärtom verkade de överraskade över att detta underbara plötsligt tog slut: ”När de såg upp, såg de ingen utom Jesus.” Alltså tillbaka till den krassa verkligheten. Det var slut med ”Herre, det är gott för oss att vara här.”

Gott för oss

Men vi här idag ska dröja oss kvar där uppe på berget. Tänk efter ett tag och fundera på när ni har haft upplevelsen ”Herre, det är gott för oss att vara här.” Var finns eller fanns ditt ”här”? Vi skulle kunna dröja oss kvar i den frågan och sitta här tillsammans ganska länge och känna hur sådana ”här” kommer till oss ett efter ett, några direkt, andra efter lite trevande i känslornas minnesbank.

Men innerst inne vet vi att det finns sådan platser, eller tillstånd då vi kan säga:  ”Herre, det är gott för oss att vara här.” Och kunde vi, skulle vi bygga små hus för att bevara sådan innerliga känslor och upplevelser.

Kärlek

Om vi försöker hitta ett begrepp som definierar de där fina tillstånden, så hamnar vi till slut i ord som kärlek, godhet och liknande. Och jag tror att när vi tänker tillbaka på våra ”här”-upplevelser – ”det är gott att vara här” – så har de flesta att göra med gemenskap, dvs att det finns en eller flera andra människor i det där fina, inre rummet.

Där finns gemenskap och kärlek därför att alla inblandade vill älska sin nästa. God vilja strömmar in från alla i det där rummet, och det blir gott att vara där. Detta beskrivs av Swedenborg så här i verket Himmel och helvete:

”Att det Gudomliga i himlen är kärlek, beror på att kärlek är andlig förbindelse. Det är kärleken som förbinder änglarna med Herren och som förbinder dem med varandra inbördes.” Himmel och helvete #14

I det citatet har vi samma situation som med de tre lärjungarna och Herren uppe på berget. När det vi läser om ägde rum, så var de i himlen. Det var helt enkelt utomjordiskt. Om andra människor hade stått där skulle de inte ha sett Moses och Elias, inte hört rösten ur molnet.  

Utomjordiskt

Det var utomjordiskt för lärjungarna, och det är faktiskt utomjordiskt för oss också, när vi är på en plats där ”det är gott att vara”. Det är nämligen så att när vi är i ett himmelskt tillstånd, så är vi – låt oss säga – vakna i en annan dimension, himlen. Blunda! Känn efter och försök känna ett lugn! Då är du i ditt inre vara, fri från yttervärldens virrvarr och snurr. Det är din himmel. Var rädd om den! Vårda den! Ta den till dig när den kommer nära dig!

Tre grader

Läsningen från Swedenborgs verk Gudomliga kärleken och visheten handlar om detta. I hans teologiska system är allt uppdelat i tre. Ta ett exempel! I den ende Gud Jesus Kristus finns ”Fader”, ”Son” och ”Helig ande”. Dessa tre begrepp utgör tillsammans den enda Gudomliga Människan, alltså Gud i mänsklig gestalt. Ett annat exempel är den andliga världen, där det finns tre himlar och tre motsvarande, eller motstående helveten.

I Gudomliga kärleken och visheten läste vi, att ”människans två inre grader, som är i himmelens ordning och form, är mottagen för kärlek och vishet från Herren, medan den yttre graden, som står i direkt motsats till himlens ordning och form, är mottaget för helvetisk kärlek och dårskap.” För att förtydliga detta, så finns det tre grader. Uppifrån och ner kallas de för den himmelska, den andliga och den naturliga graden. De två första kallas inre, och den tredje, den lägsta, kallas yttre i dagens läsning från Gudomliga kärleken och visheten.

Trons krav

Tidigare så sa jag, att tron kräver något av oss. Den kräver att vi brottas med orden, begreppen, de teologiska mönstren. Allt detta handlar nämligen i allra högsta grad om vår eviga existens och andliga mognad. Ju bättre vi förstår, och ju mer vi kan använda vår förståelse för att komma närmre våra medmänniskor och vår Herre, desto oftare kommer vi att kunna säga, att ”det är gott för oss att vara här”.

Uppgiften som trons sanningar har är att få oss att se hur saker i det yttre, på det lägsta planet, för oss åt fel håll i livet. En av alla sanningar – en mycket viktig sanning – är att:

”vi bara kan fyllas av Guds godhet så långt vi tar tag i oss själva och är villiga att släppa taget om det onda, och det händer när vi ångrar och bättrar oss samt sätter vår tro till Herren.” Uppenbarelseboken uppenbarad #875:11

Ta sitt kors

Det är just det som Herren menar med orden att ”förneka sig själv och ta sitt kors på sig.” Matt 16: 24 Och så länge vi inte gör det, så är de två övre graderna stängda, de grader som är ”mottagen för kärlek och vishet från Herren”. Så länge vi inte gör det, skulle det vara som att titta på berget och bara se fyra helt vanliga människor. Inget av det himmelska som skedde där skulle synas.

Det skulle inte gå att säga ”det är gott för oss att vara här”. Det skulle var en helt vanlig, trist dag, därför att våra tankar och känslor umgås med ”dem som kallar det onda gott, och det goda ont, dem som göra mörker till ljus, och ljus till mörker, dem som göra surt till sött, och sött till surt!” Jes 5:20

Undret

Men när vi gör det vi ska, alltså ”är villiga att släppa taget om det onda”, så sker undret. En del av vår lägre grad ändrar sin riktning från fel till rätt håll, samma håll som de högre graderna. Men det klarar vi bara med Herrens hjälp.

Därför säger profeten Sefanja: ”Herren har röjt din fiende ur vägen. … Du skall inte längre frukta något ont. Herren … fröjdas över dig med jubel.” Sefanja 3: 15, 17 Lägg märke till att det bara är med Herrens hjälp som undret kan ske. Han är får Frälsare, den som räddar oss. Samme profet säger:

”Herren, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar.” Sefanja 3: 17

Därför är det viktigt att vi levandegör Herren i vår tro. Den här predikan är ett försök att hjälpa till med det.

Synlig, levande Gud

För de tre lärjungarna uppe på berget var deras Herre och Gud mycket levande och synlig, trots att han uppenbarade sig i sin gudomliga härlighet. Genom att tala om en synlig Gud och anknyta till berättelsen i Matteus, kap 17, är det som att vi kommer Herren närmre. Berättelsen utstrålar lugn och värme. Därför kan vi använda denna berättelse för att fördjupa vår känsla för vår Gud Jesus Kristus som levande, tillgänglig och mänsklig.

Visserligen var han ännu inte uppstånden, men det var så han såg ut efter uppståndelsen också. För lärjungarna och kvinnorna som såg Jesus uppstånden var det på samma sätt som de tre lärjungarna på berget, nämligen att de befann sig i en annan dimension, i den andliga världen, och de såg med sin andes ögon. Och det de såg var en synlig och mänsklig Gud. Att det är av yttersta vikt att föreställa sig sin Gud som synlig och mänsklig förklaras i verket Sanna kristna religionen på följande sätt:

”Att dyrka en enda Gud, i vilken den osynlige Guden är närvarande – liksom själen är närvarande i kroppen är enda sättet på vilket en verklig förbindelse mellan Gud och människa kan uppstå. Anledningen är att människan är en naturlig varelse och därför tänker naturligt. Förbindelsen måste därför ske i hennes tanke och böjelse. En sådan förbindelse uppstår när människan tänker på Gud såsom Människa. En förbindelse med en osynlig Gud är som när man ser ut över ett gränslöst hav och blicken förlorar sig i det ändlösa.

Men en förbindelse med en synlig Gud är som när en människa ser någon på avstånd, sträcker ut händerna och bjuder den andre att komma in i sina armar. Guds förbindelse med människan måste vara ömsesidig – det vill säga, både människans förbindelse med Gud och Guds med människan. Denna ömsesidighet kan inte ske med en osynlig Gud, utan endast med en synlig Gud.” Sanna kristna religionen #787

Parallellen

Genom att först läsa en berättelse i Ordet om de tre lärjungarna på berget med Jesus i ett förklaringens ljus, och sedan läsa ur läran som handlar om graderna i människoanden, så får vi både en konkret bild och en abstrakt bild. Genom att kombinera de två, så förankras det läromässiga i det mer tillgängliga bildspråket.

Det som är så vackert med Swedenborgs text är att i det inre, alltså i de två högre graderna, finns Herren hela tiden med oss. Han lämnar oss aldrig. Han är alltid där, i vårt inre, i de två högre graderna. Sedan är det vårt ansvar att hantera den lägre, naturliga graden så att vi allt oftare får möta honom i det inre och högre.  

”Hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset.” Det är kärleken och visheten som möter oss i den bilden, och vi känner oss trygga, lugna, klara i tanken och varma i hjärtat. När vi upplever det kan vi blicka framåt och säga:

”Ett har jag begärt av Herren, det längtar jag efter: att få bo i Herrens hus i alla mitt livs dagar för att se Herrens ljuvlighet och betrakta hans tempel. Ty han … beskyddar mig i sin boning och för mig upp på klippan.” Ps 27:4-5

Amen!