Vi läser Johannesevangeliet kap 2–3:21 – i Stjärnsalen i Tegnérlunden 7 och online via Zoom!

Vid ett bröllop i Kana förvandlade Jesus vatten till vin, vilket blev hans första tecken och visade hans härlighet. Efter detta gick han till Jerusalem där han drev ut köpmännen från tempelplatsen och talade om ett nytt tempel – sin egen kropp.

I Jerusalem mötte han också Nikodemus, en rådsherrre, och undervisade om att man måste födas på nytt av vatten och Ande för att se Guds rike. Jesus förklarade att han själv måste bli upphöjd, likt ormen i öknen, för att ge evigt liv åt dem som tror. Han betonade att Gud sände sin Son inte för att döma världen utan för att frälsa den, och att människorna ställs inför valet mellan ljuset och mörkret genom sina gärningar.

Utifrån Swedenborgs motsvarighetslära

Enligt Emanuel Swedenborg har allt i Bibeln en inre andlig mening som motsvarar det yttre, historiska skeendet:

• Bröllopet i Kana motsvarar föreningen mellan det gudomliga och människans själ. Att vattnet blev till vin visar hur den bokstavliga sanningen (vatten) kan förvandlas till andlig sanning och vishet (vin) när Kristus verkar i människans inre.
• Templet i Jerusalem symboliserar människans inre tillbedjan. När Jesus renar templet pekar det på hur Herren vill rena hjärtat från själviska och världsliga begär så att det blir en verklig boning för Gud.
• Samtalet med Nikodemus om att bli född på nytt visar den andliga processen där människan först tar emot sanning (vatten) och därefter liv genom kärlek och Ande.
• Ljuset och mörkret betecknar tillståndet av inre sanning och godhet respektive själviskhet och falskhet. Att välja ljuset är att leva i enlighet med Guds ord så att gärningarna bär gudomligt liv inom sig.

Sammanfattningsvis visar texten, enligt Swedenborgs lära, på hur Kristi gärningar och ord inte bara beskriver yttre händelser utan avbildar den inre förvandlingen av människan – från naturligt till andligt, från mörker till ljus, från kunskap till vishet.