Sorgens förtvivlan och hopp

“Ni kommer att gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje.” Joh 16:20

Varför finns det sorg?

Och var kommer den ifrån? En del är hör till livet när allt följer ordningen. Andra delar av sorgen orsakas av vår ofullkomlighet. Det är en lång historia, som faktiskt börjar i Edens lustgård. Men det finns hopp. Det hör vi om i Bibelns sista kapitel. Vår Herre ser allt, förstår allt, och han gör allt för att vi ska klara av den sorgliga sorgen och förstå att det finns en väg framåt. ”Er sorg skall vändas i glädje.”

Läsningar

1 Mos 3:24:
Och HERREN Gud drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.

Joh 16:19-22:
Jesus märkte att de ville fråga honom och sade till dem: ’Ni frågar varandra om det som jag sade: ’En kort tid och ni ser mig inte, och ännu en kort tid och ni kommer att se mig’. Amen, amen säger jag er. Ni kommer att gråta och jämra er, men världen skall glädja sig. Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje. När en kvinna föder barn har hon svåra smärtor, ty hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, kommer hon inte längre ihåg sin smärta i glädjen över att en människa blivit född till världen. Nu är ni också bedrövade, men jag skall se er igen, och då skall era hjärtan glädja sig och ingen skall ta er glädje ifrån er’. 

Upp 21:3-5; 22:13-14:
Se, nu står Guds tabernakel bland människorna … och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta … Och han som satt på tronen sade, ’Se, jag gör allting nytt’. Och han sade …
’Jag är Alfa och Omega, den förste och den siste, begynnelsen och änden. Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd’.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia # 5773:
Vad angår sorgen över förlusten av sanningarna från det som hör till det egna jaget, bör man veta att hos dem som pånyttföds sker en vändning, nämligen att de genom det sanna leds till det goda, och senare att de från det goda leds till det sanna. När den vändningen sker, eller när det tillståndet förändras, och blir omvänt mot det förra, då uppstår sorg, ty de försätts då i frestelse genom vilken det som hör till det egna försvagas och förlamas. Och då smygs det goda in, och tillsammans med detta goda en ny vilja, och därmed en ny frihet, således ett nytt egenjag … Ty det är så att efter det att man har gått igenom en frestelse, så lyser tröst fram från Herren.

Sorg

’Sorg’, säger jag. … Och ni reagerar med att tänka på en situation där ni har känt er, ja, sorgsna helt enkelt. Det första vi kanske tänker på är döden – att vi är ledsna över att någon har lämnat jordelivet. Det heter ju att man sörjer de döda. Den sortens sorg behöver inte kännas likadan för alla. På en begravning är det liksom grader av intensitet i sörjandet.

Tänk efter ett ögonblick då ni var i djup sorg vid en begravning, och inte lika mycket vid en annan! De flesta av oss här idag har sett sina föräldrar lämna jordelivet. De flesta av oss har också varit på begravningar där det bara varit någon ytligt bekant. Graden av närhet påverkar sorgens styrka.

En annan avgörande sak är ju åldern på den som dött. Att mista en förälder som inte nått ålderdomen, eller att mista sitt eget barn kan få sorgen att bli riktigt djup. Den närmar sig förtvivlan.

Förtvivlan

Förtvivlan därför att det var så mycket som skulle ha funnits om livets normala lagar hade gällt. Ordet förtvivlan hör ihop med tvivel, och det beskriver en ännu starkare känsla än tvivel, förbaskat mycket tvivel. Själens naturlagar är upphävda. Tvivel på att livet är värt att leva efter det som har hänt, tvivel på att det finns någon rättvisa i världen, tvivel på att Gud ser oss. Förtvivlan, avgrundsdjup saknad och hopplöshet. Så långt kan sorgen ta oss.

Bredda begreppet sorg

Och vart vänder jag mig då med min sorg? Vi ska försöka hitta svar på det, men låt oss först titta på begreppet sorg i en vidare mening, inte bara när det gäller döden. När en bekant berättar om något dåligt som har hänt, reagerar vi ibland med frasen, ’Så sorgligt då!’ Vi känner att något har gått förlorat. Något som fanns eller var på väg att bli något är borta. Vi känner saknad och sorg över det som inte längre finns. Det är smärtsamt eftersom vi hade hoppats att något bra var på väg att ta form. Våra varma känslor för det som var tänkt att få leva vidare försvinner ner i saknadens avgrund.

–  Han var ju en så lovande begåvning, och så kör han ihjäl sig rattfull! Så sorgligt!

Den som står nära och ser sådant hända känner sorg och saknad. Något har försvunnit som skulle kunna utvecklas riktigt bra. Tanken föreställer sig så mycket mer, mer och mer, som hade kunnat bli verklighet. Nu är det en krossad dröm och de som ser på känner en djup sorg.

Vrida klockan tillbaka

När något riktigt hemskt händer skulle vi vilja vrida klockan tillbaka. Tänk om 18-åringen hade sagt nej till alkohol den kvällen! Vi vrider tillbaka klockan, och där finns ingen alkohol! Då hade livet rört sig framåt som det var tänkt. Men nej, nu blev det sorg av det.

Det finns mer harmlösa exempel. Någon säger något förfluget, dumt till en god vän. Vännen blir riktigt sårad. – Varför sa jag så? Jag skapade sorg för min vän. Vrid klockan tillbaka, tänker jag tyst.

Så, kan vi lära oss något av detta? Stora saker där det finns död och elände står vi handfallna inför. På ett samhälleligt plan kan vi stifta lagar, upplysa om faror och liknande. Det kan leda till att mindre sorg skapas i framtiden. Med mer personliga saker – det förflugna ordet till vännen – kan vi helt klart lära oss något av. Jag kan lära mig att bita mig i tungan, och jag kan rannsaka mina motiv innan jag yttrar mig. I sådana situationer handlar det om en inre, andlig bättring och mognad.

Ånger och bättring

Vi lämnar olyckor, naturkatastrofer och liknande åt sidan och talar bara om situationer där sorgen är ett resultat av människors ofullkomliga handlande. Då inser vi dels att vi själva gör saker som skapar sorg hos andra, dels att andra gör samma sak mot oss. – Oj, vad har jag ställt till med?! Så dumt av mig! Eller tvärtom: – Varför gjorde du så?! Du gjorde mig riktigt ledsen!

Den viktigaste andliga uppgiften som alla på denna jord har är att mogna som människa. Den uppgiften tar vi tag i genom att göra ånger och bättring. Vi ångrar uppriktigt det vi har förstått är fel, och vi anstränger oss att med Herrens hjälp göra rätt. I dagens läsning från Arcana Cœlestia hörde vi följande ord:

När omvändelsen, ”vändningen sker … då uppstår sorg, ty vi försätts i frestelse genom vilken det som hör till det egna försvagas och förlamas.”

Nytt jag, ny vilja, ny frihet

”Det egna försvagas och förlamas.” Ja, ’det egna’ är samma sak som egoistisk, självisk vilja, och det är det som gör att vi behandlar varandra ovarsamt. Detta egensinniga ökar det ofullkomliga här i världen. Det är det som vi måste ta tag i för att det goda ska segra. Att ”det egna försvagas och förlamas” betyder att det egensinniga, själviska mindre och mindre styr oss och till slut dör ut. Det är så den andliga mognaden ser ut. Egot dör så att säga. När Jesus säger att vi ska ”ta vårt kors”, Se Luk 9:23, så är det just detta han menar. Men det leder samtidigt till att vi får ett nytt jag, eller en ny vilja. Texten fortsätter:

”Och då smygs det goda in, och tillsammans med detta goda [smygs] en ny vilja, och därmed en ny frihet in, således ett nytt egenjag.” Vi får alltså ett nytt jag, en ny vilja men också en ny slags frihet. Låt oss säga att vi blir befriade från det där gamla jaget som hela tiden gör att vi kör i diket. Befriad från det – så skönt! Orden från Uppenbarelseboken syftar på detta: ”Saliga är de som tvättar sina kläder. De skall få rätt till livets träd’.” Upp 22:14 ’Kläder’ är de tankar vi omger oss med.  Tvättade tankar blir gudomliga sanningar. De leder oss fram till Livets träd och befrielsen från det egensinniga.  

Men lägg märke till att vi i vårt gamla jag känner sorg över det som varit. Här är alltså sorg  något bra. Från det ofullkomliga perspektivet sörjer vi att något gammalt – men dåligt – måste dö. – Får jag inte längre driva med tönten på jobbet!? Alla skrattade ju! Men från det fullkomnande, nya, högre perspektivet, sörjer vi inte alls. Tvärtom känner vi oss tacksamma, och ja, vi kan fyllas av ett hopp om att våra handlingar kommer att bli mer kärleksfulla och kloka, nu när vi har fått hjälp av Herren att ta bort något som har begränsat oss.

Det stora perspektivet

Det är just den hjälpen som det handlar om i det stora perspektivet, Gud, människa och evighet. Vår Herre och Gud Jesus Kristus önskar det fullkomliga för oss. Det är den sjunde dagen, då ”Gud hade skapat människan till sin avbild och vilade.” 1 Mos 1:27, 2:2 -3 Men mänskligheten slarvade bort det. Det är det som den första läsningen idag handlar om, utdrivandet ur Edens lustgård. Det vore lätt att läsa in en slags Guds vrede i utdrivandet, men sorg är nog det mest passande, sorg över att hans skapelse hade missförstått vad livet handlar om. För länge sedan var han tvungen att handla till synes obarmhärtigt, men det var för att inte allt skulle gå i kras. ”HERREN Gud drev ut människan, och öster om Edens lustgård satte han keruberna och det flammande svärdets lågor för att bevaka vägen till livets träd.” 1 Mos 3:24 Han ville ge oss allt gott, det allra bästa, och vi, mänskligheten saboterade för honom.

En alldaglig jämförelse kunde vara eleven som stör undervisningen och därför ställs i korridoren för att göra undervisningen möjlig för de övriga. Så, ja, mänsklighetens långa ökenvandring började där och då och Bibeln är en kort sammanfattning av resan från misslyckande, sorg, saknad, förtvivlan till förlösning, glädje, framtidshopp. I de två sista kapitlen finner mänskligheten äntligen fram till Livets träd igen. ”Gud själv skall vara hos människorna och torka bort alla tårar … ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga skall finnas mer, ty det som förr var är borta … De skall få rätt till livets träd.” Upp 21:3-4, 22:14

Vandringen tillbaka till Livets träd

I det stora perspektivet, så finns Herren med i hela förloppet. Han visste att människan skulle välja sin egen, egensinniga väg. Han visste också att det skulle komma att finnas en väg tillbaka till Livets träd. Och till sist så visste han att det var nödvändigt för honom själv att komma till jorden som Människa och göra den Människan Gudomlig. Det blev räddningen, eller frälsningen för människosläktet, och där började vandringen tillbaka till Livets träd.

Lärjungarna var bedrövade, sorgsna över att Jesus skulle försvinna. ”Ni kommer att gråta och jämra er”, men de såg inte hela bilden. Det gör inte vi heller. Herren ville att de skulle lyfta blicken. Det vill han med oss också. ”Lyft upp era ögon mot höjden och se.” Jes 40:26 Han försöker uppmuntra lärjungarna med att säga: ”Ni kommer att gråta och jämra er … Ni kommer att sörja, men er sorg skall vändas i glädje.” Joh 16:20

Vart går jag med min sorg?

Och de blev glada efter uppståndelsen. Låt oss använda det som en bild för oss själva. När vi tänker jordiskt blir sorgen tung. När vi tänker andligt tillsammans med Herren och himlens änglar blir det något annat. Vi förstår varför sorgen finns, och vi förstår att det finns sorg på olika sätt och på olika nivåer.

På frågan vart vi går med vår sorg är svaret till Herren och Ordet. Han vill att vår ”sorg skall vändas i glädje” eller åtminstone i acceptans och förståelse av att det finns Någon som vet och förstår och känner ömhet inför vår kamp med det svåra.

Tacksamhet, hopp och Försyn

Så låt oss sluta med det upplyftande perspektivet på sorg. När allt är fullkomligt och det vi gör är i harmoni med himlen och Herren, så finns ordning i allting och vi förstår åtminstone lite grand av vad som händer. Vi accepterar att en människa på ålderdomen lämnar jordelivet för att fortsätta på andra sidan i evighet, där människan växer i kärlek och vishet, handling och vilja i all oändlighet. Det är något vi önskar våra kära som har lämnat oss. Och vi kan också känna tacksamhet för allt de har gett oss, kärleksfullt, klokt och omtänksamt. Och det vi inte kan greppa, det lägger vi i Herrens hand och litar på hans Gudomliga försyn:

”Den gudomliga försynen verkar i alla ting in i minsta detalj, från den första tråden av människans liv ända till den sista, och därefter i evighet.” Arcana Cœlestia #5894

Eller uttryckt på ett annat sätt från profeten Jeremia:

”Jag vet vilka tankar jag har för er, säger HERREN, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp.” Jer 29:11

Amen!