Att vandra i vildmarken

Att vandra i vildmarken kan vara en härlig upplevelse men det kan också vara en hemsk upplevelse. I dagens läsning från Ordet fick Hagar och hennes son Ismael vandra i vildmarken och deras resa var allt än härlig. Den andliga mening i dagens läsning från Ordet berättar om våra egna andliga resor i livet och den liknar som en vandring i vildmarken.

Dagens predikan kommer utforska vad det innebär att andligt vandra i vildmarken och vad vi människor behöver göra för att växa andligt. 

Läsningar

1 Mos 21:8-21:

Barnet växte och blev avvant, och på dagen då Isak avvandes ordnade Abraham en stor fest. Men när Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar hade fött åt Abraham, sade hon till Abraham: ”Driv ut den där slavinnan och hennes son! Den där slavinnans son ska inte dela arvet med min son, med Isak.” Abraham tog mycket illa vid sig eftersom det gällde hans son.

Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.  Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.”

Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.

När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd. Hon tänkte: ”Jag orkar inte se på när pojken dör.” Där satt hon en bit bort och grät högljutt.

Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: ”Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger.
Gå och res upp honom och ta hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk.” Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.

Gud var med pojken, och han växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt. Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 2015)

Arcana Cœlestia # 2678:

De reformerades första tillstånd är att de antar att de gör gott och tänker sanning från sig själva, alltså från det som är deras eget, och de vet då inte heller något annat; och när de får höra att allt gott och all sanning kommer från Herren förkastar de det visserligen inte, men de erkänner det inte i hjärtat, eftersom de inte känner det eller innerst inne uppfattar att något strömmar in från någon annan källa än dem själva. Eftersom alla som blir reformerade är i ett sådant tillstånd till en början, lämnas de därför av Herren i det som är deras eget; likväl leds de genom detta utan att veta om det.

Arcana Cœlestia # 2680:
Kvaliteten på tillståndet för dem som reformeras är i början, nämligen att de förs bort i olika vandringar; Herren ger dem detta för att de ska tänka mycket på evigt liv och därmed mycket på trons sanningar; men eftersom de från vad som är deras eget inte kan göra annat än att vandra hit och dit… Men de saker som kommer in vid den tidpunkten, även om de till största delen är felaktiga, är fortfarande sådana som är användbara för att främja tillväxt… som efteråt delvis kan anpassas till inplanteringen av det goda och sanna från Herren.

Livet vänds upp och ner

Har du någonsin befunnit dig i en situation där allt verkar bra och plötsligt så händer det något och hela din värld vänds upp och ner? Det hände Hagar och hennes son. Abraham hade en stor fest, vilket är något roligt, men det slutade med att de kastades ut i vildmarken med bara vatten och bröd.

Kan du föreställa dig vad Hagar tänkte och kände? Det måste verkligen vara fruktansvärt! Den enda trösten, som Hagar varken såg eller hörde, var att Herren sa till Abraham: ”Var inte så bekymrad över detta med Ismael och slavkvinnan… Av slavkvinnans son ska jag också göra ett folk, eftersom även han är din.” (1 Mos 21:12-13)

Dagens läsning är kanske en gammal berättelse från Ordet, men den är oerhört relevant för våra liv idag! Andligt sett kan vi ha varit eller kommer att vara i Hagars skor.

Att vakna en dag, få lite vatten och bröd sen bli utslängd i vildmarken och bara blicka ut i det okända med ett barn bredvid oss. Hagars situation och våra egna situationer i våra vardagliga liv idag kan se väldigt olika ut men kan kännas likadana.

Det som en gång var fast, tröstande och sant i våra liv är borta och vi står där i mörkret. Vi vet hur berättelsen slutar, men just i denna stund så ser det illa ut för Hagar och Ismael. I de flesta situationer som denna är detta en dödsdom.

Att vandra runt i vildmarken med bara lite vatten och bröd.

Att vandra i vildmarken

Vi är Hagar i den här berättelsen. Berättelsen idag berättar om stora förändringar i våra liv. Det vatten och bröd som Hagar fick betyder i andlig mening det goda och sanna som vi har inom oss. Att vandra i den ändlösa vildmarken betyder i andlig mening att vandra i trons doktriner och frestelse (AC 2672). Barnet Ismael bredvid Hagar betyder andligt sett hopp, drömmar, idéer eller ideal. Dagens berättelse ger oss en inblick i en situation där vi kan förlora våra förhoppningar, ideal eller drömmar.

Hur länge kan en person överleva i vildmarken med bara lite vatten och bröd, helt ensam? Oavsett hur mycket man försöker spara och ransonera kommer det att ta slut om man inte hittar en ny källa till vatten och bröd. Den här världen kan vara underbar, men också grym, särskilt när vi tänker på frågor som berör vår tro.

Hur länge skulle vår godhet överleva om vi bara var omgivna av illvilja, själviskhet och kyla mot varandra? Kanske på en arbetsplats där alla behandlar alla andra illa.
Hur länge skulle vår tro överleva om vi bara var omgivna av lögner, bedrägerier och hopplösa idéer? Kanske i dagens informationssamhälle där allt möjligt konstigt cirkulerar.
Och när vi utsätts för frestelser blir detta bara alltför verkligt, eftersom frestelsen kan framträda som en tjock dimma i våra andliga liv (AC 5246).

Frestelsen

Har du någonsin befunnit oss i en tjock dimma eller i fullständigt mörker?
Du ser ingenting och allt du kan uppfatta är saker som är väldigt nära dig eller saker som du bara kan röra eller höra. Detta är vad frestelser gör med oss, vi förlorar synen på vad som är gott och sant och Hagar med sin son, i dagens berättelse, tog sig så långt hon kunde med det lilla hon hade i vildmarken.

Till slut står hon där. Vattnet och brödet är slut. Vart hon än tittade kunde hon inte se något vatten eller bröd. Hungrig, trött och utmattad. I fullständig förtvivlan och hopplöshet. ”När vattnet tog slut, lämnade hon barnet under en buske och gick bort och satte sig en bit därifrån, på ett pilskotts avstånd. ”Jag kan inte se honom dö”, sa hon och brast ut i våldsam gråt.” (1 Mos 21:15-16)

Känslan att ge upp

Hagar har gett upp. Det fanns ingenting kvar. I denna sista stund ville hon inte ens vara nära pojken när han dör. Hon var ett ”pilskott” ifrån honom.

De hopplösa känslorna som brinner inom Hagar är precis vad vi kan känna när vi förlorar det som är gott och sant inom oss, särskilt under frestelser. Det kan vara de stunder då du överväldigas av genuine hopplöshet: ”Vad är meningen med allt?” ”Varför försöker jag ens?” Detta kan ses, inte i bokstavlig mening utan i andlig mening. Att ”vattnet var slut” betyder att sanningen var ödelagd, och att ”hon placerade pojken under en av buskarna” betyder att hon var förtvivlad över att ingenting av sanning och godhet kunde uppfattas. (AC 2680)

Från den Himmelska läran kan vi läsa detta:

”… Ty när människan frestas, är orena andar nära henne och omger henne och framkallar ondska och falskhet hos henne och håller henne kvar i dem och överdriver dem, ända till förtvivlan …” (AC 5246)

Andliga frestelser kan vara extremt kraftfulla. Ismael, som andligt betyder våra förhoppningar, drömmar och ideal dör inom oss och vi kan inte längre uppfatta något gott eller sant. Vi är rädda för vårt andliga liv och vi är förtvivlade.

Det som vi verkligen trodde var sant, något som höll vår verklighet på plats, en idé som gav oss oändligt hopp, dör ett ”pilskott” ifrån oss, och det finns inget vi kan göra. Vi upplever att våra förhoppningar och drömmar dör och vi gråter och ger upp, precis som Hagar.

Ett andligt liv med frestelser

När vi försöker leva ett andligt liv kommer vi att utsättas för frestelser och stora förändringar i våra liv. Det vi tror på och har förtroende för kommer att utmanas till den grad att det leder till misär och förtvivlan.

Frestelsen som kan vara en stor dimma (AC 5246) som omger oss och vi kan inte uppfatta något gott eller sant. Vi kommer att känna oss ensamma, vi kommer att känna förtvivlan och vi kommer att frukta för våra andliga liv.

Självrannsakan

”Hagar, hur är det med dig?” (1 Mos 21:17)

Den första frågan från Guds ängel kan tyckas lite märklig eftersom svaret är ganska självklart. Men att ängeln frågar visar oss något viktigt.

Det är samma fråga som Herren ställer till oss när vi är förtvivlade!

Om vi ska kunna få hjälp av Herren måste vi vara specifika med vad vi behöver hjälp med. Vi kan inte säga: ”Allt!”, ”Mitt liv är dåligt!”, ”Min existens är bara smärta!”.

Vi måste vara specifika som till exempel ”Jag är förkrossad för jag har alltid tänkt och trott det här eller det här, men jag vet inte längre, och jag vet inte vad jag ska göra!”

Herren säger till oss i Skrifterna att självrannsakan är avgörande för vår andliga tillväxt. Utan självrannsakan kan vi inte se det onda och falska inom oss och Herren kan bara ta bort det onda och falska inom oss som vi själva har hittat och vill ta bort det. Även om det inte sägs bokstavligen i vår berättelse så är Hagars respons till ängeln mycket specifik. Låt pojken leva. Detta betyder att vi måste också vara tydliga med vilken hjälp vi söker av Herren.

Öppna ögonen

Det var i den stunden Herren öppnade hennes ögon, och hon såg en brunn.
Hur kunde hon ha missat den? Den var ju precis där! Herren öppnade inte marken och lät vattnet flöda. Herren öppnade bara hennes ögon. Hon fyllde sin skinnsäck med vatten och gav det till sin son som befann sig ett ”pilskott” ifrån henne. Den här delen av berättelsen säger tydligt att utan Herren kan vi inte se vad som är gott och sant. Hagar bar sin son så långt hon kunde, precis som vi kan bära våra andliga sanningar så långt vi kan när vi utsätts för frestelser. Men ju längre vi vandrar ensamma med våra andliga sanningar desto mer dör vår andliga sanning, speciellt när vi genomgår frestelser.

Det är endast genom att vända oss till Herren kan vi se det som är sant.
Om Herren inte hade öppnat Hagars ögon, då skulle den här berättelsen ha slutat annorlunda. Sanningarna finns runt omkring oss men de blir mycket svåra att se nr vi genomgår frestelser.

Hagars berättelse i vildmarken är en andlig berättelse om våra andliga liv idag.
Om Herren inte hade öppnat Hagars ögon skulle hon och Ismael gått under.
Det är precis samma sak för oss på vår andliga resa. Om vi inte vänder oss till Herren kommer vi att förlora missa det goda och sanna omkring oss, vilket leder till att för eller senare vi kommer smärtsamt att se hur allt som är gott och sant inom oss dö.

Herren

Det är bara Herren som kan öppna våra ögon, och Han öppnar dem när vi vänder oss till honom. När han öppnar våra ögon så sker det himmelska saker.
En brunn! Precis bredvid oss! Ett mirakel, eller var den alltid där?
Vi ser klarare, får nya insikter, fler sanningar vilket resulterar i en starkare och förnyad andlig sanning. Ismael, som betyder ”den andliga sanningen”, överlevde, växte upp, gifte sig och blev bågskytt.

Det är precis vad som händer inom oss när vi håller fast vid det som är gott och sant, vänder oss till Herren, ber till Honom, ber Honom om hjälp, är specifika i vår vädjan om hjälp, även när allt verkar hopplöst. Våra ögon kommer att öppnas. Vi kommer att finna fler sanningar omkring oss som ger näring åt vår andliga sanning som kommer att växa till en större andlig sanning. Ge aldrig upp, för Herren är alltid med oss. Precis som Herrens ängel sa till Hagar, säger Herren samma sak till oss:

”Gå, hjälp upp pojken och ta väl hand om honom, för jag ska göra honom till ett stort folk.” (1 Mos 21:18)

Amen!