Väktarens trumpet

“Du människoson, jag har satt dig till väktare för Israels hus, för att du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.”
Hes 33:7

Andliga mognad

Goda nyheter tycker vi om att höra, och så finns det annat som vi helst inte vill höra, t ex när någon påpekar att vi inte har gjort det vi har lovat. Eller ännu värre, gjort något helt galet och måste rätta till det. Och det kan vara dyrt dessutom. Så är det med vår andliga mognad också. Mognad kräver förändring, eftersom vi börjar med något som har klara brister. Det kallas egoism. Eller själviskhet om vi höjer temperaturen. Ja, ondska hör ju hemma där någonstans. Det själviska inom människan vill inte lyssna på tillrättavisningar, och ändå är det just det som behövs för den andliga mognaden. Därför ska vi lyssna på väktaren som är Guds Ord.

”Den som hör mitt Ord har evigt liv och har övergått från döden till livet.” Joh 5:24

Läsningar

Hes 33:1-11:
HERRENS ord kom till mig. Han sade: Du människoson, tala till dina landsmän och säg till dem: När jag låter svärdet drabba ett land och folket i det landet utser en man bland sig och gör honom till sin väktare, och han ser svärdet komma över landet och blåser i hornet och varnar folket, men den som får höra ljudet från hornet ändå inte låter varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, då kommer hans blod över hans eget huvud. Han hörde ljudet från hornet men lät inte varna sig. Därför kommer hans blod över honom själv. Om han hade låtit varna sig, hade han räddat sitt liv …

Du människoson, jag har satt dig till väktare för Israels hus för att du på mitt uppdrag skall varna dem, när du hör ett ord från min mun. När jag säger till den ogudaktige: Du ogudaktige, du måste dö! … Om du [då] varnar den ogudaktige för den väg han går, för att han skall vända om ifrån den, och han ändå inte vänder om ifrån sin väg, då skall han dö genom sin missgärning …

Du människoson, säg till Israels hus: Ni säger: ’Våra överträdelser och synder tynger oss, och vi förgås genom dem. Hur kan vi då leva?’ Svara dem: ’Så sant jag lever, säger Herren, Jehovah, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar! Inte vill ni väl dö, ni av Israels hus?’
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Uppenbarelseboken förklarad #55:1:
En ’trumpet’ eller ett ’horn’ betecknar Gudomlig sanning som är på väg att uppenbaras från himlen. Att de betecknar detta beror på att Gudomlig sanning ibland hörs på det sättet [som en ’trumpet’ eller ett ’horn’] när de strömmar ned från Herren genom himlarna till människan, ty den Gudomliga sanningen tilltar när den kommer ned.

Arcana Cœlestia #8815:        
’Trumpet’ förebildar det Gudomligt sanna genom himlarna, vilket är sådant att det fullkomnar det goda men förstör det onda.

”Du människoson”

Hesekiel var en Herrens profet och han talade till Israel. Låt oss först bara klargöra att alla namn i Bibeln har en symbolisk betydelse, och att det inte handlar om historia eller ett folk. ”Israel” är en beckning för ”kyrkan” i alla tider, alltså ett begrepp för människor som bildar en andlig gemenskap antingen de känner till varandra eller inte, ungefär som ”de Heligas samfund” jorden runt. Se Himmel och helvete #307; Arcana Cœlestia #710, 6639:2,3 Och med det kan vi gå vidare.

Hesekiel kallas i texten för Människoson. Herren säger: ”Du människoson, jag har satt dig till väktare för Israels hus”. Det är samma beteckning som Herren har i Nya Testamentet. Jesus kallar sig själv för Människosonen:

”Den som sår den goda säden är Människosonen.” Matt 13:37

”Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.” Matt 20:28

En profet är Herrens tjänare och undervisar det som kommer från Herrens Ord. En profet utmanar därför våra beteenden, belyser, anklagar om det är nödvändigt. Profeterna fungerade som andliga väckarklockor under hela Israels historia. När folket vek av från den rätta vägen reste Herren upp en profet som kunde förmana folket. Så här låter det i 2 Konungaboken strax efter att Israel hade förts bort till Assyrien:

”HERREN hade varnat både Israel och Juda genom alla sina profeter och siare och sagt: ’Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och stadgar enligt hela den lag som jag gav era fäder och som jag sände till er genom mina tjänare profeterna.’ Men de hörde inte utan var hårdnackade som sina fäder, som inte trodde på Herren, sin Gud.” 2 Kon 17:13-14

Också Jesus var en profet. Han gjorde samma sak, ännu mer, ännu starkare, ännu mer övertygande. ”Människoson” är en gemensam beteckning för Gamla Testamentets profeter och Herren själv, när Han kom till jorden.

Väktaren

I dagens läsning från Hesekiel används ordet väktare. Och väktaren har ett horn, eller en trumpet. Han ska blåsa i hornet, när han ser att det är fara på gång. Det är Herrens, Jehovahs uppmaning till profeten: “Du människoson, jag har satt dig till väktare … för att du på mina vägnar skall varna dem.”

Människosonen ska varna för de faror som hotar. Det handlar förstås om andliga faror. Vi är i fara, andligt sett, när vi inte längre lyssnar på Herrens röst. När vi med munnen erkänner Gud men i handling går emot hans bud, är vi i andlig fara. Då är det meningen att profeten, Människosonen, ska blåsa i trumpeten.

Profeten Hesekiel får veta av Herren att han ska utse en väktare som varnar vid två olika situationer. Först säger Herren så här: ”När jag låter svärdet drabba ett land … och han ser svärdet komma över landet blåser [han] i hornet och varnar folket.” Hes 33:2 Längre fram sägs det att ”du på mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.” Hes 33:7

”Ett ord från min mun” verkar väl ändå vara väsentligt annorlunda än ett ”svärd som drabbar landet”. Vi vill i första hand tänka oss att när Herren talar till oss, så är han vänlig, förstående och lyssnar på vad vi har att säga om saken. Men det måste ju bero på vilket tillstånd vi befinner oss i. När vi vandrar på den rätta vägen och bara lite grand slinter med ett eller annat steg, ja, då räcker den vänliga tonen. Är det däremot så att vi är fast i något riktigt allvarligt, ja, då behövs en annan ton, svärdet.

Kom ihåg vad Jesus säger om frid: ”Tro inte att jag har kommit för att skapa fred på jorden. Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Matt 10:34 Samtidigt säger han så många gånger att han just kommer med fred och frid. Men den friden kan bara komma om sanningens svärd först får göra sitt.

Strid mot det onda

Svärdet handlar därför om en strid mot det onda. Varje människa måste föra den striden i sitt eget inre. Vi måste upptäcka fienderna i vårt inre och kämpa emot. Det högre måste lägga det lägre under sig. Svärdet används för att vinna den striden. Svärdet är sanningar från Herren. Det är ett sådant svärd Jesus kommer med. ”Jag har kommit med svärd.” Han vill att vi med hans sanningar strider mot det som ständigt vill föra oss vilse.

Jesus, Människosonen kommer med svärd. Det är samma sak som avses i Hesekiel: ”När jag låter svärdet drabba ett land”. Vi kan då se att det inte är någon motsägelse mellan detta och att Hesekiel ska varna ”när du hör ett ord från min mun”.

Rätt och fel

Orden från Herrens mun är till  för att lära oss vad som är rätt och fel. Guds Ord har som enda syfte att visa oss vad som är ont, och att vi ska avstå från det, och vad som är gott, och att vi ska göra det. Det starka bildspråket i Hesekiel är till för att vi ska förstå hur viktigt det är att lyssna till Människosonen, till Guds Ord.

Svärdet är hotfullt. Det ”kommer och tar bort honom som inte låter varna sig”. Sanningen är en hjälp för den som vill gott. Sanningen är plågsam för den som mest tänker på sig själv. Därför ska väktaren varna. Det gör han genom att blåsa i trumpeten eller hornet. ”Det Gudomligt sanna, förebildat av ’trumpeten’, fullkomnar det goda men förstör det onda. Arcana Cœlestia #8815        

Det betyder att för de onda är varje Guds Ord plågsamt och obehagligt, eftersom det påpekar att det onda är ont. För de goda är Guds Ord en ljuvlig tröst, eftersom det ger uppmuntran och stöd åt den rättfärdighet som redan finns och ska växa.

Två steg

Vi ser två steg i hur vi leds till att bättra oss. Först finns hotet om svärdet. Sedan hörs väktarens varningssignal. Hotet från svärdet blir oundvikligt, när samvetet har vaknat och skapar oro inom oss. Det sägs ju att det är Herren som håller i det: ”När jag låter svärdet drabba ett land.” Inte ”om” utan ”när”! Han vet ju allt om oss, och han vet att vi inte alls skulle bättra oss om vi inte ibland hörde hårda ord.  

De hårda orden i Hesekiel handlar om situationer då vi måste höra omskakande ord. Det är första steget. ”När jag låter svärdet drabba.” Hes 33:42 Samvetet måste skakas till liv. Sedan kommer det andra: väktarens trumpetstöt. Här kan vi se hur barmhärtig Herren är i sitt sätt att uppfostra oss. Vi har ett val. Antingen lyssnar vi eller också gör vi det inte. För den som inte lyssnar blir det besvärligt:

”Den som får höra ljudet från hornet [och] ändå inte låter varna sig, utan svärdet kommer och tar bort honom, hans blod kommer då över hans eget huvud. …. Om han hade låtit varna sig, hade han räddat sitt liv.” Hes 33:4,5

”Räddat sitt liv.” Nu handlar det inte om fysiskt liv eller död. Det har att göra med människans eviga liv – eller död. Den som tar emot nytt liv i sitt inre från Herren, blir en levande varelse. ”Och HERREN Gud …  blåste in livsande i hennes näsa. Så blev människan en levande varelse.” 1 Mos 2:7

Den människa som inte tar emot nytt liv är som död i sitt inre, eftersom hon inte ännu har låtit det liv som gömmer sig i hennes inre komma ut och verka i det yttre. Den som låter sig varnas räddar sitt liv. Du räddar ditt liv, inte genom din egen kraft, utan genom att öppna dig för Herrens kraft. Det gör du genom att ta till dig sanningarna från Herrens Ord och följa dem i handling.

Det osynligt goda

Sanningarna är på ett osynligt sätt förenade med en godhet som vi inte känner till innan vi har prövat sanningens kraft. Se Gudomliga försynen #11 Därför måste vi kämpa och övertala oss själva att lita på Herrens sanningar. Därför kommer profeten, Människosonen, till oss och undervisar oss, uppmanar oss att tänka på ett nytt sätt. Det är väktarnas uppgift. Väktarna är Ordet:

”Med ’väktare’ menas i den inre, förebildande meningen Herren och med deras vaktande hans ständiga närvaro och beskydd. … Med ’väktare’ menas profeter och präster, således Ordet.” Arcana Cœlestia #8811:5

Väktaren är i högsta mening Herren själv. Han gör naturligtvis det han ska. Genom sin Försyn styr han allt till det bästa möjliga. Genom sitt Ord finns han alltid närvarande och tillgänglig. Herren tröttnar aldrig. Det kan vi förnimma i hans ord från Jesaja: ”På dina murar, Jerusalem, har jag ställt väktare. Varken dag eller natt  får de någonsin tystna.” Jes 62:6

Men väktare finns också hos varje enskild människa, hos dig och mig. De finns när vi läser och låter oss bli berörda av Herrens ord.

Gäller fortfarande

Hesekiels uppmaning gäller fortfarande och den gäller oss alla. Vi kan lätt glömma allvaret i det som Ordet säger oss. Vi kan glömma bort att Ordet alltid syftar till vårt eget bästa i det eviga perspektivet. Vi behöver se svärdet komma, och vi behöver någon som blåser i hornet. Det sker när vi blickar inåt i oss själva, och söker kontakt med Herren. Han kommer då att liva upp vår längtan efter det sanna livet. Vi låter oss varna av Ordets levande sanningar och vi blir räddade.

Vi säger till Herren:

”Du har räddat min själ från döden och mina fötter från fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.” Ps 56:14

Och han svarar:

”Den som hör mitt ord … har evigt liv och …  har övergått från döden till livet. Joh 5:24

Amen!