Tro som vågar tänka

“I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.” (5 Mosebok 4:6)

Förnuftet

Det finns en föreställning som ibland smyger sig in i vår tro, att Herren helst möter oss när vi slutar tänka. Som om frågor vore ett hot, som om förnuftet stod i vägen för det heliga.

Men Ordet ger oss en annan bild. Om och om igen möter vi en Gud som talar, förklarar, undervisar. En Gud som inte bara vill bli älskad med vårt hjärta, utan också med vårt förstånd. Jesus säger: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta … och av hela ditt förstånd.” I dag vill vi därför stanna inför en enkel men avgörande fråga: Vad händer när tron får tänka och när vårt förnuft får formas av Gud?

Läsningar

5 Mosebok 4:1–7:
Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva och komma in i och ta i besittning det land som Herren, era fäders Gud, vill ge er. Ni skall inte lägga något till det som jag befaller er och inte ta något därifrån utan hålla Herrens, er Guds, bud som jag ger er. Ni har med egna ögon sett vad Herren har gjort i fråga om Baal-Peor. Herren, din Gud, utrotade ur ditt folk var och en som följde Baal-Peor. Men ni som höll fast vid Herren, er Gud, ni lever alla än i dag.

Se, jag har lärt er stadgar och föreskrifter så som Herren, min Gud, har befallt mig, för att ni skall följa dem i det land dit ni kommer för att ta det i besittning. Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk. När de får höra om alla dessa lagar skall de säga: ”I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.” Ty finns det något annat stort folk som har gudar som är så nära det som Herren, vår Gud, är nära oss, så ofta vi åkallar honom?
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Sanna Kristna Religionen # 588:
Syftet med att människan har fått förmågan att höja sin förståelse, nästan till det ljus som himlens änglar åtnjuter, är så att hon kan se vad hon bör vilja och därmed göra, om hon vill ha ett lyckligt liv i världen och efter döden bli välsignad för evigt.

Människan blir välmående och välsignad om hon förvärvar visdom och håller sin vilja lydig mot den. Men hon blir olycklig och eländig om hennes förstånd underordnas hennes vilja. Anledningen är att viljan från födseln har en tendens till ondska. Om dessa tendenser inte hålls i schack av förståelsen, skulle en person ge fritt utlopp för sin vilja och kasta sig in i alla möjliga ondskor och hennes medfödda vildhet och självkärlek skulle leda henne till att förstöra och angripa alla som inte såg välvilligt på henne.

Att tänka eller inte tänka

Det är inte ovanligt att ibland möta en sorts tro som gör en lite bekymrad. En tro som säger: “Tänk inte så mycket. Bara tro.” Som om Herren vore trygg med vårt hjärta, men lite nervös inför vårt huvud.

När vi ser på världen så inser vi att de största misstagen människorna har gjort i trons namn kom inte av att de hade tänkt för mycket, utan av att de hade slutat tänka helt och hållet.

• Att be, men inte reflektera.
• Att känna något starkt inom sig, men inte pröva det.
• Att följa impulser som låter andliga, men saknade förankring i det sanna.

Om många hade stannat upp och bara tänkt ett varv så hade många fler insett att: Herren har gett oss ett förstånd, inte som ett hinder för tron, utan som ett redskap för den.

Trons mysterium

Idag lever vi i en konstig tid där vi gör skillnad på tro och förnuft. En tid där kunskap värderas högt, men där vishet är en bristvara. En tid där vi ofta hör att för att tro på Herren så måste vi stänga av vårt tänkande, som om Herren inte ville att vi ställer för många frågor. Att det är dåligt att vilja veta mer om trons mysterium. Att vårt förnuft och förstånd inte har plats i frågor om tro. Som om frågor vore farliga. Som om förnuftet hotade tron.

Detta är djupt beklagligt, men också något som, tyvärr, andra samfund verkligen predikar.  Att frågor kan uppfattas som tvivel. Att eftertanke uppfattas som brist på överlåtelse. Resonemang ses som kyla.

Det är inte ovanligt att höra av andra: “Jag kan inte tro, jag är för rationell.” Eller: “Jag vill inte tänka så mycket, det förstör tron.” Och så hamnar vi i ett falskt motsatsförhållande mellan tro och tänkande, mellan hjärta och förstånd. Där vi antingen uppmanas att vara rationella och cyniska, eller troende och okritiska.

Emanuel Swedenborg och Ordet

Och i allt detta kommer Emanuel Swedenborg. Han som fick gudomliga uppenbarelser direkt från Herren som han skrev ner och sammanställde, vilket är vad vi kallar idag ”Den himmelska läran”. I den himmelska läran, Sanna Kristna Religionen 508, säger Herren:

”Nu är det tillåtet att med förståelse inträda i trons mysterier.”

Det är nu tillåtet och det har alltid varit tillåtet, men människor genom historien började splittra tro och förnuft… De tog bort tänkandet, förnuftet och förståndet. Varför undrar man? Det finns säkert tusen orsaker till detta…

En sak är säkert. Ordet känner inte igen den konflikten mellan tro och tänkande, hjärtat och förståndet. För i Ordet är förnuftet inte en fiende till vår tro. Det är porten. Men, och detta är avgörande, förnuftet är aldrig målet. Förnuftet ska leda till vishet och visheten ska leda till kärlek.

Den verkliga konflikten i Ordet är inte mellan tro och förnuft, utan mellan vishet och dogm, mellan upplyst förståelse och otyglad vilja. I en annan del av den himmelska läran, Himlen och helvetet 424, säger Herren att vi har fått förmågan att förstå saker som är sanna och att använda dem för att kontrollera de onda drifter som ibland kommer ut vår vilja.

Vishet och förstånd

Låt oss lyssna till 5 Mosebok 4 igen, med detta i åtanke.

”Och nu Israel, lyssna till de stadgar och föreskrifter som jag vill lära er att följa, så att ni må leva…” (5 Mosebok 4:1)

“Lyssna… lär er… följ… så att ni må leva.”

Herrens vilja är extremt tydlig och detta är helt avgörande: Herrens sanningar ges för livets skull. Herren uppenbarar inte en sanning för att fylla våra huvuden med fakta och kunskap, utan för att forma våra hjärtan och handlingar. Vårt förstånd och sunda förnuft är grunden för detta!

”Ni skall hålla och följa dem, och det skall tillräknas er som vishet och förstånd av andra folk.” (5 Mosebok 4:6)

”Hålla… Följa… vishet och förstånd.”

Mose säger att folken ska se Israels vishet. Inte deras kunskap, utan att de ska tillämpa sin kunskap, som då blir vishet för att det blir en del av deras liv. När Mose talar till folket i 5 Mosebok 4:1–8, säger han något som är nästan chockerande i sin öppenhet: Israel ska inte bara vara lydigt, utan förnuftigt.

Lagen beskrivs inte bara som helig utan som rationell, begriplig och vis. Herren vill att människor inte bara ska förstå hans väg, utan inse att den är god.

Folkens reaktion ska inte vara: “Vilket mystiskt folk!” Utan: “Vilket vist folk!” Herren är inte rädd för att Hans väg ska granskas. Tvärtom, Han vet att den håller. I Gamla testamentet hör vi detta gång på gång. I Psaltaren 25:4–5 läser vi:

“Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig.”

Sanningen är något man vandrar i, något som tillämpas i vårt liv. I Psaltaren 19:8 står det:

“Herrens undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv. Herrens vittnesbörd är sant, det gör enkla människor visa.”

Undervisning. Sanning. Vishet. Kunskap, förnuft, resonemang och vishet är vitala delar för ett evigt lyckligt liv. Redan i skapelsen ser vi detta.

Viljans väktare

I dagens läsning från den himmelska läran läste vi att människan blir lycklig och välsignad om hon förvärvar vishet och håller sin vilja lydig mot den.

Ordet är väldigt realistisk: viljan är stark, men inte alltid god. Alla har någon gång fått en impuls från viljan att göra något, men gjorde det inte för att man visste det var fel. Förståndet är därför inte viljans fiende, utan dess väktare.

I Himlen och helvetet 424 säger Herren att människan fick sin förmåga att tänka med hennes intellekt så att hon kan reformeras, för människan reformeras med hjälp av sanningar; och sanningar är, som redan nämnts, en fråga om intellekt.

När vi kommer till evangelierna så möter vi inte en anti-intellektuell Jesus. Vi möter en rabbin, en lärare, en gudomlig person som öppet främjar förnuft, förståelse och vishet. Jesus ställer ständigt frågor som: Vad är det ni läser? Hur förstår ni detta? “Har ni inte läst…?

I Markus evangeliet 12:14 säger Han:

“Tar ni inte fel, just därför att ni inte förstår Skrifterna och inte heller Guds makt?”

Felet ligger inte i för mycket tänkande utan i för lite förståelse. I Markus 12:33 kopplar Jesus samman förståndet med gudskärleken genom att vi ska älska Herren av hela vårt hjärta och av hela vårt förstånd. Förståndet är alltså inte neutralt. Det är ett redskap för kärlek.

I Lukas 24:45, efter uppståndelsen, står det:

“Sedan öppnade han deras sinnen, så att de förstod Skrifterna.”

Det är ett heligt ögonblick. Skrifterna förklaras, inte bara upplevs.

I Johannesevangeliet 8:32 säger Jesus:

“Ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria”

Förståelse och sanning ger oss frihet! Frihet från syndens slaveri.

Högre insikter

Herren uppmanar oss inte till att sluta tänka. Han vill inte att vi har en blind tro. Han uppmanar oss att ha ett upplyst förstånd. Han vill att vi ska bli, som Han beskriver i den himmelska läran Arcana Coelestia 4946: en andlig person som skapar en högre insikt som gör att personen kan se och uppfatta om en sak är sann.

När vårt sunda förnuft och vår förståelse får sin gedigna plats i vår tro så leder den oss till kärlek och håller koll på viljans impulser.

Förnuftets källa

Det är sorgligt att även idag har vi andra samfund som predikar blind tro och lydnad. Att aldrig ifrågasätta tron, Herren eller Hans prästämbete. Detta är en enorm falskhet.

Vi är så välsignade över Emanuel Swedenborgs gudomliga uppenbarelser från Herren. Vi i kyrkan uppmärksammar därför hans födelsedag den 29 januari och är så tacksamma för Herrens uppenbarelser!

Att han uppmanar oss till en tro som är upplyst och inte blind. En tro som hjälper oss att gå rätt väg, även dagar när vår vilja kanske vill något annat.

En tro där frågor inte är hot, utan dörrar. Där intellektet inte misstänkliggörs utan förgylls i kärlek. Där Herren inte är motsatsen till förnuftet. Han är dess källa.

När vi låter vårt sunda förnuft, vårt förstånd och vårt intellekt får vara en aktiv del av vår tro och kärlek, det är då andra kommer säga, precis som i dagens läsning från Ordet:

”I sanning, detta stora folk är ett vist och förståndigt folk.”

Amen!