Livet strömmar in

“HERRENS ängel uppenbarade sig för Manoas hustru och sade: ’Se, du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son’.” Dom 13:3

En varm inramning

Både när en kvinna föder ett barn och när en människa har tagit sitt sista andetag upplever vi att livet är något som ges som en gåva. Det lilla barnet för med sig nytt liv, ett liv som inte fanns tidigare. Det är ett under och vi berörs. När ett liv tar slut berörs vi på ett annat sätt.

Vi känner tydligt att kroppen och livet är olika saker. Något har försvunnit, eller gått någon annanstans. Nytt liv skapas. Det uttrycker sig i ett människoöde, och det går sedan vidare in i en annan dimension. Men faktiskt så finns det livet hela tiden i en andlig dimension. Vi är där samtidigt som vi, tack vare kroppen, är här på jorden.

Berättelsen om Manoa och hans hustru ger en varm inramning till den stora frågan om vad som verkligen är verklighet.  

Läsningar

Domarboken 13:1-24 (delar):
I Sorga levde en man som hette Manoa. Hans hustru var ofruktsam och hade inte fött några barn. Men HERRENS ängel uppenbarade sig för hustrun och sade till henne: ’Du skall bli havande och föda en son. Han skall påbörja räddningen av Israel ur filistéernas hand.’ Då gick hustrun in och berättade detta för sin man och sade: ’En gudsman kom till mig. Han såg ut som en Guds ängel, mycket vördnadsbjudande. Han sade till mig: ”Se, du skall bli havande och föda en son”.’

Då bad Manoa till HERREN: ’O Herre, låt gudsmannen som du sände hit komma tillbaka till oss för att lära oss hur vi skall göra med pojken som skall födas.’ Och Guds ängel kom tillbaka. Då frågade Manoa honom: ’När det nu går som du har sagt, hur skall vi då bära oss åt med pojken?’ HERRENS ängel svarade: ’Din hustru skall ge akt på allt det jag har sagt henne. Allt vad jag har befallt henne skall hon hålla.’

Manoa sade till HERRENS ängel: ’Låt oss få hålla dig kvar, så skall vi tillreda en killing åt dig.’ Men HERRENS ängel svarade Manoa: ’Om du än håller mig kvar, skall jag inte äta av din mat. Men om du vill tillreda ett brännoffer, så offra det åt HERREN.’

Manoa förstod nämligen inte att det var HERRENS ängel. Manoa tog killingen och offrade det åt HERREN. Då lät HERREN något underbart ske inför Manoas och hans hustrus ögon. När lågan slog upp från altaret mot himlen, for HERRENS ängel upp i lågan från altaret. Manoa och hans hustru såg detta, och de föll ner till jorden på sitt ansikte. Och Manoa förstod att det var HERRENS ängel.

Manoa sade till sin hustru: ’Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.’ Men hans hustru svarade honom: ’Om HERREN hade velat döda oss, hade han inte tagit emot något brännoffer och matoffer av vår hand och inte låtit oss se allt detta, inte heller hade han sagt oss detta.’ Därefter födde hans hustru en son och gav honom namnet Simson. Pojken växte upp, och HERREN välsignade honom. Översättning: Svenska Folkbibeln 1998  
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Gudomliga kärleken och visheten #92:
Hittills har det inte varit känt, att änglar och andar befinner sig i ett helt och hållet annat slags ljus och i en annan slags värme än människorna. Ja, det har inte varit känt, att det finns en annan sorts ljus och en annan sorts värme, ty människan har med sin tanke inte trängt djupare än till de inre eller renare delarna av naturen.

Därför har också många föreställt sig att änglarnas och andarnas boningar finns i etern, och några i stjärnorna, det vill säga inom naturen men inte över eller utanför naturen, då det likväl är så, att änglar och andar befinner sig helt och hållet över eller utanför naturen och befinner sig i sin värld. …

De är tillsammans med människan och förbundna med hennes andes böjelse och tanke. Människan är nämligen ande, och från anden tänker och vill hon. Därför finns den andliga världen där människan finns och inte alls långt borta från henne. Med andra ord: varje människa är – med hänsyn till sitt andliga sinnes inre – i den andliga världen mitt ibland andar och änglar där. 

Verkligheten!

Dagens predikan handlar om att den andliga dimensionen är verklighet. Ja, den andliga världen är den egentliga verkligheten, och vi ska öva oss på att föreställa oss en verklig värld bortom döden, en parallell till den vi lever i nu. Att inte kunna föreställa sig detta är som att vara andligt ofruktsam. Livet är begränsat. Berättelsen om Manoa och hans hustru ger inspiration till att göra livet större, mer spännande och livfullt. Ja, fullt av en annan dimension.

Illusion eller verklighet

Frågeställningen är vad som är verkligheten med stort V. För den västerländska, materiellt inriktade människan är svaret enkelt: det vi kan se här är hela verkligheten. När vi dör tar allt slut. I de österländska och afrikanska traditionerna finns en helt annan uppfattning. Det finns en högre värld som är mer verklig och här lever vi bara i en dimmig spegelbild av den riktiga världen.

Den traditionella kristna uppfattningen är visserligen att det finns både himmel och helvete, men man har bara vaga föreställningar av vad det är. Så frågan är hur vi föreställer oss det där andra. Det är där som Swedenborg kommer in. Han ger oss information som aldrig tidigare har varit tillgänglig. Men låt oss börja med dagens berättelse om Manoa och hans hustru.

Manoa och hans hustru hade tillit

När vi läser berättelsen blir vi berörda. Det finns förtröstan och helighet i den. Manoa och hans hustru har båda en fullkomlig tillit till det som sker, till mannen som kommer på besök, till det han säger. Deras reaktioner beskriver en djup mänsklig egenskap som är avgörande för att kunna hitta vägen till en äkta andlighet – ödmjukhet. Därför säger Jesus:

”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Mark 10:15

Manoa och hans hustru hade tillit och tro på att livet är mer än dem själva. Det gjorde att de kunde tro på ängelns besked om att de skulle få en son trots ofruktsamhet, och gjorde att de dessutom litade på den främmande mannens råd om hur de skulle uppfostra sin son. Och när det uppdagades att det var Gud själv som besökte dem, så blev deras ödmjukhet fullkomlig.

Varifrån kommer livet?

Det som det ofruktsamma paret upplevde var ju steget från icke-liv till liv i en ny människa. De såg liv komma. Vart livet kom från var så självklart för dem: från Gud.

Men hur tänker vi? Eller de flesta människor. Det är lätt att låta sig luras. En sak vi säkert vet är att vi lever. Vi har liv och vi kan göra saker med våra kroppar, och vi kan tänka med vår hjärna, känna med vårt hjärta som det heter. Med sinnesorganen kommunicerar vi med världen omkring oss och skaffar information om det som  händer. Men allt det där kräver energi eller kraft. Det är lätt att tro att den kraften liksom bara automatiskt ingår i den biologiska kroppen. Men så här säger Swedenborg:

”Man tror i allmänhet, att livet finns i människan, och att det är hennes eget, således att hon själv verkligen är liv.” Sanna kristna religionen # 470

Men så är det ju inte! Den som har varit med när en människa dör har tydligt upplevt att det är något som har lämnat kroppen, något som är något helt annat än kroppen. Livet som fyller kroppen kommer någonstans ifrån. Detta någonstans ifrån kallar vi inifrån eller uppifrån, och ytterst kommer det från världens Skapare. 

Berättelsen om Manoa och hans hustru illustrerar så tydligt hur människan inte kan skapa liv, bara vara redskap för skaparkraften från Gud.

Öppenheten i sinnet

Vår tids människor måste hitta den sortens öppenhet i sinnet för att bilda sig en annan uppfattning. Men för att det ska ske krävs att vi får förnuftiga tankar, bilder som gör att vi vågar tänka andligt. Swedenborg talar mycket om den skuggvärld många lever i, hur de saknar den tillit som Manoa och hans hustru hade:

”Den naturliga människan dömer enligt skenet, och det skenet strider direkt mot den sanningen, att människan enbart är ett mottag för livet, och inte har liv i sig själv.” Sanna kristna religionen # 470

I berättelsen om Manoa och hans hustru är det rätt ordning på saker och ting. Där är det självklart att alltings ursprung är Gud och att människan förstår och ser den rätta ordningen. Det beskrivs av den underbara händelse efter deras offer: ”När lågan slog upp från altaret mot himlen, for HERRENS ängel upp i lågan från altaret.” Dom 13:20 Genom att titta på den här berättelsen kan vi få en djup känsla av att livet kommer från Gud, och att när vi tänker, så blir livet mirakulöst och något helt annat:

”Du är ofruktsam och har inte fött några barn, men du skall bli havande och föda en son.” Dom 13:3

Var kommer tankarna ifrån?

Ja, det var några tankar om var livet kommer ifrån. Nästa fråga i vår strävan att göra den andliga världen levande är att fråga vad som händer när vi tänker och känner. Var kommer tanken ifrån? Eller, var lever tanken? Känslorna kan vi ha samma undran kring. En älskad psaltarpsalm är psalm 139. Den börjar så här:

”HERRE, du utrannsakar mig och känner mig. Du förstår mina tankar fjärran ifrån. Innan ett ord är på min tunga, vet du allt om det.” Ps 139:1-4

Här får vi ju en tydlig känsla av att allt som finns i oss syns i en annan dimension, eftersom Gud givetvis finns i en annan dimension. ”Innan ett ord är på min tunga, vet du allt om det.” Eller uttryckt på ett annat sätt: innan vi ens har hunnit tänka en tanke så känner han till den.

Hur är det möjligt? Jo, när vi tänker och känner, så använder vi ju liv från honom. När det livet tar form i våra tankar och känslor är han givetvis med, eftersom det är livet från honom som lever i oss. Det är vårt men samtidigt fortfarande hans. Ursprunget till våra tankar och känslor finns därför i en gudomligt levande verklighet som är något annat än det jordiska.

Samma tanke

Eller om vi tar ett annat exempel. Då och då säger två personer exakt samma sak samtidigt. Var kom tanken ifrån?!  Det finns många studier av det här och många begrepp och idéer. Det kallas ofta för synkronicitet, som är grekiska och betyder samtidighet.

Är det möjligen så att det finns ett förråd av tankar någonstans? Ett förråd av känslor som vi går och hämtar våra egna känslor ur? Människor som sitter i en biosalong och tittar på en snyftfilm snyftar åt samma sak och har ungefär samma känslor. Var kommer de känslorna ifrån? Det andliga förrådet i en annan dimension påstår jag. Anden känner, kroppen snyftar.

Bön, varsel och liknande fenomen kan få oss att tänka vidare i samma riktning. Och så småningom kan man ta till sig det som vi får höra Swedenborg säga.

Vi är NU i den andliga  världen

Ja, det finns på sätt och vis ett förråd av tankar någonstans, och känslor, insikter, förnimmelser. Det som är ett levande inre liv i oss är förbundet med en annan dimension, en annan verklighet. Vi kallar det med ett ord den andliga världen. Där finns alla människor som tidigare har levt på jorden och gått vidare. Ganska många vid det här laget. De tänker och känner. De lever ett lika verkligt, vanligt, vardagligt liv som vi gör, men det finns en större klarhet, mer ljus där:

”Änglar och andar befinner sig i ett helt och hållet annat slags ljus och i en annan slags värme än människorna (på jorden). Ja, det finns en annan sorts ljus och en annan sorts värme.” Gudomliga kärleken och visheten # 92

Det vi ska lägga märke till är att människorna på andra sidan iakttar sin omgivning precis som vi, bedömer det som det ser, tänker, känner och handlar, men med mer ljus och värme i sina tankar och känslor än vad vi har.

Mitt ibland andar och änglar

Nu lägger vi ihop två och två. I en annan dimension finns ett lika verkligt liv med tankar och känslor hos levande individer, änglar och andar. Och – våra tankar och känslor kommer någonstans ifrån, eller är förbundna med något utanför oss själva. Det betyder att vi redan nu befinner oss i den andliga  världen:

”Varje människa är – med hänsyn till sitt andliga sinnes inre ting – i den andliga världen mitt ibland andar och änglar där, samt tänker utifrån den världens ljus och hyser kärlek utifrån den världens värme.” Gudomliga kärleken och visheten # 92

När vi börjar få ordning på de här sammanhangen, kommer vi att få ordning på en lång rad andra sammanhang också.

Den Himmelska läran börjar med den andliga världen

För att vi ska förstå existentiella frågor på ett djupare plan har den Himmelska läran så mycket information om den andliga världen. Det första verket som gavs ut – anonymt – av Swedenborg var Arcana Cœlestia. Det börjar med ett omskakande budskap. Innan man ens hunnit läsa färdigt första sidan har läsaren fått veta att Swedenborg på riktigt har besökt den andliga världen.

”Jag har fått tillåtelse att under ett antal år oavbrutet umgås med andar och änglar, höra dem tala och själv tala med dem. Därigenom har jag fått höra och se häpnadsväckande saker i det andra livet, som aldrig kommit till någon människas kännedom.” Arcana Cœlestia # 5 (jfr Arcana Cœlestia # 67)

Rädd att tappa greppet?

Vi ska avsluta med att gå tillbaka till Manoa och hans hustru. Det finns en rörande liten scen i slutet där det både finns rädsla och förtröstan. Manoa som just insett att han har fått se Gud säger:

”Nu måste vi dö, eftersom vi har sett Gud.” Dom 13:22

Men hans hustru svarade honom:

”Om HERREN hade velat döda oss, hade han inte låtit oss se allt detta.” Dom 13:23

Ja, man kan bli rädd när man hör något som uppfattas som främmande för det etablerade tänkandet. Det kan vara som att tappa greppet eller dö. Men Manoas hustru känner förtröstan. Så när vi ger oss in i dessa nya tankar, ska vi lyssna på en inre röst  som förhoppningsvis säger oss att det är sant.

Manoa och hans hustru hade fått besök av Gud själv, och Manoa sa:

”När det nu går som du har sagt, hur skall vi då bära oss åt med pojken? Vad skall vi göra med honom?” Dom 13:12

Tänk på ’pojken’ som ett nytt steg i ditt liv, som förnyade insikter som ger mer innehåll till livet, det verkliga livet! Herren gav dem en pojke. Herren ger oss nya insikter.

”Välsignad vare HERREN … på honom förtröstade mitt hjärta. … Jag vill tacka honom med min sång.” Ps 28:6-7

Amen!