Motgång och medgång

“Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade.” Matt 10:29-30

Läsningar

Matt 10:26-33:
Ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen. Vad jag säger till er i mörkret skall ni säga i ljuset, och vad ni hör viskas i ert öra skall ni ropa ut på taken. Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna. Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade. Var och en som bekänner mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen. Men var och en som förnekar mig inför människorna, honom skall också jag förneka inför min Fader i himlen.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia # 2447:
All ordning har sin begynnelse i Jehovah, det vill säga i Herren. Enligt denna ordning styrs varje det minsta av honom. Men det föreligger en stor variation i Hans styre i den meningen att det kan utövas enligt hans Vilja, eller enligt hans Välbehag, eller enligt hans Samtycke, eller enligt hans Tillåtelse. Det som sker efter hans vilja eller välbehag sker efter lagarna för ordningen med hänsyn till det goda, vilket också är fallet beträffande åtskilligt som sker enligt hans samtycke och likaledes i någon mån beträffande det som sker enligt hans tillåtelse.

Sanna kristna religionen # 490:
Gud som är själva det goda har inte skapat det onda och ger aldrig människan något ont. … I stället är det människan som har infört det onda. Orsaken är att det goda som från Gud oupphörligen strömmar in i människan vänder människan till ont, och det gör hon genom att vända sig bort från Gud och vända sig till sig själv. … Varje människa är förutbestämd för himlen och ingen för helvetet, utan det är människan själv som ger sig i helvetets våld på grund av missbruk av sin fria vilja i andliga ting, och då tar hon till sig sådant som utdunstar från helvetet. Varje människa hålls i ett läge mellan himlen och helvetet, för att hon ska vara i jämvikt mellan det goda och det onda och på grund därav ha fri vilja i andliga ting. 

Frågan

’Vems fel är det?! Den frågan ställer vi ofta. Och nästan lika ofta svarar vi den eller den, eller Gud, men sällan ’mitt’. Det är mänskligt men det är något vi måste förstå bättre. Med en andlig syn på världen och livet är det givet att vi ska tänka på det som finns bortom det synliga, men vi fångas ändå av det som syns mest och bäst, alltså världen runt omkring oss. Men den större verklighet styrs av andra lagar och tankar än de som vi oftast använder. Frå-gan om motgångar och katastrofer är svår. Varför sker det? En del av svaret är att vi är medskyldiga, ibland mer, ibland mindre. En annan del är att vi måste hjälpas åt och inte tänka alltför mycket på ’Vems fel är det?! Hela mänskligheten leds av en kärleksfull Gud som respekterar vår andliga frihet, och därför måste vi få göra fel för att förstå vad som är rätt.

Inte som jag hade tänkt

Varför blev det inte som jag hade tänkt?! Jag planterade ett äppelträd. Jag gjorde allt enligt trädgårdsboken. Men det kom inga skott, inga löv och inga äpplen. Hade jag tänkt fel? Borde jag inte kunna ha full kontroll över en så enkel sak som att plantera ett äppelträd?! Ibland tänker vi rätt, men det blir inte som tänkt, därför att omständigheterna blev andra än de vi hade räknat med.

Drabbad

Exemplet är trivialt, men det finns andra exempel som inte är triviala. Människor drabbas av oväntade saker som är av en sådan dignitet att de helt tappar fotfästet i livet. Mitt i karriären förlorar någon ett prestigefyllt arbete. Någon annan blir utan grunder utsatt för förtal. Det är saker som händer mellan människor. Men det finns också naturkatastrofer eller vansinnesdåd som det inte går att skydda sig emot.

Utmärkande är att vi tror att vi har tänkt rätt. Personen som miste arbetet hade utbildat sig, utvecklat sin samarbetsförmåga och mycket annat, men blev illa behandlad. Den som blev utsatt för förtal stod upp för ärlighet och rättvisa, hade handlat rätt, men det blev fel. Allt detta till synes utan egen förskyllan. Hur ställer man sig till allt detta? Och när det gäller naturkatastrofer och vansinnesdåd blir det ännu svårare att förstå. Var finns Herren i allt detta? Ja, finns han?

Var finns Gud?

Jo, han finns. Och han finns med i allting. Han är Allvetande. Därför vet han precis vad som händer. Men, och det är ett stort MEN, det har aldrig varit hans vilja att allt smärtsamt och destruktivt skulle ske. Däremot måste han tillåta att vissa saker sker. Han vill inte men måste tillåta det onda till en viss gräns.

Herren vill att alla vi människor gör det goda. ‘‘Vad gott är har Herren kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär väl Herren av dig än att du gör vad rätt är, och bemödar dig om kärlek, och vandrar i ödmjukhet inför din Gud? ‘‘ Mika 6:8

Irritationens karusell

Tänk så enkelt det vore, om vi gjorde så. Så gör man i himlen. Men människor här på jorden hör inte alltid Guds röst. Ingen av oss kan väl ställa sig upp och säga sig vara felfri? Det behöver inte handla om stora andliga eller moraliska brister. Det räcker med lite småaktig egoism i busskön på väg till jobbet, och så är karusellen i gång.

Om vi kan förstå och acceptera det till synes orättvisa i det lilla, kan vi vinna en andlig förståelse som hjälper oss att förstå de större sammanhangen också. Vi kan tänka på någon liten dumhet vi gjort den senaste veckan. Föreställ er sedan den andra människan som blev föremål för vårt övertramp. Det uppväcktes en negativ reaktion som det inte fanns tid att reda ut. Sedan blir det en snöbollseffekt av detta. Personen kommer hem i ett upprört tillstånd och ryter åt hustrun, som i sin tur skriker åt barnet som då går fram och skriker åt hunden.

Vi kan också tänka tillbaka på veckan och kanske se att vi var den där personen som blev förorättad, och vi kanske reagerade just så – att vi gick därifrån med dåliga känslor som sedan pyste ut över någon oskyldig i vår omgivning.

En lärjunges uppgift

I de här relativt sett små sammanhangen har vi som Herrens lärjungar en uppgift. Hur kommer himlen ned på jorden om inte genom att enskilda människor införlivar himlen inom sig och handlar därefter? Det är det som är meningen med livet, meningen med att skola sig andligt, med att i Herrens  närhet och i ljuset av hans Ord gå till rätta med sig själv. ”Ingenting är dolt som inte skall uppenbaras, och ingenting är gömt som inte skall komma i dagen.” Matt 10:26 Det enda som får oss att klara av detta är att gradvis höja blicken och börja betrakta livet på jorden från evighetens perspektiv. Ju starkare evigheten finns med i livsåskådningen, desto mindre betydelse får sådant som till synes går emot den egna viljan i rådande stund. Sådana uppmaningar får vi hela tiden av Herren i Ordet, och i Swedenborgs texter får vi förklaringar på andliga sammanhang som gör att vårt tänkande alltmer kan ta med evigheten och höja sig över det timliga.

”Mista sitt liv”

Därför säger Jesus: ‘‘Den som finner sitt liv skall mista det, och den som mister sitt liv för Min skull skall finna det.‘‘ Matt 12:39 Det handlar förstås om det andliga livet. Att ’finna sitt liv’ i det första fallet är att alltid tänka på sig själv först och maximera det man kan få ut här i världen. Sådant går förlorat, när det jordiska livet tar slut. Att ’mista sitt liv för Herrens skull’, är att sätta de eviga värdena över de timliga. Det är det som hjälper oss att hitta ett inre lugn. När vi är där, så agerar vi ”enligt Herrens vilja och välbehag.” Arcana Cœlestia # 2447

Världen och det timliga avskyr det himmelska och eviga. Därför säger Jesus: ‘‘Och ni skall bli hatade av alla för Mitt namns skull. Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.‘‘ Matt 12:22 ‘’Herrens namn’ är all sanning och all godhet som han vill ska styra världen och varje människa i varje handling i det dagliga livet. En hög målsättning, som kallas ’Herrens namn’. Och det är det som det lägre inom oss kämpar emot. ‘‘Men den som håller ut intill slutet skall bli frälst.‘‘ Att ’hålla ut’ är att med Herrens hjälp kämpa mot sina egna svagheter. När den kampen är vunnen blir det lite lugnare i sinnet. Så ser målet ut.

Med det synsättet kan det bli lättare att förklara varför det inte alltid blir som man har tänkt. Förklaringen tar inte bort något av smärtan. Smärtan finns och måste få finnas, men det blir lättare att bära den om vi ser ett större sammanhang.

Förstå naturkatastrofer

Det blir möjligen lite lättare att också förstå naturkatastrofer. Vi hör i nyhetsrapporteringen att medan ett hus har stått stadigt trots jordbävningen, så har huset bredvid rasat samman som ett korthus. Om misstankarna om fuskbygge är sanna, så kommer det att leda till att alla hus byggs på rätt sätt i framtiden. Ett högt pris för att avslöja mänsklig snålhet, ett beteende som inte på något vis är att handla ”enligt Herrens vilja och välbehag.” Arcana Cœlestia # 2447
I stället ska vi se det som att han ”tillåter” det för att det som är ofullkomligt ska uppenbaras så att det kan leda till det fullkomliga.

Få syn på det onda

Man kanske då kunde tycka att det onda kunde slå mot endast de onda, att Herren kunde styra de onda handlingarna mot andra onda människor. Men Herrens vilja är att leda alla till himlen, även dem som för ögonblicket styr åt helt fel håll. ‘‘Den Gudomliga försynen är ständigt i verksamhet för att frälsa människan.‘‘ Gudomliga försynens # 333:1 Den Gudomliga försynen arbetar med människans frihets- och förnuftsgåva. Bara ett fritt val gör att en människa kan vända bort från det onda till det goda.

En kollektiv börda

Så alla människor bär tillsammans konsekvenserna av det onda i världen. Det ser orättvist ut och, ja, det är orättvist, när ondskan drabbar oskyldiga människor. Men det finns ingen annan väg framåt. Ondskan kan inte bara utraderas av ett gudomligt ingripande. Det skulle ta bort människans frihet att tänka enligt sitt eget förstånd och att handla enligt sina egna beslut. Så länge människor vill fel saker, måste ondskan få komma till uttryck inom vissa ramar.

Därför  måste människosläktet bära sin kollektiva börda av att under historiesn gång ha vandrat vilse och väckt upp det onda. Den som drabbas oskyldigt får bära en oproportionerligt stor börda, men vi måste lita på att Herren ger den drabbade den inre styrka som behövs, och då kommer vi till tanken, att den oskyldigt drabbade så småningom kan se att det hemska som skett faktiskt lett till något gott – om inte för en själv så för andra.

Den som förlorade arbetet hittar efter ett tag helt nya talanger inom sig själv och prisar sig lycklig för att det gamla arbetet togs ifrån honom. Återigen ska det upprepas: smärtan försvinner inte för att man ser ett större sammanhang, men det gör det lättare att bära bördan.

Det leder alltid till något gott

I Swedenborgs skrifter hittar vi ett fast löfte om att ingen ond handling tillåts ske som inte på något sätt leder till något gott. Om det onda inte fick komma till uttryck, skulle människans fria val inte vara på riktigt. Det onda måste få finnas, men ingen ond handling tillåts som inte i längden leder till gott för människosläktet.

I dagens läsning från matteusevangeliet står det så här: ‘‘Säljs inte två sparvar för ett kopparmynt? Och inte en enda faller till marken utan er Faders vilja. På er är till och med alla hårstrån räknade.” Matt 12:29-31 Vad det betyder är förstås att Herren vet allt om  oss, och att han bryr sig om varje detalj som sker i våra liv. Att inte en enda sparv faller till marken utan Faderns vilja betyder att även en obetydlig sak har sin plats i det stora sammanhanget.

Men dessa ord säger också att sparvar faktiskt faller till marken, och att Faderns vilja på något sätt finns med i det. Att de faller till marken betyder att det sker saker som går oss emot. Äppelträdet tar sig inte. Man har tänkt rätt – fåglar står för tankar – men hur rätt man än har tänkt, så har livet gått i en annan riktning – dock med Faderns goda minne. Det ska då upprepas att det inte är Herrens vilja att något ont sker, men att det är en del av hur Försynen verkar, nämligen att något olycksaligt tillåts, för att det längre fram ska ge något gott ifrån sig. Stora skador i en jordbävning gör att vi människor lär oss att bygga hus som klarar sig. Konsekvenserna blir mycket, mycket mindre omfattande nästa gång. Vansinnesdåd gör att vi funderar på många saker som kan förbättras i samhället.

Herren vill det bästa för oss

Inför det oförklarliga måste vi försöka se att Herren i långa loppet ändå vill det bästa för oss. Vi ska stärka vår tro på Herren, så att han verkligen finns till för oss om eller när något outhärdligt sker. Och genom att öka vår andliga förståelse, kan vi lära oss att se livet  ur ett högre perspektiv och i ett högre ljus. Då anar vi att det finns en oändlig kärlek som ser till hela människosläktet genom alla tider och för all framtid, och att det är den kärleken som styr allt till det bästa. Den insikten kommer när vi förtröstar på Herren, som säger:

‘‘Var och en som bekänner Mig inför människorna, honom skall också jag bekänna inför min Fader i himlen.‘‘ Matt 12:32 ‘‘Fadern i himlen‘‘ betyder Herrens oändliga Kärlek som inte låter någon sparv falla till marken utan att han vet varför det sker.

Amen!