Anden ger kraft

“På den tiden skall det som HERREN låter växa bli till prydnad och härlighet, och vad landet alstrar bli till berömmelse och ära, för den räddade skaran i Israel. Och det skall ske att den som lämnas kvar i Sion och den som förblir kvar i Jerusalem.” Jesaja 4:2

Läsningar

Luk 17:20-21:
Då Jesus blev tillfrågad av fariséerna  när Guds rike skulle komma, svarade Han dem: ’Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se, Guds rike är inom er.’
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998 och NT 81)

Jes 4:2-6:
På den tiden skall det som HERREN låter växa bli till prydnad och härlighet, och vad landet alstrar bli till berömmelse och ära, för den räddade skaran i Israel. Och det skall ske att den som lämnas kvar i Sion och den som blir kvar i Jerusalem, då skall kallas helig, var och en som är upptecknad till liv i Jerusalem — när en gång HERREN har tvättat bort Sions döttrars orenlighet och ur Jerusalem sköljt bort dess blodskulder genom rättens och reningens ande. Och HERREN skall över hela Sions bergs område och över dess högtidsskaror skapa en molnsky och en rök om dagen, och skenet av en lågande eld om natten. Ja, över all dess härlighet skall det vila ett beskyddande täckelse. Och ett skydd skall finnas som ger skugga under dagens hetta, och en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn. 
(Översättning: 1917 års kyrkobibel)

Arcana Cœlestia # 933:1-3:
Tillståndet hos en människa som är på väg att födas på nytt liknar ”köld och värme”, ”köld” när det inte finns någon tro och människo­kärlek, ”värme” när det finns tro och människokärlek. … Medan en människa föds på nytt får hon liv från Herren, ty dessförinnan kan hon inte sägas ha haft något liv. Det liv som hör till världen och till kroppen är inte liv. Endast det himmelska och andliga livet är liv. Det är genom att pånyttfödas som människan får verkligt liv av Herren, och eftersom hon tidigare inte haft något liv, så pendlar hon nu mel­lan inget liv och ett verkligt liv, det vill säga, mellan å ena sidan ingen tro och människokärlek och å andra sidan en viss bestämd grad av verklig tro och människokärlek. ’Köld’ betecknar frånvaron av tro och människokärlek, och ’värme’ betecknar en viss grad av tro och människokärlek. …  När människan är helt upptagen av kroppsliga och världsliga intres­sen är hon långt borta och mycket avlägsen från allt som är av en inre natur, och det medför att hon då inte bara undviker att tänka på nå­got inre, utan också liksom känner en köld redan vid tanken på något sådant. När däremot kroppsliga och världsliga intressen förhål­ler sig overksamma är tro och människokärlek närvarande hos henne. … Denna situation fortsätter ända tills hon har förts in i ett tillstånd då den utvärtes människan visar foglighet och lydnad inför den inre människan.

Elände

Allt elände i världen gör att vi längtar bort till någon annanstans där det inte finns några konflikter och krig. När vi lyssnar på Bibelordet kan vi tro att det finns en sådan plats. Jesus säger: ”I världen får ni lida, men var vid gott mod. Jag har övervunnit världen.” Joh 16:33 Men det är inget löfte om fred på jorden, utan handlar om vårt inre liv. I samma vers säger han: ”Detta har jag talat till er, för att ni skall ha frid i Mig.” Det han har talat är Ordet, gudom-liga sanningar. Så, följ Ordets gudomliga sanningar och det kommer att bli frid i ditt inre, det som är himmelriket inom dig!

Texten från Jesaja är fullt av bildspråk som beskriver denna inre frid. Alla namn där, Jerusa-lem, Sion och Israel är symboler, motsvarigheter, för en människa fylld med nytt, inre liv och ett inre fridfullt tillstånd. ”Ett skydd skall finnas som ger skugga under dagens hetta, och en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn.”

Är människan god eller ond?

Är människan god – eller är hon ond? Är jag god – eller är jag ond? Står jag på rätt eller fel sida i en konflikt? De flesta människor erkänner att gott och ont finns. De flesta män­niskor har känt det i sig själva. Och de flesta människor undrar rent allmänt eller i en given situation: ’Är jag god – eller är jag ond?’  

De flesta människor vill vara goda. De försöker göra sitt bästa för att vara goda människor. Man kanske inte ställer sig den filosofiska frågan om gott och ont, men man vill innerst inne vara en god män­niska i andras ögon och inför sig själv.

Exempel och förebilder

För att bli god måste man lära sig vem man kan lita på. Som litet barn följer man fjärde budordet – du skall älska din fader och din mo­der och ser upp till föräldrarna. Det kan vara mycket som man motvilligt har lytt, men när man blickar tillbaka förstår man att det hade rätt.

Senare i li­vet tar vi intryck av allt fler människor i vår omgivning. Många har nog haft en lärare som de varit väldigt imponerade av. Släktingar och vänner, arbetskamrater är andra exempel. Vi har lärt oss att lita på deras omdöme. Och bibelberättelserna är fulla av människor som har stått upp för det goda och därför först blivit kritiserade men sedan vunnit respekt.

Moses ledde israeliterna ut ur träldomshuset Egypten. I öknen tyckte israeliterna först att han hade lurat iväg dem. Trots detta gav han inte upp. Han följde den kallelse han fått från Gud, och han genomförde uppdraget att föra dem fram det förlovade landet, och han vann deras respekt.

Josef hatades av sina bröder. De ville få hans far att tro att han var död och sålde honom till köpmän på väg till Egypten. När Josef senare som mäktig man i Egypten återförenades med sina bröder, förlät han dem och bröderna ångrade sig och fick respekt för Josef.

Med andra ord – det är på många sätt som vi får hjälp på vägen med att hitta uppmun­tran till att bli goda människor genom att förstå vem vi ska lyssna på.

Bra råd, eller?

Med tiden upptäcker vi alltså att alla råd vi får inte är lika bra. Inte ens en och samma människa som vi ser upp till kommer alltid med de bästa råd. När barnen blir äldre märker de att föräldrarna inte har den fullkomliga visheten barnen tidigare trodde att de hade. Vi måste läras oss att bedöma de svar vi får. Men värre blir det om vi har valt helt fel förebilder. Vi kanske har blivit så starkt påverkad av en viss människa och hennes idéer att det är omöj­ligt att bryta sig loss, fast vi inser att vi borde göra det. Det kan kännas som att livet är ett misslyckande. Den goda avsikten vi en gång hade tycks ha förstörts av en dålig påverkan från omgivningen.  Vi har valt fel personer att lyssna på. Därför säger Jesus: ”Döm inte efter skenet, utan fäll en rätt dom.” Joh 7:24

Ta tag i sitt liv

Vi måste därför ta tag i våra liv. Vi har ett val – antingen att bara strunta i allt och följa de förvirrade signalerna som kommer från omgivningen, eller att ta ansvar för sitt liv. Det senare gör man genom att lära sig att för det första sortera intrycken, för det andra bedöma förebilderna, och för det tredje att se våra egna svagheter och göra upp med dem.

Kraften till att göra detta, att ta ansvar för sitt liv, kommer från en högre och andlig källa. Ytterst kommer den kraften från Herren Gud.

Att ta tag i sitt liv är att låta en inre kraft styra det yttre beteendet. Vi talar om olika motsatspar – inre/yttre, andligt/naturligt, him­mel/jord. Den inre människan styrs av andliga principer och påverkas därför av himlen. Den yttre människan styrs av naturliga principer och påverkas därför av det jordiska.

Inre liv är liv

I det dagliga livet ställs vi hela tiden inför val. Ibland känns valen som utmaningar mot vår egen identitet. Vi lockas att göra något som inte känns rätt. Eller den spontana viljan att göra gott kritiseras av omgivningen. Det krävs självövervinnelse för att välja den bättre sidan av sig själv. Där behöver vi den andliga kraften. Den förbättrar omdömet. Den ger oss förmågan att säga nej utan att i hjärtat känna saknad och bit­terhet. Det ger en helt annan kvalitet åt livet. Den kraften finns tillgänglig inom oss. Därför säger Herren:

”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” Luk 17:20-21 Det är den inre människan som är den rik­tiga, levande människan. Det är där den andliga kraften finns. Det är där som öppningen till Gud finns. ”Det liv som hör till världen och till kroppen är inte liv. Endast det himmelska och andliga livet är liv.” Arcana Cœlestia #933 Det inre ser till Gud, det yttre ser till världen. Att ta kontroll över det som hör jorden till, kan bara ske om det inre får herraväldet över det yttre. I Johannes, kap 17, säger Jesus att vi ska vara i världen men inte av världen. Se Joh 17:15-18

I Jesajas kapitel fyra finns en sammanfattning av hur vi får tillgång till den andliga kraften,  och hur den hjälper oss. Först sägs det att det är ”Herren som låter det växa”. Jes 4:2 Det är viktigt att inse att allt har sin början i Herren, att kraften kommer från Honom. Men vi måste själva göra något också. Därför talas det om ”det som landet alstrar”.  Jes 4:2 Det är vi som är ”landet”  och vi bär frukt, när vi följer Herrens bud, men frukten är äkta bara om Herren finns med, när ”Han låter det växa”. Det är ett ömsesidigt förhållande mellan Herren och oss.

Värme och köld

När den förbindelsen är etablerad, får vi del av Herrens gudomliga kraft. Det är den kraften i oss som ”tvättar Sions döttrar”  Jes 4:4, det vill säga som renar våra känslor och begär. Medlet för den kraftens verkan är Gudomliga sanningar från Herren. De sanningarna gör att det jordiska lossar sitt grepp om oss. Som ett resultatet av det ställs vi under Herrens beskydd. När falskhet och ondska dyker upp, finns Herren där och varnar oss. Han ger oss ett ”beskyddande täckelse”. Jes 4:5

Kapitel fyra i Jesaja ger oss en sammanfattning av hur det nya livet uppstår. Allt har sin början i Herren, men vi själva måste göra något också; våra känslor och begär renas, och vi får därmed Herrens be­skydd genom Hans sanningar som är levande i vårt inre. När vi vet att det finns en säker väg till frälsningen, har vi en andlig kraft, och då vågar vi följa med i pånyttfödelsens sväng­ningar. När det börjar mörkna, behöver vi därför inte tro att vi ska gå förlorade.

I Arcana Cœlestia talas det om att även den pånyttfödda männis­kan, ja, till och med änglarna, går upp och ned i sin tro och förtröstan på Herren. Det heter att man växelvis går igenom perioder av ”värme och köld”, vilket vi hörde i dagens läsning: Människan som är under pånyttfödelse ”pendlar mel­lan inget liv och ett verkligt liv, det vill säga, mellan å ena sidan ingen tro och människokärlek och å andra sidan en viss bestämd grad av verklig tro och människokärlek.”

Tomma löften

Vi lever på jorden och lockas av dess tomma löften ibland. När det sker, vänder vi oss bort från Herren. Vi vänder oss mot ’inget liv ’. Det bara är så. Vi vet inte varför, men när det sker, ska vi passa på att lägga märke till tomheten och saknaden av Herren, och vi ska försöka upptäcka vad det är som lockar oss bort från Herren. Om vi ser vad det är som lurar oss, kan vi be Herren om hjälp att bli befriande från just den lockelsen. Även om det inte känns så, så vet vi att Herren är oss nära, och därför hör han vår bön även i tillståndet av ”köld”. Han hör vår bön, vi tar emot hjälpen och vi kommer tillbaka till ”värmen” igen, till ’verkligt liv’. Så ser växlingarna ut, och de är nödvändiga. ”Så länge jorden består, skall sådd och skörd, köld och värme, sommar och vinter, dag och natt aldrig upphöra.” 1 Mos 8:22

Vi pendlar mellan det himmelska och det jordiska, men med den andliga kraften vågar vi se hur vi håller fast vid något destruktivt, och så steg för steg kan vi göra oss av med det. Den andliga kraften gör därför två saker:

• Det ena är att den visar oss allt tydligare vad som är gott respektive ont.
• Det andra är att den ger oss makt över det onda. Eftersom vi vänder oss till Herren, och eftersom Han har all makt, så får vi del av den makten.

Andliga kraft

Utan en sådan andlig kraft däremot blir vi offer för den na­turliga människans behov. När man saknar den andliga kraften, är det två saker vi lider av.

• För det första kan vi inte avgöra vad som är gott. I ena stunden anser vi att en viss handling är god, i den andra att den är ond. Vi vacklar och får aldrig någon stadga i vårt inre.
• För det andra kan vi inte bekämpa saker i oss själva som vi vill bli av med. Hur mycket vi än försöker, så går det inte. Det är därför att det inte finns någon kraft inom oss som är starkare än det onda vi vill bli av med. Det finns bara en sak som kan klara av det – den andliga kraft som kommer från Herren.

I johannesevangeliet säger Johannes Döparen, att ”en människa ingenting kan ta, om det inte blir henne givet från himlen.” Joh 3:27 Det viktigaste att komma ihåg är därför att Herren är ursprunget till allt gott. Att förtrösta på Herren öppnar vägen till himlen. Från Herren genom himlen kommer den andliga kraften som ger oss styrka, stadga och handlingskraft.

“På den tiden skall det som HERREN låter växa bli till prydnad och härlighet, och vad landet alstrar bli till berömmelse och ära.” Jes 4:2

Amen!