Äktenskap i himlarna
“Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.’’ Luk 20:36
Läsningar:
Luk 20:27-40:
Några sadducéer – dessa som förnekar att det finns någon uppståndelse – kom fram och ställde en fråga till Jesus: ’Mästare, Moses har gett oss den föreskriften att om någon har en gift bror som dör barnlös, så skall han gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror. Nu fanns där sju bröder. Den förste tog sig hustru och dog barnlös. Den andre och den tredje gifte sig med henne, och så gjorde alla sju. De dog och lämnade inga barn efter sig. Till slut dog också kvinnan.Vem skall hon bli hustru till vid uppståndelsen? Alla sju var ju gifta med henne.’ Jesus svarade dem: ’De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta. Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.
Men att de döda uppstår, det har också Moses visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Han är inte en Gud för döda utan för levande, ty för honom lever alla. Då sade några skriftlärda: ’Mästare, du har rätt i vad du säger.’ Och de vågade inte mer ställa någon fråga till Honom.
(Översättning: Svenska Folkbibeln)Himmel och helvete #366, 370, 375, 376:
Eftersom himlen består av människosläktet, och änglarna i himlen följaktligen består av båda könen, och eftersom det från skapelsen är så att kvinnan är till för mannen och mannen är till för kvinnan och att alltså den ena är till för den andra, så följer att det finns äktenskap i himlarna lika väl som på jorden. #366Det Gudomligt sanna och det Gudomlig goda, som all intelligens, vishet och lyckokänsla kommer ifrån, strömmar in särskilt i den äktenskapliga kärleken, och följaktligen är den äktenskapliga kärleken det viktigaste av alla mottagningskärl för den Gudomliga inströmningen, eftersom den kärleken ju samtidigt är ett äktenskap mellan det sanna och det goda. #370
Var och en vet att två makar som älskar varandra i sitt inre är förenade, och att det väsentliga i äktenskapet är själarnas eller sinnenas förening. #375
Ju mer äkta de sanningar som är förbundna med det goda är, desto mer äkta blir den äktenskapliga kärleken. #376
Svårbegripligt
Det finns många ställen i Ordet – här i Nya testamentet – där det sägs saker som är svårbegripliga. Men med Swedenborgs uppenbarelser får vi vägledning om hur vi ska tänka kring besvärliga saker. Här handlar det om det som har spökat i den kristna kyrkan, nämligen att den äktenskapliga lyckan inte skulle fortsätta in i det eviga livet i himlen. Swedenborg hävdar bestämt att det finns äktenskap i himlarna, ja, att det hör till den himmelska ordningen helt enkelt. Det äktenskap som änglarna lever i speglar det gudomliga äktenskapet i Herren själv, nämligen föreningen mellan Kärlek och Vishet. Vårt liv på jorden handlar därför om att leva på ett sådant sätt att vi skapar motsvarande himmelska äktenskap i vår egen själ. Det är så vi blir änglar, och änglar är gifta. Vi lägger grunden här på jorden genom att söka Herrens vägledning.”HERRE, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar.” Ps 25:4
Fortsätter lyckliga äktenskap?
Många människor som är övertygade om att livet fortsätter i en annan värld efter döden, kanske inte är lika övertygade om att ett lyckligt äktenskap också fortsätter där. De skulle vilja att det var så, men de vet inte och törs inte hoppas för mycket. ’Är man gift i himlen?’ frågar de sig, eller uttryckt på ett annat sätt, Är änglarna gifta?
Orden från dagens läsning i Bibeln skapar förvirring. Tänk er ett par som har levt lyckligt ett helt liv som man och hustru. Mannen dör och hustrun undrar hur det ska bli. ’Är änglarna gifta?’ Man går till Bibeln och läser detta: ‘‘De som lever i den här världen gifter sig och blir bortgifta. Men de som anses värdiga att vinna den andra världen … de varken gifter sig eller blir bortgifta.’’ Det låter som att man är gift här på jorden men inte i himlen.
Fröet växer
En viktig princip som man kan tillämpa på många områden är att det som en gång har börjat kommer att utvecklas framöver. Fröet sätts i jorden och det blir växt och frukt av det. Den som skaffar sig en utbildning lär sig att göra nyttiga saker. Herren uppmanar oss att rannsaka oss själv, vända oss bort från det onda och göra det goda. Sådden av frön är Herrens sanningar som förändrar våra liv och gör oss mer kärleksfulla. Skulle ett långt och lyckligt äktenskap skilja sig från en sådan princip?
I början av Bibeln säger Herren: ‘‘En man skall lämna sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött.’’ 1 Mos 2:24 Jesus upprepar dessa ord i evangeliet. Att bli ‘‘ett kött’’ står för att förenas på ett djupt plan. Herren uppmanar oss många gånger att be om det som är gott. ‘‘Därför säger jag er: tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.’’ Mark 11:24 Att be om, att vilja att man ska få leva med sin äkta hälft även i det andra livet, måste väl vara en god önskan. Herren måste mena något annat med sina ord i samtalet med sadducéerna.
Sadducéernas fråga
Upprinnelsen till samtalet var ju att de ville försvaga honom genom att – som de trodde – få hans lära att framstå som löjeväckande. Med sitt svar undervisar Jesus dem om två saker, både frågan om ett liv efter döden, som ju var sadducéernas utgångspunkt, och frågan om äktenskap i himlarna. Som vi sa inledningsvis, så kan tron på ett fortsatt liv vara mer förankrat än tron på ett fortsatt äktenskap. När Herren ville få dem att förstå att det finns ett liv efter döden, gick Han rakt på sak: ‘‘Att de döda uppstår, det har också Moses visat på stället om törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud. Han är inte en Gud för döda utan för levande.’’ Luk 20:37,38
Men när han också går in på det till synes olösliga problemet om vem kvinnan skulle gifta sig med, blir svaret mer svårtolkat. ‘‘Men de som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter dig eller blir bortgifta. Inte heller kan de dö längre, ty som uppståndelsens barn är de lika änglarna och är Guds barn.’’ Luk 20:35,36
Tänk andligt
Det är mycket i svaret som pekar på att Herren vill få dem att tänka på ett andligt sätt. Om det finns äktenskap i himlen kanske ett sådant äktenskap fungerar på ett annat sätt. Han talar om dem som ‘‘anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda’’ och säger att de är ‘‘lika änglarna och är Guds barn’’. Vad Herren antyder här är att det som har med äktenskap i himlarna gäller människor som har utvecklats andligen, de som har blivit pånyttfödda, de som har tagit emot Herren och som har himlen inom sig.
Jesus försöker att få sadducéerna och alla andra som lyssnade att förstå att det andliga livets lagar ser annorlunda ut än det jordiska livets. Sadducéerna hänvisar till Mose lag, men som tidigare gånger visar han att de tolkat Mose lag enbart efter bokstaven och utifrån själviska önskemål. Se Matt 19:7,8 Men Ordet ska tolkas andligt och ge näring åt det andliga tänkandet.
Gift eller bortgift
I orden ‘‘gifter sig eller blir bortgifta’’ ligger något av en världslig ton, särskilt ‘‘bli bortgift’’. Kvinnan som varit gift med de sju bröderna blev uppenbarligen bortgift. Hon hade inget att säga till om. Möjligen hade hon velat vara gift med den förste mannen, till de övriga blev hon definitivt bortgift, för så sa Mose lag. Herren hade kunnat ge dem det enkla svaret på frågan vem hon skulle gifta sig med: den förste, för det var den hon hade älskat och valt. Men Herren ville säga mer än så. Han ville att de skulle lyfta blicken.
Brudgum och jungfru
I Ordet så finns ett rikt bildspråk som handlar om äktenskap och giftermål: ‘‘Tio jungfrur gick ut för att möta brudgummen.’’ Matt 25:1 ‘‘Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru .’’ Upp 21:9 ‘‘Tiden har kommit för Lammets bröllop, och Hans brud har gjort sig redo. Saliga är de som är kallade till Lammets bröllopsmåltid.’’ Upp 19:7.9 ‘‘Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ned ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin Man.’’ Upp 21:2 Brudgummen, Lammet och Mannen syftar här på Herren. Det råder inga tvivel om saken. Jungfrurna, bruden och staden är motsvarighetsspråkets ord för Herrens kyrka på jorden, alltså för oss människor som finns på jorden och som vill komma Herren nära. Antingen vi är män eller kvinnor, är vi bruden som ‘‘gjort sig redo för sin man’’. Detta uttrycks på ett drastiskt sätt i den himmelska läran:
‘‘’Jungfru’ betecknar församlingen (kyrkan) som vill förbindas med Herren och bli [hans] hustru. De som vill förbindas med Herren, de älskar sanningar, ty genom sanningar – då man lever efter dem – sker förbindelse. … Alla som är sådana vare sig de är jungfrur eller unga män, hustrur eller äkta män, pojkar eller gubbar, flickor eller gummor, förstås med ordet ’jungfru’.’’ Uppenbarelseboken uppenbarad #620
Förbindelse med Herren
Det är denna strävan efter förbindelse med Herren som gör att vi växer andligen. Vi tar emot liv från Herren genom att ta till oss sanningar och leva efter dem. När det sker, uppstår ett äktenskap mellan Herren och människan, mellan Herren och kyrkan. Det är det som Jesus menar med orden om ‘‘dem som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda’’ och att de ‘‘inte heller kan dö längre.’’ Luk 20:34-36 Den som har tagit emot nytt liv från Herren kan inte dö längre.
Det verkar därför som att vi i första hand ska bekymra oss om att bli goda lärjungar till Herren. Då blir vi som änglarna. Det mest utmärkande för änglarna är just att de för evigt är förbundna med Herren. Låt oss så göra tankeexperimentet, att både mannen och hustrun har levt ett liv, där de uppriktigt har försökt att följa Herren och hans bud. Då är de båda förbundna med Herren, var för sig. Men på jorden har de också varit ”ett kött”, vilket betyder att de i tanke och vilja har kommit varandra allt närmre, så att de förstår varandra och att livet går en riktning som de båda två känner sig nöjda med.
Inre förbindelse
Mannen och hustrun har alltså kommit varandra nära och blivit förbundna så att de är ”ett kött”. Därifrån är steget inte långt till att se att livet på andra sidan fortsätter som här. De är förbundna med Herren och himlen genom att de har levt i människokärlek, och de är i sitt inre förbundna med sin man respektive hustru.
Herrens svar till sadducéerna ska därför inte ses som att han avvisar tanken på att man lever tillsammans i himlen, utan att det förhåller sig på ett annat sätt, nämligen att den som redan har ett inre äktenskap också har det yttre och att det aldrig kan upplösas i och med döden. Godhet och sanning är förenade. Kvinna och man är förenade i äktenskap. Så ser det gudomliga sammnhanget ut, något som sadducéerna inte på något sätt kunde förstå.
De finns och de fortsätter
Men det råder ingen tvekan om att det finns äktenskap i himlarna, och heller ingen tvekan om att det som blivit ett på jorden fortsätter att vara ett i himlen. Det som blev ett kött på jorden blir i himlen ett änglapar, ja, faktiskt ”en ängel”. Så här står det i Himmel och helvete: ‘‘Äktenskapet i himlarna är en förbindelse av två människosinnen till ett sinne. …I himlen kallas därför de två makarna inte två, utan en ängel.’’ Himmel och helvete #367
På jorden kan människor bli bortgifta av yttre orsaker som har med konventioner, status och andra yttre förhållanden att göra. Men i himlen blir ingen bortgift, alltså utvald på ett konstlat sätt. Där är det i stället en fråga om en förbindelse där det råder full harmoni i människans eller ängelns inre. En förutsättning för att det ska äga rum, är att en grund redan har lagts här på jorden. Den som inte har himlen inom sig, kommer inte in i himlen. När mannen och hustrun har tagit emot himlen inom sig under livet på jorden, så förenas de åter i himlen, eftersom det redan finns en stark förbindelse. Detta beskriver Swedenborg i verket Äktenskapliga kärleken så här:
‘‘Med andliga giftermål förstås förbindelse med Herren, och denna förbindelse upprättas på jorden, och när den har skett på jorden har den också skett i himlen. Därför sker inga giftermål igen i himlen och man blir inte bortgift där.’’ Äktenskapliga kärleken #41:2
En stor tröst
Eftersom grunden för ett sant äktenskapligt förhållande är att det finns en förbindelse med Herren, så följer att, om levnadsomständigheterna varit ogynnsamma på jorden, så kommer varje människa som har strävat åt rätt håll, att i det andra livet ändå hitta sin man eller hustru. ‘‘Bröllop äger rum i himlen för dem som redan har ett äktenskap mellan det goda och det sanna inom sig.’’ Äktenskapliga kärleken #44 Det kan vara till stor tröst för många människor att tänka så.
Men i vilket fall som helst, gäller samma sak för alla människor, antingen man redan här har hittat den som man fortsätter med i det eviga livet eller man inte har det – vi ska sträva efter att söka Herrens sanningar och leva efter dem: Därför säger Jesus:
‘‘De som anses värdiga att vinna den andra världen och uppståndelsen från de döda … de är lika änglarna och är Guds barn.’’ Luk 20:35-36
Amen!
