Klädd i goda sanningstankar

Predikan av pastor Göran Appelgren

Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok.” Upp 3:5

Läsningar

Mark 5:24-35:      
Mycket folk följde efter Jesus och trängde sig inpå Honom. Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.… Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid Hans mantel. Hon tänkte: ’Om jag så bara rör vid Hans kläder blir jag frisk.’ På en gång upphörde hennes blödningar, och hon kände i kroppen att hon vara botad från sin plåga. När Jesus märkte att det hade gått ut kraft från Honom, vände Han sig om i folkskaran och frågade: – ’Vem rörde vid Mina kläder?’ Han fortsatte att se sig omkring efter kvinnan som hade gjort detta. Hon visste vad som hade skett med henne och kom förskräckt och darrande och föll ner för Honom och talade om hela sanningen för Honom. Då sade Han till henne: – ’Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga!

Upp 3:1,5,6:
Skriv till församlingens ängel i Sardes: Så säger han som har Guds sju andar och de sju stjärnorna. … Du har några få i Sardes som inte har smutsat ner sina kläder, och de skall vandra tillsammans med mig i vita kläder, ty de är värdiga. Den som segrar skall alltså bli klädd i vita kläder, och jag skall aldrig stryka ut hans namn ur livets bok utan kännas vid hans namn inför min Fader och hans änglar. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna.

Äktenskapliga kärleken # 42:
Änglarnas innerligaste känslor lyser fram ur ansiktet, och de får sina kläder i överensstämmelse med sin sinnesstämning. 

Arcana Cœlestia # 9212:
Att ’kläder’ är sanningar, leder sitt ursprung från förebildningar i den andliga världen. Där syns änglar och andar iförda kläder alltefter tillstånden av tro eller av det sanna som de befinner sig i. Deras kläder skiftar allt efter förändringarna av deras tillstånd. De som är i det äkta sanna, syns iförda vita kläder.

Himmel och helvete # 268:
Änglarna i himlarna delar med sig av allt de har. Den ena låter den andra få del av sin förståndighet och vishet, därför att himlen är en delaktighet i allt gott. Orsaken är att den himmelska kärleken är sådan att den vill att det som är dess eget skall vara en annans. Därför uppfattar inte någon i himlen det goda inom sig som något gott, om det inte också är i en annan. Detta är källan till himlens lycksalighet. 

Kläder i Ordet

Idag ska vi prata om kläder. Vi hörde en kort läsning från Uppenbarelseboken. Där nämns ’klädd i vita kläder’, och det låter som något positivt. Vi ska komma tillbaka till det. 

Det förekommer mycket kläder i Ordets berättelser och texter. Alltifrån lysande, skinande vita till trasiga och gjorda av säcktyg. Allt det här måste ju betyda något. En kvinna som blev botad från en långvarig sjukdom bara genom att röra vid Jesu kläder. Ja,  det här med kläder måste ju betyda något djupare och spännande. 

Våra egna kläder

Men vi börjar i vår egen vardag. Hur vi klär oss är något som vi funderar olika mycket på i olika situationer. – Ska man ha vit eller svart slips på begravningen nästa fredag? – Är det lång klänning som gäller på bröllopsmiddagen? För det mesta är det mest praktiska hänsyn. Vad finns det i garderoben? Och vi vill ha något bekvämt, inte alltför fint men ändå presentabelt. 

Det som inte får hända

Men  – så händer det som inte får hända! Birgitta kommer till festen i en klänning som hon hittat på Lindex. Den känns som att – ’Det här är jag’ och jag trivs i den, och jag ser rätt snygg ut i den faktiskt. Allt börjar bra, men så kliver Monica in i salen och – ja, hon har exakt samma klänning. Här gäller det att blanda sig med mängden så att det inte märks för mycket. 

Jag minns när jag själv hade köpt en ny skjorta, rutig, tydligt mönster, starka färger. Min dotter hade berömt mig för hur snygg jag var i den. Vid ett tillfälle hade jag tänkt ha den men valde en annan. Vilken tur! För det var en annan man som hade just den skjortan. Så vad ska man tänka i ett sådant läge? Min dotter var nöjd, jag var nöjd. Det var min skjorta. Den var för all del en del av mig, min identitet. Men varför känns det så besvärligt?! Birgitta och Monica hade köpt sina klänningar på samma ställe. Samma sak med mig och min skjorta. Vi tyckte lika, men inte är vi samma person för det. Samma smak men inte samma person. Och ändå blir vi störda av att ha samma sak som någon annan. 

Var kommer kläderna ifrån?

Men nu ska vi ställa oss frågan var kläderna kommer ifrån.  Ja, kläderna kommer från affären, och affären har bett någon designa kläder åt den. Och den som har designat har inte suttit i en bubbla utan har påverkats av tusen olika saker, t ex vilka tyger, alltså material som fanns tillgängliga. Snart kommer vi ända bort till bomullsfälten eller linodlingarna. Allt ingår i en helhet. Om jag skulle klä mig i något som helt och hållet var mitt eget, så skulle jag behöva börja från allra första början, med linodlingen. Och sedan bråka linet, karda det, tvinna det, färga det, väva tyg av det, klippa till och sy mina plagg. 

Men från början förresten … Var kom linet ifrån? Sådde jag ett frö, tusen frön? Var kom de ifrån då? Var det jag som skapade fröna också? Om vi nu verkligen ska ta det från början, så är det ju där vi hamnar – hos vår Skapare!!! Och det är inte jag, inte Birgitta eller Monica, inte någon av oss. Vi är helt enkelt alla totalt beroende både av vår Skapare och av varandra. 

Våra tankar

Men nu undrar jag vad ni tänker om allt jag har sagt om kläder. [Paus] Låt mig komma med några gissningar:

• 1. Varför valde han just namnen Birgitta och Monica?
• 2. Det där var väl ändå ganska långsökt, och har det verkligen med religion att göra?
• 3. Hmm, jag undrar hur han ska gå vidare med det här. 

Och nu så ska vi göra ett litet experiment. Jag hoppas ni inte är blyga utan vågar svara ärligt. Räck upp handen om ni tänkte ungefär som: 

• # 1: –  Varför valde han just namnen Birgitta och Monica? Hand upp!
• # 2: –  Det där var väl ändå ganska långsökt, och har det verkligen med religion att göra? Hand upp!
• # 3: –  Hmm, jag undrar hur han ska gå vidare med det här. Hand upp!

Tack! Tack! Experimentet lyckades ju. Minst två personer hade tänkt samma sak. Faktiskt på två av de tre tankarna. Men då är min fråga vem av er som kom på den tanken först, vem av er som äger den tanken? Men det blir svårt att mäta och det är kanske inte så viktigt i den här frågan. 

Sammanträdesrummet

Men vi har alla varit med om detta. Om vi beskriver det lite annorlunda så kan det se ut så här. Man sitter i en grupp och diskuterar ett problem och det är viktigt att man förstår hela sammanhanget och kommer fram till rätt lösning. Och efter en stund kommer någon med ett konkret, helt genialt förslag. Alla lyser upp och inser att det är helt rätt tanke. Fast en person lyser inte upp. Det är den som precis var på väg att säga exakt, exakt samma sak.  Här sitter alla och beundrar den där för-, för-, för-baskade människan som stal min idé och nu får ta emot allt beröm. Inte kan jag nu säga, att Jamen, det var ju precis vad jag hade tänkt säga. 

Känner ni igen er? Förmodligen, fast ni är bättre människor än de i mitt exempel, och ni sken som en sol som alla andra i rummet och kände glädje över att det fanns en någon annan som fått samma snilleblixt. 

Var kommer det ifrån, och hur?

Samma tanka, i samma stund. Hur är detta möjligt?! Och det är ett känt faktum att nya stora idéer, banbrytande uppfinningar ser dagens ljus i princip samtidigt fast på olika håll. Någon sitter i Tyskland, en annan i Kina, och de kommer på samma geniala sak. Det är som att, som uttrycket lyder, det ligger i luften. Det här har ju många spekulerat kring och det finns olika förklaringsmodeller och termer som synkronicitet, paranormalt, gudomlig försyn, slump. Men att det sker är ett accepterat faktum. Det swedenborgska tänkande är att människan till sitt inre redan befinner sig i en andlig dimension, att det är där tankarna och känslorna finns, och att där finns alla människor som gått före oss. Utan att vi ser och märker det så är vi kopplade till ett stort förråd av tankar, och vi tankar tankar ur det förrådet. Swedenborg själv vittnar om hur han ser hur hans tankar inte är hans utan att de flyter in i honom: 

”Jag kan själv inför världen intyga att allting i min tanke och vilja har kommit till mig genom en inströmning, det goda och sanna genom himlen från Herren, och det onda och falska från helvetet. Jag har under lång tid fått tillåtelse att förnimma detta.” Uppenbarelseboken förklarad # 1134:2

Kläder och tankar

Varje individ som satt i sammanträdesrummet upplevde givetvis att ”det är jag som tänker”, och till slut att ”det var min tanke”, även om den var likadan som den andra personens snilleblixt. När Birgitta och Monica valde likadana klänningar inför festen, så kändes det ju som att det var deras egen klänning. 

Det finns en uppenbar likhet eller parallell här mellan kläder och tankar. Vi väljer kläder som vi trivs med, och vi väljer tankar som vi trivs med. Den analogin kan vi ta hur långt som helst. När jag går upp på morgonen tar jag genast på mig slalompjäxorna därför att jag trivs i dem. Nej, det gör jag naturligtvis inte. Allt har ett sammanhang. Men nedanför slalombacken trivs jag bättre i pjäxor än tofflor. När jag tänker på min son som snart fyller år, så … ja, fyll i själva. Vi väljer tankar vi trivs med. 

Välja sina tankar

Då är nästa fråga hur vi väljer våra tankar. Och hur mycket är de våra egna. Kan man faktiskt säga att vi lånar tankar? Man kan hyra slalompjäxor och trivas i dem. På sätt och vis kan vi hyra tankar också, eller bättre köpa dem. Gå en kurs i filosofi och tänk sedan en ny tanke: 

”Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga.” (Wittgenstein) 

Och trivs vi inte med den tanken så köper vi en bok om barnuppfostran och hittar tankar vi trivs med. 

Klär oss i lånade tankar

Kan vi vara överens om att det som vi uppfattar som våra egna tankar faktiskt liksom redan finns, och att vi lånar dem. Då kanske vi kan ta ett steg till och föreställa oss att vi med dessa lånade, eller för all del, köpta tankar klär vårt sinne, klär vårt väsen med dessa tankar som vi har hittat. Det hör väl också till saken att det här sker automatiskt. Vi drar till oss tankar som vi gillar.

Låt mig måla upp en karikatyr av en ung människa i tidiga tonåren som instinktivt klär sitt sinne med följande kläder: ”Å han ba’, å ja’ ba’, och dom ba’, å se’n ba’. Å vadårå. Öh…” Men fem år senare har denna person bytt kläder och vi sitter och diskuterar hur Wittgensteins filosofi förhåller sig till Platon. 

Livet igenom lånar vi eller köper vi olika sorts vanliga, riktiga kläder, men sinnet fungerar på samma sätt, fast då är det tankar. Våra tankar byts ut, förändras, fördjupas hela tiden. Och om vi gör rätt så får vår själ till slut skinande, vita kläder, och vi finns med i Livets bok. Vi klär oss i gudomliga sanningstankar. Ja, för det är ju så, att allt det här pratet om klänningar, slipsar, kläder å ena sidan och tankar å den andra har att göra med vår andliga mognad, vår väg till ett allt bättre tillstånd inombords. 

Kläder i Ordet

Det är som sagt ingen tillfällighet att kläder ofta nämns i Ordet. Guds Ord beskriver ju hur vi människor går igenom olika tillstånd på vår andliga väg. När vi tänker helt fel och vandrar år fel håll. så är klädseln säcktyg eller trasor. När vi är på rätt plats i livet glänser kläderna och de är förstås hela och rena. I läsningen hörde vi följande. I himlen ”syns änglar och andar iförda kläder alltefter tillstånden av tro eller av det sanna som de befinner sig i. Deras kläder skiftar allt efter förändringarna av deras tillstånd. De som är i det äkta sanna, syns iförda vita kläder.” Arcana Cœlestia # 9212 Sett ur ängelns perspektiv så kan de inte skapa några egna tankar lika lite som vi kan. De väljer tankar som de trivs med, kläder som motsvarar deras inre tillstånd. 

En gemensam källa för tankarna

Och allt detta kommer ursprungligen från en gemensam källa, från Herren Gud, vår Skapare, Han som är Ordet. 

”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.” 1 Mos 1:1

”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Gud var Ordet.  Genom Ordet har allt blivit till, och utan Ordet har inget blivit till, som är till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.” Joh 1:1-4

”Ordet” är ett andligt begrepp för kontaktpunkten mellan Gud och människa, där Gud öppnar kanalen till oändlig vishet. Ordets inre är fyllt av allt detta. Där finns alla tankar som är möjliga att tänka, eftersom Ordet är Gud. Ju mer vi tankar ned från Ordet desto bättre tankar får vi. ”Och Ordets liv var människornas ljus.”  Kvinnan som rörde vid Jesus, tankade ner gudomlig sanning som sedan förändrade hennes liv. ”Jesus kände att kraft gick ut från Honom”. Se Mark 5:24-35 

När alla änglar, eller människor, går till samma källa, Ordet, så är också alla förenade. Varenda god tanke hör ihop med varje annan god tanke. Det blir ett nät av goda tankar, och det är möjligt eftersom alla vill gott mot varandra och mot Herren. 

Änglars tankar

Om vi därför vill tänka så klart och äkta som det bara går finns bara en metod – att älska Herren och sin nästa, för så gör änglarna. Deras kärlek fungerar som en magnet som drar till sig de bästa tankarna. De vet att Herren förutom att vara oändlig Kärlek också är den som har oändlig kunskap, vishet och upplysning. Därför hämtar de sina tankar från Honom – ”såsom av sig själva” men ändå med en fullkomlig insikt om att de är lånade eller erhållna helt gratis och inte är deras egna. ”Änglarna vill inte höra talas om att inströmningen av gott och sant kommer från dem själva utan att den kommer från Herren.” Arcana Cœlestia # 6193

Vilja dela med sig

Vi kan också fungera som de gör. Vi kan också vilja ta del av de bästa tänkbara tankarna, och vi kan också vilja dela med oss av alla ljusa och klara tankar som vi hittar. När vi sitter i sammanträdesrummet, så känner jag glädje om någon annan uttrycker exakt ”min” tanke. Det betyder ju att vi är fler som öser ur den gemensamma gudomliga källan. 

Tänk så mycket bättre den situationen är jämfört med att sitta där och bli irriterad på att någon tog min strålglans ifrån mig! Ett under har skett då: ”Jesus kände att kraft gick ut från Honom.”

Låt mig så avsluta med denna för mig själv luttrande tanke, nämligen att ingenting i det som finns i den här predikan är mitt eget eller originellt. Det är lånat gods alltihopa. Och det finns ju något befriande i det. Vi hjälper varandra med det som vi har lånat av varandra och allt är en enda stor gemenskap till Herrens och himlens ära! 

”HERRE, Du klädde mig i glädje. Därför skall min själ lovsjunga Dig utan att tystna.” Ps 30:12,13

Amen!