Öster, Jerusalem, Betlehem

“De vise männen gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld och rökelse och myrra.”
1Matt 2:11 Mos 33:10

Alla saker beskriver andliga realiteter

Den väntade konungen, Messias, föddes i Betlehem, i Davids stad. Maria och Josef ville hålla tyst om det för att inte väcka uppmärksamhet. Ändå fick de besök av några herdar som sa att de hade fått veta av en ängel att detta hade skett. Och sedan var det dags för ännu mer uppmärksamhet, när vise män från Östern sa att de hade blivit ledda till Betlehem av en stjärna.

Alla dessa saker beskriver andliga realiteter, både i den andliga världen och i varje människas inre, i hennes andliga människa, som är den eviga människan. I dagens predikan tittar vi på vad Östern, Jerusalem och Betlehem betyder i berättelsen om de vise männen, som ”fylldes av mycket stor glädje”.

Läsningar

Matt 2:1-12:
När Jesus var född i Betlehem i Judéen på kung Herodes tid, se, då kom visa män från Östern till Jerusalem och frågade: “Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.” När kung Herodes hörde det, blev han förskräckt, och hela Jerusalem med honom. Och han samlade folkets alla överstepräster och skriftlärda och frågade ut dem, var Messias skulle födas. De svarade: “I Betlehem i Judéen, ty så är skrivet genom profeten: ’Du Betlehem i Juda land, inte är du minst bland Juda furstar, ty från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel’.”

Då kallade Herodes i hemlighet till sig de visa männen och frågade ut dem om när stjärnan hade visat sig. Sedan skickade han dem till Betlehem och sade: “Gå och sök noga efter barnet, och när ni har funnit det, underrätta mig, så att även jag kan komma och tillbe det. De lyssnade till kungen och begav sig i väg. Och se, stjärnan som de hade sett gå upp gick nu före dem, tills den stannade över den plats där barnet var. När de såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje.

Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld och rökelse och myrra. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia #3249:
De gåvor som[de vise männen] bar fram åt Herren var för att betyga det som kommer från hjärtat, det vill säga sådant som hör till tro och människokärlek. … Med ’ guld och rökelse och myrra’ betecknas alla de ting som hör till kärlekens goda och till tron på Herren. ’Guld’ står för de ting som tillhör kärlekens goda, ’rökelse’ de som tillhör trons goda, och ’myrra’ de som tillhör bäggedera i det yttre. Med ’öster’ och ’Österlandet’ betecknas trons goda. Trons goda är ingenting annat än det som i Ordet kallas kärlek till nästan, och kärlek till nästan är ingenting annat än att leva i enlighet med Herrens bud.

Himmel och helvete #141:
I himlen kallas det för öster där Herren visar sig som en sol … Att det kallas för öster där Herren visar sig som en sol beror på att ursprunget till allt liv är i honom som sol, och i den mån värme och ljus, eller kärlek och intelligens, tas emot av änglarna från honom sägs också Herren gå upp hos dem. Det är också av denna anledning som Herren i Ordet kallas ’öster’.

Trettondagen – en juldag

Den här söndagen ligger nära Trettondagen, så vi kommer att ta upp det temat. I många länder är den dagen den viktigaste dagen i julfirandet. I den ortodoxa traditionen är detta den egentliga juldagen helt enkelt.

Dagen har traditionellt att göra med de vise männens ankomst till Betlehem. Och då är julevangeliet fullbordat, så det är något riktigt i att låta det vara juldag också.

Kungar, härskare

De vise männen ville tillbe ”judarnas nyfödde Konung”, för de ”hade sett hans stjärna gå upp.” Det är det som denna den andra juldagen handlar om. Och den nyfödde konungen var Gud själv. Det visste de vise männen från sina heliga skrifter. Men det visste inte härskaren i Jerusalem, Herodes. Här har vi en enkel sammanfattning av två sätt att förhålla sig till Gud, antingen glömma bort honom eller också vilja komma honom nära.

Att komma från Östern

De vise männen kom från Östern, långt från Juda land. De hörde alltså till dem som kallades hedningar. Vi vet ju från evangeliet och händelserna i Jesu liv att det oftast är hedningarna som reagerar på ett positivt sätt, medan den etablerade religionen ställer sig avvisande. Det är med flit som jag använder uttrycket ’etablerad’ religion.

De vise männens besök utspelar sig inom ramen för judendomen, som ju var den etablerade religionen på den tiden i det heliga landet. Men ’etablerad religion’ kan vi kalla vår egen medfödda, invanda inställning till den tro vi har. I det perspektivet  kan alltid något nytt hända. Vi kan vakna upp till nya insikter som för oss i en ny riktning i livet. En ny stjärna kan tändas i vårt inre.

Berättelsen om de vise männen, hedningarna, som kom från Österlandet kan vi därför använda som inspiration för att förnya vårt eget engagemang för en levande tro. När vi i Ordet läser om ’öster’, så står det för godhet och en levande tro.

”De gåvor som bars fram åt Herren var för att betyga det som kommer från hjärtat, det vill säga sådant som hör till tro och människokärlek.” Arcana Cœlestia #9293

Längtan

Det som vi upplever i berättelsen om de vise männen är längtan. De hade länge väntat på att få se en förhoppning infrias: att Gud skulle födas på jorden.

Så hur ser vår längtan ut, om vi tänker på att de vise männen hade en sådan längtan efter att få se Gud födas på jorden? För det är ju så att det som den här berättelsen beskriver är något som finns inom oss människor – på ett andligt plan.

Alla människor längtar efter godhet, men man vet inte alltid vad godhet är eller var man ska finna den. I berättelsen handlar det om en längtan efter godhet som har med Gud att göra, inte bara en ytlig godhet i största allmänhet.

Godhet på riktigt kommer från Herren. Den vill vi vara en del av. ’Östern’ är en bild för Herren och hans godhet. Något i oss är ’Östern’. Något i människosläktet är ’Östern’. Den riktiga längtan kommer från en slags inkänning av att det finns en högre mening med livet, att det finns en god kraft som är stakare än allt ont. Ibland är vi i det tillståndet, ’Östern’. Och längtan handlar om att kärleken ska segra. Godhetslängtan kommer från Herren och den leder hem till honom:

”När människan återförs till ordningen och tar emot kärleken till nästan, då upprättas – med människokärleken som medel – ett förbund eller en förbindelse med Herren.” Arcana Cœlestia #1055

Det är det som håller på att hända i berättelsen om de vise männen: ”Var är judarnas nyfödde konung? Vi har sett hans stjärna gå upp och har kommit för att tillbe honom.”

Till Jerusalem

För att kärlekskraften ska växa till krävs bland annat ökade insikter om förhållandena runt omkring oss i de stunder då vi är beredda att handla. Energin som driver oss är ’Östern’, som symboliserar kärleken. Men vi behöver ett sunt tänkande som kan ge form åt det goda gärningarna. Längtan efter kärlek för oss därför först till Jerusalem. Det var ju dit som stjärnan först gick, inte direkt till Betlehem.

Anledningen var att Jerusalem representerar Gud som Ordet, Gud som den äkta läran som ger oss rätt kunskap. I Jerusalem fanns Gamla testamentet, så där fanns också en mer precis kunskap, nämligen att den nyfödde konungen skulle födas i Betlehem, ”ty så är skrivet genom profeten: ’Du Betlehem i Juda land … från dig skall utgå en furste, som skall vara en herde för mitt folk Israel’.” Matt 2:2  

Vi människor vill förstå mer, förstå på ett bättre sätt. I takt med att vi lär oss mer och förstår mer, desto bättre kan vi tjäna Gud och vår medmänniska. Därför kom de vise männen först till Jerusalem, Ordets huvudstad på den tiden.

En parallell idag är att människor som söker äkta sanningar kommer till den Nya Jerusalem, det Nya Jerusalems läror – uppenbarade genom Emanuel Swedenborg.

Tre nivåer av gåvor

När det sedan gäller de tre gåvorna kan vi tänka på dem som en fördjupning av kärleken.Och då ser utvecklingen ut så här. Den första gåvan, myrra, symboliserar det som kallas det naturligt goda. Det handlar om att lyda buden därför att de är bud. Tänk på det som en moralisk plikt. Vi vill inte göra vår medmänniska illa.

Efter det kommer tillståndet där vi faktiskt ser värdet av buden och följer dem med mer inlevelse. Tänk det som ett levande samvete. Det symboliseras av rökelsen. De goda gärningarna liksom lyfter sig mot himlen precis som rökelsen stiger uppåt.

Det högsta tillståndet, symboliserat av guld, är när vårt innersta jag inser att all godhet kommer från Herren och att det är en välsignelse att få vara med i den godheten och förstå att vi själva kan vara Herren till hjälp med att förmedla något gott från honom. När vi säger, ”ske inte min vilja utan din”, så kommer en ängel från himlen och ger oss kraft. Luk 22:42-43 Det är när det finns en äkta önskan att följa Herrens bud och tjäna sin medmänniska som vi faktiskt kan komma med gåvor, ett steg i taget.

Betlehem

Ja, mänskligheten strävar efter godhet, och som jag antydde tidigare, har det i och med det Nya Jerusalem blivit lättare att hitta godheten, därför att insikterna är fler. Det Gudomliga ljuset strålar in i oss människor starkare än någonsin efter Yttersta domen enligt Jesajas profetia:

”Månens ljus skall vara som solens och solens ljus skall vara sju gånger klarare, som ett sjufaldigt dagsljus, när den dag kommer, då HERREN förbinder sitt folks skador och helar såren efter slagen som det fått.” Jes 30:26

Med de bättre kunskaperna, och med upplevelsen och bevisen på att insatserna åstadkommer en bättring, så är inte steget långt till Betlehem, som ju betyder brödets hus, och där möter man sin godhets Gud. Från Östern, en önskan att förstå mer och bättre, går vi till Ordet, Jerusalem, och vår strävan att vara i full harmoni med Skaparen själv, gör att vi når Betlehem, brödets hus.

Osjälviskt uppoffring

Alla människor som osjälviskt uppoffrar sig för att göra livet drägligt för andra är berörda av Östern. De tänker inte i termer av att ”ha kommit för att tillbe judarnas nyfödde konung”, men de söker ändå det som är gudomligt. De söker kärlekens sanna väsen, och det kommer från Gud. Så, på sitt eget sätt hittar de till sitt Jerusalem och söker den kunskap de behöver för att bättre förstå sammanhangen de verkar inom. Exemplen är många: ALEF med sitt utvecklingsarbete i Afrika, som vår kollekt går till just nu, härbärgen, tolvstegsprogrammet, Kvinnojouren. Det handlar om att ta bort orättvisor, försvara oskyldiga människor mot ondskefulla krafter.

Konkreta exempel

Och här kommer ett par konkreta exempel.

• På Bondi Beach i Australien griper en vanlig människa in för att stoppa ett blodbad på Chanukka-firare.
• Eller tänk på någon med en lysande affärsidé som av principskäl väljer bort det korrupta landet som har erbjudit mångdubbelt mer än ett demokratiskt land.

I båda fallen stod någon upp för det rättfärdiga och motarbetade orättfärdighet. Lyssna på en del av läsningen igen:

”Trons goda är ingenting annat än kärleken till nästan, och kärlek till nästan är att leva i enlighet med Herrens bud.” Arcana Cœlestia #3249

Om vi går tillbaka till de vise männen så kom de först till fel konung, men ändå leddes de till rätt konung. Det handlar om att byta ut fel sorts kung mot rätt sorts kung, Kung med stort K. Gud har många namn, men det finns bara en Gud, och denne Gud är kung, när vi styrs av längtan efter godhet. Det egoistiska ställs åt sidan, och rättfärdighetens princip lyfts fram. 

Två kungar

Om vi funderar på vad de vise männen står för när det gäller våra egna liv, kan vi tänka oss en känsla av att vilja komma framåt. Den impulsen betyder att vi måste välja vilken kung som styr i själens rike. Så, vilken kung låter vi härska i våra liv? Den jordiske Herodes i den stad som sjuttio år senare invaderas och lades i ruiner? Eller den himmelske Herren som trettio tre år senare bevisar sin gudomlighet genom att uppstå från de döda? Tanklöst släpper vi ofta in fel kung, så därför krävs det en ansträngning för att välja rätt konung. Det är den ansträngningen som stjärnen betyder. ”Vi har sett hans stjärna gå upp.”

Makten lurad

Vi vet ju hur berättelsen om de vise männen slutar. Herodes blev lurad. De vise männen följde den goda impulsen och valde rätt. Godhet och kärlek har stärkts och de kan därför höra änglarösten som varnar dem för att återvända till Herodes i Jerusalem. Så vill vi också göra – ta vara på impulsen som har väckt en ny längtan.

Vi, mänskligheten, är berörda av något som vi kallar ’Östern’. Vi hittar kunskaperna i ’Jerusalem’, Ordet, och vi hittar vägen till ’Betlehem’, brödets hus. Jesus, vår Gud, säger därför till oss:

”Saliga är de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.” Matt 5:6

Amen!