Först åsna, sedan häst

“De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen.” Mark 11:7,8

Läsningar

Mark 11:1-11:
När de närmade sig Jerusalem och var i närheten av Betfage och Betania vid Olivberget, sände Jesus iväg två av sina lärjungar och sade till dem: ’Gå till byn som ligger framför er. Så snart ni kommer in i den, skall ni finna ett åsneföl som är bundet och som ännu ingen har suttit på. Lös det och led det hit. Om någon frågar varför ni gör så, skall ni svara: ’Herren behöver det’. Och ägaren skall genast sända hit det.

De gav sig iväg och fann ett åsneföl ute på gatan, bundet vid en port, och de löste det. Några av dem som stod där frågade: ’Vad menar ni med att lösa fölet?’ Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå. De ledde åsnefölet till Jesus och lade sina mantlar på det, och han satt upp. Och många bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar av kvistar ute på fälten och strödde på vägen. Och de som gick före och de som följde efter ropade:

”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!”

Så kom Han in i Jerusalem, in på tempelplatsen. Han såg sig omkring överallt, och eftersom det redan var sent på dagen, gick han ut till Betania med de tolv.
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia, #  2781:1-9:          
Hos människan finns både det som hör till det viljemässiga och det som hör till det förståndsmässiga. I Ordet finns det många slags djur som lamm, får och oxar som betecknar det som hör till det viljemässiga. Det finns också djur som hästar, mulåsnor och åsnor som betecknar det som hör till det förståndsmässiga. I den naturliga graden av människans sinne finns både det naturliga goda och det naturliga sanna. Det naturliga sanna är det som menas med ’en åsna’ och det förnuftssanna det som menas med ’en mulåsna’.

I äldre tider brukade domare rida på åsneston, medan konungar brukade rida på mulåsneston. Att rida på åsninnor och mulåsneston var därför ett tecken på domarvärdighet och kungavärdighet. Av detta framgår vad som betecknas med de profetiska orden om Herren, hos Sakarja: ”Fröjda dig storligen, du Sions dotter, höj jubelrop, du Jerusalems dotter. Se, din konung kommer till dig. Han är rättfärdig och skänker frälsning. Han kommer ödmjuk ridande på en åsna, på ett åsnestos föl.” Sak 9:9 Det är bekant från evangelierna att Herren verkligen ville rida på dessa djur, när Han närmade sig Jerusalem. ’Att rida på en åsna’ var ett tecken som angav att det naturliga var underordnat, och att ’rida på ett föl’ att också det förnuftiga var underordnat. Eftersom det nu tillkom den högste domaren och konungen att rida på dessa djur, och för att Herren dessutom skulle uppfylla kyrkans förebildande ting, så behagade det Herren att rida på detta sätt.

I Johannes sägs följande om den saken: ”Jesus fann ett åsneföl och satt upp på det, såsom det står skrivet: Frukta inte du Sions dotter! Se, din konung kommer ridande på ett åsneföl”. 12:14,15 Orsaken till förebildningarna var att den naturliga människan bör tjäna den förnuftiga, och denna den andliga, denna åter den himmelska och denna Herren. På detta sätt är de underordnade varandra.

Palmsöndag

Kyrkoåret är uppbyggt på händelser i Jesu liv där födelsen och uppståndelsen är de två största händelserna, och nu har vi kommit till Palmsöndagen. Den heter så för att det sägs att man ”skar av kvistar” eller ”tog palmblad” och ”strödde på vä­gen”. Se Joh 12:13 Eftersom vi är så vana vid de här bilderna, så är det lätt att bara stanna vid bilderna och inte fråga sig vad de egentligen betyder. Det är väldigt tydliga bilder, så varför finns de med i Bibeln?

Jesus, åsna, häst

I evangelieberättelsen rider Jesus en gång. Det är på en åsna. I Uppenbarelseboken rider Han en gång. På en häst. En vit häst. Allting betyder något. Låt oss undersöka saken!

Mycket som vi gör i livet handlar om att förbereda sig och vara förväntansfull. Vi bjuder på middag. Du får ett nytt arbete. Man börjar på en utbildning eller kurs. I sådana saker är vi förväntansfulla. Det var också folket när de tog emot Jesus vi porten in till Jerusalem: ”De ropade: ’Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat är vår fader Davids rike som kommer. Hosianna i höjden!’”

Men uppfyllelsen i våra egna  liv är inte alltid en självklar fortsättning på förberedelserna. Middagen slutar med vidbränd mat och dålig stämning. Det nya arbetet blev snart tråkigt. Ja, festen i Jerusalem tog ju en oväntad vändning i och med Jesu korsfästelse.

Andlig mognad

Vår andliga mognad fungerar på ett liknande sätt. Vi är förväntansfulla.

• Vi läser Ordet
• Vi går i kyrkan
• Vi försöker vara goda medmänniskor

Men det blir inte alltid så lyckat som vi har hoppats.

• Ordet innehåller konstiga saker som är svåra att förstå
• Det är inte alltid roligt att gå till kyrkan
• Välmenade handlingar i vardagen missförstås

Det går trögt med de andliga framstegen. Men precis som med det vanliga livet måste vi lära oss mer, reflektera, be, gå till Herren, läsa Ordet och den Himmelska läran. Så vad handlar det här med palmblad om då? Och åsnan?

Enkla sanningar

Om vi skulle växa upp på en öde ö, skulle det vara ganska få saker som vi behövde lära oss. Om vi sedan kommer med den begränsade kunskapen till en storstad, blir det snabbt väldigt besvärligt. Vi vill så väl, men det mesta fungerar inte. Det är ungefär det som ’palmblad’ är en symbol för, en motsvarighet för ett enkelt men godhjärtat tänkande. Palmblad kan användas till att bygga tak på hus, elda med i en enkel eldstad, använda fibrerna till att göra rep. Men man kan inte bygga en cykel av dem.

Folket som hälsade Jesus välkommen vid intåget i Jerusalem, symboliserade en grundläggande godhjärtad tro på Herren. Det är en bra början, men hur långt räcker det? En barnatro räcker inte hela vägen.

Åsnan

Och då kommer vi till åsnan. Varför red Herren på en åsna? Ja,  åsnan förekommer ganska ofta i Gamla Testamentet. Den finns med till och med i de Tio budorden.

Nionde och tionde buden

”Du skall inte ha begär till din nästas hus, inte till din nästas hustru, ej heller till hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna.” I Sanna kristna religionen förklaras att åsnan ska vara underordnat huset och dem som bor där: ”Hus nämns först, sedan hustru, därefter tjänare, tjänarinna, oxe, åsna. Huset omfattar allt det andra som nämns, mannen, hustrun, tjänaren, tjänarinnan, oxen och åsnan. Hustrun … liksom mannen är herre i huset, tjänaren och tjänarinnan står under dem samt oxar och åsnor under dem.” Sanna kristna religionen # 326 När hus nämns i Ordet, så betyder det vi själva, själen, vårt innersta där vi känner oss trygga. Och allt som finns därinne styr vi över – inte tvärtom. Köksbordet talar inte om vad jag ska äta. Jag bestämmer och använder köksbordet när jag vill äta.

Domare och kungar

Om vi går vidare med åsnan, så hörde vi Swedenborg säga, att åsnan är en symbol för makt, och att domare och kungar därför red på åsnor. När Jesus red in på en åsna så visste alla att Han därmed öppet och tydligt förkunnade att Han var domare och konung, den väntade Messias, Davids son!

Den barmhärtige samariern

I Nya Testamentet finns det en åsna på ett annat ställe, nämligen i berättelsen om den gode samariern. Han förbarmade sig över en man som blev överfallen av rövare och vårdade hans sår med olja och vin. Sedan lyfte han upp honom på sin egen åsna och förde honom till ett härbärge, där andra kunde ta hand om honom. Se Luk 10:29-37

Han handlade efter bästa förmåga och lät sedan andra ta över. Åsnan symboliserar hans enkla förstånd, som så att säga gav första hjälpen. Sedan kunde andra ta över. Ungefär som när vi skjutsar någon som är sjuk till Akuten. Sedan tar de professionella över. Vi har använt vår åsna – vi gör det vi kan: ’Bäst att åka till akuten’.

Ande och kött

När det gäller vårt andliga liv, så vet vi att det handlar om att stå emot allt dumt och eländigt som vill bryta ner oss, det som i Bibeln kallas köttet, och som i Swedenborgs skrifter kallas människans naturliga väsen. ”Håll er vakna och be, så att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.” Matt 26:42 Åsnan handlar om det.Swedenborg förklarar: ”Köttets, ögonens och de övriga sinnenas begär skilda från andens begär … är alldeles likadana som djurens begär, men andens böjelser är sådana som änglarnas och kan därför kallas sant mänskliga. I den mån som människan därför tillfredsställer köttets begär, är hon ett djur, men i den mån hon hänger sig åt andens önskningar, är hon människa och ängel. Köttets begär och andens böjelser är också skiljaktiga såsom åsnan och hästen.” Sanna kristna religionen # 328

Djup hemlighet

Det här med åsnan bär på en av de djupaste hemligheterna beträffande människosläktets frälsning. Människosläktet ”skulle inte alls ha kunnat frälsas, om inte Herren kommit i världen samt förhärligat sitt Mänskliga, det vill säga gjort det Gudomligt.” Arcana Cœlestia # 7828 Om vi blandar både bokstavens symboler och andliga begrepp, kan vi säga att Herren gjorde ’åsnan’ ’gudomlig’. Det fick som resultat att Herren står vid vår sida på alla nivåer i våra tankar och känslor, nere hos oss, i vardagen, på det lägsta planet. Vi är inte ensamma längre. Om vi vill – om vi vill! – strida mot köttet, så står Herren vid vår sida. Det är det som hela frälsningsdramat handlar om. Det är det som förhärligandet av hans Mänskliga handlar om, och det är det som åsnan handlar om.

Åsnan står för det lägsta i vårt tänkande, det som ofta leder oss vilse. ”Köttet är svagt.” Men i och med att Jesus, den Ende Gud, rider på åsnan som i symbolisk mening är den lägsta nivån i människans sinne, så är vi inom räckhåll för Herrens frälsningsgärning. Om vi vill. Om vi bjuder in Honom. Då styrs vårt vardagliga tänkande, vår ’åsna’ av en högre kraft. Köttet styr inte utan tjänar anden. Och då kommer vi fram till hästen. Vi hörde att ”köttets begär och andens böjelser är skiljaktiga såsom åsnan och hästen.” Sanna kristna religionen # 328

Andlig häst

Först åsna, sedan häst alltså. Alla tror jag skulle medge att hästen är ett ädlare djur än åsnan. Då finns det säkert någon motsvarighet i det också, för allt som finns på jorden har ett andligt ursprung. Här är ett par citat ur den Himmelska läran: ”Med ’häst’ betecknas det som hör till förståndet.” Arcana Cœlestia # 7729:8 ”’Hästar’ betecknar förståelsen av Ordet.” Uppenbarelseboken förklarad # 706:12

Vita hästen

När vi funderar på livet och hur vi ska låta anden styra över köttet, så vill vi hitta längre in i Ordet. Vi vill höra Guds röst klarare och klarare för varje dag. Vi använder själens häst, förståndet, och den bästa hästen i stallet är den som vill förstå Ordet på ett djupare plan. ”’Hästar’ betecknar förståelsen av Ordet.” Uppenbarelseboken förklarad # 706:12 Och då kommer vi till en alldeles speciell häst, den ”vita hästen” i Uppenbarelseboken, den som vår Herre själv rider på. ”Och jag såg himlen öppen, och se: en vit häst … och det namn han [som satt på den] har fått är Guds Ord.” Upp 19:11-13; se Uppenbarelseboken uppenbarad # 820

Vi tar fram vår egen vita häst i stallet, och ju mer vi använder hästen tillsammans med den nya uppenbarelse som kommit genom Emanuel Swedenborg, desto starkare kommer Ordet att tala.

Första och andra ankomsten

Åsnan har med Herrens första ankomst att göra, hästen med hans and­ra. Det är nämligen så att den inre meningen har uppenbarats, och den hjälper oss att besjälas av mycket mer än den tjänstvilliga åsnan. En högre insikt börjar leda oss. ”Det som sägs om den vita hästen och om honom som satt på den betecknar den andliga meningen i Ordet som skulle uppenbaras vid kyrkans slut.” Sanna kristna religionen # 196:2; jfr Läran om den Heliga Skrift # 9

Inne i de Tio budordens hus fanns man, hustru, tjänare osv. Tänk er att allt är ordnat – utom, åsnorna och oxarna. Släpp in en åsna i huset och det blir snabbt kaos. När Herren genomförde sitt frälsningsverk, så var det som att ta kontroll över människans tankar på den naturliga nivån, som åsnorna symboliserar. Herren gav dem deras bås och föda och de blev nyttiga djur igen.

Att åka till akuten för lite ont i armen efter att ha hjälpt någon att bära flyttkartonger vore helt fel handling. Den åsnetanken leder inte till någon nytta, även om det var snällt tänkt. Med hjälp av Herrens frälsningskraft kan vi tänka bättre. Herren hjälper oss att få ordning på åsnan, och då klarar vi av att använda vår häst också. Dörren till himmelriket öppnas. Det handlar påsken om, och den börjar med intåget i Jerusalem, som motsvarar Herrens heliga ankomst i vårt inre, där han sedan visar oss vägen framåt.

”Se, din konung kommer till dig. Han är rättfärdig och skänker frälsning.” Sak 9:9

Amen!