Se, Herren är uppstånden!

“Ängeln sade till kvinnorna: ’Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade’.” Matt 28:5-6

Det är påskdag! Herren är sannerligen uppstånden!

Vi lämnar långfredagen bakom oss – den dag då vi har kunnat leva oss in i ett fruktansvärt lidande och förstå lite grand hur Gud själv skapade den jordiske Jesus som under sitt jordeliv till en del var en annan än Gud själv. Detta ”en annan än” utsattes för frestelser – se Matt, kap 4, och Getsemane, men där Gud själv i varje frestelse själv kom till undsättning. Det var som att ett ljus tändes och Jesus kom i kontakt med sitt eget inre, som var Gud själv, den som i evangeliet kallas Fader. I segerns ögonblick blev denne ”en annan än” omedelbart förvandlad till en absolut avbild och likhet med sitt eget innersta Gudaväsen. ”Den som har sett mig har sett Fadern.” Joh 14:2

Det firar vi på påskdagen! Herren är sannerligen uppstånden!

Läsningar

Matt 28:1- 10, 16-20:
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen,[a] gick Maria från Magdala och den andra Maria för att besöka graven. Och se, då blev det en stor jordbävning, ty en Herrens ängel steg ner från himlen. Han gick fram och rullade bort stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten, och hans kläder var vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev som döda. Ängeln sade till kvinnorna: ’Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda.

Och se, han går före er till Galiléen. Där kommer ni att få se honom. Jag har nu sagt det till er.’ De skyndade sig då bort från graven, under bävan och i stor glädje, och sprang för att tala om det för hans lärjungar. Och se, Jesus kom emot dem och hälsade dem. Och de gick fram och fattade om hans fötter och tillbad honom. Då sade Jesus till dem: ’Var inte förskräckta! Gå och säg till mina bröder att de skall gå till Galileen. Där kommer de att få se mig.’ … De elva lärjungarna begav sig till det berg i Galileen dit Jesus hade befallt dem att gå.

Och när de såg honom, tillbad de honom, men andra tvivlade. Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla[b] allt vad jag har befallt er. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.’
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Sanna kristna religionen #793:
Att människan är lika mycket människa efter döden som hon var före, fastän hon då inte syns för den materiella kroppens ögon, kan man inse av änglarna som syntes … i Herrens grav och sedan många gånger för Johannes, varom det står skri­vet i Uppenbarelseboken. Men i synnerhet är det klart av Herrens eget exempel, ty han vi­sade sina lärjungar, att han var människa såväl därigenom att de fick ta på honom, som också därigenom att han åt tillsammans med dem och likväl blev han sedan osynlig för deras ögon. Vem kan vara nog vansinnig att inte erkänna att han likafullt var människa som förut, fast han var osynlig? Att lärjungarna såg honom kom sig av att deras andes ögon då var öppnade, och när de andliga ögonen öppnas, så syns de saker som finns i den andliga världen lika tydligt som de som finns i den naturliga världen.

Sannerligen uppstånden

Herren är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden! Så jublar man världen runt idag. Den kristna kyrkan finns runt hela jordklotet. Från jorden stiger ett glädjerop upp till himlen. Herren är uppstånden!

Påskdagen är den kristna kyrkans glädjedag mer än andra. Juldagen bär på en underbar stämning, därför att den är så full av oskuldsfullhet och ogrumlad för­hoppning. Påskdagen är inbäddad i en följd av händelser där starka svårmo­diga känslor finns med. Att ta till sig Herrens lidande den sista dagen på denna sidan graven är nästan övermäktigt. Men så får vi också andas ut på påskda­gen. Herren är uppstånden!

Två unika saker

Jesu liv började på ett väldigt ovanligt sätt. Han blev avlad av Helig Ande. Ingen annan människa hade kommit till så. Jesu liv avslutades på ett sätt som aldrig hade och aldrig kommer att gälla någon annan människa. Han dog så som man ser andra människor dö – ”Han gav upp andan” – men se­dan skedde två märkliga saker. Det ena var att kroppen helt och hållet var borta från graven, och det andra var att han sedan för kvinnorna och lärjungarna visade sig vara fullt le­vande.

Jesus kom till oss på ett mirakulöst sätt, och han lämnade världen på ett mi­rakulöst sätt. Ingen annan än Gud själv skulle ha kunnat åstadkomma nå­got sådant. Bara den som är Livet självt skulle kunna avla genom Helig Ande. Bara den som är Livet självt skulle kunna låta också den fysiska kroppen uppstå.

Jesus är Gud själv

Uppståndelsen är ett tecken på att Jesus var Gud själv kommen på jorden. Och så ser vår teologi ut. Jesus Kristus är den Allsmäktige Gud som själv har tagit boning i en människa, en människa som från och med den första påskdagen är Gudomlig. Det understryker Herren genom sina egna ord: ”Jag har fått all makt i himlen och på jorden.” Matt 28:18

Uppståndelsen är också det sanna tecknet på att Herren Jesus Kristus är vår Frälsare. Dödens makter som är all tänkbar ondska gick all attack mot Gud själv, men den attacken misslyckades. Jesus visste redan att det skulle gå så. När han tågade in i Jerusalem sade han till lär­jungarna: ”Nu går en dom över världen. Nu skall denna världens furste kastas ut.” Joh 12:31

”Inte min vilja”

När Jesus lät sig korsfästas, visste han att han skulle återuppstå. Hur skulle Livet Självt kunna dödas!? Men det pågick trots allt en inre strid inom Honom. Han genomgick en verklig frestelse. Han kände fruktan inför det sista avgö­rande steget, att låta sig dödas. ”Min Fader, om denna kalk inte kan tas ifrån mig, utan jag måste dricka den, så ske din vilja.” Matt 26:42

Han följde sin inre Gudomliga vilja. Därmed bevisade han att han var Gud som kommit för att ta all makt från det onda. Hans motståndare, översteprästerna, de skriftlärda och de äldste utsatte honom för den värsta förödmjukelsen genom att säga: ”Han är Israels konung. Om han nu stiger ned från korset, skall vi tro på Honom.” Matt 27:43

En gudomlig plan

Nej, han steg inte ned från korset. Hade han gjort det skulle den Gudomliga planen inte ha fullbordats. Att det fanns en sådan plan hade han tre gånger talat om för lärjungarna:

”Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och över­steprästerna och de skriftlärda och att han måste dödas och på tredje da­gen uppväckas.” Matt 16:21; se också Matt 17:22, 20:19

Men borde då inte översteprästerna börja tro på honom när han uppstod från de döda?! Borde inte det vara minst lika häpnadsväckande som att kliva ned från korset?! Nej, de trodde inte. Alltså menade de inte vad de hade sagt: ”Om han stiger ned från korset, så skall vi tro på Honom.” Matt 27:43 Men de ville ju inte heller att han skulle vara deras Frälsare. De som lydigt tjänar de onda makterna ser inget behov av någon Frälsare. De inbillar sig att de själva har all makt. Därför försökte de förneka och undanröja alla tecken på att Jesus verkligen hade uppstått från de döda. De försökte med det som människor har sysslat med i alla tider – att ljuga ihop en historia som passar deras egna syften.

”De gav soldaterna en stor summa pengar och sade till dem: Säg att Hans lärjungar kom på natten och rövade bort honom medan ni sov.” Matt 28:12,13

Genomskåda lögnen

Så handlar det onda. Men den människa som vill det goda ser ändå vad som är sant. Hon ser att en lögn är en lögn. Hon ser att uppståndelsen är det sanna tecknet på att Herren Jesus Kristus är vår Frälsare. Hon ser och förstår att Herren var trogen den Gudomliga planen och lät sig korsfästas, att han inte gav upp och steg ned från korset utan istället visade vem han var genom att uppstå. Ingen ond makt kunde hindra uppståndelsen. Därför är nu Herren vår Frälsare. Därför har han all makt i himmel och på jord. Och det är det som vi firar idag.

Matteusevangeliet

Evangelierna skil­jer sig i vissa detaljer, men gemensamt när det gäller uppståndelsen är, att de som först kom till gra­ven var kvinnorna, och att de sedan sökte upp lärjungarna och ta­lade om vad som hade hänt. Kvin­norna tog emot budskapet direkt av ängeln. Lärjungarna däremot fick inte budskapet från ängeln utan indirekt från kvin­norna.

Bygga upp en tro

Att skaffa sig en tro gör man inte på en dag. Det tar tid. Att bygga upp en livsåskådning som håller i vått och torrt tar lång tid, kanske en livstid. Under arbetets gång – ja, det är ett arbete, en inre ansträngning – så är det två de­lar av människans sinne som samverkar, hennes viljeliv och hennes för­stånds­liv. Viljelivet handlar om hur vi spontant reagerar på det som sker i livet och på saker vi hör. Lite förenklat kan vi säga att vi svarar an­tingen med ett bejakande eller ett förnekande av en viss händelse. Därefter börjar vi fun­dera. Tankeverksamheten tar vid. Vi analyserar och prö­var olika argument för eller emot. Fötrst god vilja, sedan eftertanke.

Viljan och förståndet

Det är de två sidorna, viljan och förståndet, som kvinnorna respektive lär­jungarna står för. Swedenborg menar, lite förenklat, att när ’kvinna’ nämns i Ordet, så är det en symbol för eller mot­svarighet till en människas viljeliv. Lärjungarna eller ’mannen’ är på samma sätt sinnebilden för förståndslivet. Med den nyckeln kan man sätta in sig själv i be­rättelsen om Herrens uppståndelse och slutgiltiga seger över det onda.

Allt i Bibeln, i Ordet, handlar om människans andliga liv, speciellt hennes gradvisa pånyttfödelse och alla de aspekter som är förknippade med den. Kvinnorna och Jesu lärjungar beskriver därför två sidor hos en människa som söker nytt andligt liv. Hos en sådan människa gömmer sig en outtalad längtan efter att finna en ny väg i livet. Det finns en villighet som genast börjar verka när den rätta stunden är inne. Därför var kvinnorna först på plats. Viljelivet reagerar direkt.

Förståndslivet med sitt förnuft tar vid när en levande impuls har satt igång ett andligt sökande i människan. Lärjungarna står för tankearbetet i det religi­ösa uppvaknandet. Förståndets uppgift är, kan man säga, att vara lite kyligt, ifrågasättande så man inte dras med för fort. Men när förståndet väl har tagit till sig det nya, finns inga invändningar längre. Förnuftet blir ett villigt och starkt redskap för en inre känsla av att vilja följa Herren. Det är lärjungarna som får uppmaningen att gå ut i hela världen och göra alla folk till hans lärjungar.

Kvinnorna, viljelivet, finns gi­vetvis kvar som en motiverande faktor, i viljan, som på ett sätt är mer osynlig än tan­karna, och därför är kvinnorna som först kom till graven lika viktiga som förut, fast de inte syns lika mycket i det senare skedet.

Lita på Herren

Lärjungarna – som representerar förståndet – lärde sig mer och mer att lita på Herrens förutsägelser. När de var på väg in i Jerusalem talade Jesus om var de skulle kunna hitta åsnan som han skulle rida på. När lärjungarna fann åsnan frågade någon: ”Vad menar ni med att lösa fölet?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och man lät dem gå.” Mark 11:5,6 Inför nattvardsfirandet gav Jesus dem instruktioner om var de skulle förbereda påskmåltiden, och ”lärjungarna kom in i staden, och de fann att det var som Jesus hade sagt dem.” Mark 14:16 Till sist kunde de därför tro också på den sista förutsägelsen, nämligen den om hans död och uppståndelse. Matt 16:21, 17:22, 21:19

Vår Frälsare

Med de förutsättningarna, kvinnornas tydliga viljeimpuls och lärjungarnas mogna eftertanke tar vi till oss nya sanningar. Den största av dessa sanningar är att Herren Jesus Kristus har uppstått från de döda. När den sanningen blivit en fast del av vår tro och livsåskådning, så kommer Jesus alltid att vara vår Frälsare, den som försvarar oss i alla strider mot det onda, den som ger oss nytt hopp, nytt liv, och till slut ett evigt liv.

”Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.” Joh 3:17

Amen!