Jesu kropp är Gudomlig

“De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.” Joh 20:2

Påskundret

Vi har precis passerat påsken, men påskundret upphör aldrig att ställa oss inför djupa frågor kring hur Gud blev människa och därigenom blev vår Frälsare. Dagens predikan är en fortsättning på påskhändelsen, och vi försöker förstå hur till och med Jesu kropp kunde bli Gudomlig. I Lukasevangeliet säger den uppståndne Herren så här:

”Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” Luk 24:39

Vår kristna tro kräver att vi brottas med det påståendet och överhuvudtaget med frågan om uppståndelsen. Swedenborg har mycket att bidra med till den frågan.

Läsningar

Joh 19:38-42, 20:1-2:
Josef från Arimatea, som var en Jesu lärjunge i hemlighet, av rädsla för judarna, bad därefter Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick därför och tog hans kropp. Även Nikodemus kom dit, han som första gången hade kommit till Jesus om natten. Han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring hundra pund.

De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med de välluktande salvorna, enligt begravningsseden bland judarna. Intill den plats där Jesus hade blivit korsfäst låg en trädgård, och i trädgården fanns en ny grav, där ännu ingen hade blivit lagd. I den lade de Jesus, eftersom det var judarnas tillredelsedag och graven låg nära. …

Tidigt den första veckodagen, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen var borttagen från den. Hon sprang därifrån och kom till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade, och sade till dem: ’De har tagit bort Herren från graven, och vi vet inte var de har lagt honom.’
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Cœlestia #6000:7:
Före Herrens ankomst var det Jehovah i himlarna som var det Gudomligt Mänskliga, ty genom att stiga ned genom himlarna framställde han sig såsom en Gudomlig Människa inför flera personer på jorden.

Arcana Cœlestia #3030:4:
Herren hade kunnat antaga det Mänskliga utan födelse såsom många gånger under de gamla tiderna, när han visade sig för människor.

Arcana Cœlestia #2034:5:
Genom att Herrens Mänskliga blev Gudomligt fullbordades förbindelsen av det högsta Gudomliga med människosläktet. Denna förbindelse var anledningen till Herrens ankomst i världen.

Arcana Cœlestia #9315:3:
Att det behagade Herren att födas som människa var för att han verkligen skulle ikläda sig det mänskliga och göra det Gudomligt, för att frälsa människosläktet. Inse därför att Herren är Jehovah själv i mänsklig form. Detta lär Herren själv ut i Johannes 10:30, ”Jag och Fadern är Ett.”

Det största mysteriet

Inkarnationen, alltså att Gud tog sin boning i köttet, är det största mysteriet i kristendomen. Unikt för kristendomen är att vi tror på en synlig Gud. I Jesus Kristus, som är människa, ser vi Gud, som därför också är Människa. Att han är Människa framgår tydligt redan i skapelseberättelsen eftersom vi – människor – är skapade till hans avbild.

Att han dessutom är en människa som kommer på besök till oss vet vi också från Gamla Testamentet, där det är många som vittnar om detta. (t ex 1 Mos 12:6; 2 Mos 3:16; Dom 6:12; 1 Sam 3:7-10; 1 Kon 3:5; Dom 13:16,21) Herren hade alltså redan varit på besök flera gånger tidigare.

”Herren hade kunnat antaga det Mänskliga utan födelse såsom många gånger under de gamla tiderna, när han visade sig för människor.” Arcana Cœlestia #3030:4

I sammanhanget skulle vi kunna säga att det inte var något konstigt med det. Det som istället är omvälvande, och som evangeliet handlar om, är att den oändlige Gud, vår Herre, blev Gud också i köttet. Han skulle ha kunnat fortsätta att komma ”utan födelse” för att visa sig för utvalda individer på jorden, så det största mysteriet handlar om att Herren blev Gud också i köttet. Detta blev ett slutgiltigt faktum i och med korsdöden och uppståndelsen. Om han skulle ha undvikit den sista veckan i Jerusalem, hade han aldrig blivit Gud i jordisk Människogestalt. Och då hade frälsningskraften inte kunnat nå oss, och då hade inte vi suttit här idag.

Fel bild av Gud, fel frågor

En fråga som vi ibland får är denna: ’Varför måste Gud döda sitt barn för att kunna förlåta alla människor?’ Och det följs sedan av negativa omdömen om kristendomen som en ’konstig religion’. Det enkla svaret är att med en felaktig gudsbild blir det fel frågor. Här idag ska vi därför försöka ställa rätt frågor, och vi börjar med Herrens egna ord på korset enligt johannesevangeliet.

”Det är fullbordat”

Där säger Jesus på korset att ”det är fullbordat.” Joh 19:30 Det låter ju som ett konstaterande av någon som kunde överblicka ett helt händelseförlopp. För att kunna säga något sådant måste det ha funnits en plan, och ett genomförande av planen, och uppnåendet av det önskade resultatet. Det måste ha funnits en avsikt, ett handlande i flera steg, och ett avslutande, där alla bitarna hamnade på rätt plats.

Ett exempel på en mera mänsklig nivå skulle kunna se ut så här: På en idrottsarena sitter publiken och följer ett stafettlopp. De vet hur det går till – start, löpning, växling och målgång. Aktiviteten har en plan, ett genomförande och ett avslut. Strax efter att löparna sprungit över mållinjen sitter ingen längre med hjärtat i halsgropen. Det är över. Man vet vem som vann. ”Det är fullbordat”. 

Guds plan med att bli Människa

Vi som har läst evangeliet många gånger vet hur berättelsen både börjar och slutar. Men på den tiden då det hände fanns det osäkerhet i varje delmoment av planen, det vill säga de som stod runt omkring kände inte till någon plan. Det var ett drama, där det flesta inte hade en aning om att det fanns en plan. Jesus utmanades av fariséerna och översteprästerna, och de vill döda honom långt före påsken. Det var drama! ’Skulle Jesus klara sig undan?’ kunde de som fanns runtomkring tänka. Lärjungarna var kluvna. De hade valt att följa Mästaren, men han drog in dem i en dödlig komplott. Det var drama!  ’Vem var Jesus egentligen?’

Människorna förstod inte. Det var drama! Inte klarhet. Absolut inte något på förhand givet. Men orden som Herren själv yttrade från korset verkar vara fria från drama, fulla av klarhet, fulla av insikt: ”Det är fullbordat”.

Läsaren av evangeliet måste ju ändå fråga sig: ’Vad var det som blev fullbordat?’ Ja, egentligen hade ju Jesus redan talat om det:

”Människosonen skall utlämnas i människors händer, och de skall döda honom, men på tredje dagen skall han uppstå.” Matt 17:22,23

Det är en kort sammanfattning av planen. Men det var mer än så. Det var Guds hela frälsningsplan som hade fullbordats.

Ormen och kvinnans avkomma

Redan i början av Ordet finns en förutsägelse om hur Gud kommer att frälsa människosläktet: Gud talar till ormen, som står för de onda krafter som strävar efter att leda människan bort från Gud: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han skall krossa ditt huvud, och du skall hugga honom i hälen.” 1 Mos 3:15

Alltså fanns det från början en plan. ”Han” som skulle krossa ormens huvud, alltså övervinna det onda, var Gud i mänsklig gestalt, Jesus Kristus.”Du skall hugga honom i hälen” syftar på Herrens inre kamp mot det onda. Evangeliet beskriver hur denna profetia förverkligas i Jesu liv.

Gud talar

I början, när syndafallet var nära förestående var det Gud som talade med visshet och förutvetande. När profetian flera tusen år senare blev uppfylld, när dramat hade kommit till sitt slut, var det Gud som åter talade med visshet: ”Det är fullbordat”. Det var från det Gudomliga inom sig som Herren på korset med visshet kunde säga, ”Det är fullbordat”. Han visste att han i och med korsdöden hade segrat över alla onda krafter och därför skulle återuppstå. ”Den fulla föreningen av det Gudomliga och det Mänskliga i Herren skedde genom korslidandet som var den sista frestelsen.” Läran om Herren #29

Vi kan alltså konstatera att det fanns en gudomlig plan och att den genomfördes. Gud skulle bekämpa ’ormen’, det onda genom att bli Människa. Det blev så. Men det var ju så mycket som hände i Herrens liv, så vad var det som utspelades inom honom? Vad var det som hände om man kunde titta in bakom förhänget? Hur bekämpade han ’ormen’, nämligen det onda som genom så lång tid plågat mänskligheten?

Gav upp andan

När Herren säger ”Det är fullbordat” är det som att vi hör en röst direkt från det Gudomliga i honom. Han vet, han berättar. Men i Matteus och Markus hör vi de ångestladdade orden ”min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?”. Och i Lukas finns också något en smula uppgivet: ’Fader, i dina händer överlämnar jag min ande.” Luk 23:44-46

Här är det mer människan och inte Gud som talar, samma människa som vi hörde i Getsemane. Och där har vi svaret på det stora mysteriet om vad som hände i kampen mot ormen. Ormen skulle ju ”hugga kvinnans avkomma i hälen”. 1 Mos 3:15 ”Kvinnans avkomma” syftar på Herrens mänskliga, som först var som vilken annan människa som helst, men som steg för steg skulle förhärligas, det vill säga göras Gudomligt.

’Steg för steg’ betyder, att köttet som Herren hade från samma sorts kött som alla vi människor föds in i förvandlades till Gudomligt kött varje gång han, efter att ha utsatts för en frestelse, segrade i den kampen. I Getsemane svettades han blod. Luk 22:44 Tydligare än så kan man väl inte beskriva att han kämpade till det yttersta för att inte ge upp sin plan och att det var en kamp på riktigt.

”Eftersom Herren uthärdade de mest fasansfulla och grymma frestelser kunde han inte undgå att drivas in i ett tillstånd av förtvivlan, som han skulle skingra och övervinna av egen kraft.” Arcana Cœlestia #1787:2

Och det var han själv som genomförde hela kampen. I Jesaja beskriver Herren detta profetiskt:

”En vinpress har jag trampat, jag ensam, ingen i folket hjälpte mig. … Jag såg mig omkring, men det fanns ingen hjälpare … Då hjälpte mig min egen arm.” Jes 63:3,5

Detta citat från Gamla Testamentet motsvaras av lärjungarna som somnade när Jesus bad i Getsemane:

”När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: ’Simon, sover du? Kunde du inte hålla dig vaken en kort stund?” Mark 14:37

Detaljerna avslöjar planen

Det var en kamp på riktigt och Jesus dog verkligen på korset. Det har funnits tankar kring detta i den kristna historien, där man har pratat om skendödhet och annat, men det var faktiskt en död, materiell kropp som togs ned från korset. Men det finns ändå en del omständigheter som pekar på att det inte var som för alla andra, vanliga människor.

Pilatus och Josef av Arimatea

Jesus dog fortare än normalt. Det ledde till att man inte behövde krossa hans ben.  Se Joh 19:33 Det ledde också till att han kunde begravas samma dag och att man inte behövde vänta tills efter sabbaten.

”Det var redan kväll, och eftersom det var tillredelsedag, dagen före sabbaten, kom Josef från Arimatea dit … Han tog mod till sig och gick in till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus blev förvånad över att Jesus redan var död och kallade till sig officeren och frågade honom, om Jesus redan hade dött. När han fick veta det av officeren, lät han Josef få den döda kroppen.” Mark 15:42-44

Det är också lite märkligt att han – som av en tillfällighet – lades i en ”klippgrav där ännu ingen hade blivit lagd.” Luk 23:53; jfr Matt 27:60

Graven tom

Men det märkligaste av allt var ju att graven på morgonen efter sabbaten var tom. Det fanns ingen kropp där. Gud blev Människa också i det kroppsliga, men när planen blivit fullbordad fanns ingen kropp kvar. ”När kvinnorna gick in kunde de inte finna Herren Jesu kropp.” Luk 24:2 Den Himmelska läran uttrycker det som att ”Herrens kropp nu inte var materiell, utan Gudomligt substantiell.” Läran om Herren #35

Med lite mindre filosofiska ord skulle vi kunna säga att hans kropp nu bestod av Gudomlig materia, men en sådan materia är ju inte materiell eftersom den är oskapad. Därför måste ett annat ord användas – Substantiell, Gudomligt substantiell. Det är detta djupa mysterium som den uppståndne Herren pekar på med sina ord i Lukas:

”Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se. En ande har inte kött och ben, som ni ser att jag har.” Luk 24:39

Bekräftelse från ängeln

För ängeln vid graven var detta inget problem. Ängeln förstod. Ängeln berättade sakligt vad som hade hänt. Eller, ja, var det möjligen så att ängeln faktiskt var den uppståndne Herren själv?! Han är ju Människa, och när han visar sig ser han ut som en ängel, för änglarna är ju också människor, eftersom alla som är änglar har haft ett liv på jorden. Kanske det var kvinnorna, precis som Abraham, Moses, Samuel och alla andra, som använde ordet ’ängel’ för att minska den bävan de upplevde. Så här står det i Matteus:

”Ängeln sade till kvinnorna: ’Var inte förskräckta! Jag vet att ni söker Jesus, den korsfäste. Han är inte här. Han har uppstått, så som han har sagt. Kom och se platsen där han låg! Och gå genast och säg till hans lärjungar att han har uppstått från de döda. Och se, han går före er till Galiléen. Där kommer ni att få se honom.” Matt 28:5-7 Ängeln berättade lugnt och sakligt om något som var den största sak som skett genom alla tider!! ”I Galiléen kommer ni att få se honom”.

Gud finns kvar

Och det är ju det som är mysteriets innersta kärna – att Gud finns kvar hos oss, att vi kan träffa honom i Galiléen, det vill säga i vårt vanliga, riktiga, vardagliga liv. ’Galiléen’ står nämligen för vår yttre människa, det vardagliga. Genom att han finns här med oss kommer han för alltid att fortsätta att försvara oss från de onda när vi vänder oss till honom. Detta var planen. Han besegrade det onda, och den segern håller han ständigt närvarande hos oss människor och delar med sig av när vi ber om hjälp i vår kamp. Detta handlar påsken om, och om detta handlar våra liv – att söka kraft och mod hos vår levande Gud, Herren Jesus Kristus, en uppstånden och evigt levande Gud i Mänsklig gestalt, där till och med kroppen är evig och Gudomlig. Därför kan vår Herre och Gud säga:

”Jag har fått all makt i himlen och på jorden. Och se, jag är med er alla dagar intill tidens slut.” Matt 28:18,20

Amen!