Herren vet allt om oss
“Herre, du känner mig … du förstår mina tankar fjärran ifrån … Innan ett ord är på min tunga, vet du allt om det.” Ps 139:1-4
Att tro på Gud
När vi tror på någon så litar vi på att den vi tror på alltid ska finnas till hands. Vi litar på att den vi tror på förstår oss och delar våra känslor och tankar. Tankeläsning är något som sker främst mellan två människor som känner varandra riktigt väl, och som sagt har ett tillitsfullt förhållande.
Att tro på Gud fungerar på samma sätt, fast där handlar det mer om den ena sidan – vi själva. Vi hoppas att vår Herre förstår våra känslor och tankar och handlar därefter. Och ju mer han känner oss, desto bättre kan han leda oss framåt. Kort sagt, om han känner till och förstår ALLA våra tankar och känslor, så borde ju hans vägledning vara perfekt. Och, ja, så är det. Han vet ALLT om det som försiggår i vårt inre. ”Av sig själv visste han vad som var i människan.” Joh 2:25
Läsningar
Ps 139:1-18:
Herre, du utrannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står, vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger, utforskar du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ett ord är på min tunga, vet du, Herre, allt om det. Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den. Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte? Om jag far upp till himlen, är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket, är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, skall också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig. Om jag säger: ’Må mörker falla över mig och ljuset bli natt omkring mig’, så är inte mörkret mörkt för dig, natten skall lysa som dagen och mörkret vara som ljuset. Du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i moderlivet. Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Ja, underbara är dina verk, min själ vet det så väl. Benen i min kropp var ej osynliga för dig, när jag formades i det fördolda, när jag bildades i jordens djup. Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit. Hur outgrundliga är inte för mig dina tankar, Gud, hur stor är inte deras mångfald! Skulle jag räkna dem är de fler än sandkornen. När jag vaknar är jag ännu hos dig
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)Arcana Cœlestia #4041:
Bilden av himlen är inpräntad i oss på ett så perfekt sätt att vi är en miniatyr av himlen i dess minsta skala, och människans motsvarighet med himlarna kommer därifrån. Människan skapades för att återspegla himlens struktur.Gudomliga kärleken och visheten #39:
I den mån som människan av kärlek gör det som överensstämmer med visheten, i samma mån är hon en Guds avbild.
En bön
Hemma har jag en gullig liten bok som räknar upp ett antal böner som barn har bett till Gud. En av dem lyder så här, från en femåring kan man tänka: ”Gud, jag höll min del av avtalet. Var är cykeln?!” Uppenbarligen litade barnet på att Gud – förutom att vara Allsmäktig – också visste vad barnet tänkte och kände. Vi drar på smilbanden, men vi är själva nog inte så långt därifrån. ”Hjälp mig att hitta en parkeringsplats” och liknande. Eller när något oväntat och positivt slår in, tänker vi att Herren faktiskt hade full koll på läget och grep in för att det skulle bli ett bra resultat.
Gud vet allt
Det är sådana saker vi ska prata om idag – att Gud vet allt. Eller uttryckt på ett annat sätt – Han ser rakt igenom oss. Det uttrycket använder vi när någon försöker dölja de sanna omständigheterna och drar till med en lögn. ’Man kunde se rakt igenom honom.’ När det är vi själva som blir avslöjade vet vi hur det känns, ja, pinsamt och obehagligt. Så ge upp alla försök att dölja för Herren vad du håller på med i dina tankar och känslor, så slipper du känna dig pinsam och obehaglig till mods. ”Vart skall jag gå för din Ande, vart skall jag fly för ditt ansikte?” Ps 139:7 Nej, det går inte. Det gick inte heller för de första människorna i paradiset efter att ormen hade lurat dem. Det är lika bra att ge upp. Gud vet allt!
Nya Testamentet
I Nya testamentet finns det gott om exempel på det som psaltarpsalmen 139 beskriver, både när det gäller att bli avslöjad och tvärtom när vi har Herren på vår sida. Om vi börjar med den pinsamma delen, hör vi om hur lärjungarna käbblar om vem som är störst i himmelriket. Det låter ju inte särskilt himmelskt, och det fick de snart en bekräftelse på. Så här står det:
”Bland lärjungarna kom frågan upp, vem som kunde vara störst bland dem. Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan och tog ett barn och ställde det bredvid sig och sade till dem: ’Den som tar emot det här barnet i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst bland er alla, han är den störste’.” Luk 9:46-48
”Jesus visste vad de tänkte i sina hjärtan.” Jesus, vår Herre och Gud, vet vad som pågår inom oss. Allt! Hela tiden! Han tar aldrig någon paus.
Ingen dom
Lägg märke till hans metod. I stället för att läxa upp lärjungarna framförde han en liknelse, där barnet blir en symbol för den attityd som krävs för att kunna ta emot helande krafter från Gud – ödmjukhet, kunna acceptera att vi är mycket små i förhållande till det gudomliga som Herren vill ge oss. Gissningsvis ångrade lärjungarna att de hade tänkt så jordiskt. I Markus som har samma berättelse blir reaktionen på Jesu fråga om vad de hade talat om på vägen, att ”de teg”. Mark 9:34
Han dömer inte, men han vet att vissa saker vi gör ännu inte står i samklang med den himmelska ordning som det är meningen att vi ska leva i. ’Jaha, är du där nu igen! Ja, en del lär sig långsamt, men ta dig en funderare, så ska du se att allt löser sig till sist’. Ungefär så skulle han kunna säga. Lärjungarna teg. Och de blev förmodligen röda om kinderna.
Fler exempel
Ja, det finns många exempel där Jesus vet precis vad som försiggår i en människas tankar och känslor. Till exempel när det gällde vem som skulle förråda honom:
”Jesus visste från början vem det var som skulle förråda honom.” Joh 6.64; Jfr Joh 13
När det handlade om fariséerna som ville stoppa honom:
”Han visste vad de tänkte.” Matt 12:25
Hjälp också
De här exemplen har handlat om när vi har trampat fel och gått vilse. Men det motsatta finns ju också. Herren ser våra tankar och känslor också när vi försöker göra rätt och verkligen anstränger oss för att det ska ske en förändring i positiv riktning. I Johannes har vi en sådan berättelse.
”Vid Fårporten i Jerusalem finns en damm som heter Betesda. [Där] låg många sjuka … Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och visste att mannen hade varit sjuk så länge, sade han till honom. ’Vill du bli frisk?’ Den sjuke svarade honom. ’Herre, jag har ingen som leder mig ner i dammen när vattnet kommer i rörelse, och när jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig’. Jesus sade till honom. ’Stig upp, ta din bädd och gå!’ Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.” Joh 5:2-18
Jesus kunde läsa av hans inre. Mannen som ville bli frisk hade gjort upprepade försök: ”När jag själv försöker ta mig dit, hinner någon annan före mig.” Jesus ser människans goda strävan och kommer till hjälp. Exakt i vilken stund hjälpen kommer vet vi inte, men den kommer.
Meningen med det hela
Så, sammanfattningsvis förstår vi att Herren vet allt om vad som försiggår inom alla människor. ”Jesus behövde inte höra någon vittna om människan, ty av sig själv visste han vad som var i människan.” Joh 2:25 Det är ett eko av det vi hör i psaltarpsalmen: ”En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.” Ps 139:6 Vi ska försöka förstå att det är så och använda det till vår egen fördel i det andliga arbetet, det vill säga vara ärlig mot Herren.
Urbild och avbild
Men hur Herren vet allt detta är en stor fråga. Låt oss göra ett litet försök. I skapelseberättelsen står det att ”Gud skapade människan till sin avbild” 1 Mos 1:27 Då har vi alltså Gud högst upp, ovanför skapelsen, och så har vi människan på jorden. Sedan vet vi att när människan lägger ifrån sig sin fysiska kropp så fortsätter livet i den andliga dimensionen. Vi utgår nu ifrån att alla blir änglar. Då har vi Gud skaparen högst upp, änglarna i himlen, och människorna på jorden. Med avbild menas i princip en kopia av originalet, som i detta fall är Gud, som är bilden eller urbilden. Ängeln, som varit människa, är förstås som ängel också en avbild av Gud. Då kan vi säga att ’urbilden’ upprepas först i himlen och sedan på jorden om vi tänker hierarkiskt, uppifrån och ner. En urbild blir många, väldigt många avbilder i himlen och på jorden.
Stora människan
I vår Swedenborgsläsning läser vi just nu om den Stora människan (Homo Maximus). Det är ett annan namn på himlen och signalerar två saker. Det har med människa att göra, och det handlar om en form eller bild som är som en människa. I denna Stora människa, alltså i himlen, finns många separata samhällen, och många enskilda änglar, men de är alla avbilder. Det betyder att Gud i viss mening finns överallt och i alla. Eftersom han är ursprunget till allting, och eftersom han är det enda liv som finns, så finns ett gudomligt liv från Gud i allt som Gud har skapat. Därför har han en fullkomlig kunskap om vad som sker med hans liv i alla dela av den Stora människan, det vill säga i varje ängel och i varje människas. Eftersom människan på jorden ju är en andlig varelse som är klädd i en fysisk kropp, så sker upprepningen av urbilden inom oss.
Så här står det i Arcana Cœlestia #3883:
”Den stora människan är hela himlen, som i sin helhet är Herrens avbild. Herrens gudomliga väsen korresponderar med det himmelska och andliga, som i sin tur motsvarar det jordiska här i världen, särskilt det som tillhör människan.”
Fraktaler
Detta påminner om ett fenomen inom sinnevärlden och i matematiken som kallas fraktaler. Fenomenet definieras på följande sätt:
”Fraktaler är mönster som är likartade och självupprepande, som t ex lungans luftrörsförgrening, som uppvisar samma förgreningsmönster ju finare förgreningen blir.”
Andra exempel på fraktaler är vissa trädgrenar, trianglar inom trianglar i en stor triangel, ormbunkens blad, grönsaken broccolo eller romanesco.
Parallellen till himlen och den Stora människan är här att ett gudomligt mönster som kallas Stora människan finns överallt och sätter sin prägel på allt i människors och änglars själar. Eller: allt som rör sig inom oss lånar sin form från formen hos Den som skapade oss. Så när något sker i vårt inre liv, i våra tankar och känslor, så använder vi de givna formerna. Det lilla är som det stora. Mikrokosmos och makrokosmos om ni så vill. Swedenborg talar mycket om virvelrörelser som den rörelse som är gudomlig och andlig. Tänk er att det virvlar runt i själen och att det samtidigt virvlar likadant i himlen och i Herren. Då finns en motsvarighet mellan det högre och det lägre virvlandet.
Picasso och kubismen
Med de bilderna kan vi tänka att Herren hela tiden liksom läser av det som virvlar runt i var och en av oss, och så jämför han det med den perfekta urbilden. Och, ja, vad händer då? Jo, ibland säger han ”Bra, du gode och trogne tjänare. Gå in i din herres glädje!” Matt 25:21 Men ibland säger han: ’Nja, inte så bra, men ta dig en funderare, så ska du se att allt nog löser sig till sist.
För det är ju så här, att även om urbilden i vårt innersta är oförstörd, så är vårt yttre jag utlämnat åt alla möjliga frestelser. Vi måste alltså kämpa – med Herrens hjälp – för att vrida sinnet åt rätt håll. Det kallas omvändelse. Och så blir det bra till slut. Ett steg i taget.
”Bilden av himlen är inpräntad i oss på ett så perfekt sätt att vi är en miniatyr av himlen i dess minsta skala, och att människans motsvarighet med himlarna kommer därifrån.” Arcana Cœlestia #4041
Tänk er porträttet av Mona-Lisa som den perfekta motsvarigheten till himlen och den Stora människan, och å andra sidan – Picasso får ursäkta – ett kubistiskt porträtt av en kvinna som får representera ett pågående men för tillfället något misslyckat försök att hitta den himmelska skönheten.
Vara orolig?
Ja, det var ett försök att förklara hur Gud kan veta allt som vi känner och tänker. Och till slut, vi ska inte alls vara oroliga för ”en sådan kunskap som är alltför underbar”. Den är nödvändig för att Herren ska kunna leda oss rätt. Och det är ju det vi vill.
Kaos
Och en sak är säker. Om Herren inte skulle veta allt som försiggår inom oss alla och därmed i världen, så skulle det råda ett fullständigt, fasansfullt kaos. Herren ser allt och håller sin vakande och styrande hand över oss och leder oss åt rätt håll. Faktiskt!
”Herre, du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. En sådan kunskap är mig alltför underbar, den är så hög att jag ej kan förstå den.” Ps 139:5-6
Amen!
