Den vishet som leder till himlen

När vi talar om vishet, tänker vi ofta på något intellektuellt – en skärpt tanke, en klarsynt idé eller beslutet bakom en klok handling. Allt detta stämmer, när vi talar om människans förstånd. Men den Gudomliga visheten är något mycket större.

Läsningar

Första Moseboken 3:1-5:
”Men ormen var listigare än alla markens djur som Herren Gud hade gjort. Han sade till kvinnan: ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av alla träd i lustgården?” Kvinnan svarade ormen: ”Vi får äta av frukten från träden i lustgården, men om frukten på trädet mitt i lustgården har Gud sagt: Ät inte av den och rör inte vid den, för då kommer ni att dö.” Då sade ormen till kvinnan: ”Ni ska visst inte dö! Men Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
(Översättning: Svenska Folkbibeln 2015)

Himmelska hemligheter # 7179
”Det finns två själsliga krafter hos människan; den ena kallas förståndet, den andra viljan. Viljan har givits människan för det godas skull – det goda som hör till kärleken – och förståndet för det sannas skull – det sanna som hör till tron. Ty det goda från kärleken förenas med viljan, och det sanna från tron förenas med förståndet. Dessa två krafter i människans inre samverkar på ett förunderligt sätt.

Hos dem som leds av det goda, och därigenom av det sanna, förenas dessa båda krafter till ett sinne. Detsamma sker hos dem som styrs av det onda, och därigenom av det falska. Hos båda grupperna bildar dessa två krafter ett enhetligt sinne.
Men annorlunda är det med dem som erkänner sanningen i trosfrågor men i sitt liv styrs av det onda; likaså med dem som erkänner det falska som lärosats men i sitt liv leds av ett skenbart gott.”

Vishet och förstånd

När vi talar om vishet, tänker vi ofta på något intellektuellt – en skärpt tanke, en klarsynt idé eller beslutet bakom en klok handling. Allt detta stämmer, när vi talar om människans förstånd. Men den Gudomliga visheten är något mycket större. Den är inte en egenskap som kan uppnås genom studier eller erfarenhet, utan ett levande ljus som strömmar från det allra innersta i det Gudomligas väsen. Gudomlig vishet är kärlekens form, en himmelsk intelligens som genomsyrar hela skapelsen, som ordnar allt till nytta och frid, och som formar människan till att bli det hon var tänkt att vara – en avbild av Herren.

”Herren ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd.”
Ordspråksboken 2:6

Swedenborg säger:

“Att änglarna kan ta emot så stor vishet beror på att deras inre livsgrader är öppna… Visheten hos den innersta himlens änglar är vida överlägsen visheten hos den mellersta himlens änglar, och dessa änglars vishet är vida överlägsen visheten hos den yttersta himlens änglar.” Himmel och helvete # 267

Änglar och människor

”Visheten hos den innersta himlens änglar är vida överlägsen…” Vad säger det om visheten hos dig och mig? Om visheten blir ”vida överlägsen” för varje högre nivå bland människorna – änglarna – som bor i himlen, hur mycket ”mindre överlägsen” måste den inte bli här nere i sinnevärlden? En svindlande tanke, om vi tappar bort oss i den. Om vi glömmer att vishetens ”överlägsenhet” är ett livslångt byggprojekt. Ja, faktisk ett projekt som utgör 50 procent av vårt andliga liv. Så självklart är vår vishet ”mindre överlägsen” i början än efter att vi har arbetat andligt ett tag.

Upp och ner

I boken Sanna Kristna Religionen # 507 beskriver Swedenborg en minnesvärdighet från den andliga världen som han fick vara med om – en minnesvärdighet som i Carl-Göran Ekerwalds översättning ”Memorabilier” har fått namnet ”Lucifer”.

”En gång talade jag med änglar om den lust till det onda som varje människa har alltifrån födelsen”, berättar Swedenborg. I det här samtalet förklarar en ängel för Swedenborg att varje människa från födelsen är sammansatt av tre allmänna slag av kärlek, nämligen kärleken till nästan – som är kärleken till att göra nytta, det är kärleken till världen – som är kärleken till det materiella, och det är kärleken till det egna jaget. Alla tre kärlekar är nödvändiga för oss – men det är ordningen på dem som bestämmer hur vi i slutändan blir som andliga människor. ”Människan är i sanning människa när kärleken till nästan utgör hennes huvud, kärleken till världen hennes bröst och kropp, och kärleken till det egna jaget fötterna”, förklarar ängeln. Om det blir tvärt om – att kärleken till egna jaget utgör huvudet och kärleken till nästan fötterna – så ser människan ut ”som om hon stod på händerna, med huvudet nedåt och skinkorna i vädret”. Slut citat.

Det handlar om frihet

”Den lust till det onda som varje människa har alltifrån födelsen…” säger ängeln till Swedenborg. Varför är det så? Varför har det Gudomliga gjort det hela så svårt för oss? Varför kunde vi inte födas med lust till det goda istället? Allt vore så mycket lättare då. Javisst. Och det är kanske här som svaret ligger. Livet måste vara en kamp. Därför att vi själva måste välja åt vilket håll som vi vill gå andligt sätt. Vi måste själv välja att bli änglar, helt enkelt. Och det är här som den Gudomliga visheten kommer direkt in i våra liv – om vi tillåter. För det är bara den som gör vår vishet ”lite mer överlägsen” för varje andlig dag. Swedenborg skriver så här:

”Människan har fri vilja på grund av att hon känner livet i sig såsom sitt eget, och Gud lämnar åt människan att tänka så, för att det ska uppstå förbindelse med Honom. Men en sådan förbindelse är inte möjlig, om den inte är ömsesidig, och ömsesidig blir den, då människan handlar av frihet alldeles såsom av sig själv. Om Gud inte hade lämnat åt människan en sådan känsla, skulle hon inte vara människa, inte heller ha evigt liv, ty den ömsesidiga förbindelsen med Gud gör, att människan är människa och inte ett djur, och den förbindelsen är även orsaken till att hon efter döden lever i evighet. Den fria viljan i andliga ting har denna verkan.” SKR # 504

Den Gudomliga visheten är kärlekens form

Vi får däremot aldrig glömma att visheten i himlen aldrig är skild från kärlek. Det är faktiskt inte möjligt. Tvärtom är de ett. Visheten är kärlekens ljus, dess form. Därför är vishet inte något vi kan ha utan kärlek – och den kärlek som föder vishet är kärlek till Herren och till nästan.

“Så mycket som människan hyser kärlek till nyttan, så mycket är hon i Herren, och så mycket älskar hon Herren och sin nästa, och så mycket är hon människa.”
Gudomliga kärleken # 13

Människan är skapad att ta emot Guds vishet

Vi är alltså inte själva källan till vishet – vi är mottagare. Visheten strömmar från Herren, in i oss, när vi gör våra hjärtan öppna genom ödmjukhet, omvändelse och kärlek.

”Dina ögon såg mig när jag ännu var ett outvecklat foster. Alla mina dagar blev skrivna i din bok, de var bestämda innan någon av dem hade kommit.”
Psaltaren 139:16

I himlen är varje ängel ett uttryck för Herrens vishet – och varje ängel är i mänsklig form, därför att han eller hon är en form av kärlek och sanning.

Vishet i himlen och på jorden

Det finns en viktig skillnad mellan världslig klokskap och himmelsk vishet. Den världsliga söker ofta egen vinning, kontroll eller ära. Den himmelska däremot söker nytta – för andra, för helheten, för Guds rike. Swedenborg förklarar:

“Ljuset hos änglarna står också i proportion till deras vishet, emedan ljuset i himlen är den Gudomliga visheten, och var och en är i ljus allteftersom han tar emot denna vishet.”
Himmel och helvete # 275

Och vidare:

“Sann intelligens och vishet är att se och förnimma vad som är sant och gott, och som en följd därav vad som är falskt och ont, samt att noga skilja mellan dem…”
Himmel och helvete # 351

Hur vi får del av visheten

Så hur får vi del av den Gudomliga visheten? Vi gör det genom att omvända oss – att vända oss bort från synd, inte av rädsla, utan för att vi ser att det är ont. I Läran om livet står det:

“I den grad som vi vänder oss bort från det onda därför att det är synd, i samma grad gör vi det som är gott – men inte av egen kraft utan med kraft från Herren.”
Läran om livet  #  21

Vi växer i vishet när vi älskar sanningen för dess egen skull. När vi tar emot Ordet med ett rent hjärta, inte för att bli upphöjda, utan för att tjäna. När vi inte söker herravälde, utan är redskap för Guds godhet.

Låt visheten forma våra liv

Den Gudomliga visheten är aldrig långt borta. Den är nära – i Herrens Ord, i samvetets röst, i varje tillfälle att visa barmhärtighet. Låt oss be om denna vishet, inte för att själva bli visa, utan för att kunna älska Herren och vår nästa mer helhjärtat, mer insiktsfullt.

”Om någon av er brister i vishet ska ni be till Gud, som ger åt alla villigt och utan att förebrå, och ni ska få.”
Jakobsbrevet 1:5

Amen!