När tacksamheten formar oss

Ibland är det svårt att vara tacksam, speciellt när man är upptagen med livets bördor. Många ställer sig även frågan om varför man ska vara tacksam när det sker så många hemska saker i vår värld. Samtidigt är det få människor som anser att tacksamhet är något dåligt och att ta saker för givet är något bra. Dagens predikan kommer gå igenom varför tacksamhet är bra för våra jordliga och andliga liv och varför det är viktigt att vi eftersträvar ett liv i tacksamhet.

Läsningar

Jesaja 12:
På den dagen ska du säga: ”Jag tackar dig, Herre! Du var vred på mig, men din vrede har upphört och du tröstar mig.

Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och inte rädd, för Herren Herren är min styrka och min lovsång. Han har blivit min frälsning.” Med fröjd ska ni ösa vatten ur frälsningens källor.

På den dagen ska ni säga: ”Tacka Herren, åkalla hans namn, gör hans gärningar kända bland folken. Förkunna att hans namn är upphöjt. Lovsjung Herren, för han har gjort härliga ting. Låt det bli känt över hela jorden. Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, för Israels Helige är stor, han är mitt ibland er.”
(Översättning: Svenska Folkbibeln 1998)

Arcana Coelestia # 5957:
Herren kräver visserligen ödmjukhet, tillbedjan, tacksägelse och mycket annat av en människa, vilket kan verka som en återbetalning, så att Hans gåvor inte verkar vara gratis. Men Herren kräver inte dessa saker för Sin egen skull, för det Gudomliga får ingen ära alls av en människas ödmjukhet, tillbedjan eller tacksägelse. Det är fullständigt otänkbart att det skulle finnas någon självkärlek inom det Gudomliga, som skulle få Honom att kräva sådana handlingar för Sin egen skull. Snarare krävs de för människans egen skull, för om någon besitter ödmjukhet kan han ta emot det goda från Herren, eftersom han i så fall har skilts från självkärleken och dess ondska som står i vägen för att han ska kunna ta emot det. Därför önskar Herren ett tillstånd av ödmjukhet hos en person för den personens skull, eftersom Herren kan flöda in med himmelsk godhet när det tillståndet finns i honom. Detsamma gäller tillbedjan och tacksägelse.   

Tacksamhet för Herren

Har ni någon gång, efter en lång vecka, med många åtagande bara suttit och varit lite frustrerade över er andliga situation? Det har hänt mig. Jag minns en gång när jag gick en tidig promenad med min son Knut i vagnen. Jag hade haft en tuff vecka, sömnbrist, stress på jobbet och jag kände mig ganska tom. När jag gick där började jag tala med Herren, lite i frustration: ”Herre, jag försöker ju göra allt rätt. Jag ber, jag ger, jag försöker vara tacksam, men varför känns det ändå som om något saknas?”

Och mitt i det där inre samtalet kom en tanke till mig, nästan som en viskning:
Tacksamhet handlar inte om att ge Herren något Han behöver, det handlar om att öppna våra hjärtan för det vi redan fått och kontinuerligt får. Precis som Hesekiel 36:26:

”Jag skall ge er ett nytt hjärta och låta en ny ande komma in i er.”

Den här tanken finns hos oss alla. Ibland inser vi att vi ofta tackar Herren som om vi försöker ”betala tillbaka” för alla Hans välsignelser, snarare än att bara vila i dem. Herren vill absolut inte ha vårt tack som betalning. Han vill ha våra hjärtan, för vårt eget bästa. Det här kan vi läsa om i Mika 6:8:

”Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl Herren av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?”

Gåvorna från Herren

Vi lever i en tid där prestation ofta blandas ihop med värde. Vi tänker lätt: ”Om jag bara gör tillräckligt, ber tillräckligt, är tacksam nog, då kommer Herren att välsigna mig.”

Men det fungerar inte så. Herren välsignar inte utifrån prestation, utan utifrån barmhärtighet och kärlek. Och ändå finns det något i oss människor som gärna vill förtjäna saker. Vi vill känna att vi bidragit, att vi gjort vår del. Det gör oss stolta, men ibland stänger den stoltheten dörren till just det Herren vill ge oss. Vi vad Herren menar när vi läser detta ur Psaltaren 127:1:

”Om inte Herren bygger huset är arbetarnas möda förgäves. Om inte Herren bevarar staden vakar väktaren förgäves.”

Från den Himmelska Läran förstår vi djupare vad detta innebär. Från Arcana Coelestia # 1326:1 står det följande:

”Men ju mer egenkärleken eller egenjaget vinner insteg och ingår i gudsdyrkan, desto mer avlägsnar sig eller avtar hängivenheten för det goda och erkännandet av det sanna. Det som är heligt kan omöjligen samexistera med det som är oheligt, liksom inte heller himlen med helvetet. I stället är det nödvändigt att det ena skiljs isär från det andra. Sådant är tillståndet och den rätta ordningen i Herrens rike.”

Vi kanske märker detta då och då? När vi är upptagna med oss själva, med vår egen duktighet, vår egen kontroll och våra egna bekymmer, då blir det svårt att ta emot. Det är som att vi håller händerna fulla med allt vårt eget, så att vi inte längre kan sträcka dem mot Herren.

Det är därför ödmjukhet och tacksamhet inte är krav, även om det kan uppfattas som ett krav, från Herren, utan de är gåvor till oss. De frigör oss från självcentrering, så att vi kan ta emot mer av Herrens kärlek, glädje och frid.

Vad säger Herren

I Jesaja 12 läste vi:

”Se, Gud är min frälsning, jag är trygg och fruktar inte. Ty Herren, Herren är min starkhet och min lovsång, han blev min frälsning. Med fröjd skall ni ösa vatten ur frälsningens källor.”

Jesaja talar till ett folk som upplevt både dom och befrielse. De hade förstått att allt som är gott, det vill säga, tryggheten, friden, glädjen, kommer från Herren. Och därför sjunger de: ”Tacka Herren, åkalla hans namn.”

Men varför vill Herren att vi tackar? Varför upplever vi detta som ett krav? Från den Himmelska Läran, Arcana Coelestia # 5957, läste vi detta:

”Herren kräver visserligen ödmjukhet, tillbedjan, tacksägelse… Men Herren kräver inte dessa saker för Sin egen skull… Snarare krävs de för människans egen skull…” (AC 5957)

Herren kräver inte ödmjukhet och tacksamhet för att Han är beroende av vår tillbedjan. Herren måste inte höra hur bra och duktig Han är för att Han ska fortsätta vara en Gud. Han kräver det för att det är bra för oss, för att det hjälper oss, för det är det bästa för oss. Tacksamhet och ödmjukhet lyfter vårt andliga liv mot Herren.

När vi är ödmjuka, när vi tackar, när vi tillber, hyllar vi Herren, och då lossnar våra andliga kedjor till självupptagenheten, till stoltheten, till jämförelsen med andra. Vi blir mer fria från de onda krafterna som bara vill få oss att älska, hylla och tacka oss själva, vårt ego.

Och när vi är tacksamma för allt gott Herren ger oss, det är då Herren kan flöda in med himmelsk godhet i våra liv, precis som den Himmelska Läran förklarar:

”Därför önskar Herren ett tillstånd av ödmjukhet hos en person för den personens skull, eftersom Herren kan flöda in med himmelsk godhet när det tillståndet finns i honom. Detsamma gäller tillbedjan och tacksägelse.” (AC 5957)

Tacksamheten är alltså inte ett martyrskap, ett krav, ett offer, utan det är ett kärl för att ta emot något. Det är inte något vi ger upp till Herren, utan något vi öppnar inom oss. Kom ihåg när Jesus botade de tio spetälska i Lukasevangeliet:

”Blev inte alla tio rena? Var är de nio? Har verkligen ingen vänt tillbaka för att prisa Gud utom den här främlingen?” (Lukas 17:17-18)

Det var bara en kom tillbaka för att tacka. Och vad säger Jesus?

”Var är de nio?”

Jesus behövde inte deras tack, men den som tackade fick något mer än bara helande. Han fick en relation. Tacksamheten förde honom närmare Herren. Han började tro på riktigt.

Ditt andliga liv

Så vad betyder det här för dig och mig, här och nu? Kanske är du i en tid där det känns som Herren är frånvarande. Eller det kanske går väldigt bra i livet, men det kanske finns saker du tar för givet?

Oavsett var du befinner dig, så finns det en inbjudan från Herren: Att leva med ett öppet hjärta. Att säga: ”Herre, jag vill inte bara tacka dig med ord, utan med att göra det goda och vara till nytta varje dag.” Kanske betyder det att du tackar Herren för något du tidigare sett som självklart, barnens skratt, naturens stillhet, eller maten på bordet. Att skörden i år räcker till alla och vi överlever den mörka vintern som kommer. Kanske betyder det att du visar vänlighet mot någon annan, som ett uttryck för din tacksamhet för det goda i ditt liv.

Eller att du släpper behovet av att kontrollera allt, och i stället övar på att bli ödmjuk. För ödmjukhet handlar inte om att älska sig själv mindre, utan om att tänka mindre på sig själv och mer om andra medmänniskor. Och när vi tänker mindre på oss själva, det är då Herren börjar tala, verka, fylla i våra andliga liv.

Våra liv i tacksamhet

Tänk vad livet skulle bli annorlunda om fler människor inte bara säger ”tack”, utan även lever i ett ”tack”. Att fler ser allt gott som gåvor, inte som självklarheter. Inget tas förgivet. Som låter tacksamheten bli grunden för vänlighet, kärlek och nåd mot varandra.

Då skulle våra hem vara annorlunda. Våra ord skulle bära liv. Våra hjärtan skulle vila i trygghet, inte oro. Och världen runt omkring oss skulle få se något av Herrens vilja, en kärlek som ger fritt, som älskar utan att kräva tillbaka, som överflödar i godhet, för vårt eget bästa. Så låt oss i denna Tacksägelsegudstjänst, och varje dag därefter, inte bara säga ”Tack, Herre”, utan leva så att vårt tack blir synligt i hur vi älskar, tjänar och möter andra.

När vi lever ett liv i tacksamhet, tar inget för givet, det är då vi kommer att ”ösa vatten ur frälsningens källor.” (Jesaja 12:4)

Amen!