”Rymligt samvete”?

Predikan av pastor Göran Appelgren

“Och Gud sade: ”Detta är tecknet på det förbund som jag instiftar mellan mig och er och varje levande själ som är med er, för alla kommande släktled. Min båge har jag satt i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden.” 1 Mos 9:12-13

Läsningar

1 Mos 9:8-19:
Och Gud sade till Noa och till hans söner med honom, i det han sade: Och jag, se jag, upp-rättar mitt förbund med er och med er säd efter er. Och med varje levande själ som är med er – med fågel, med tamdjur och med varje jordens vilda djur med er – med allt som går ut ur arken, ja, även med varje jordens vilda djur. Och jag skall upprätta mitt förbund med er, och aldrig mer skall allt kött utplånas av en flods vatten, och aldrig mer skall en flod komma att förstöra jorden.

Och Gud sade: ’Detta är tecknet på det förbund som jag instiftar mellan mig och er och varje levande själ som är med er, för alla kommande släktled. Min båge har jag satt i skyn, och den skall vara tecknet på förbundet mellan mig och jorden. Och det skall ske att när jag förmörkar mig över jorden med en molnsky och bågen syns i skyn. Att jag skall komma ihåg mitt förbund, förbundet mellan mig och er och varje levande själ i allt kött. Och vattnen skall inte mer bli till en flod som fördärvar allt kött.

När bågen står i skyn, och jag ser den, skall jag komma ihåg det eviga förbundet mellan Gud och varje levande själ i allt kött som finns på jorden.’ Och Gud sade till Noa: ’Detta är tecknet på det förbund som jag upprättar mellan mig och allt kött som finns på jorden.’
Och Noas söner, de som gick ut ur arken, var Sem, Ham och Jafet. Och Ham var fader till Kanaan. Dessa tre var Noas söner, och från dem uppfylldes hela jorden.
(Översättning: Arcana Cœlestia, del 1, 1995, Swedenborg/Ulf Fornander)

Arcana Cœlestia # 1043:1-2:
En ’sky’ är en symbol för det dunkla ljus vari den andliga människan befinner sig … Hur be-skaffad denna sky är hos en pånyttfödd människa framgår uppenbart av en jämförelse med hennes tillstånd innan hon föds på nytt. Människan föds på nytt med hjälp av det som hon förmodar vara sant i sin tro. Varje människa utgår ifrån att hennes egen accepterade tro är sann, och baserat på den skaffar hon sig ett samvete. När hon en gång har skaffat sig detta samvete, upplever hon följaktligen, att det är emot hennes samvete att handla emot det som inskärpts hos henne som trons sanningar. Så är det med var och en som föds på nytt … Herren inverkar också med människokärleken som medel på deras molnsky. Härigenom uppkommer ljus, liksom när solen tränger igenom ett moln, som då blir ljusare och mång-färgat. Så visar sig också i deras mer eller mindre [dunkla] molnsky något som liknar en regnbåge. Och ju tunnare molnskyn är, det vill säga av ju fler harmonierande trossanningar den består, desto vackrare är regnbågen. Men ju tjockare molnet är, det vill säga, ju färre trossanningar som ingår i det, desto mindre vacker är regnbågen. Oskuldsfullhet bidrar mycket till dess skönhet och ger färgerna i bågen en så mycket mer levande glans.

Kommunikation

Hur kommunicerar Gud med dig? Med direkt tal eller indirekt genom meddelanden, alltså ord som måste läras in? I berättelsen om Noa får vi höra om ’bågen i skyn’. En regnbåge alltså, och den kan vara mer eller mindre vacker. Den regnbågen finns i vårt inre och den regnbågen är samvetet, och det är så vi kommunicerar med vår Herre och Gud, Jesus Kristus. ”Om mina ord förblir i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Joh 15:7

Tala eller skriva och läsa

Att tala direkt i telefon är enklare än att skicka ett sms-meddelande, speciellt om meddelandet innehåller förkortningar och emojis (smileys). Det kan bli missuppfattningar, missförstånd. Så hur kommunicerar Gud med oss? Med direkt tal eller indirekt genom meddelanden, alltså ord som vi måste lära oss att förstå. För att förstå ett meddelande måste man lära sig rätt mycket, ord, grammatik, läsa mellan raderna, förstå associationer till andra begrepp, förstå talesätt och ordspråk.

Vi inser lätt att ett och samma meddelande kan uppfattas på många olika sätt – var och en på sitt sätt. Vi är helt enkelt olika. Det handlar ’bågen i skyn’ om. Regnbågen kan vara mer eller mindre vacker, men alla har något av en regnbåge i sin själ. Den regnbågen är samvetet. Och dessutom är det så att om viljan att lyssna är god, så blir kommunikationen bättre. God vilja gör att allt blir lättare – också att höra vad Herren vill säga oss, när han talar till oss genom Ordet.

”Rymligt samvete”?

Vi människor vet att det finns ett samvete i oss alla. Mer hos en del, mindre hos andra. Ja, Swedenborg menar att det hos många inte alls finns ett samvete som är värt namnet. När en usel människa känner dåligt samvete, handlar det mer om rädsla för att ha retat upp en annan människa, som man helst vill hålla sig väl med – inte om omtanke utan om egoistisk vinningslystnad. Det onda styr och ställer i själen. Se Arcana Cœlestia #977, 1033:3 Det är väl det som lite skämtsamt brukar kallas att ”ha ett rymligt samvete”, ett så kallat samvete som tillåter i stort sett allting som de flesta skulle säga var olagligt.

Äkta samvete

Men även ganska hyggliga människor har i sitt samvete delar som snarare gränsar mot det rymliga än mot det äkta samvetet. Så livet för en andligt sökande människa handlar om att utveckla samvetet, utveckla det som är äkta och avveckla den förljugna delen. Det är ett gradvis händelseförlopp. Det kallar vi pånyttfödelse. Det går steg för steg, och det vi kallar samvete har en avgörande roll. All andlig mognad kräver eftertanke och inlärning, och därefter kommer tillämpningen av det som vi har lärt oss.

”Att veta vad som är sant är en sak, en annan är att erkänna det och ytterligare en annan att sätta tilltro till det. Att känna till det är det första steget på pånyttfödelsens väg, att erkänna det är det andra steget och att förlita sig på det är det tredje. Vad skillnaden är mellan att känna till, erkänna och ha tilltro är uppenbart av att även de allra sämsta människor mycket väl kan känna till vad som är sant och ändå inte erkänna det. ” Arcana Cœlestia #896

De här tre stegen har med bågen i skyn att göra. ’Sky’ är ett annat ord för moln, och då kan vi tänka tjocka mörka moln eller ljusa, tunna moln. Och tillämpningen är uppenbar. Ingen kan ta emot solens ljus direkt, så alla tar emot ljus indirekt genom molnen. Ljuset är den gudomliga sanningen som är det som upplyser människan och hjälper henne att hitta rätt i livet. Det är det som vi kallar pånyttfödelsen – att vända om och gå åt rätt håll. Det är eftertanke och inlärning som krävs för det. I början är molnet relativt tjockt och mörkt. När vi steg för steg börjar ”förlita oss på det som är sant”, så blir molnslöjan tunnare och mer gudomlig sanning lyser upp vårt inre. Det är så ett äkta samvete utvecklas.

Lite andlig historia

Det kanske lät lite märkligt att blanda in en mobiltelefon i sammanhanget, men bildspråk hjälper till att förstå andliga djupsinnigheter. En gång i tiden var det direkt kommunikation mellan Gud och människa. Ett misstag i dagens historiesyn är att tro att allt började med ingenting och att allt sedan bara har blivit bättre. Men så är det inte när det gäller människans andliga resa genom tiden. Bibelns paradis beskriver nämligen det som i andra traditioner kallas för ’Guldåldern’, alltså en idealisk, högtstående epok. Det gör även Swedenborg som menar att det var en tid då människan stod som högst när det gäller kontakten med Gud och med himlen. Den tiden kallar han för den Fornäldsta kyrkan (Latin: Antiquissima ecclesia), och säger, att ”karaktären på de människor som levde [då] är fullständigt okänd nu för tiden. Deras sinne eller håg var så helt annorlunda än den som är möjlig för någon människa i vår tid.” Arcana Cœlestia #200

Så hur såg det sinnet, eller den själen, ut då? Jo, framför allt var det så, att den viljeliga delen av sinnet eller själen var helt och hållet förenad med den förståndsmässiga delen, alltså tänkandet. Paradis och guldålder betyder givetvis att allt var bra. Ja, det var så bra som det bara kunde vara, och man lyfte telefonen och ringde direkt. Inget krångel med sms och emojis! Det är klart att det måste ha varit mycket bättre, ja, faktiskt så bra som det bara är möjligt. Och inga moln fanns det. Som metafor kan vi säga att de kunde titta rakt in i solen, det vill säga direkt omfamnas av den gudomliga kärlekens värme och den gudomliga vishetens vackra ljus. Men eftersom människan hade och har fri vilja i andliga frågor, så valde guldålderns människor till slut att i alla fall vända Gud ryggen. Det beskrivs med ormen och det så kallade syndafallet och utdrivandet ur paradiset. Viljan som blivit ond styrde förståndet och människorna förlorade kontrollen över sina egna liv. Syndafloden betyder ett aldrig sinande flöde av livslögner.

Nästa steg i mänsklighetens andliga historia är berättelsen om Noa. Lägg märke till att allt i den berättelsen är en allegori, symboliskt. Det har aldrig funnits någon Gubben Noak! Perioden Noa kallar Swedenborg för den Forngamla kyrkan (Latin: Antiqua ecclesia). Det är då samvetet ser dagens ljus. I stället för en direktlinje per telefon blir det krångliga textmeddelanden. Men det blir åtminstone en återupprättad kommunikation av något slag.

Mirakelräddningen

När Noa satte foten på torr mark (1 Mos 8:18) började en ny tid. Förståndet som nu var skilt från en korrumperad vilja kunde åter ta emot sanningar. Swedenborg förklarar: ”Herren skiljde hos människan av det som hörde till hennes förstånd från det som hörde till hennes vilja, och detta så att de inte var förenade på något sätt. Ty om de hade varit förenade skulle människan inte kunna undgå att gå evigt förlorad.” Arcana Cœlestia #875:3

Och på ett annat ställe där samvetet gör sitt intåg:

”När viljan i människans egenjag hade blivit fullständigt fördärvad skilde Herren genom ett under förståndet i hennes egenjag från den korrumperade viljan och danade inom förståndet en ny vilja, som kallas samvetet.” Arcana Cœlestia #1023:2 ”Utan denna mirakulösa åtgärd skulle inte någon människa ha kunnat frälsas.” Arcana Cœlestia #863 Därför hör vi dessa ord i dagens text:  ”Och jag skall upprätta mitt förbund med er, och aldrig mer skall allt kött utplånas av en flods vatten, och aldrig mer skall en flod komma att förstöra jorden.” 1 Mos 9:11

Nu är det tyvärr så, att vi ändå får dras med den gamla viljan. Men den är funktionellt sett avskuren från förståndet. Den spökar men kan inte totalt kontrollera våra tankar.

”Då människans vilja inte är annat än onda begär, har Herren mirakulöst ombesörjt att det som utgör förståndet … inte skall sänkas ned i hennes onda begär. Han har därför noga avgränsat förståndsdelen hos människan från viljedelen hos henne med hjälp av ett slags mellanhand, nämligen samvetet.” Arcana Cœlestia #863; se 875:3, 1023:2

Men för att vi ska känna oss motiverade att tänka rätt, så har Herren till den nu avknoppade förståndsdelen ”lagt till människokärlek”. Denna gåva kallas för ’kvarlevor’.

”Människans förmåga att tänka och förstå vad som är gott och sant kommer av Herrens liv genom kvarlevorna hos henne.” Arcana Cœlestia #977:2

Samvetet och pånyttfödelsen

Efter guldåldern där kontakten var direkt måste vi människor långsamt arbeta oss fram till en fungerande relation till vår Herre. Det kallar vi pånyttfödelsen. Motorn i den processen är samvetet, och samvetet utvecklar vi hela tiden – förhoppningsvis. Vi vill bli en bättre människa, och vi anstränger oss att förstå Guds bud. Det är just genom att förstå buden , ja, hela Ordet, som vi utvecklar samvetet. ”När bågen syns i skyn skall jag komma ihåg mitt förbund, förbundet mellan mig och er. 1 Mos 9:14-15 Det som var ett mörkt moln från början blir allt ljusare och släpper igenom alltmer gudomligt ljus, och vi växer i vårt inre.

Olika moln

Det vi kan lära av allt detta är, att Herren hela tiden är med oss, och han leder oss genom vårt samvete. Det gäller alla människor i hela världen: ”Herrens barmhärtighet är oändlig och begränsas inte till de få som är inom kyrkan. I stället sträcker den sig ut till alla i hela vida världen.” Arcana Cœlestia #1023:2; jfr Arcana Cœlestia #932, 1033, 1052, 1059:2

Så han arbetar med alla människor, där utgångspunkten är det exakta andliga tillstånd som individen befinner sig i i varje stund. Vi sa tidigare att vi tar ett steg i taget. Det betyder att alla människor är ute på sin egen vandring, där det är just den individens samvete som Herren samarbetar med: ”Människans samvete är format av allt det som hon tror vara rätt och tillåtligt.” Arcana Cœlestia #1002

Det betyder att en del människor tillåter sådant som en annan människa inte skulle tillåta. Det leder nödvändigtvis till att vi inte är överens om vad som är ett rätt leverne.

”Alla människor utgår ifrån att deras egen accepterade tro är sann, och baserat på den skaffar hon sig ett samvete.” Arcana Cœlestia #2043:2

Vi ska givetvis alltid bemöta en medmänniska med värme och öppenhet. Att ha en sådan attityd kan bli lättare, om vi betänker att den vi har framför oss har format sitt samvete på ett annorlunda sätt än vi själva. Det är sanningar som formar samvetet, men vår bakgrund, våra erfarenheter och vår förmåga att tänka klart är olika för varje människa. Vi ska därför inte bedöma deras kunskaper utan se till deras goda avsikter. Då kommer vi att förstå varandra mycket bättre, och det blir mer glädje och en större känsla av att vi alla strävar åt samma håll.  

Vacker regnbåge

Ju bättre vi tar hand om de andliga redskap som Herren erbjuder oss, desto vackrare blir regnbågen. ”Så som människan tar emot dessa gåvor, så ser hennes regnbåge ut – desto vackrare ju mer viljesidan av hennes egenjag röjts undan, disciplinerats och bragts till lydnad.” Arcana Cœlestia #1042:2

Ju vackrare regnbågar vi bär med oss desto närmre kommer vi varandra, himlen och Herren själv, som då säger:

”Då skall de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: Lär känna HERREN! Ty alla skall känna Mig från den minste bland dem till den störste, säger HERREN.” Jer 31:34

Amen!