fbpx
5 juni, 2018

Välkommen alla Abram!

Predikan av pastor  Göran Appelgren

 Läsningar: 1 Mos 15; Upp 14:1-5; AC 8080:3

”Se upp mot himlen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. … Så skall din säd bli.”
1 Mos 15:5

Universum

”Räkna stjärnorna”, säger Herren till Abram. Låt oss börja med lite astronomi. 

Stjärnan Arcturus – som är en sol – är 25 ggr större än vår sol. Stjärnan Antares – som är en sol – är 700 ggr större än vår sol. Vintergatan är 100.000 ljusår i diameter, dvs 250 miljoner varv runt ekvatorn och där är vår sol som en liten prick, och vår jord är som en liten prick i jämförelse med vår sol. Vi blir ganska små, och ändå finns allt detta stora för vår blick.  Tänk er att denna oändlighet är KÄRLEK! Gudomlig kärlek. Och vi är omgivna av den. Vi rör oss i den. Den omfamnar oss. 

Erfarenhet av godhet

Alla människor har haft och kommer att ha upplevelser av godhet. En medmänniska visar vänlighet. Ett barn säger något hjärtevarmt. Det är godhet det handlar om. Ingen annan känsla är starkare än känslan av godhet. 

Känslor

Känslor är alltid upplevda. De är verkliga. Men det kan vara svårt att beskriva dem. ’Hur kändes det?’ ’Jaa …, det kändes bra.’ Låt de goda känslorna fylla sinnet. Låt universum omfamna dig! Njut av känslan! Låt sinnet vederkvickas! Den  oändliga kärleken har en röst. Den säger: ”Han låter mig vila på gröna ängar. … Han vederkvicker min själ.” Ps 23:2,3 

När vi är omgivna av godhet öppnar vi vårt inre och kan hämta ny kraft. Människan blir lite mer människa. ”Mitt folk ska bli mättat av mitt goda, säger Herren.” Jer 31:14 

Känsloupplevelser är den ena sidan av sinnets erfarenheter, och där är upplevelsen av godhet det viktigaste. 

Tankar, ord

Den andra sidan har med det verbala att göra, pratet. Den sidan har vi givetvis alla erfarenhet av också. Vi pratar ständigt, och vi lyssnar på dem som pratar. Vi läser, skriver sms. Ord är tydliga. De bär på information. Man förstår varandra – för det mesta. Vi skulle inte klara oss utan det talade och skrivna språket. Vi uttrycker våra tankar med ord hela tiden, ibland gester och miner, men mest med ord. 

Känslor och språk är de två sidorna av vår mentala, själsliga verksamhet. När vi leds rätt på dessa områden når vi upplevelser av godhet och sanning. Vi blir mer människa, och att bli mer människa är att bli mer av en Guds avbild. 

Vem är jag?

Ibland funderar vi på vem vi är. Vi vill förstå oss själva för att utvecklas på ett meningsfullt sätt. Man brukar tala om att ha en bra eller dålig självkänsla. Med rätt vägledning får man en bra självkänsla. Det är meningen att vi ska ha en känsla av att vi själva är bra människor. 

Självkännedom 

I vårt  sökande efter vårt sanna jag ska självkänsla också kombineras med självkännedom. ’Känn dig själv’, var ett motto i den grekiska filosofin, och det mottot går igen i alla kulturer och religioner. Jesus gick till rätta med fariséerna för att de hade en så dålig självkännedom. Deras subjektiva självkänsla var det nog inget fel på, men självkännedomen var dålig. Det leder oundvikligen till obehagliga överraskningar. ”Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd” Matt 23:12, sa Jesus. 

En sund självkänsla hör ihop med en genuin självkännedom. Godhet och vishet hör ihop. Den som är god är vis, och den som är vis är god. Den som är god och vis har god självkänsla – och god självkännedom. I allt vi gör hör det goda och visa ihop. Vi vill nå upplevelser av det goda, men det är omöjligt utan visheten, eller det sanna. Vi vill bli visa, vill behärska sanningarna. Men det är omöjligt utan det goda. De hör ihop. 

Vi kommer tillbaka till känslor och tankar. Vi känner godhet och vi tänker sanningar. De samarbetar. Vi möter nya tankar, och de för oss in på vägar som leder till nya upplevelser och därmed nya, goda känslor. Vi går fram och tillbaka hela tiden, där godheten och visheten ständigt växer.

Föda för tänkandet

Och vi söker vägledning. Den kan vi söka på många håll. Men den viktigaste ledstjärnan är ändå Herren Gud själv. Det är därför som Han har gett oss en Bok som handlar om oss själva, Guds Ord. Det är där som växandet börjar.

Början i Gud 

För allt har sin början i Gud, och allt vänder åter till Gud. Meningen är att bli en Guds avbild. Den avbilden finns beskriven i Guds Ord, sida upp och sida ned. Men det är inte alldeles uppenbart att det handlar om oss. Därför var Herren Gud tvungen att uppenbara sig igen och förklara lite tydligare vad Guds Ord handlar om. Det har skett genom de läror som förmedlats av Emanuel Swedenborg. I dessa Skrifter förklaras den inre, andliga meningen i Bibelordet. Det framgår då att allt i Ordet handlar om oss, om våra känslor och hur våra tankar förändras. 

Allt handlar om att styra våra känslor till godheten och vårt tänkande till visheten. 

Låt stjärnorna bli solar

Det är en lång väg, och den ser olika ut för alla människor. Därför ska vi respektera varandra och vara försiktiga med varandra. Vår Herre Jesus Kristus varnar hela tiden för något som har svåra konsekvenser, både för en individ och för en grupp. Det är tendensen att förhärliga sig själv och förringa andra människor. Den andliga lagen ser ut så här: 

”Den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara de andras slav.” Matt 20:26,27 

Och: ”Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd” Matt 23:12

En ledande princip är att det inte är hur mycket kunskap en människa har utan hur mycket vänlighet, värme och intresse man visar för människor man möter i sin vardag. Universums oräkneliga antal stjärnor är solar långt borta. Den sol som är nära värmer. Det gör inte solarna långt borta. Vi är omfamnade av oändlig kärlek, men det är bara när vi själva visar kärlek som solen kan värma oss. Utan kärlek i hjärtat är alla stjärnor kalla och långt borta, precis som kunskap är kall om den inte används för godhet. 

Abram inom varje människa

Kapitel femton i första Mosebok handlar om detta. Vi vill att de kalla stjärnorna ska komma närmre och värma oss. Abram var en gammal man för mycket länge sedan, men vad Herren menar med berättelsen är någon annat. Det är att Han, Herren, som är Abram, lever i oss, i vårt inre, och att det är så hos alla människor. Men så länge vi inte har förstått det, så är det kallt, eller det finns ingen avkomma. Vår inre Abram har inte blivit en sol ännu och klagar därför: 

”Herre, Jehovah, vad vill du då ge mig? Jag går ju barnlös bort.” 1 Mos 15:2 

Men vi hoppas ändå. Alla människor hoppas. Alla! Det är vad bönesvaret i kapitel 15 vittnar om, där Gud säger: ”Se upp mot himlen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. … Så skall din säd bli.” 1 Mos 15:5 

Vi vill tro att det är sant. Vi vill tro att kärlek och godhet är möjliga att nå. 

Välkommen alla Abram!

Många människor är vilsna. Det är vi alla ibland, vi här. Många människor har börjat öppna dörren till sitt inre sanna jag. De vet att det finns en Abram. De vet att det finns ett löfte. De tror på andlig avkomma, lika stor som stjärnhimlen. De tror att de kalla stjärnorna kan bli varma solar. De tror och de vill, och de anar att Guds Ord kan ge svar. En del av dem kommer till oss. Och de hör hur Guds Ord talar tydligt till dem. 

Vi som har varit med ett tag ska vara glada och tacksamma för att människor har öppnat den inre dörren och vill vara med här. Välkommen Abram, alla ni som tror på löftet om mer godhet i livet och världen! ”Se upp mot himlen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. …Så skall din säd bli.” 1 Mos 15:5 

Inre godhet – Abraham inom varje människa

Det som Abram och sedan Abraham står för är godheten i vårt inre, en omutlig vilja till att förverkliga det goda. Det är det som vi ska samarbeta med, vi som redan finns här, med ni som har kommit till oss, eller ni som kanske läser den här predikan och ännu inte kommit hit, eller ni som har varit här men vänt hem igen, men ändå läser den här predikan. 

Det är den omutliga, gudomligt ingivna viljan – Abram – som vi ska samarbeta med. Gör vi inte det, så motarbetar vi Herrens goda vilja med varje människa, och jag kan inte föreställa mig att en enda av de människor som öppnar dörren till kyrkan i Tegnérlunden har någon annan önskan än att möta Herren. 

Som sagt, alla människor längtar efter godhet. Därför finns en Abraham inom varje människa. Där finns viljan att lämna det välkända och resa till ett annat land. Där finns viljan att lyssna på löften om en framtida lycka som man ännu inte vet så mycket om men vet att den finns. 

Det är denne Abraham, löftet om godhet i våra liv, som vi ska värna om i vårt eget inre och hos andra. Den viljan till det goda är Herrens närvaro i våra hjärtan. Den närvaron gör att vi kan vilja det goda. Den närvaron gör att vi kan göra väl mot våra medmänniskor. 

Viljan till godhet förstärks

Varje gång vi förverkligar godheten, så förstärks viljan ytterligare till godhet inom oss. En kall stjärna blir en varm sol. En liten bit himmel får grepp om jorden. ”Hos den som av hjärtat handlar gott, strömmar det från alla håll i himlen in godhet i hjärtat och själen … Då förstärks samtidigt benägenheten till människokärlek, och med den människokärleken följer ett välbehag som är himmelskt och obeskrivligt”. Arcana Cœlestia #  9048:1 

”Godhet i hjärtat” är vad vi strävar efter och det är med de som vi ska möta varje Abram som öppnar dörren till vår kyrka. 

Guds Ord

Guds Ord lär oss vad vi ska sätta främst, nämligen godhet och medmänsklighet. Guds Ord hjälper oss att se oss själva och våra liv. Berättelsen om Abram – senare Abraham – och det löfte han fick av Herren hjälper oss att förstå att Herren alltid är på vår sida, att Han ingjuter viljan till godhet inom oss, och att Hans löfte är att det alltid kommer att finnas en inre styrka inom oss som gör att vi kan stå upp för den sanning som är förenad med god vilja. Sådan sanning skyddar godheten och omfamnar medmänniskan. 

Så stor som himlen är över jorden, så stor är Herrens makt att beskydda det goda inom oss, när vi vänder oss till Honom. ”Se upp mot himlen, och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem. … Så skall din säd bli.”” 1 Mos 15:5

Vi blickar ut över ett till synes oändligt, ofantligt, obegripligt stort universum. Så ofattbart stor är Guds kärlek och därmed Hans längtan efter att vi ska finna godheten i våra liv och i vår värld. Vi som redan är här vill vara en del av allt detta, och det är vi när vi ser en Abram i varje människa som kommer till oss. 

När vi själva känner att vi är omgivna av ett universum av godhet, så öppnar vi vårt inre för våra medmänniskor. ”Mitt folk ska bli mättat av mitt goda, säger Herren.” Jer 31:14 Och ”HERREN är kärleksfull i allt Han gör.” Ps 145:13

Amen!

 


Läsningar:

1 Mos 15:
Därefter kom Herrens ord till Abram i en syn. Han sade:
  ’Frukta inte, Abram. Jag är din sköld. Din lön skall bli mycket stor.’

Men Abram sade:
  ’Herre Herre, vad skall du ge mig? … Se, mig har du inte givit någon avkomma. En av mitt husfolk kommer att ärva mig.’ 

Men Herrens ord kom till honom:
  ’Denne skall inte ärva dig, utan en som kommer från din egen kropp skall bli din arvinge.’

Sedan förde han honom ut och sade:
  ’Se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem’, 

och han sade till honom:
  ’Så skall din avkomma bli.’

Och Abram trodde på Herren, och Herren räknade honom det till rättfärdighet. Sedan sade han till honom:
  ’Jag är Herren, som har fört dig ut från det kaldeiska Ur för att ge dig detta land till arvedel.’

Abram svarade:
  ’Herre, Herre, hur skall jag veta att jag kommer att ärva det?’

Då sade han till honom:
  ’Hämta åt mig en treårig kviga, en treårig get, en treårig bagge, en turturduva och en ung duva.’

Han hämtade alla dessa åt honom och styckade dem mitt itu och lade styckena mot varandra. Men fåglarna styckade han inte. Och rovfåglar slog sig ner på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram, och se, då kom skräck och ett stort mörker över honom. Och Herren sade till Abram:
  ’Det skall du veta att dina efterkommande skall bo som främlingar i ett land som inte är deras. Där skall de bli slavar, och man skall förtrycka dem i fyrahundra år. Men det folk som gör dem till slavar skall jag döma. Sedan skall de dra ut med stora ägodelar. Men du själv skall gå till dina fäder i frid och bli begravd vid hög ålder. I fjärde släktledet skall de återvända hit. Ty ännu har inte amoréerna fyllt sina synders mått.’

När solen hade gått ner och det blivit alldeles mörkt, syntes en rykande ugn med en brinnande fackla, som for fram mellan köttstyckena. På den dagen slöt Herren ett förbund med Abram och sade:
  ’Åt dina efterkommande skall jag ge detta land, från Egyptens flod ända till den stora floden, floden Eufrat.’

Arcana Cœlestia, nr 8080:3:
Allt det sanna som hör till tron är utan liv, innan det har blivit till trons inneboende goda, och det blir till trons inneboende goda genom att människan vill och gör det som tron uppmanar till. 

Och när det så har blivit till trons goda, då erkänner man att det tillhör Herren.