11 februari, 2024

Uppoffringens belöning

Predikan av pastor Göran Appelgren

Läsningar: Luk 10:25-37; Matt 7:12-14; ÄK 10:5

“Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ?”
Mark 8:36,37

Inledning

Egentligen vet vi vad som är fel väg, men vi behöver uppmaningar för att välja den smala vägen och den trånga porten. Det är en gudomlig omtanke som ligger bakom alla uppmaningar vi hör i Ordet om att ta sitt kors, välja den smala vägen, sluta göra vad ont är, bära frukt som hör till omvändelsen och många andra liknande. Swedenborg beskriver det som att människan tvingar sig själv – ingen annan – att avstå från det som leder vilse. ”Då leder Herren bort människan från den helvetiska friheten, som i sig själv är slaveri, och för in henne i himmelsk frihet, som är själva friheten, och låter henne få sällskap med änglarna.” 

Det behövs många som hjälper till att styra samhället rätt, bort från lockelsen av inbillad frihet, som är andligt slaveri, till äkta frihet – även om man då inte har råd med en dyr jacka! 

Inre lidande

Människor som vill gott för sina medmänniskor undrar vilken vägledning de kan ge. När vi ser oss om i samhället, är det tyvärr alltför lätt att se att väldigt många människor lider. Och då tänker jag inte mest på lidande i form av fattigdom och förtryck. Sådana förhållanden är beklagansvärda, men det finns också en annan slags nöd, den själsliga nöden. Vi har alla sett den, och vi undrar alla hur vi kan hjälpa en medmänniska att hitta en bättre väg genom livet. 

Lön för mödan 

Svaret ligger förmodligen i begreppet belöning – lön för mödan. Alla människor anstränger sig. Barn vill vara föräldrarna till lags. Skolelever gör det som fröken säger. På arbetsplatsen lever man upp till kraven. Inom familjen, bland vänner och bekanta anstränger vi oss för att det ska bli en bra gemenskap. Vi anstränger oss och hoppas på belöning, även om vi inte använder ordet belöning. Vi vill se resultat, bli nöjda, att det ska bli som vi tänkt. 

En fulländad värld?

Men om vi går tillbaka till de – som vi tror – olyckliga människorna kan vi föreställa oss hur de söker belöning på fel sätt. I vårt moderna samhälle finns förmågan att framställa de mest fulländade produkter och varor av alla de slag, vackra och praktiska kläder, elcyklar, smartphones, vackra möbler för hemmet, avkoppling på den perfekta semesteranläggningen. Ja, det finns hur mycket som helst som kan tillfredsställa yttre behov. När det nu finns så mycket sådant, använder vi gissningsvis väldigt mycket av vår tankemöda till att ägna oss åt sådana saker.

Fel förväntningar

Ett verkligt problem med att vi kan producera allt detta, är att vi förväntar oss att det alltid finns en enkel lösning och därmed en snabb belöning på allting. Vi förväntar oss belöning allt snabbare och allt oftare och inom alla områden. En ansträngning som inte leder till en relativt snabb belöning anses ointressant. För en del människor kan det vara lockande att strunta i att skaffa sig en utbildning. Belöningen i form av att snabbt få en hög inkomst lockar mer än att offra lite bekvämlighet under studieåren. 

Och hur är det med äktenskap och trohet?! Traditionella, mångtusenåriga värderingar om att den fysiska kärlekens yttersta uttryck hör hemma inom äktenskapet – hur mycket har vårt samhälle inte inkräktat på den principen! Omedelbar njutning står mot en  uppoffring för ett högre mål. Var finns ansvarstagandet? Var står samhället idag? Den belöning som den egna njutningen utgör ställer sig över alla andra tänkbara former av belöning. Det moraliska, det andliga, det heliga väger lätt. Vad är samhällets budskap till unga människor idag?

Andlig näring 

Alla människor, speciellt unga, som vandrar sin dagliga vandring framåt genom livet behöver andlig näring. Vad är det för idéer de får sig till livs? Får de hjälp att ta vara på sitt liv, eller lockas de att slösa bort det på något kortlivat bara för att de inte har fått höra förnuftiga råd  och börjat tänka efter?

För den som har en andlig livssyn kan det kännas tröstlöst att tänka på hur mycket mänsklig energi som går åt till det som i evighetens perspektiv är näst intill meningslöst. Och samtidigt tycker vi att det är svårt att förmedla de värden vi själva har. Som vuxna talar vi om ’det andliga’, ’människans yttre och inre’, ’ande och kropp’. Så tänker en vuxen människa. En uppgift vi har är att hjälpa våra barn och unga att förstå att det är så, men de tänker inte i sådana ord. De tänker i sina bästa stunder på himlen och änglarna. Det är därför viktigt att vi talar med dem och delar med oss av våra kunskaper om det eviga livet, så att de i sin fantasi och i sitt tänkande håller föreställningen om en högre värld levande.

Två världar 

Så vi människor lever i två världar samtidigt. Den ena, den mest påtagliga, är den naturliga världen. Den andra är den andliga världen. Alla våra tankar, känslor, önskemål och avsikter har sin existens på ett annat plan – i den andliga världen fast vi kallar det för sinnet eller själen. Det är viktigt att ha klart för oss att dessa båda plan finns. Det är meningen att vi ska leva på båda planen samtidigt. Och det är meningen att det högre planet ska styra det lägre. Och det är meningen att vi ska inse, att den yttre världen är ett underordnat redskap för den inre människans styre av våra liv. Inte tvärtom. Om den yttre människan styr den inre, så har vi stängt dörren till himlen. ”Den Gudomliga ordningen är att himlen ska styra världen i människan och inte världen styra himlen i henne, ty när himlen styr människan, styr Herren henne.” Arcana Cœlestia # 9278:2  

En högre värld 

Det finns en belöning att hitta i ett sådant synsätt. En första del i den belöningen är att i sin tanke inse, att det finns en högre värld, ett inre jag som kan ställa sig över det vardagliga och det jordiska. Det är ett första steg bort från det slaveri som man befinner sig i, då man är helt fast i diktaten från den fysiska värld som omger oss. Om vi bygger alla våra värderingar, allt vårt tänkande på vad som i världen anses vara värt att jaga efter, så är vi ofria. Vi är slavar under krafter som inte får sin inspiration från himlen och Herren. Att kunna börja tänka på ett högre plan är därför början på befrielsen. 

Skapelseberättelsen i första Mosebok handlar om detta. Orden ”Varde ljus!” är en bild för när människan börjar tänka på ett högre plan. Skapelseberättelsen är en beskrivning av befrielsen från ett liv i mörker och slaveri. 

Bli fri

Guds Ord har i sin helhet den uppgiften – att hjälpa oss att bli fria människor. Därför säger Jesus under en intensiv, ja, nästan hätsk diskussion med judarna så här: ”Om ni förblir i Mitt ord … skall ni förstå sanningen, och sanningen skall gör er fria.” Joh 8:31,32 Det är samma sak Herren menar med orden ”Om någon vill följa Mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa Mig.” Mark 8:34

Vi kan bara ”förbli i Herrens Ord” om vi ”följer Honom”. Och då blir vi fria. Hela vägen genom Guds Ord har vi händelser och berättelser där temat är motsättningen ofrihet, frihet. Det lägre hos människan förstör och förslavar. Det högre som är inspirerat av Herren bygger upp och befriar. 

  • Gud säger att trädet med kunskapen om gott och ont ska undvikas. Människan äter av det. 
  • Gud säger att vi ska leva i endräkt. Kain slår ihjäl Abel. 
  • Gud för ut folket från träldomshuset Egypten. Folket knorrar. 
  • Gud uppmanar folket att följa Guds bud. De följer andra gudar.

Ta sitt kors 

Människan söker andra sorters mål än dem som Herren vet ger rätt belöning. Och så gör vi än idag. Vi tror att det som egentligen är tomt och förgängligt är något att bygga sitt liv på. Tursamt nog gör vi inte det dagligen och stundligen, men vi är alla utsatta för den frestelsen. Därför ska vi lyssna på Herrens ord: ”Om någon vill följa Mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa Mig.” Mark 8:34 Om vi vill tillhöra Herrens rike, måste vi vara beredda på att offra något. Vi måste säga nej till något. ”Sedan sade Han till dem: ’Se till att ni aktar er för allt slags girighet, ty en människas liv består inte i att hon har överflöd på ägodelar’.” Luk 12:15

Vi måste ha principer. Det går inte att vara girig sex dagar i veckan och sedan vara from på söndagen. Det går inte att söka njutning för kroppen på olika sätt sex dagar i veckan och sedan späka sig på söndagen. Det måste vara ett helt. Antingen söker vi oss utefter den andliga vägen, Herrens väg, eller också går vi slaveriets väg. 

I allt som Herren talar till oss, vill Han få oss att förstå att den rätta belöningen ligger i att leva ett liv som leder till vårt hem i evigheten. Så här uttrycks det på ett ställe i den Himmelska läran: ”Det är en av den Gudomliga ordningens lagar, att det goda inom sig har en belöning, följaktligen himlen.” Arcana Cœlestia # 9033 Men den belöningen är möjlig att få enbart om vi offrar något. Det är det Jesus menar med orden: ”Om någon vill följa Mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig.” Mark 8:34 Att ”ta sitt kors på sig” betyder att tvinga sig själv att avstå från att göra det som är egoistiskt, själviskt och ont. 

Att strida så mot sig själv, att offra något av det yttre livets lockelser, är nödvändigt för att hitta en ny sorts belöning. Det som till slut övertygar en människa om att tvinga sig själv att vända sig bort från det meningslösa är sanningen. 

Med sanningens hjälp

Sanningen är något man måste arbeta med. Den kommer inte av sig själv. Vi måste anstränga oss. Vi måste läsa, lyssna, tänka. Om vi får rätt näring för vårt tänkande, så formas tankar i vårt inre som blir till sanningar. De får kraft. De får inflytande. De får sin styrka från Herren, och de klarar av att jaga bort dåliga tänkesätt. 

Det är sanningar som gör att vi kan säga till oss själva: Det är fel att utnyttja andra för sin egen vinning. Det är fel att lura och bedra. Det är fel att partyknarka. Bara sanningen kan få en människa att säga så till sig själv. 

Vi har ett ansvar för våra liv, men vi har också ett ansvar inför Herren att dela med oss av den kunskap och erfarenhet vi har samlat. Det är väldigt många människor som idag lider på ett inre plan, därför att de vandrar genom livet utan sanningar. De är förslavade, och de vill bli befriade. Vår Herre Jesus Kristus ser människors inre nöd. Han vill det bästa för alla människor. Vägen dit är är att ta sitt kors, tvinga sig själv att från en högre insikt strida mot den yttre världens tomma löften. Uppoffringens belöning är andlig frihet och inre frid. 

”Om ni förblir i Mitt ord, är ni verkligen Mina lärjungar,  och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall gör er fria.” Joh 8:31,32

Amen!


Läsningar:

Mark 8:34-38:

Jesus kallade till sig folket och sina lärjungar och sade till dem: ’Om någon vill följa Mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa Mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och för evangeliets skull, den skall rädda det. Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Och vad kan en människa ge i utbyte mot sin själ? Den som skäms för Mig och Mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, för den skall också Människosonen skämmas, när Han kommer i sin Faders härlighet med de heliga änglarna’. 

Joh 8:31-34, 39-40, 47, 51:

Jesus sade till de judar som hade satt tro till Honom: ’Om ni förblir i Mitt ord, är ni verkligen Mina lärjungar,  och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall gör er fria.’ De svarade Honom: ’Vi är Abrahams barn och har aldrig varit slavar under någon. Hur kan du då säga att vi skall bli fria?’ Jesus svarade: ’Amen, amen säger jag er: Var och en som gör synd är syndens slav. … De svarade Honom: ’Vår fader är Abraham’. Jesus sade: Om ni vore Abrahams barn, skulle ni göra Abrahams gärningar. Men nu vill ni döda Mig, en man som har sagt er sanningen, som jag har hört av Gud. Så handlade inte Abraham. … Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Men ni lyssnar inte, därför att ni inte är av Gud’. …  Amen, amen säger jag er: ’Den som bevarar Mitt ord skall aldrig någonsin se döden’. 
Översättning: Svenska Folkbibeln 1998 

Gudomliga försynen # 145:

[1] Att tvinga sig själv strider inte emot människans frihet och förnuft. Människan har både ett inre och ett yttre av tanken och dessa är åtskilda liksom det högre och det lägre … 

[2] Eftersom de är åtskilda, är det även möjligt för det inre att strida mot det yttre och att genom striden tvinga det yttre till samtycke. Strid uppstår när människan betraktar onda gärningar som synd och vill vända sig bort från dem. När hon avstår från dem öppnar hon nämligen en dörr, och när den har öppnats kommer Herren in och kastar ut begären till det onda som har besatt tankens inre och inplanterar i deras ställe känslor för det goda. Detta sker i tankens inre. Men eftersom de onda begärens lustförnimmelser, som behärskar tankens yttre, inte kan kastas ut på samma gång, uppstår en strid mellan det inre och det yttre av tanken. 

[3] Eftersom nu människan är människa på grund av det inre av sin tanke – ty detta är själva anden hos människan – är det klart att människan tvingar sig själv när hon tvingar det yttre av sin tanke till samtycke. Det är uppenbart att detta inte är emot människans frihet och förnuft, utan i överensstämmelse med dem, ty friheten och förnuftet finns just i den inre människan, och stiger därifrån ned i den yttre. 

[4] När sålunda den inre människan segrar, vilket sker när den inre människan tvingar den yttre till samtycke och lydnad, blir människan given själva frihetsgåvan och själva förnuftsgåvan av Herren. Då leder nämligen Herren bort från den helvetiska friheten, som i sig själv är slaveri, och för in henne i himmelsk frihet, som är själva friheten, och låter henne få sällskap med änglarna.